..när vi nästan bestämt oss för att resa norröver i slutet av juli visar det sig att det inte finns ett enda hotellrum som är ledigt just då. Bollnäsfestival.. med alla balla rockband och artister som finns… typ Marie Serneholt. Fast hon hade visst ställt in och ersatts av Sunblock. Nu hoppas jag att det löser sig för vi vill verkligen åka. (Inte på festivalen såklart…) Vi kanske får tälta. I alla fall så är det barndop för lille David den 22 juli i Lottefors. Det är en söndag så vi hade tänkt hälsa på Marie och Per och lille Neo på lördagen innan. På vägen upp eller ner skall vi hämta mantåg och akterpulpit (??) som Fredrik köpt av en tant i Stockholm. Ja, ja.. det löser sig säkert..
I dag har jag städat hela Nolima. Det var inte i onödan. Eftersom vi inte har varmvatten i huset där så fick jag värma vatten i vattenkokaren. Jag tror jag värmde tjugo kannor.
Övrigtvis har inte mycket hänt idag….
Lägger en bild på Ossian då han badar längst ner. Den är från senaste skåneresan.
Trött onsdagskvällskram..
Ja.. i fredags eftermiddag bar det av mot Skåneland. Det var länge sedan vi var där nu av diverse anledningar, så det kändes trevligt. Detta trots att vi inte hade pengar så det räckte till räkningarna den här månaden ens men det är ju en helt annan historia egentligen. Barnen var duktiga och sov hela vägen i bilen. Det var bara en liten stund på slutet av resan som Ossian var lite ledsen. Fredagen var ju Antons sista dag hos Marita också. Han hade fått välja vilken mat de skulle laga och vad de skulle äta till mellis. Han hade valt köttbullar som de själva fått vara med och rulla till, till middag. Wilmer hade ätit sex (!!!) stycken små köttbullar. Till mellis hade Anton valt glass och maräng med chokladsås. De satt som bäst och mumsade på detta då jag kom för att hämta dem innan vi skulle åka iväg till Skåne. På kvällen då vi kom fram startade inte motorn (Mr. Johnson ni vet?) som vi just åkt 40 mil för att leverera. Kris. Efter telefonsamtal och fika samt ett par avtorkningar av tändstiften fungerade den som smort igen. Skönt. Jag tvivlade egentligen aldrig på att den skulle starta.. Här hade jag egentligen tänkt att lägga in en bild på Fredrik då han står och flinar brevid den gamla motorn men han har förbjudit mig att göra det. Det är lite synd för bilden är kul. Han säger att jag får ta en annan men då kan det lika gärna vara för jag tänker inte ta en trist bild istället. På lördagförmiddagen softade vi lite och Fredrik putsade på Mr. Johnson. Barnen lekte ute i trädgården. De letade grodor, sniglar och annat slemmigt otyg.
Anton hittade grodan på bilden ovan. Eller så var det Wilmer som hittade den.. jag vet inte men det var i alla fall Anton som lade beslag på den. Han lekte med den hela förmiddagen och blev helt knäckt då den senare rymde tillbaka till skogen. Jag tyckte det var skönt att den drog.. Då slipper Anton ha ett grodliv på sitt lilla samvete. På eftermiddagen var det dags för leverans av motorn. Jonas och Iréne och deras lilla flicka Julia som är sju månader kom för att hämta den. Nedan syns motorn tillsammans med sin nye, förhoppningsvis nöjde ägare.
Ovan syns Jonas med lilla Julia. Utan inhämtat tillstånd från föräldrarna till vidare publikation nöjer jag mig med att visa hennes blonda lilla nacke här på bloggen. Sedan följde vi med Familjen Palm hem till deras hus i Ekeby. Där träffade vi Leo som är stor och lekfull. Han ser ut såhär:
Mr. Johnson fick färdas i bil till sin slutstation i ett förråd i Familjen Palms trädgård. 
Klicka för förstoring! Trädgården var stor och grön och barnen hade kul en stund. Tyvärr blev det nog lite jobbigt för Leo som fick lov att vara kopplad hela tiden. Ossian är ju lite vild så det var säkrast. Vi ville ju inte ha någon brottningsmatch! Anton plockade blommor till Farmor.
Ossian.. ja, han var söt som vanligt..
På söndagen var det dags att åka ut på landet och hälsa på favoritdoktorn Lasse och faster Annika och deras familj. De har ett gäng med hästar och har köpt sig en gård. Det var jättefint och trevligt.
Sådana här fina fina rosor hade de i sin trädgård.. Ungarna lekte i en vattenpöl så de blev blöta om brallorna medan vi fikade. Jag plåtade lite på hästarna och Fredrik hittade en moppe som han var tvungen att provköra.
Alla barn fick provåka moppen. Jag vågar nästan inte lägga in nästa bild för Wilmer har ingen hjälm på sig men den är härlig och påminner om filmen Änglagård, så håll till godo..
Sedan var det dags att tänka på hemresan. Barnen var vakna hela vägen hem. Detta behöver väl knappast kommenteras. I går var vi ute och seglade med båten. Det var supernajs. Nya motorn startar fint och det var lagom vind. Barnen var nöjda och glada. Det var bara Ozzy som var lite kinkig. Vi var ute hela dagen med undantag för en liten stund då vi lade till för att äta lunch. Efter seglingen tog vi en hamburgartallrik på Strandgrillen. Den satt fint kan man säga! I dag var åter arbetsdag och jag funderar på om morgondagen också skall få bli en sådan.. Nu är det Morden i Midsomer…
Grattis Jonas Palm! Till helgen bär det troligtvis av till Skåne för leverans.
Anton har varit på kalas på kvarterslokalen i kväll. Det blev lite hastigt och lustigt för han fick inbjudan på eftermiddagen. Jag fick ge mig av till Ikano för att köpa en present. Det blev lite rosa grejjer till håret och så. Ramona heter födelsedagsbarnet. Hon är förtjust i Anton. Det är Nicole också. Hon hade klätt sig i rosa till kalaset bara för att Anton gillar den färgen.
I morgon ska jag hämta mina seglarkläder på Marinaman. Det blir najs…
I dag var vi på Belvedèren och käkade lunch med jobbet. Jag åt kycklingspett och potatisgratäng. Gott var det och trevligt också.
Lägger in en bild på Anton. Visst är han söt? Han har glass kring hela mun´…
Kram kram!
..hänger nu på akterspegeln på en för tillfället namnlös segelbåt med hamnplats i Nordanskogshamnen i Arkösund. Hur detta kan komma sig tänkte jag återkomma till…
Tandläkaren höll på att ta kol på mig totalt denna gången. Han höll på i en hel timme och just när jag trodde att han var klar började han borra igen. Jag mådde faktiskat lite illa efteråt. Det kändes som att munnen var ungefär dubbelt så stor som vanligt då jag gick därifrån. Men det var i alla fall skönt att bli av med den där provisoriska lagningen som jag har haft i munnen så himla länge. Den hade liksom vittrat sönder och varje gång jag åt så kändes det som att det satt en halv middag kvar i tänderna på den sidan. Det kunde bli panikläge om det inte fanns tandtråd inom armlängds avstånd. Nu är det i alla fall bra och jag är lite fattigare… eller pappa och mamma är lite fattigare rättare sagt…
Midsommar firade vi i Arkösund. Var annars? Mamma och pappa var där med sin husvagn vilket var tur för annars skulle vi (jag) nog ha frusit ihjäl tror jag. Vädret var nämnligen inte så fint. Visserligen var det mestadels uppehåll på midsommaraftonen så vi kunde både dansa runt stången och grilla.
På natten till midsommardagen började det ösa ned och fortsatte så på midsommardagen också. Fredrik har tillbringat åtskilliga timmar i Arkösund den gångna veckan med sillikon och sirkaflex (??) för att försäkra sig om att båten skulle vara helt tät efter förra veckans blöta bravader. Nog var den tät. Så tät att kondensvattnet rann utmed väggarna. Blött… Kallt var det också så tanken på att öppna lite var inte särskilt lockande. Jag var inte så sugen på mer än en natt i båten kan jag lugnt påstå. Mor och far styrde kosan hemåt under midsommardagen och då hade inte heller vi mycket att välja på. På vägen hem sprack det upp och blev sol. Vi beslutade då att återvända nästa dag utvilade och glada. Det blev en fullständig katastrof…
Egentligen började katastrofen redan på midsommardagskvällen då Fredrik upptäckte att Lergiganflaskan var sönderslagen i väskan. Våra barn kan inte åka till Arkösund utan åksjukemedicin. Ja.. de kanske kan men de skulle kräkas i bilen. I alla fall Wilmer. Det blev lite ´liv´ en stund men Lasse i skåne lovade att ´ringa in´ en flaska på apoteket på Ikano på söndagmorgonen. Skönt.. då var det löst. Trodde vi i alla fall. När vi kom till apoteket på södagen fick jag köa som 17. Elva nummer före mig var det och när jag kom fram till kassan fanns det inget recept. ´Liv´ igen. Lasse hade visst fixat receptet så det var bara att ta en ny kölapp. Som tur var vågade jag ´tränga mig´ lite i kön och fick ut vår medicin vars recept låg i något mysko skrymsle på apoteket. Väl i Arkösund fikade vi och packde upp och förberedde oss för att få ta en premiärtur med nya segelbåten. Så här trevligt hade vi:
När vi skulle lämna bryggan startade inte motorn. Den är 33 år gammal. Kanske inte så konstigt att den inte startar egentligen. Behöver väl knappast kommentera hur kul det blev nu. Anton grinade. Wilmer grinade för att Anton grinade. Fredrik.. typ grinade.. och drog ungefär sjuhundra gånger i det där snöret. Men det gick inte att starta motorn. Själv hade jag nog lite mer jordnära tankar i detta läget. Jag såg en bild framför mig på oss guppande i fjärden utanför utan att kunna ta oss in till land. Ungarna och jag lämnade båten för att Fredrik skulle packa ihop så att vi skulle kunna åka hem. När vi kom upp på campingplatsen började ungarna kasta sten. Typ; ”Hur många barn får jag när jag blir stoooor…?” fast stenarna flög tre meter över marken och upp mellan bilarna på parkeringen. Då jag skulle hindra Wilmer från att kasta mer tappade jag min mobiltelefon så att den gled i gruset och blev repig och skitful. Jag blev sur och arg och irriterad. Skitlöjligt, jag vet.. men jag har varit rädd om den. Nu behöver jag inte vara det längre. Ungarna fick sitta och skrika i bilen en stund. Sen åkte vi hem.
På måndagen lade båda vi vuxna i familjen hela vår dag på att ordna så att båten skulle ha en funktionsduglig motor. Det skulle visa sig vara svårare än vad jag trott. Extremt mycket svårare än vad Fredrik trott också. Jag hade nog mina aningar om att det inte skulle vara så lätt, men att det skulle vara helt omöjligt att komma över en begagnad liten snurra med lång rigg trodde jag inte. Vi började på Marinmotor i Hackefors. Dom hade inget. Runi marin hade bara helt nya. På vägen till Norrköping ringde vi runt till de olika marinhandlarna men de hade inget. Vi stannade på en McDonalds på vägen och fikade och rev en sida ur deras telefonkatalog med en massa båthandlare som vi ringde till. De flesta flinade lite hånfullt och sa typ; ”Nae.. inget begagnat nu.. (neu)”. Väl i Norrköping på Statoil för att hämta en karta, blev vi skickade av kassakillen ut i bushen till Alvar båtar, vilka det visade sig att vi redan pratat med med negativt resultat. Vi gick alla fall in en sväng och de försökte sälja oss en lika gammal motor som vår trasiga för två och ett havt tusen. ”Jag hade egentligen tänkt skrota den här men ni kan ju köpa den för 2500..”. Troligtvis.. det skulle jag inte tro. I detta läget var det inte muntert vill jag lova. Vi åkte in till Norrköping city för att leta på en dator med internetanslutning. Fredrik famlade desperat i blindo. Panikslagen ringde han på en privatannons där en snubbe skulle ha 5000 för en tjugo år gammal motor. Han bestämde träff men jag motsatte mig affären. Vi hade en liten kris men bestämde oss för att gå till biblioteket i alla fall. Där letade vi telefonnummer till varenda båttillbehörshandlare i hela Östergötland, Småland och Uppland. Ingen hade någon begagnad motor. Ingen som passade oss i alla fall. Vi åkte tillbaka till Linköping och bestämde oss för att köpa en ny motor. Undrar just vad Lyxfällan skulle säga om det… Det skulle kosta dubbelt så mycket som vi tänkt oss men vi hade inget val. Vi åkte hem till Persson och Hagberg på en kaffe (efter ett kort besök på Marinaman). Där ordnade vi med finansiering av den nya motorn. 8900 spänn lånade vi av morsan och farsan. Om det vet jag vad Lyxfällan skulle tycka. Vi åkte och köpte motorn, fixade barnvakt och åkte till Arkö och skruvade dit den. Så här ser den ut:
Sedan tog jag en pizzaslice på Strandgrillen. Nu har vi inte råd med någonting i sommar…
I dag har vi skakat liv i den gamla motorn. Den hade fått lite kladd på tändstiften. Vi tänker sälja den för tretusen om det går. Det var faktiskt morsan som fixade den. Maritas gubbe Hans hade lite idéer om hur man kunde göra och det funkade.. Vi har annons på Blocket.se nu! Så här ser han ut.. Mr Johnson:
Klicka för större bilder!
Nu skall jag krypa i säng….
Natti!
Filed under: Humor
Jag är trött. Detta höll jag på att garva ihjäl mig åt nyss. Det för mina tankat till Tinky Winky och gänget då de står och pumpar ut sin röda tubbie-kräm.
Varning för riktigt simpel humor..
http://www.youtube.com/watch?v=3jXzu2WQDnY
I lördags gjorde jag ett snabbesök i en förfluten tid (kändes det som i alla fall). Harrys… eller `haooiss` som man säger här omkring. Hur bonnigt som helst var det. Det är klart att det var lite kul också men det var inte mycket som var som förr. För det första så såg ´ingenting´ likadant ut som förut. Barerna hade flyttat på sig och ungefär alla som jobbade innanför dem var nya. Utom Håkan förståss. Men han lär väl stå där tills han stupar. Garderobsgubben var också kvar. Fast man kanske inte kan förvänta sig att det ska vara lika efter så många år heller. Jag har ju gjort ett och annat litet gästspel under åren och har väl känt ungefär likadant då som nu. Om man vänder på pannkakan så kanske det är skumt att det inte har ändrat på sig MER istället. Jag menar.. sju år är ju en ganska lång tid. Stället står ju kvar i alla fall. Det mesta av den typiska fula Harrys-inredningen var kvar trots att den där stilen är ganska `ute` för tillfället. De flesta krogar är väl lite mer ljusa och luftiga nu för tiden. (Ja.. egentligen vet jag ju inte det eftersom jag aldrig går ut men man kan ju kasta ett öga in då man går förbi på dagen.) Hur som helst så är jag trettioett år nu. Ändå kände jag mig mer malplacerad nu än vad jag gjorde då. Genomsnittsåldern måste ha stigit alltså (snabbare än min ålder). Annars har det väl blivit något fel på mig… Innan var vi allla fall på förfest ute i Linghem hos Tinas syster. Katja var där och visade sina ´grejjer´.Det muntrar alltid upp lite. Nog om detta.
Exillivet är slut och de stora barnen är friska och tillbaka hos Marita. Anton skulle gå till skolan och äta lunch idag. Det är en del av inskolningen till förskoleklass. I torsdags hade de också varit i skolan och hälsat på men då var ju Anton sjuk så det blir premiär för honom idag. Han var nog lite nervös för han var så noga med att jag skulle torka honom kring munnen en extra gång med en våtservett så att han inte skulle vara lortig i ansiktet då han gick iväg. Han brydde sig dock inte nämnvärt om att hans jacka var smutsig 😉
Ossian är sjuk nu istället. Det har börjat idag på morgonen och hans feber är inte så hög ännu men den lär väl stiga om det är samma virus som de andra två hade. Trist är det eftersom det är jättefint sommarväder ute. Hoppas att det inte blir så långvarigt med tanke på att vi håller på med inskolningen hos Marita. Vi var där igår och han tycker att det är jättekul att leka med de andra barnen. Än så länge har ju inte Anton och Wilmer varit där samtidigt och i dag var Anton jätteledsen för att Ozzy var sjuk. Ja, ja.. han tillfrisknar ju så småningom..
I går kväll var jag och kollade på valparna. De var hur gulliga som helst. Jag vill ju ha en liten hundflicka och det finns en liten en som inte är tingad ännu. Den är svart-vit och heter Anna. Jag vill så gärna ha den ju… Fredrik har väl antytt att jag får skaffa en annan lägenhet om jag ska ha hund. Här kommer i alla fall några bilder på den..
Söt va? Det är en blandning mella Shitzu och Lhasa Apso. Troligtsvis blir det ingen hundvalp men det känns som att man behöver något att drömma om. Nu blir det ju inget hus vilket i och för sig är bra med tanke på att räntorna är på väg upp och två och en halv miljon är så himla mycket pengar. Det finns ju många anledningar att låta bli att köpa hus. Det finns många anledningar till att välja att göra det också. Fast rätt ´tillfälle´ är en viktig faktor i sammanhanget. Nu är nog inte rätt tillfälle för oss.
Nu håller Ossian på att vakna…
Hej..
Med anknytning till nedanstående inlägg kan jag meddela att ett antal avsnitt av Nannyjouren (tv3) är genomtittade. Därefter kan undertecknad endast konstatera att ett visst lugn sprider sig i kroppen. SÅ illa är det INTE här i alla fall. Nu skall dock betänkas att upplägget i `realityshowen` (som det ju så vackert heter) kan uppfattas som tämligen överdrivet men bilderna kan ju å andra sidan inte ljuga helt och fullt. Skönt att man kan lyckas med någonting i alla fall..
Kram och G´natt!
Av en ren tillfällighet snubblade jag häromdagen över det relativt nya fenomenet web-tv. Eller helt ärligt så var det inte till hundra procent en tillfällighet faktiskt..
Först ut var tv3:s fantastiskt roliga Lyxfällan. Mathias Andersson och Charlie Söderberg tar sig an stackars familjer vars ekonomier fullständigt raserat för att de spenderat för mycket pengar på skitprylar, handlat för mycket på kredit, misskött sina företag eller något annat slarv. Av någon mystisk anledning lyckas de nästan alltid hitta fuktskador i familjernas badrum så att de måste renovera för minst hundra tusen kronor också. Alla som deltar i programmet måste ge Charlie och Mathias fullmakt att köpa och sälja vad de vill åt familjen. I början ser det alltid ut som en fullständig katastrof men efter att ha sålt av en massa onödiga prylar, fått eventuella hus omvärderade för att få utrymme att flytta om lån med usla räntor så slutar det alltid lyckligt. Ja.. alla avsnitt ser ungefär lika ut. Häromnatten såg jag nästan allihop på raken. Naturligtvis funderar jag ju då på vad dessa två ”trollkarlar” i ekonomi skulle ta sig för om de skulle få i uppdrag att nysta i vår usla ekonomi. Jag småler ju lite varje gång ett stackars par som först redovisat sin budget där de slösat bort tjugo tusen kronor mer i månaden än vad de tjänar brutto, och Mathias Andersson använder uttryck som ”ni läcker” eller ”ni blöder” si eller så mycket varje månad. Taskigt att flina åt det kanske men det är bara för att jag känner igen mig. Vi läcker och blöder också varje månad. Några krediter har vi inte och vi tar inga mobillån heller så egentligen är väl inte vår ekonomi så hemsk på det sättet men vi borde klara oss runt varje månad trots att vi har nästan nio tusen i hyra, utan att morsan skall behöva komma springande med matkassar från affen hela tiden. Det första de skulle sälja av våra grejjor måste i allafall vara Fredriks båt. Inte för att vi skulle få några pengar för den för att de pengarna är ju lånade av Fredriks pappa. Däremot för den med sig en massa kostnader som vi egentligen inte har råd med. Så den skulle nog åka direkt. Annars äger vi ingenting som har något direkt värde. Mina kameraprylar kanske… men det är ju småpengar egentligen. De för ju inte heller med sig några kostnader så dem skulle jag nog få behålla. Vi har ju inga skulder (förutom csn förståss) att betala av heller så vi behöver ju inte sälja något av den anledningen. Ingen bil har vi heller… Bilar är ju duktiga på att föra med sig räkningar annars. Vårt största problem då det gäller ekonomi är väl egentligen planering. En månadsbudget skulle nog inte vara fel. Sådana verkar ju kunna göra underverk. Kanske skulle jag sluta köpa så många onödiga kvällstidningar och blanka fina månadsmagasin om man fick svart på vitt på hur mycket pengar jag lägger på sådant varje månad. Om man dessutom budgeterar fem tusen i månaden till mat så skulle man nog bli mer medveten om hur man handlar och var man handlar. Jag tycker nog inte att vi tar ansvar för vår ekonomi riktigt och det skulle vi nog få veta om Lyxfällan kom på besök. Fredrik betalar ju räkningarna varje månad så att vi inte får anmärkningar men mer än så är det inte. Sparar gör vi inte heller… jo.. jag har ett bosparkonto i Riksbyggen som det går in 200 i månaden. Mamma och pappa sparar till barnen också men det kan ju knappast Fredrik och jag ta åt oss äran för. Säkert skulle de ju ifrågasätta småbarnssimmandet också. Det kostar oss 9000 per år. Är det rimligt för en familj med vår sammanlagda inkomst? Ja det kan man ju fråga sig. Särskilt eftersom mamma och pappa betalar ungefär varannan räkning.. Jaja..
Du är vad du äter (också tv3) är inte fullt så kul som Lyxfällan. Egentligen gillar jag inte alls programmet faktiskt. Det går ut på att riktigt ohälsosamma personer, ofta riktigt feta, ibland halvt alkoholiserade, får gå igenom en hälsokur. Jag tror att den är utarbetat av Anna Skipper som själv leder programmet. Hur mycket vetenskap det ligger bakom den vet jag inte men de år inte dricka mjölk eller äta kött. Däremot får de dricka en massa skumma drinkar med alger och grejjer i. I början av programmet gör Anna Skipper ett berg av all onyttig mat som det stackars´offret´ äter på en vecka. Det ser alltid riktigt äckligt ut. Här kan det ju vara lite intressant att fundera over hur ens eget ´matberg´ skulle se ut. Mitt skulle bestå av en hel del smågodis och cocacola, sådana där små chokladbrownies, någon pizza, någon kebab kanske, ett qp-cheese & company, ett jäkla stort lass med ostmackor och några liter te, något äpple och en massa bubbelvatten. Den här veckan skulle det dessutom ligga ett par potatisgratenger där eftersom jag gjorde rent hus efter morsans grillkväll med arbetskamraterna i lördags. En fläskfilé också.. med svampsås.. mmm.. Jag kan nästan höra hennes (Anna Skippers) röst inne i huvudet; ”Det här är vad du äter på en vecka. Vad tänker du när du ser det här..?” Hon skulle förmodligen tala om för mig att jag är smal-fet.. vilket i och för sig är sant. Fast jag skulle antagligen slippa bli klappad på magen på ett sånt där kränkande sätt som hon gör på de överviktiga. För hur skulle det se ut.. klappa en smalis på magen (kan vara värt att fundera på).. Jag skulle nog också få dricka alger i alla fall för det vore synd att påstå att jag är särskilt hälsosam.. Men min ohälsosamma mathållning beror till stor del på min totala oförmåga i fråga om matlagning. Detta leder genast tankarna till en annan tv3-produktion som jag misstänker gick de flesta helt förbi, nämnligen Middagen. Där gällde det att laga den bästa middagen, duka snyggast och vara en bra värdinna. Jag får rysningar av tanken på hur jag skulle klara mig där. Huu!
Någon annan dag kanske jag redogör för vad Extreme home makeover skulle kunna göra för underverk med vår lägenhet. Tyvärr kvalificerar vi oss inte till det för vi är varken förälralösa eller har förlorat någon familemedlem. Vi både ser och hör allihop och sitter inte i rullstol. Ja… vår lägenhet är nog inte så dum i alla fall..
Filed under: Barnen, Hälsa, Hus och hem, Husdjur, Jobb och plugg, Resor och utflykter
Ja… nu har jag ju inte uppdaterat på ett tag.. Hmm.. undrar just vad det kan bero på…*trumvirvel*… MAGSJUKA!!!! Det blev inte så farligt. Den var helt kräkfri för mig som vanligt men jag mådde pyton i flera dagar och hade feber och huvudvärk. Men nu är jag OK. Men det ha rverkligen varit en konstig sjuka. Ossian som var dålig förra lördagen och sedan frisk, kräktes helt plötsligt ner hela mig natten mellan tisdag och onsdag.
Vad har hänt mer då… jo.. det blir nog inget hus den här gången heller. Vi får antagligen den tomt som vi hade som förstahandsval men det känns som att det är lite mycket pengar för oss just nu. Räntorna går ju uppåt också och det skulle finnas farligt lite utrymme för höjningar i kalkylen. Det kanske blir ett radhus i stället…
Det blir nog ingen hundvalp heller. Fasen också.. Fast fast det hade ju mest inneburit en massa jobb..
Nu har datorn varit på service och fått en ny sladd i alla fall så nu skall det bli lite fart på bilduppdateringen igen. Här kommer en utlovad bild från Fredriks examen. Här står han tillsammans med studiekamraten Magnus som han delat blod svett och tårar med under alla åren på LiU.
Grattis till er båda! Lite sent dock. Får skylla på magsjukan..
Grattis också till Marie och Per som fått en liten pojke som skall heta Neo! Det är inte utan att suget sätter in igen….
I går var vi på en söndagsutflykt till Arkösund för att titta där båten skall stå då den kommer till Östergötland. Vi åkte också till Stegeborg och kollade lite. Det var en trevlig tur men ganska kallt. Jag tog i alla fall en del bilder som jag ska dela med mig av vid senare tillfälle.
Nu skall jag ta fram kläder till barnen till i morgon och sedan försöka sova lite.
Natti natti!
PS. Stefan, jag förstod DIREKT att det inte var du som brukar långskita.. hur skulle jag kunna tro något sådant…
Lottas Dagbok 