Nätshopping
Ja.. jag har ju ingentling köpt. För jag har inga pengar. Jag sitter bara och funderar lite. Det finns ju så många roliga ställen man kan shoppa loss på på nätet numera. Jag är lite sugen på att handla lite till mig själv nu när bebisen har kommit ut. Lite tråkigt är det dock att man ser ut som `Barbaful´.. Jag ska inte ojja mej över vikten för jag väger nog mindre än de flesta även om jag just fått barn (men har 15 grav kg kvar som jag hoppas få behålla kanske 5 av). Däremot är det så tråååkigt att inte ha pengar.
När jag köper `skolböcker´ brukar jag beställa från Adlibris. Det är verkligen perfekt för då få man en faktura i paketet som man bara lägger i högen av räkningar som betalas i slutet av månden. Hmm..kanske ska pröva den metoden.. men då har jag väl snart Lyxfällan knackande på dörren..
För övrigt har nog mjölkstockningen fått ett ansikte nu
Jag är jätteglad att jag kan amma. Verkligen. Min bebis växer och blir stor. Jag vill inte vara gnällig utan jag är tacksam. Verkligen. Dock är det liiiite påfrestande att ha mjölkstockning med ungefär fyra dagars mellanrum. Jag har haft det alla amningsperioderna och vet hur man handsakas med det så det hinner aldrig bli så farligt (man får värma och knåda och allt det där) men det gör oooont!

AJ!
Om mytomani
Appropå bloggbluffen och andra bloggar jag läst nu i dagarna (länkar inte här för jag tycker att inläggen haft för mycket personligt innehåll) gjorde jag en liten `googling´ på ämnet. Jag hittade detta. Vilken mardröm..
Testa din självkänsla här!
Vicky Cristina Barcelona
Nu har Woody gjort en film som jag vill se. Kolla här! Penelope Cruz ska visst vara skitbra i den filmen har jag hört. Såg ett litet klipp på tv i morse och hon så sådär `schletet´ tokig (men ändå urtjusig såklart) ut..
*Tystnad*
Ja.. det är ju tur att det finns tangentbord så att en snacksalig jäkel som jag ändå har möjlighet att kommunicera. Jag har ju inte mycket till röst idag. Är det förresten någon som minns den där reklamen för Läkerol där en liten kille stoppar en L-karamell i truten och sedan kan både sjunga och snacka `hej vilt´. Jag kan dementera att det scenariot kan appliceras på en verklig situation.. inte här i alla fall..
I går kväll var det hockeyfoto för Anton. Premiär för den lille mannen på isen i Cloetta Center. Hoppas att jag kan visa någon bild här senare.. Snart är det dessutom dags för skolinnebandyn i gen. Förra året vann Antons klass turneringen stort. De utklassade de andra lagen totalt (om man nu kan tala på det viset om sexåringar)..
I kväll är det dags för simning för Ossian och skridskoskola för Wilmer. Vi får dela idag…
Jag har tappat rösten..
..så om någon tänkt ringa till mig idag så kommer jag säkert att svara. Dock finns det en risk att det är tyst i luren eller bara hörs ett väsande, litet ynkligt ljud.. Bara så ni vet (så har Tallboda Mighty Ducks manfall idag)..

Bluff bluff bluff bluff bluff bluff…..
Vem *** vill vara en bedragare? Varför? Varför inte bara hålla sig till sanningen? Kanske är det så att man tycker att man själv är så ointressant att man måste hitta på en massa saker för att man ska framstå som en mer intressant person än vad man egentligen är? För att framstå som mer attraktiv än vad man är menar jag.. (för guuu va´ attraktivt med människor som trasslar in sig i lögner.. när sanningen väl kommer fram)..
Nu söker bönderna fruar igen
08 oktober 2008, 07:46
Filed under:
Allmänt,
TV
Om man är intresserad av bönder som söker kärlek ska man hålla ögonen öppna i kväll för då börjar jakten igen. Tv4 klockan 20.00 börjar det. Jag ska nog inte kolla 😉

På bilden (Aftonbladet): Fredrik från förra säsongen
Varför inte märka dem och lägga dem i en skål..?
Jag har ju spytt galla över Magdalena Ribbing här tidigare. Nu måste jag erkänna att hon faktiskt haft en ljus stund. Håller fast vid min åsikt om vissa av hennes idéer om vad som är etiketsmässigt rätt och står fast vid att jag anser dem föråldrade. Dessutom undrar jag fortfarande varför vi behöver en etikettdiktator i ett demokratiskt land. Dock tycker jag verkligen att hon var riktigt rolig här (trots att det kanske inte var det som var meningen). Ja, ja.. kanske nå´t för vissa..

Med anledning av en misstänkt jättebluff..
..som avslöjats i blogg/forum-världen undrar jag om det är någon där ute som har koll på hur man gör för att sätta sådana där vattensämplar på fotona som publiceras i sin blogg..
Tjing!
PS. Om det är någon där ute som inte `finns´ utan bara `är´ på låtsas så går det bra att anmäla sig nu. Det ser ut att vara kö idag..
PS2. Men jag misstror ju inte er såklart 🙂 Förlåt för kommentaren ovan. Det var bara ett cyniskt försök till humor såhär på eftermiddagen!
I dag tog Wilmer sin egen väg..
..när vi skulle gå till dagmamman. Han försvann alltså. Innan vi skulle gå hemifrån deklarerade han att han skulle flytta till ett annat land.. och att han hatar mig. Anledningen var att han inte fick köra sin sparkcykel just då. Han dröjde sig kvar och hamnade längre och längre bakom mig och Ossian och barnvagnen. Ja skulle bara lämna in Ossian lite snabbt för att sedan gå och hämta Wilmer. När jag kom ut var han borta. Jag letade på de ställen som han hade kunnat vara (en runda på cirka en kvart) men han var inte där. Då gick jag hem och kollade men där var han inte heller. Jag han just ta fram mobilen för att ringa efter hjälp när jag fick syn på en ledsen Wilmer som `inte visste vilken väg jag hade gått´. Skönt.
Jag är ju som bekant inte någon jätteorolig mamma utan tänker rationellt även vid sådana tillfällen som idag. Dock kan en liten kalldusch som denna få en att tänka lite mer på vad som egentligen är viktigt i livet och sätta en del andra saker i ett annat ljus. Allt är som bekant relativt. Just i den stunden som ens barn försvinner finns det ju inte mycket man hellre vill än att det ska komma fram igen. Skit samma att det ligger en gammal korv från gårdagens kvällsmat och ruttnar i en stekpanna på spisen (som man retat sig på hela morgonen utan att kasta den i tunnan) bara ens barn kommer fram (snabbt!).
I går läste jag om en mamma som förlorat två barn på två år och just nu höll på att förlora ett tredje. Hon hade säkert gärna haft sin dotter bortsprungen i ett radhusområde bara hon hade vetat att det fanns en endaste liten chans att hon skulle komma fram igen..
…
”Det var hennes namn som stod ovanför adressen. Han hade tagit in det utan att ens kommentera att det låg ett brev som var till henne bland skräpet från brevlådan. Kanske hade han inte ens sett det. I och för sig hade han ju inte brytt sig nämnvärt om henne eller något annat som hade med dem att göra på länge så varför skulle han bry sig om hennes post? Egentligen. Hon rev upp kuvertet. Det var verkligen skrivet för hand. Vem skriver ett brev för hand nu för tiden..? Inte många sekunder senare hade hon insett att författaren inte var en bekant. Åtminstone inte till henne. Hon visste nu att om hon läste brevet skulle hennes hjärta brista. Igen. Men vad gjorde det? Egentligen. Det var ju redan så trasigt. Långt borta hörde hon den nyfödda lilla flickan skrika efter henne samtidigt som hon sänkte blicken och började läsa. `Hej. Jag heter Anna. Jag är kollega till din man. Jag har också haft ett förhållande med honom som har pågått det senaste halvåret. Jag har inte vetat om att du har funnits förrän jag hittade en lapp på golvet förra veckan. Det som stod där på fick mig att förstå att han har tre små barn. Jag förstod att han ljugit om andra saker också så jag gjorde några efterforskningar.. och fann dig…´ Märkligt nog kändes det som en lättnad. Inte för att hon sökt förklaringar men nu förstod hon att det inte var henne det berodde på..”
Ur: En sista resa av Isabell Alfredsson
Anton har varit på Bokbussen idag
Han hade med sig alla låneböcker han inte haft med sig de senaste två gångerna (av vilka vi fått `hotbrev om räkning ´ på minst en). Det är ju aldrig någon som talar om när den där bussen ska komma så det är ju inte så konstigt att böckerna samlas på hög här hemma. Ett litet meddelande på ett grå-grön-suddigt papper avslöjade i alla fall att det var dags idag. Ja.. i vilket fall… Anton hade tydligen velat låna en bok som hette Pelle-Jöns men någon fröken hade tyckt att den var för tjock så han hade inte fått låna den. Ok.. Istället kom han hem med en bok om arbetet bakom filmen Sagan om de två tornen. Monstret Gollum var typ på varenda sida. Med hår och utan hår och med ögonen i och utanför kroppen. Det är ju jääättemycket bättre.. än Pelle-Jöns… Antons kommentar var i alla fall att `De där monstren skulle behöva duscha..´
Färjan på femman
Jag var bara tvungen att kolla. En endste liten gång. Jag har en kommentar; Oh my God! En full fjortis och hennes morsa som hotar att `stämma hela båten´.. Haha.. dé é humor dé é humor (som Percy Nilegård troigtvis skulle ha uttryckt det). Jag förstår verkligen varför dessa människor inte vill att detta `tivoli´ ska visas i dumburken 🙂