Filed under: Allmänt, Bilder, bloggande, debatt, kultur, personligt, torsdagsreflektion
På bilden: En klassisk ‘dagens outfit’- pose. Fotograf: Jag själv.
Min torsdagsreflektion denna vecka behandlar bloggandet som fenomen.
För någon vecka sedan småpratade jag lite med min syster på msn. Hon hade hittat något på nätet som hon gillade och skrev ett litet meddelande om detta. Jag tror att det var en blogg för i samband med detta skrev hon också; ‘Jag är inte så mycket för det där med bloggar..’. Och så kan det naturligvis vara (och det ju helt OK att känna så!). Även om det är helt onaturligt för MIG 😉 För mig är bloggar som mat. Variationen saknar begränsningar och det borde finnas något som faller alla i smaken (och man kan inte leva utan dem ;-)). Man får vara kritisk till det man läser men det får man ju vara när det gäller vad man stoppar i sig också.
Jag har också funderat en del kring det där med sambandet mellan hur många som läser bloggen (om man nu kan sätta likhet mellan detta och hur många ‘besök’ man har på sidan), och vad man skriver om. Om man kollar runt på olika topplistor så tycker jag att det verkar vara de bloggar som exponerar författaren mest som ligger högst i rankningen. Naturligtvis har jag funderat kring varför. Det finns säkert svar på det någonstans 😉 Sedan har jag analyserat min egen statistik och märkt att vissa ämnen generar jättemånga läsare. Jag kan må lite illa av det faktiskt. Alltså VILKA ämnen som lockar läsare. Jag har också kommit på mig själv med att aktivt undvika att använda vissa ord och uttryck för att slippa ‘besök’ som söker efter sådant som är relaterat till det avsedda.
Slutligen har jag funderat kring vilken makt man har då man har en blogg som ‘går bra’. Det är inte särskilt svårt att få många läsare till sin blogg om man vet vilka trådar man ska dra i (även om det kan lite tid). Jag vet. För jag har testat. Detta gav upphov till funderingar kring varför jag egentligen håller på med detta. Balansgång. Jättekul med många läsare, men till vilket pris.. om ni förstår vad jag menar? Hmm.. det gäller i alla fall att inte stöta sig med en författare till en blogg som ‘går bra’. Då kan man råka illa ut om man har otur 😉
Detta blev långt men detta inlägg hade jag ändå tänkt skriva så jag tyckte torsdagsreflektionen var ett bra forum. Hoppas att någon orkar läsa.
Foto (från dn.se): Lina Alriksson och Thomas Karlsson
DN skriver om korv. ‘Korven tar plats i finrummet’ är rubriken. Bilden ovan tillhör illustrationerna till reportaget. Vissa menar att korvarna i den högra delen av bilden ser ut som bajskorvar. Vad tycker ni? Ska de få komma in finrummet eller?
Mer om bajs kan man läsa här.
I måndags (090216) kunde man läsa i pappers-Corren om ett par som väntar sitt andra barn. De har sedan tidigare en dotter som är fyra år gammal som går på dagis. När den nya bebisen anländer skall mamman vara föräldraledig vilket innebär att den fyraåriga dottern kommer att få gå femton timmar i veckan på dagis. Japp. I vår kommun får man gå femton timmar i vecka på dagis om man har en förälder som är föräldraledig. Det är bara att rätta i sig i ledet oavsett vad man tycker. Dock vill dessa föräldrar att deras dotter ska få gå mer i förskolan då syskonent föds. Anledningen? Pappan är frilansjournalist och arbetar i hemmet. Ok. Föräldrarna är rädda att dottern ska känna att hon stör pappan när han arbetar och att hon inte ska få stoja runt som hon får på dagis, på grund av sin pappas arbete. Pappan är även rädd att betraktas som oseriös (av vem?). Han har funderat på att hyra en lokal att arbeta i men då skulle inte ekonomin gå ihop sig för familjen. Föräldraparet önskar att deras dotter ska få gå tjugofem timmar i veckan på dagis.
I dagens pappers-Corren kan man läsa en massa (uräkta men) skitinsändare som framför, i frågan, helt irrelevanta argument till varför detta par inte ska lämna sitt barn till dagis mer än femton timmar, eller överhuvud taget alls. En ‘upprörd 17-åring’ som säger ‘fy skäms’ och att de ska ‘ta hand som sitt barn istället’, en förskollärare som tycker att man ‘ska ta bort femtontimmarsregeln helt’, och någon ‘mångabarnsförälder ‘ som tycker att det är ‘obegripligt att man vill ha mer dagis’ utan att man ska ‘umgås med sitt barn’.. och bla, bla, bla.. Jag antar att kritiken mot dessa insändare skall riktas mot Corren (som publicerar dem) eftersom de över huvudtaget inte behandlar det problem som är relevant för familjen.
Jag tycker så här: Om pappan inte går runt som frilansjournalist får han söka en anställning om han störs så mycket av sitt barn. Det är inte kommunens och skattbetalarnas problem att lösa. De får hitta andra lösningar på problemet. Man kan inte få allt serverat. Vi har alltid fått hålla på och hitta olika krokiga lösningar på problem. Det brukar för det mesta funka. Dessutom så framför dagens insändare faktiskt en intressant poäng; Vad ska de göra med bebisen om den skriker oavbrutet i flera månader (dagis)? Som om inte de skulle störa.. Sedan är det en ‘funderare’ som föreslår att man kan vara ute och leka med det äldre syskonet ett par timmar efter hämtning på dagis vilket skulle ge pappan ett par timmar till att ringa samtal och sådant. Ingenting är omöjligt…
Men som sagt. Detta är inte kommunens problem och om han inte går runt få han söka anställning. Det får andra företagare göra vilka inte ror runt sin verksamhet. Alternativet är inte alltid att bedriva den i hemmet.
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Jobb och plugg, personligt
..på vad jag egentligen vill med den här bloggen. Torka idag. Vi får se hur det blir i morgon. Jag har haft fler besökare än vanligt den gångna veckan. Som sagt. Kanske en make over..
Det här är inte klokt.
Vad kan rimligtvis vara tillräckligt för att ligga till grund för isolering av en ung människa i över ett dygn, kanske flera i rad. Maxgränsen för isolering ligger på 24 timmar men denna tidsrymd av isolering får endast tillämpas i extrema undantagsfall. På ungdomshemmet Lövsta skolhem kan ett nytt beslut om isolering fattas direkt efter de första 24 timmarna. Då kan man fråga sig på vad man kan tänkas grunda ett sådant beslut. Rimligtvis borde det vara sådant som hänt under de första 24 timmarna i cellen (vad som nu kan hända i en isoleringscell). Annars kan man konstatera att beslutet indirekt var fattat redan i förväg eller? Och att det andra beslutet är en ren formalitet.
Asså.. kom igen.. isolering är en jäkligt allvarlig påföljd.. eller vad man nu ska kalla det. Jag kan föreställa mig hur det känns att sitta där (undrar just om de som fattar dessa beslut kan det). Om det nu är så att man anser att man måste låta ungdomar sitta isolerade så länge måste det vara något fel någonstans. Eller kanske man ska slänga ungarna i finkan direkt? Om man nu ska låsa in dem menar jag. En av anledningarna till att man överhuvudtaget har sådana här ungdomshem måste väl ändå vara att gynna de ungdomar som av olika anledningar har behov av, eller förpassas till, att vara där? Isolering känns väl inte riktigt som något som har några positiva effekter. Jag förstår att det finns tillfällen då man ‘måste göra något’ men detta kan väl inte vara rätt metod?
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Hälsa, kultur, Mat, Melodifestival, musik, personligt, Resor och utflykter, TV
Jag har lärt mig nyttja tiden effektivt sedan jag blev fyrabarnsmamma. Nu verkar alla ha somnat in efter någon timmes rajtantajtan vid fyra på morgnkvisten. Detta ger tid till en liten vargtimmesblogg 🙂
Didrik är febrig igen. Han var det i går eftermiddag också men svarar bra på febernedsättande (man får hålla i skinkorna i över en halvtimme för att vara på den säkra sidan). Han har en förskräcklig hosta också. Det har Ossian med. Jag hörde honom hosta upp ett glas vatten på övervåningen nyss. Hoppas hans feber gått ned. I går var den en bra bit över fyrtio. Men han svarar också bra på febernedsättande. Jag är lugn.
I går tog vi en tur till Norrköping för att gå på en utställning på Arbetets museum. Det kanske låter vansinnigt men sjuklingarna låg nedbäddade i vagnen och deltog efter förmåga. Det var en skitrolig utställning med bland annat en massa tidstypiska prylar från olika årtionden.
På kvällen åt vi sushi och kollade på mello. Sushin var god. För övrigt har jag ingen kommentar.
Snart är det dags för folket här att kliva upp. I dag är det hockey för Wilmer om han fortfarande är kry när han vaknar, och innebandyturnering för Anton som är friskförklarad sedan ett par dagar men forfaranded lite hostig och snuvig. De får delta erer förmåga. Vi vuxna ska vara med…
Inte på en enda av dessa bilder kan man veta att baggar, sniglar, larver eller maskar verkligen var i maten innan förpackningen bröts. Jag fortsätter sväva i villfarelsen att de krypit dit efteråt. Eller att fotografen själv lagt dit dem.
Lottas Dagbok 
