Någon sorts HR-människa med examen i ekonomisk styrning. Bor med tonåringar och två batpigs i ett dåligt samvete av trä ett par kilometer från centrum i en liten stad.
Om stället
Här är det blandat. Bara så man vet. Det hänvisas från alla möjliga håll också.
Jag lider av en speciell typ av ångest. Cirkusångest.
I dag är det en cirkus som har föreställning här i Tallis. Varje år vid just den här tiden kommer den där cirkusen hit och fäller upp sitt tält borta vid fotbollsplanen. Varje år går dagmammorna dit under dagen och títtar på lamor och ‘kaneler’ och matar getterna. Så även idag. Flera gånger har vi varit på föreställningen med barnen. För det mesta hinner de bli ganska uttråkade innan det är slut och den minsta brukar somna. Och det kostar mycket pengar. Ändå känns det jobbigt att inte kunna gå dit med dem. Det räcker att de säger att de vill gå för att jag ska få ont i magen och fråga; ‘..är det några av era kompisar som ska gå eller..?’ Och jag vet varför jag känner så. Jag minns hur jag satt ensam kvar på lekpatsen medan de andra ungarna och deras föräldrar drog på cirkus när jag var liten. Jag kommer ihåg hur gärna jag ville gå. Jag minns att mamma sa att ‘det inte var någon riktig cirkus’ den där som var där just då, för att ‘den har inga elefanter.’ Vi skulle gå på cirkus då den riktiga cirkusen kom (när kom den?) den som hade elefanter. Så kan det väl vara. Man prioriterar olika. Alla gillar inte cirkus.
Vi är själva sedan i måndagskväll. Jag och barnen. Det händer grejer varje dag nu och jag har tenta på lördag.
I måndags var det besiktning av vinden. Jag orkade inte städa den så jag höll mig undan hela dagen så jag skulle slippa möta de stackars besiktningsmännen som fick navigera mellan våra prylar för att nå fram till innertaket efter att de få trava in med huvudnyckel.
I går var jag på samtal med vår dagmamma om Wilmer som ska börja i förskoleklass till hösten. Allt var bra. Men vem trodde något annat (?) Tyvärr fick vi även ett tråkigt men inte oväntat besked om något annat också.
I dag skulle jag ha gått på FiF-möte på skolan men jag hade inte någon som kunde ta hand om di sma så jag gick med dem till bostadsrättsföreningens trivselkväll istället. Vi hade Antons bästis med oss också. Barnen fiskade i fiskdammen och åt varmkorv med bröd. Ossian vågade sig på ponnyridning. Förra veckan var de på besök på en bondgård med dagmamman och då hade varken Ossian eller Wilmer vågat rida. I dag var Ossian modig. Det var en liten rackare till häst han red på men travade gjorde den så att hela Ozzy hoppade fram å tebaka på hästryggen. Jag tror han tyckte att det var lite läbbigt.
I morgon ska Anton och jag till ögonkliniken. Han har äntligen fått kallelse till operation av sitt öga. Vi vet inte exakt när den ska ske ännu men det vi ska på i morgon är förundersökningen inför operationen så det kommer nog inte att dröja.
Didrik då.. han ålar fortfarande fram och är helt tandlös.. Han gillar det mesta man stoppar i munnen på honom. Det underlättar. Han är duktig på bitar. Handmixern vet jag inte ens var den är Han har fått barnomsorgsplats nu. Min bebis.
Jag har börjat läsa här. Det är inte ofta jag rekommenderar bloggar här trots att jag läser ett helt gäng. Men den här tycker jag kan vara värd en liten titt (..och ja det är Uffes dotter 😉 ) Jag håller inte med om allt hon skriver men idag skriver hon klockrent;
”Vi tenderar att se så kortsiktigt i livet. Vi vill ha snabblösningar, och vi vill gärna att alla de beslut vi fattar ska vara de bästa för alla, inte minst barnen. Därför tror jag att myten om den lyckliga skilsmässan florerar så flitigt. Vi vill så förtvivlat gärna TRO att skilsmässan var oundviklig, angenäm och ja – lycklig helt enkelt. Men det tror jag dessvärre bara handlar magiskt tänkande. Att vi tror att skilsmässan skall kännas lycklig om vi bara tänker den dit liksom. Det finns säkert mindre smärtsamma skilsmässor, men inte lyckliga.
En skilsmässa är som jag ser det alltid en form av misslyckande i den nära relationen till den andre. Ett svek mot barnen, och ett svek mot kärleken. Vi borde bli bättre på pauser, på att ta en time out i stället för att rusa in i nya relationer som vi tror ska bära med sig lösningen på hela vår existens.”Läs hela inlägget
Anton säger att vi har ett åtal. Jag säger att vi har ett avtal. Han ska sköta sig (vilket i enlighet med vårt avtal inefattar en lång rad väl specificerade punkter med avseende på vad han ska göra och inte göra ). Om han håller sin del av avtalet är hans TV-spelsförbud (som ideligen blir förlängt) tillfälligt upphävt. Detta är dock i allra högsta grad villkorligt för förbudet kommer att träda ikraft så fort någon av restriktionerna i avtalet överskrids.
(Hmm.. kanske skulle jag ha upprättat ett skriftligt åtal öh…avtal.. Tänktentepårä 😉 )
Didrik käkar ju både det ena och det andra nu men i dag var det fösta gången jag gav honom burk-köttfärssåsåspagge. Den här maträtten är enligt Sempers hemsida helt laktosfri. Den innehåller små bitar. ‘I like‘ sa Didrik. Vad mer säga? Nothing.
Denna sång har varit den fjärde tråden i min fläta. Har skrivit om det tidigare (i september -07 nb). Fast det var ju länge sedan nu 🙂
Det som är så underbart med den här sången (för mig) är att den aldrig gör ont att lyssna på. Vissa sånger man har starka minnen till kan ju vara jättejobbiga att höra fast man tycker att de är jättebra egentligen. Jag har massor av olika minnen till Kom änglar men den är ändå alltid lika befriande att höra.
För alla som gillar TV kan jag tipsa om att SVT repriserar Peter Birros Hammarkullen klockan 20.00 på måndagar några veckor framöver. Första delen gick i kväll men den kanske finns på svt:s web-TV. Jag har redan sett serien men det var så länge sedan så jag kan se den igen. Inte missa!
Det var en härlig helg, den som gick. Tyvärr har det hänt något med vissa av bilderna jag tog så det blir bara bokstäver idag.
I lördags lossnade det äntligen med cyklingen för Wilmer. Det är vi jätteglada för. Vi har tjatat och tjatat men han har inte velat. Nu fick vi honom äntligen att prova och det gick ju galant. Så galant så att vi valde att ta en tur till hamnen på eftermiddagen så jag tycket att jag var klar fördagen med mitt förbaskade makroplugg. Det gick bra att cykla dit. Didrik satt i sadel på min pakethållare och Ossian satt i sadel på sin pappas. Anton älskar ju att cykla och har så gjort sedan har var ungefär tre. Vi tog en lite sväng med båten. Men bara en liten. Då vi skulle cykla hem vurpade Wilmer och slog sig, vilket ledde till att han lovade att aldrig cykla mer i hela sitt liv. Vi gick stora delar av vägen tillbaka till Tallis. Men det gör inget för han cyklade i alla fall så pass mycket så att han nästa morgon glömt att han lovat att aldrig cykla mer. Det var som sagt en härlig dag. Som jag är glad för.
I går åkte vi båt till Berg. Det var inte en vindpust. Vi hade käk med oss barnen hade badkläder så de badade. Jag badade inte. Men det förvånar väl knappast någon som känner mig irl. Det visade sig vara något jippo i Berg också. Jag gissar att det var Kanaldagen (eller vad det heter) för det var flyguppvisning och tivoli och så visade räddningstjänsten, polisen och ambulansen upp sina bilar. Barnen provsatt en av Försvarets helikoptrar. Och så åt vi glass. På vägen tillbaka till Linköping reste sig Didrik upp från durken på båten medan han höll sig i den där delen man sitter på. Det var första gången. Då vi kom till Tallis fick vi käk på Yris. För det var ju mors dag också, vilket jag vänligen fick påminna de mina om. Men vad gör det. Jag tycker inte illa vara; jag fick ju en härlig dag (svårt att ta miste på att jag älskar vackert väder va? ) När vi kom hem hade jag fortfarande makro kvar som jag fick göra i ett nafs för seminarierna skulle skickas in före 00.00. Men det gjorde inget för jag hade haft en härlig dag. Som jag är glad för.
Det var väl helgen typ. Nu är jag gräsänka till på fredag på grund av en konferens i Berlin. På lördag (ja.. på nationaldagen) är det makrotenta.
I dag har det varit en fin dag. Egentligen har jag en massa att berätta. Men jag orkar inte. I morgon är vi upptagna hela dagen också. Så jag återkommer nog inte förrän på måndag. Egentligen villle jag bara säga att jag är glad att det varit en fin dag. Tack.
I förrgår hade vi trivselkväll med picnic på Antons skolgård. Det var trevligt och fint ordnat. Av min medklassmamma i synnerhet. Tack till Karin! Dock höll vi på att blåsa bort. Men det var i alla fall sol.
Igår var jag med Wilmer och de andra nya förskoleklassbarnen (som går hos Marita och Marie) på Ekdungeskolan på besök. De skulle äta lunch där 🙂
Avslutning på simskolan igår. Wilmer får byta grupp till hösten för han hamnade lite fel den här terminen. Ossian simmar som en fisk rakt över poolen. Under vattnet. Det är lite skönt att det är slut på aktiviteterna nu. Kanske blir det lite fotboll men det får räcka..
Det är en månad till ledigheten börjar nu. Då kommer det att bli lite resor och sådant. Norrland!!