Skryt
”Kommentar från läraren:
Charlotte Persson
Sluttentamen i makroteori 15 hp 6/6 -09
Betyget är Väl godkänd
H*** L******
Examinator”
Uppsatsuppdatering
I tisdags var jag i Motala med anledning av det här. Det ser ut att bli av nu. Ämnet för uppsatsen är föräldrakurser. COPE närmare bestämt. Så nu ska jag börja jobba med det. Upplysningsvis.
Lite stressigt är det just nu
Inte många appdejts de senaste dagarna. Jag har en del. Förhoppningsvis redogörelse ikväll. Ska till jobbet nu.
Tjing!
Anton gick till första klass..
..för sista gången idag. Nedan ser man honom då han skulle cykla till sin första dag i förskoleklassen. Bilden brevid tog jag i morse innan han drog till skolan. I morgon är det avslutning och då ska vi alla ha en ledig dag. O my God va´ tiden går. Och vad armar och ben växer. (Håret? Nae.. det förändras INTE.)

(Det är väl ingen som undrar vem det är som lurar vid sidan på bild nummer ett va?)
Someone please call 911
I dag var vi vid båten. Men det sket sig. Så vi åkte hem. Började om. Åkte dit igen. Det gick bättre till en början. Det blåste. Lutade. Barnen blev rädda och grät. Vi åkte hem.
Jag skulle vispa grädde. För hand. Tre deciliter. Tappade ut den utanför ytterdörren just då den var klar. Efter att ha vispat. Och vispat. Jag sa det fulaste ord jag kan. Horbock.
Vi gick och röstade. Sedan åt vi pizza.

Raggarbilar och en sumplax
I dag efter tentan åkte vi till Skänninge för att kolla på raggarbilar. Vi hann lagom höra en BMW börna innan kalaset var slut. Och tur var väl det för hade vi varit där tidigare så skulle vi fått betala femtio spänn per skalle i inträde. Nu kunde vi istället vandra på rymliga gator för att se en och annan gammal Buick och någon Porche.
När vi kom hem skulle vi laga mat. En lax uppfiskad i en konstgjord sjö i Helsingborg stod på menyn. Det skrubbades potatis och gjordes kall örtsås och laxen bäddades in i folie och ‘ugnades’ en lång stund. När den kom ut och provsmakades var det som att bita i ett flak mossa. Det smakade apa. Den värsta fisk jag smakat i hela mitt liv. Jag visste inte att fisk kunde smaka skog. Det var bara att skynda till affen och köpa lite kallrökt lax som vi kunde äta till allt det andra som stod framdukat. Ossian hängde med. Han hade just passerat en av sina dagliga existesiella kriser; ‘Mamma det där är klääääder det är inte shorts! Jag vill ha dom där taggiga mamma..’ Slutet gott allting gott.
Nu är det fotboll. Ungarna har lagt sig och Didrik sover.
Tjipp!
Didrik – nio månader idag

Här ålar han sig fram i hallen. På sig har han sin fina morotskostym som han fick i påakägget. Han har snart väx tur den tyvärr. Den är jättefin men syns dåligt på bilden på grund av den gamla munkjackan har har på sig utanpå.
I morse tog jag en bild med mobilen där ha sitter och mumsar på en smörgås. Den hade jag tänkt visa först men nu hittar jag inte usb-slangen till mobilen (som vanligt). Den bilden kommer så snart jag städat 😉
Just nu tittar han på Saltkråkan på Barnkanalen 🙂
Fler månadsbilder finns här!
PS – piss
Jag glömde ett par grejer.
Den här fantastiska dagen slutade med att jag krockade med mammas och pappas garage. Jag körde alltså rakt i porten på mammas del av garaget så att den blev knölig och knappt går att öppna längre. När Ossian kom hem fick jag veta att han rivit bort en halvmeter tapet från dagmammans vägg men att ‘hon lagade den’ (hur tänker barn?). Som grädde på moset har nu även hamstern Ludvig gnagt sjutusen små hål Didriks fina grön-vit-randiga body. Han (odjuret) hade fått tag i den i tvätthögen som låg utanför buren och dragit in den genom ‘spjälorna’. God natt.
Ögonkliniken – en stökig klinik
I alla fall just i dag. Då vi var där. Anledningen var att Anton skulle få sin skelning uppmätt av en ortopist och att han skulle få träffa kirurgen och narkosläkaren som ska operera och söva.
När jag funderade på hur jag skulle formulera det här inlägget förut idag så tänkte jag inleda med; ‘hoppas att de opererar rätt öga’, men jag fattade senare att de ska in och fixa i båda ögonen. Så det sket sig.
Vi hade i alla fall fått tid hos ortopisten klockan tio och läkaren halv elva. Vi var i god tid för en gångs skull och det var tur eftersom en medelålders dam bestämde sig för att rätt och slätt tränga sig före oss i kön. ‘Jag skulle bara vilja boka en tid om det går bra’ sa hon och satte sig på stolen som Anton skulle slå sig ned på eftersom vårt nummer just kommit upp. ‘Jaha’ tänkte jag ‘det tar säkert inte mer än en halv minut eftersom hon tar sig friheten att hoppa över nummerlappssystemet’. Tyvärr satt hon kvar när den andra sköterskan förbarmat sig över oss och bläddrat och skrivit en lång stund. Kärring.
Sedan blev vi uppskickade till våningen ovanför. Det var ögonavdelningen tror jag för där var det salar med sjuklingar i långa rader. Mest gamla gubbar och tanter (starr?). Vi snackade med en narkossköterska och sedan blev vi nedskickade till ögonmottagningen igen. Fullt med folk var det och sura var de på än det ena och än det andra. Det satt ett par i väntrummet där gubben skulle opereas i morgon och tanten var sur för att de fick sitta och vänta och de grälade och surade. Ortopisten for ut och in i undersökningsrummet och var jättestressad och hade noll koll på vilka patienter hon skulle ta hand om och i vilken ordning. Läkaren som vi hade tid till hade tydligen försvunnit och tur var nog det för den tid vi hade till honom från början hade för länge sedan passerat vid detta laget. Ortopisten skickade iväg mig och Anton och fika för hon trodde inte att hon skulle ha tid med oss på en lång stund. Så det gjorde vi. Glass och äpple.
När vi kom tillbaka fick Anton komma in. Jag och Didrik, som (tyvärr) också var med, fick gå ut för Didrik störde. Först distraherade han Anton och sedan störde han ortopisten då hon skulle mäta. Hela tiden gick hon på om att det var en dålig, stökig, jobbig dag och att hon bara hade ‘svåra patienter’ (att mäta). Plötsligt kom en annan patient som hon höll på med samtidigt och då avbröt hon Antons undersökning och stack iväg för att fixa med den andra patienten. Då fick Anton magknip. Som tur var blev det bara ett (vältajmat) toabesök.
När hon kom tillbaka fortsatte hon undersökningen och jag fortsatte i väntrummet. Samtidigt som jag satt en anna familj där. De hade med sig ett par ungar varav den ene hade ett öga som var lite rött och svullet. Jag fattade inte riktigt vad det var som var fel för de pratade något språk jag inte fattade men det såg inte jätteallvarligt ut. I alla fall inte så allvarligt så att man ÅKER OCH SÄTTER SIG I ÖGONMOTTAGNINGENS VÄNTRUM UTAN ATT BOKA TID I FÖRVÄG OCH LYCKAS TJATA SIG TILL EN LÄKARBEDÖMNING. JAG TROR JAG BLIR TOKIG. VI VÄNTADE I ETT HALVÅR PÅ ATT FÅ TRÄFFA EN LÄKARE DÄR FÖRSTA GÅNGEN FAST VI HADE REMISS. De sa att barnets öga hade sett ut sådär i två år. ‘Vi prövade att ringa men ingen svarade’. Eller hur?
När Anton var färdig hos ortopisten blev vi åter uppskickade på ögonavdelningen. Där fick vi veta att narkosläkaren skulle komma efter klockan tretton. VI hade ännu inte sett till läkaren som vi hade tid till halv elva. Enligt ögonmottagningens datorer var vi inbokade hos honom tretton och tjugo. Just då var klockan tolv.
Vi drog hem till Tallis och dumpade Didrik hos morsan och käkade ett par mackor. Sedan åkte vi tillbaka till ögonkliniken med nya krafter att orka slå oss fram bland rollatorer och rullstolar. Väl uppe på avdelningen blev vi nedskickade till mottagningen igen för att tydligen skulle kirurgen vara där då. När jag fick syn på järngänget som vi skulle bli tvugna att meja ned för att få ett par ord med sköterska höll jag på att lägga mig ned och dö. Allvarligt. Så det var tur att läkaren kom just då så att jag slapp.
Läkarbesöket gick snabbt. Anton undrade var alla andra som skulle operera honom höll hus. ‘Är det bara en som ska operera?’ Doktorn drog på smilbandet en aning. Jag tänkte att Anton nog kollat lite mycket på tv(3 klockan halv åtta på vardagkvällar). Sedan gick vi upp en våning (för sjuttonde gången tror jag) för att träffa narkosdoktorn. En lugn och trevlig en som genast fick mig att känna mig gammal. Det är nog bara att inse att det numera finns narkosläkare som är yngre än jag själv. Synbart yngre. Även denne läkare fick sig ett gott smajl då Anton redogjorde för ortopistens dåliga dag; ‘hon hade det så strssigt för hon hade så många jobbiga kunder’ 😀
Halv två var vi utsläppta från ögonkliniken. Halleluja. Men vi vet fortfarande inte när Anton ska opereras.
Men fortsättning följer nog ganska snart skulle jag tro..