Fär ett par veckor sedan, jag tror det var då Fredrik var borta på konferens i två veckor, drog jag ut en bok ur hyllan så jag skulle ha något att läsa då jag var ensam hemma. Jag valde inte med någon omsorg utan bara tog en. Boken som hamnade i näven var Jag älskade honom av Anna Gavalda. Jag har köpt den vid något tillfälle då jag var tvungen att köpa tre för att få dem till priset av två 😉 Det var ett bra tag sedan. Jag har läst i den lite då och då på nätterna då jag vaknat till och legat och funderat. Jag har inte hört talas om den i något offentligt sammanhang.
Men nu på förmiddagen då jag sitter och försöker att jobba med mitt ekonomistyrningscase med Malou (Efter Tio) i bakgrunden så hör jag att det kommit en fransk film som är baserad på den där boken. Jag kollar lite, och blir nyfiken. Det verkar som att Malous panel tyckte att den var bra men den har tydligen fått lite halvdåliga recentioner.
Jag ska se den.
Bokrecension kommer också då boken är utläst!
Mycket motvilligt lät han sig fotograferas på mogonkvisten. Inte en enda glad bild blev det. Dock en ganska representativ 😉
Han hälsar att han planerar fira sin trettonmånadersdag i hemmet. Han hade feber i helgen så det blir ingen dagmamma idag.
Det är en väldig aktivitet nu. I torsdags trillade han och slog bakhuvdet i golvet så vi fick ringa och prata med 1177. Han käkar det mesta, går vingligt men mestadels, och trivs bra hos dagmamman där han hittills gått halvdagar.
Månadsbilder här!
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Fest och kalas, Hälsa, Humor, Hus och hem, nyheter, personligt, sport
Vi har varit på ishockey idag.
Jag skrev ju i morse att vi eventuellt skulle bevista LHC – Rögle i Cloetta Center. News papers skriver här, här, här, här och här. Populär sport det där 😉
Det var Anton, Wilmer, Fredrik och undertecknad. Ozzy och Dee fick gå på mutkalas med ballonger och glasstårta hos mormor och morfar istället 🙂
Jag känner knappt igen spelarna i LHC längre. Det är Zackrisson, Karlsson, Persson, Andersson å Pettersson å Lundström (å jag 😉 ) typ. Ingen Fransson längre tyvärr. Förra året fanns det två. Vi saknar i alla fall en (med familj) här i Linkan.
LHC dominerade (till en början) med 3-0 efter två perioder. Anton grät för han har helt plötsligt fått för sig att Rögle är grejen. Men jag tror egentligen att det var för att han var så trött i sina nyopererade ögon. När LHC gjorde 4-0 i början av tredje perioden blev det för mycket för vissa i vårt sällskap och när en mustageprydd man några rader nedanför oss skrek att skåne borde lämnas tillbaka till Danmark var olyckan gjord. Som grädde på mostet lyckades den här jumpaläraren dra på sig matchstraff och Rögle fick spela i numerärt underläge i mååånga minuter. Matchen slutade i alla fall 4-2 och det var en del sura miner. Wilmer var nöjd och glad.
När vi krånglat oss ut från parkeringen åkte vi för att hämta de två små hos mormor och morfar. Ossian kom och mötte oss med en stor hög ballonger i handen. ‘Ganska härligt!’ sa han. Jag höll med 😉
Sedan åkte vi hem.
Grannen hade pyntat så jättefint åt oss. Han är så fantastiskt konstnärlig!
Vi har ätit gott och nu är det ännu mer sport i tv:n. Didrik har feber. I mogon ska båten upp.
Återkommer..
Fiiiii ***! Att jag följer Idol kan ingen ha missat. Igår hann jag inte se vilka som gick vidare, men nu hittade klippet nedan så jag måste göra en liiiiten uppdatering till fast jag just skulle bli seriös här. Det här var nog den absolut pinsammaste situation jag sett någon gång på tv.
Camilla tror att hon går vidare. Håll till godo:
Nja.. i dag är han mycket piggare faktiskt.
Jag bjuder på ett par bilder från igår.
Bilden ovan är faktiskt från i onsdags kväll. Den är tagen just då Anton är hemkommen från sjukan och då var han verkligen jättetrött. Han sov narkotsikt fortfarande 😉
Han är ju inte den som slumrar dagtid annars. Inte ens en tupplur i bilen. Alltid lika pigg på kvällen är han, men igår var det inte mycket som blev gjort som inte tröttade ut honom fullständigt.
Han bevisade att det mesta går att utföra i sovande tillstånd.
Korta stunder var ögonen öppna men det var väldigt jobbigt för honom. Han blev yr och såg suddigt. Vi fick badda och torka och badda och torka. Han var inte helt nöjd med sin nyvunna situation med andra ord 😉
..om detta. Jag läste om det i Corren i morse också, och det diskuterades vi frukostbordet.
Tankarna vaknar.
Hur är det möjligt?
På senaste föräldramötet på våra barns skola (samma kommun) hade vi gruppsamtal om trygghet. Om vilka förutsättningar som bör råda för att våra barn ska känna sig trygga. Undrar om den tioåriga flickan som utsattes för detta kände sig trygg då hon gick till skolan på morgonen.
En annan tanke.
Vid vilken ålder är ‘man’ tillräckligt gammal för att ens kunna genomföra det som den här flickan utsatts för? För om jag fattat det rätt handlar det om minderåriga. Och hur kan man/de rimligtvis få för sig att göra något sådant?
En sista tanke.
Vad är det som händer?
I går kväll kollade vi på det nya programmet Inlåst som startat på tv4. Ett gäng killar som redan har en ‘historia’ få leva under fängelseliknande förhållanden i tolv dagar innan de blir utsläppta till sina (förhoppnigsvis förändrade) ordinarie liv igen. Alternativt kan de välja att hoppa av när helst de behagar.
Nu får metoden som ligger till grund för serien kritik för att vara kontraproduktiv. Såklart, vad annars? Så är det ju jämt..
Jag tyckte att det var lite mycket ‘tv-produktion’ över programmet, vilket gjorde att det blev en aning osmakligt med tanke på att det handlar personer som inte ännu är vuxna. Sedan tycker jag också man på sätt och vis utnyttjar människor i trångmål. Mammor (och pappor) som famlar efter ett halmstå.
Och.
Vad kommer att hända med dessa killar sedan? Kommer tolv dagar av tv-produktion förändra djupt rotade beteendemönster? Kommer de att bli bjudna på Bindefedtkalas och kallas för Inlåst-Dennis och Inlåst-Emil osv? Eller kommer de helt enkelt att fara hem och fortsätta att göra det de gjorde innan. Alltså göra livet surt för andra människor. Och tv4 håvar in casch på deras och deras föräldrars bekostnad.
Men jag kollar nästa vecka. Det var ett kul program 😉
I dag när Ossian kom hem så låg det ett paket i vår brevlåda. Det var från norrland 🙂 I paketet låg en jättefin tröja som han fått ärva av en tjej som inte behöver den längre (jag misstänker att hon kommer att få en ny nu, i en annan färg ;-))
Ossian blev så hjärtans glad att han kom utsprigande på gården med mungiporna uppe vid öronen och tröjan som räckte ned till knäna på sig. Jag tror att han har den nu också i sängen. På simskolan ropade han så det dånade i hela omkädningsrummet att han ‘fått en rögletröja’.
Ossian är jätteglad och säger ‘tack så mycket’ till norrlandsvännerna! De andra tackar för godispuckarna också!
Kram på er där uppe!
Lottas Dagbok 
