Sitter och fryser på jobbet.
Funderar starkt på att starta ett eget elbolag. Det är verkligen rätt marknad att satsa på just nu. Elbolagen kan höja och höja sina priser. Folk betalar oavsett. Många andra bolag går ju lite knaggligt i dessa lågkonjunkturtider så om man ska satsa på något just denna veckan så är det nog elproduktion.
Så jag tänkte skaffa mig en motionscykel och koppla en sladd till den. Ungarna ska nog också varsin.
Lottiska Verken i Tallboda AB. Kom och köp ström!
Inte för att det egentligen var mycket till storm men det är som att jag känner snålblåsten vina runt öronen mest hela tiden just nu. Kanske är det tillfälligt, eller så har det blivit ett normaltillstånd.
Förra veckan vakande jag fler gånger efter att ha drömt otäcka och verkliga drömmar. Kanske var det för att det var trångt i sängen och jag vaknade ofta som jag kom i håg det jag drömt. Typ så.. som att man ligger vaken ett tag och sedan somnar om och sedan vaknar på morgonen och minns massor av detaljer i drömmen. Så var det den här natten.. jag vaknade och låg vaken jättelänge och funderade, och sedan somnade om. Jag minns ingen dröm idag dock.
I alla fall.
I en av förra veckans drömmar stod jag i köket i huset vi bor i nu. Familjen var hemma men bara jag var i köket. Jag försökte kalla på de andra för det var ett uppseedeväckande blåsväder ute. Det blåste typ som Gudrun eller Per 😉 men vinden tilltog hela tiden. Nu kom någon ut i köket men jag minns inte vem det var. Någon vuxen tror jag i alla fall att det var. Det var ett märkligt ljus i köket. Jag sa: ”Kolla vad mycket det blåser ute..!” sedan lade jag handen mot köksfönstret. Just som jag gjorde det så började fönstret att vibrera. Det vibrerade mer och mer och det blev mörkt i köket. Vinden hade uppnått någon extrem styrka… kanske var det någon tyfon som gick förbi eller något sådant. Jag var ensam i köket igen. Hela tiden med handen mot fönsterrutan. Efter en liten stund avtog vinden och det konstiga ljuset kom tillbaka. Ute såg det annorlunda ut. Vi gick ut genom ytterdörren. Jag gick först. Utomhus såg det ut.. just så som man sett att det såg ut i Thailand och på Sumatra efter att Tsunamin hade gått fram där efter julen 2004. Lerigt, tomt.. Det märkliga var att husen stod kvar. De terracottafärgade tegelhusen på vår gata stod kvar. Det mesta annat var det bara skit kvar av.
Sedan minns jag inte mer. Jag antar att jag vaknade eller något.
I verkligheten är det vackert ute nu. Kallt, vitt och vackert.
I bakgrunden: Vår grannes terracottafärgade tegelradhus.
Just detta inlägg kanske egentligen hör hemma på andra sidan men jag är så jävla trött på att hålla på och gömma mig för att andra ska bli nöjda.
Just nu är jag så arg på allt att jag skulle vilja skriva här varför. Men det skulle inte bara få konsekvenser för mig själv utan för en stor hög människor som inte gjort en själ förnär, så jag kan inte göra så. Och det är jag så förbannat trött på. För att inte tala om risken det skulle innebära att få skulden för något man omöjligtvis kunnat varesig orsaka eller kontrollera.
Jag är less på att vara lättlurad. Eller snarare på att man tror att jag är det (eller det kanske man är då.. som en självuppfyllande profetsia liksom..). Kanske får jag skylla mig själv eftersom jag låter det vara så.
Men, men.. what goes around comes around har jag hört. Jag fortsätter att tro på att det faktiskt är på det viset 👿
Hade tänkt illustrera med en bild på Supersurasunksara, men det fanns ingen. Sedan tänkte jag ta en på Silversara istället för det skulle nästan ännu bättre ge en bild av vad jag menar i inlägget ovan. Dock fanns det ingen utan den jävla fula Stålhenrik på så jag skiter i det.
..och överallt har han sina ‘klubbenkläder’ på sig. Han är charmig nu och ställer fortfarande frivilligt upp på bild. Det är tacksamt. I slutet av lovet tog han och hans pappa en sväng till utebandyplanen i Stångebro. Det var i torsdags om jag minns rätt, och det var jättkallt ute. Själv satt jag hemma med Eklund. Bilden är tagen med mobiltelefon.
I går var det Eklundopponering. Jag var en bitch. Skönt 😉
På fredagkvällen jobbade vi med opponeringen mellan halvåtta och halvett på natten. Sedan vaknade Didrik och var vaken ett bra tag. Upp gick jag vid åtta på morgonen efter för opponeringen började ni0 för att hålla på till ett.
Efter opponeringen skulle vi åka till Vadstena och åka skridskor, men bilen funkade inte (pga kylan) så vi fick åla till Vadstena istället 🙂 Naevars 😉 Vi lånade morsans bil. Men nu funkar vår bil igen. Skriskoåkningen var i alla fall kul. Vi hade några kompisar till barnen med oss.
I dag är det söndag vilket innebär hockeyträning för Wilmer. Plus att vi hade kiosken idag också mellan åtta och två. Kul och jobba gratis när man knappt har pengar så man klarar sig *not*.
I fredags eftermiddag var vi ju i Skärblacka och åkte skridskor. På bilden: Anton och Fredrik. En önskebild 🙂
Ossian (som för övrigt enligt egen utsago har en bebis i magen) sitter på sin plats vid matbordet och spanar bort mot sin storebrors förpackning med vitamintabletter;
– Mamma! Har Wilmer tagit sin dynamit idag??
I morgon ska Eklundcaset examineras. Nu är klockan halv ett på natten så egentligen är det ju frågan om ‘senare idag’. Anledningen till att jag sitter vaken i denna sena timme är att vår opposition på det andra caset inte är klar förrän nu. Det är liksom lite trögflytande att arbeta äver Internet. I pauserna, eller snarare i väntan på att något ska hända, kan det bli lite tid över till annat. I dag passade jag på att googla den creddiga kvällstidningen Aftonbladet. Hittade ett par grejer som känns aktuella.
Först detta. Jag har ju köldskadade fötter. Det är ett gissel. Det behöver inte ens vara minusgrader ute innan mina tår förvandlas till, som en begravningsentreprenör en gång inte vågade säga högt (men som jag ändå förstod att hon menade), döingtår. Så ett hett tips är att vara rädd om sina perifiera delar då det är kallt ute.
Sedan detta. Förra veckan hade vi en liten diskussion om just detta med biprodukter i alkoholhaltiga drycker, baksmälla, och färg. Jag hade lärt mig att mörka drycker var mer baksmällaframkallande än ljusa, men det fanns andra meningar i diskussionen. Dock kände jag att jag ändå var tvungen att gå hem och läsa på. Nu är inte Aftonbladet min enda källa på detta, men jag har fattat att det är så att alkoholhaltiga drycker som innehåller många biprodukter i form av congener, eller släktgener, är mer baksmällaframkallande än andra. Dessa släktgener är akloholmolekyler behäftade med små aceton-, tannin-, eller acetaldehydgrejer (detta är jag inte helt hundra på rent konstruktionsmässigt, men biprodukterna består av dessa ämnen typ). Sambandet med färg är att dessa små biproduktmolekylgrejer ofta är färgade. Den dryck som, i synnerhet, var föremål för diskussionen var konjak (vilken jag har hört ska vara den värsta av dem alla för att den tydligen tillverkas på skräpet som blir över på något sätt). Så kanske hade jag inte så fel ändå 😉
Ja, ja.. nog om detta. Nu måste jag sova om jag ska orka Eklund i morgon..
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, personligt, sport
Ossian har åkt skridskor på badybanan i femton minusgrader. Och mött alla LHC-spelarna i en trappa, utan att fatta att det var dom.
Skolan har börjat men de två små blir hemma veckan ut.
I dag har det varit en massa jobb med olika skolgrejer. Eklund och en gruppkomplettering. Jag har inte varit ute på hela dagen. Jag har dessutom ett sprucket revben som gör svinont.
På trettondagen har vi varit och frusit i en ishall i Skärblacka. Barnen åkte skriskor. Så även vi vuxna. En del lite mer än andra 😉
Igår kväll var vi hos trevliga bekanta (Antons allra bästa kompis familj) och åt god mat och spelade lite TP.
Annars är alllt som vanligt. Ossian garvar som Åsa-Nisse, Wilmer sorterar sin pyttipanna i små fina högar på tallriken innan han stoppar i sig den (nåja..), och Didrik käkar barr från julgranen (som ska ut i morgon tror jag).
Kommande dagar ska Eklund examineras.
See U
..av kommunens ishockeyförening kämpar ständigt i motvind här hemma. Men vad gör det när laget spelar bra 🙂
Lottas Dagbok 