Någon sorts HR-människa med examen i ekonomisk styrning. Bor med tonåringar och två batpigs i ett dåligt samvete av trä ett par kilometer från centrum i en liten stad.
Om stället
Här är det blandat. Bara så man vet. Det hänvisas från alla möjliga håll också.
Om någon tröttnat på att vänta på att något vettigt ska hända här så kan man läsa min syrras tvångsblogg sålänge. Den handlar om slöjd och sånt, och hittas HÄR!
Utan att gå in närmare på anledningen till min tillfälliga frånvaro, går jag ut hårt med ett par bilder från senvinter/vår 2006. Alla klippta från en gammal blogg som vi hade ett tag.
Ossian 5 veckor gammal.
Anton matar kaninerna i Valla. 4 år gammal.
Wilmer fikar i Hassela. 2 år gammal.
Idag har jag en lista som jag bör försöka pricka av i någon form av ordning. Hur det nu ska gå, för jag ont i huvudet. Särskilt runt ena ögat på den sidan som huvudvärken sitter. Vi får väl se.
Kommer att göra ett inlägg på andra sidan i det närmaste också. Så håll koll.
Fy. klockan är 02.25. Ja. Det är sant, trots att jag tror att tidsstämpeln till inlägget kommer att säga något annat. Jag kan inte sova. Didrik har gjort sig hörd för en liten stund sedan. Men vad gör det? För jag sov ju inte innan heller.
Hoppas nu att vi genomlidit den sista magsjukan för den här säsongen. Jag menar; hur många ska man behöva ha i ett hushåll på en vinter? 😉 Det är ta mig sjutton det värsta jag vet, det är en sak som är säker! (Har jag sagt det förut?)
I morgon kväll är det dags för CC och Wilmer skall beträda isen 🙂 Det ska bli kul att titta men lite bitter eftersmak har jag eftersom inte alla får vara med. Egentligen är det inte så dramatiskt för, de som inte fick vara med nu får vara med nästa säsong. Men säg det till en sexårig grabb. ”Nästa ÅR! Då är det din tur lille vän.” Ja, ja.. det verkar som att det är jag som tar det där hårdast. Kanske är det för att jag var ansvarig för själva lottningen. Alla andra, utom jag, är helt ok med det tror jag.
Just nu är det ett otroligt ångestfyllt program på tv som handlar om människor som blivit instängda, och råkat ut för olyckor, i hissar. Jag som älska hissar! (not)
I kontrast till allt bittert kommer här en bild på Didrik som jag tog på julafton. Sjuttonmånadersbilden kan jag inte publicera förrän jag hittar sladden till mobilen.
Vanlig söndag med hockeyträning för Wilmer och en liten innebandycup för Anton.
Är tillbaka hemma nu, och jag har fantomkräklukt i näsan. Han slängt ut fåtöljen från vardagsrummet för den luktade på riktigt.
Det är härligt att vara med de små liven igen. Man har ju saknat dem lite 🙂
I morgon är det jobbtime, husmötetime och jobbtime igen. Sedan ska Wilmer spela pausmatch i matchen mellan Rögle och LHC. Övriga (utom de små) ska kolla.
..är nog inte att få en sylvass istapp i skallen! Se upp (eller då kanske du får tappen i ögat förresten) och gå inte nedanför lutande hustak. Att bli klämd under ett sådant är nog inte heller så sweet. Så undvik att glassa på altanen just nu. Heta (iskalla) tips en sen fredagkväll från exilen (i vilken vi blir kvar tsv). (För övrigt är rubriken även titeln på en döbra låt med The Cardigan från slutet av nittiotalet. Dock nöjer jag mig med att varna för ras här sålänge 🙂 )
Hittade just en gullig kommentar som tyvärr fastnat i mitt spamfilter. Nu är den godkänd. Det värmer verkligen att uppfattas som inspirerande för jag känner mig mest som en gnällr** just nu. Tack! Undrar just hur många kommentarer jag missat på så sätt. Det är ju inte så att man går in och läser spamskiten så ofta.
Sjuttonmånadersbild på bebisen finns nu i mobilen. Måste bara hitta sladden… men hitta tillbaka hem först.
Han är sjutton månader idag. Inget foto för han har kräksjuka och är hemma med sin far medan vi friska är på annat håll. En försenad variant kommer snarast. Virituella pussar till min stora bebis!
..innan jag börjar jobba med finliret på vår forskningsfrågeställning till ekonomiuppsatsen. Seminarium igår ju.
Efter en minst sagt stökig morgon, som i och för sig började fint med frukostmackor och Oboy till de två stora barnen, och levande ljus på bordet, upptäckte vi att barnens ryggsäckar låg kvar i bilen. Det hade väl varit ok om det inte hade varit så att Antons termobrallor också låg där. Eftersom vi just nu lever i exil på grund av kräksjuka var vi tvugna att åka bil till skolan. Morfadern fick nästan elda upp vår bil för att vi till sist skulle kunna låsa upp den för att sedan lyckas bryta upp en av de andra dörrarna och komma åt grejerna. Naturligtvis hann vi inte i tid till morgonfritids! Det händer både då och då iofs.
När vi väl kom dit efter att ha lånat en bil (jag försökte inte ens starta vår då det är -15 grader ute för det hade varit slöseri med tid), så ser jag att barnen leker utanför skolan vilket innebär att den stora entren var stängd för folk som vill lämna barn. De har den regeln mellan kvart i åtta och åtta för att det ska vara lugnt i skolan och för att de som inte har rätt till fritids inte obehörligen ska ränna runt i skolans lokaler för tidigt 😉 (Jag tror att detta är anledningarna, rätta mig gärna om jag har fel..) Jag förstår och respekterar skolans regler! Och kan förstå meningen med denna regel. Men jag förespråkar inga regler som inte tillåter välmotiverade undantag (om om inte regelbrott eller undantag skulle innbära fara för liv och hälsa).
Till problemet då.
Dörrarna till de respektive klasstamburerna är låsta fram till fem minuter i åtta. Det betyder att det inte finns någon dörr att gå in genom då man kommer till skolan mellan kvart i och fem i åtta. I synnerhet inte då det står en dörrvakt i vägen 😉
Så i alla fal.
Vi kom till skolan vid kvart i åtta. Jag tänkte att ‘vi tar och går in genom den där dörren i alla fall eftersom Anton har sina varma byxor i handen och det är femton minusgrader ute’. Innanför dörren stod en människa och körde ut oss igen trots min invändning att ungen bara hade mysbyxor på sig. Jag framförde inga ytterligare invändningar mot detta utan skickade Wilmer åt sitt håll och gick med Anton till sin ytterdörr. Dörren var naturligtvis låst och innanför den stod ett helt gäng av Antons kompisar och ropade att de inte fick öppna den. Helt rätt! Lydiga fina barn. Inga invändningar där, men jag kände irritationen välla upp (vilket alla som känner mig vet att den gör både då och då men att det sällan märks. kanske inte lyckade så bra denna gång dock).
Mötte rektorn utanför. Berättade att jag inte fick gå in genom dörren. Hon verkade faktiskt inte förstå vad jag pratade om. Iofs är hon relativt nytillträdd på sin post (trots att hon haft skolans lokal som arbetsplats under ett antal år) och därmed kan hon väl vara ursäktad för att inte vara insatt i de viktiga detaljerna i skolans regelsystem 😉
Jag gick tillbaka och gick in genom huvudentren i alla fall. Ingen dörrvakt denna gång. Väl inne i Anons korridor fick jag dock ytterligare kommentarer om att jag inte får använda huvudentren (var f** ska jag gå in då om jag MÅSTE in i huset??).
På väg ut igen träffade jag trevliga resursfröken och hockeymamman som alltid ser glad ut. Då kändes det lite bättre.. tills jag fick syn på Wilmer som gick omkring och strök ensam och letade efter mig utanför skolan!! Tydligen var det maskeraddisko idag vilket jag naturligtvis missat. Men det är en helt annan historia.
..dörrarna på bilen frusit fast så jag fick ringa farsan som skjutsade mig till dagmamman med ungarna (Va? Sa jag inte det förut??)
..jag har fått lite för lite, men över gränsen till tillräckligt mycket gjort i pluggväg.
..det helt plötsligt blev roligt med husbygget igen. Nu ser det ut som att alla oenigheter är ur världen. Kommer nog att skriva om detta senare. Kanske på andra sidan. Meddelar i så fall.
..jag åt jättegod råstekt potatis och grönsaker och sås till lunch. Köttet hade jag behövt en motorsåg för att övermanna (sorry morsan 😉 ).
..jag fick veta att en före detta granne fått sina små barn kidnappade och förda ut ur landet av deras pappa som hämtade barnen på dagis då det inte var hans tur att ha dem. Personalen hade lämnat ut dem till pappan trots att de egentligen inte skulle. Nu har mamman varken sett eller talat med sina barn på tre och en halv månad. Hon får inget svenskt pass för att pappan till barnen har baktalat henne hos myndigheterna. Han har misshandlat henne och gjort livet svårt för henne under flera års tid innan detta hände.
..jag talade med en gammal vän jag inte har haft kontakt med på länge. Vink L!
..jag inte åt Mamma Scans köttbullar och makaroner till kvällsmat, utan väntade tills alla var klara och tog en macka istället.
..Anton var på innebandyträning med sin pappa och Wilmer var med som sällskap.
..jag blev ännu mer aktiv på facebook 😉
..mina tankar pendlade mellan ‘icke generaliserbara resultat’ och ‘öppen eller inbyggd takfot’.
..jag inte kunde somna på kvällen utan fick kliva upp och äta en smörgås.
Har skött lite knattehockeyuppdrag under de första morgontimmarna. I går fick vi alla fall de sista av de förbaskade lotterna sålda. Asså.. de som vi fick före Jul som skulle betalats för länge sedan 😉 Men nu är det fixat. Tack för det Nolimas trevliga personal och kaffakassa (och morsan och de andra som bjudit till)!
Idag är det bara att jobba som en tok med rårapporten (till ekonomiuppsatsen) som ska in på torsdag. Och hoppas på ett positivt besked kring det som diskuterades vi husmötet igår.
I natt var Didrik uppe till 01.30. 00.30 lämnade jag sängen för vardagsrummet med den lille vakne hockeyliraren som ivrigt ömsom spelade tunga och ömsom grät krokodiltårar. Inte för att han var sjuk eller sur eller så. Snarare på gott humör med inslag av.. något annat. Bananas.
Helgen har bestått av en del arbete inför ekonomiuppsatsen. Mest kvällstid. Nu har vi i alla fall embryot till en forskningsfråga, jag och min samarbetare som bor på Gotland 🙂 Jag har aldrig träffat honom men vi har jobbat ihop tidigare. Över nätet så klart.
Igår var vi i Vadstena och åkte skrillor. I morse var vi i Ljungsbro för Wilmers träning och på eftermiddagen var vi i ishallen i Vadstena igen. Anton (som äter penicillin men är ok nu), Ossian och Didrik var hos mormor då vi andra var i Ljungsbro. På eftermiddagen då vi var i Vadstena fick Didrik vara där, och Wilmer var och lekte hos kompisen Jonte. Det kändes lite jobbigt att lämna honom kvar då han så gärna hade velat hänga med. Men det gick tyvärr inte för vi får inte plats i bilen. Varför? Jo.. för att det är så kallt ute att vår h**bil inte startar. Därav har vi lånebil nu. Tja.. vad säger man; köp aldrig en Ford!
Didrik får pröva majsvällning i kväll (japp, vi köpte fel). Verkar som att han tycker att det är.. sådär. Jag har töttnat på att vara världens största levande napp. Lite i alla fall 😉
[här skulle det ha varit en bild men det sket sig]
Tur att han äter något i alla fall 🙂 Här hemma har han varken ätit frukost eller kvällsmat på länge. Jag har hört att han äter hos dagmamman. Och så äter han ju tutte fortfarande 😉
Lottas Dagbok 