Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Mat, Melodifestival, musik, Tävling, TV
Ett rör Pringles med vitlöksdipp och en flaska fruktsoda. Ungarna sover. All makt över platteven åt mig.
Kan det bli bättre?
Ja. Med lite sällskap i soffan (och kanske utan en dålig Ozzy Osbourne-look-alike i form av Py Bäckman)
I kväll har personalen på CC personalfest. Då behövs extern personal i baren. Därav.
God kväll!
Dagens Didrik 🙂
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, personligt, TV
Jag har varit uppe en stund och arbetet med det sista Eklundsgrejset. Det ska skickas idag före 12 (dagtid). Det var så jäkla trångt i sängen inatt att det bara inte gick att sova där helt enkelt.
Så nu sitter jag här med Didrik som är sexton månader just idag 🙂 Han väntar på att Bolibompa ska starta vid 05.30, men det verkar som att han är trött som sjutton. För övrigt ser jag att bloggen håller sommartid ännu. Strunt samma..
Jag tror att jag börjar få bukt med urinvägsinfektionen som jag drog på mig i nyårshelgen (jag tror inte att jag nämnt det här). Först var det tveksamt om antibiotikan verkligen bet, men nu är det mycket bättre.
Igår var vi i ishallen i och åkte skridskor, liksom i förrgår. Anton börjar bli riktigt flink på överstegsåkningen baklänges nu. Ossian har fått en väldig fart på skrillorna, och Wilmer.. ja.. han kan bara han kämpar. Han är ju egentligen jätteduktig, men en försiktig perfektionist, så det går inte fort hela tiden 😉 Efter Ishallen var det raka spåret till Ljungsbro på Antons träning. Ingen rast och ro.
Senare idag har jag en viktig grej..
På tv just nu:
Hade ställt klockan för att se Småkronorna spela mot USA i junior VM.
Har hört att canadickerna (hemmalag) gjort det mesta för att psyka ut svenskarna. Exempelvis förlagt deras omklädningsfaciliteter i någon gammal barack. I natt stod det klart att nordamerikanerna även köpt den närvarande domarkåren. För allvarligt; så jävla dåliga kan väl inte domare vara i verkligheten. Det var tydligt att det fanns önskemål om en nordamerikansk final.Det lyckades de fixa fint, fågelskitarna.
Nu Eklund..
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, bloggande, Familj, Hälsa, Hus och hem, musik, personligt, sport, TV
Idag börjar jag mitt inlägg med att konstatera att jag, för det mesta, inte kan skriva det jag skulle vilja skriva. Jag skriver, raderar och skriver och raderar och skriver. Sedan frågar jag mig själv varför jag håller på. Varför jag inte bara skriver här på riktigt. Varför jag inte bara skriver ALLT här. Eller varför jag överhuvudtaget håller på och skriver den här bloggen. Från början var det här en personlig blogg. Det är det fortfarande. Men inte alls på samma sätt som tidigare. Och nu känner jag att det rycker lite i höger lillfinger igen, upp mot den halvlånga pilen på den lite större knappen på vänster sida av tangentbordet 😉
Nog om det.
Det blev pizza i fredags som jag önskade mig 🙂 Dock inget vin, men det var nog lika bra med tanke på hur otrevlig jag känt mig ett par dagar. Men nu mår jag bra. Antons innebandyträning var tydligen inställd. Det känns som att det var riktigt länge sedan vi var där nu. Idolfinal blev det också. Angående denna konstaterar jag bara att Idolhistoriens pinsammaste ögonblick fick en konkurrent då vinnarlåten skulle framföras i slutet av programmet (och det hade inte med framförandet att göra alls).
Wilmer är sjuk idag. Han är här hemma med mig. Han insjuknade på lördagskvällen då vi var iväg och åkte skridskor. Han gnällde lite över att han hade ont i halsen på lördagsmorgonen men han och Anton var ändå iväg på isbandy. Isbandyn tycker de verkligen är jättekul. Till och med roligare än hockeyn.
På lördageftermiddagen blev bilen tvättad medan jag kämpade med att få det här hemmet att se lite bättre ut. Det hjälpte inte utan ser fortfande åt som ett läger.
På söndagmorgonen var det dags för hockeyträning igen. Wilmer var ju sjuk men tränaruppdraget ska ju ändå skötas. Och det obligatoriska kioskuppdraget. Nu har vi skött vårt kioskuppdrag dubbelt denna termin. Jag kioskade mellan åtta och fjorton.
Och nu dags för gnäll.
Jag är så trött nu. Inte sådär normaltrött som man kan vara ibland, utan trött på det viset som man är ett par dagar efter stt man fått barn typ. Så som man kan vara en måndag när man varit ute och festat torsdag, fredag, lördag. Till fem. Jag kan somna var som helst. Kan bero på att jag har så mycket att jobb just nu. Och att jag känner att jag inte kommer att hinna klart det jag ska. Men jag är så trött på den jävla ursäkten att ‘jag har så mycket jobb bla, bla, bla’. För den är bara relevant och intressant om man har ett VIKTIGT jobb. Inte en sådan sysselättning som jag har. Men jag kämpar på med det jag har att göra ändå. Nu måste uppsatsen vila ett par dagar för slutcaset kommer att ta all den tid jag får över mellan hämtningar, skjutsningar, sjuka barn och jakten på någon som kan vårda dem när mina åtta armar inte räcker till.
I övrigt vill jag dementera. Det mesta.
Pöss.
Han ska tydligen sluta spela golf nu. Han ska ‘satsa på ett bli en bättre make, far och person’. Mycket prat där. Hoppas att han lyckas 🙂 Om jag vore han skulle jag gömma mig ganska långt in i ett skåp eller något. Och typ aldrig komma ut.
Å andra sidan kommer han nog att vilja göra det efter att den där damen fått visa sina välsprayade lockar i tv. Lyssna på grodorna som hoppar ur hålet hon har i ansiktet 
”Jag har inga ord för att förklara vad jag gjort mot henne och hennes familj. Jag antar att jag är ledsen över att jag aldrig tänkte på hennes känslor under allt det som pågick. Och att han aldrig nämde henne gjorde att jag kunde låtsas om han inte hade någon fru och jag slapp tänka på det. Jag kommer aldrig att säga att det jag gjorde var ok. Hon visste att hon älskade honom, och det var vad jag kände då. (…) Jag sa det aldrig rätt ut. Men jag försökte att ta mig ur det. Jag fick veta att han skulle ha ett andra barn. Då frågade jag mig: ”Vad håller jag på med? Det där är inte rätt. Han har en fru och det är inte du.” Så jag försökte. Skickade färre sms, mer sällan. Samma med telefonsamtal. Då sökte han upp mig. Under fem dagar. Han sms:ade mig varje dag och skrev: ”Möt mig. Jag saknar dig”. Men jag gjorde det aldrig. (…) Jag har aldrig sagt att jag älskar honom. Jag skulle inte gå så långt. (…) Det fanns studer då jag kände att han kanske gjorde det. Men frågar du idag, så skulle jag säga att han aldrig gjorde det.”
Vilken ängel. Men det är väl bara att gratulera till femton minuter under strålkastaren.
*katching*
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Fest och kalas, Hälsa, Jobb och plugg, personligt, sport, TV
Jag är så himla trött på måndagar jämt. Vi har några intensiva dagar bakom oss nu.
I torsdags var jag och Ossian hos tandläkaren och vi fick veta att hans (glesa 😉 ) tänder såg helt ok ut. Hon fick inte peta så mycket i munnen på honom med sin vassa pinne men hon tyckte sig se en liten brun prick på en av tänderna i underkäken. Det hade kunnat vara ett hål. Jag hade ju såklart borstat tänderna på honom innan vi åkte dit men det verkar som att den där bruna pricken var ett litet spår av pepparkakebaket som hade utspelat sig hos dagmamman under dagens morgon, för när vi borstat tänderna på kvällen var pricken borta. I alla fall blev det en liten tur till leksaksaffären på vägen tillbaka till dagmamman.
På torsagskvällen var vi ensamma vi kvinnor och barn i familjen. Libanesiskt besök på jobbet genererade hockey och restaurangbesök för den manliga vuxna delen av familjen. Jag var dödensdötrött efter flera nätter med hastigt uppvaknande till följd av hosta och snor (dock inte mitt), så jag somnade i soffan vid kvart över nio. Anton som hade varit på hockeyträning med sin morfar som sällskap var dock pigg och utnyttjade tillfället att vara uppe och, som han själv uttryckte det, tjuvbygga, på piratlegot som Wilmer fick på sin födelsedag. Han var varken vid halv tolv då Fredrik kom hem och jag själv vaknade upp på soffan.
I fredags var det sprutdags som jag skrivit om tidigare. Och så pajade ju TVn. Sedan var det Idol i STORtvn på kvällen.
På lördagmorgonen var det dags för Antons första isbandyträning (som om det inte räckte med det vi har). Han ska alltså träna vanlig bandy också (återkommer med hur många aktiviteter vi har i den här familjen då jag räknat ihop dem 😉 ). Han tycktre det var kul och Wilmer ska också få prova. Under tiden Fredrik och Anton var borta så passade Diddan på att kalasa på Ossians frukost.
På lördageftermiddagen var det dags för tränarutbildning i Stångebrohallen. Anton och Wilmer var med på isen medan Didrik tog en tupplur och Ossian och jag satt i båset och kollade. På kvällen hade vi trevligt pizzabesök efter någon timmes fuskstädning. Wilmer och hans kompis ska ha kalas tillsammans nästa lördag 🙂 och det var det som skulle planeras.
På söndagmorgonen var det hockeyträning för Wilmer. Vi var där hela familjen. Vi kollade träningen och fikade. På eftermiddagen var jag med Wilmer i Ekängen för innebandyträning. En avkopplande liten stund 😉
..så för att återknyta till rubriken då.. så är det ganska tröttigt när måndagen kommer. Samtidigt är det skönt att få ett litet andningshål då alla återgått till sina ordinarie aktiviteter.
Didrik passade på att prova en hjälm i morse innan han åkte till dagmamman. Han kanske längtar till det är hans tur. Näsan är skrapad efter ett dyk under uteleken i fredags. Han såg ut som Rudolf den rödnosade regnhjorten då jag kom för att hämta honom hos dagmamman i fredags
Nu jobb med case. Exning fredaglördag. I eftermiddag kanske hockey med Anton. Vi får se.
Igår avled vår TV. Den har funnit en tillfällig bostad i soprummet innan den inom kort kommer att fraktas till den plats där den kommer att få tillbringa den sista vilan. Det var min farmors gamla TV och den var minst femton år gammal.. kanske tjugo till och med.. jag tror faktiskt att den var närmare tjugo. Det är en ansenlig ålder för en TV i dessa dagar då till och med TV-apparater som fortfarande har ett värdigt liv transporteras bort från sina hem helt oförstående för att aningslöst, tillsammas med sina gelikar, tyna bort bland elekroniksoporna.
Ok.
För att familjen skulle slippa bli ansvariga för kommunens avlagda gamla tjockTVapparaters fortlevnad beslutades att Andersson skulle flytta in tillsammans med Persson och Jeppsson. (Det slog mig för en sekund att det skulle ha varit skönt ifall Andersson varit en levande person. En tredje förälder eller någon assistent som kunde hjälpa oss att upprätthålla vardagen här hemma. Hade varit skönt..) Andersson pryder numera en stooor del av vårt vardagsrum. Tack för det Jultomten (var det någon som såg honom då han susade förbi här utanför..?)!
Lottas Dagbok 