Idag har jag varit hemma med barnen hela dagen för att vi skulle hinna packa alla väskorna till skidresan. Vi har inte packat någonting. Vi ska åka i morgon natt vid tre-tiden. Fredrik jobbar i morgon så det blir väl att packa som en tok hela dagen. Wilmer har haft lite feber idag så nu har vi haft detta viruset allihopa tror jag. Nästan `ready to go` alltså. Själv mår jag lite sådär.. men det brukar vi ju inte ta så mycket hänsyn till så det går nog bra denna gången också.
I dag fyller Ossian 13 månader. Han har blivit så stor och duktig. Han har dansat till Nordman för glatta livet här hemma idag. (Alla barnen gillar Nordman. Mina kusiner älskade också Nordman då de var små.. Undrar just varför.) När man stänger av stereon tittar han på den och fortsätter att dansa som om han ville att man skulle sätta på den igen. Jag står inte ut med att lyssna på Nordman hela dan. Där går min gräns.. eller den är för länge sedan passerad.
Fredrik har varit på konferrens idag. Det handlade om sånt där som han jobbar med.. fortbildning av lärare.. I vilket fall hade Jens Orback suttit vid hans bord och käkat lunch. I morgon skall han luncha med utbildningsminister Jan Björklund. Det är ett fasligt lunchätande på honom just nu. Det får bli diet sedan 😉 .
I kväll är det House på TV. Jag följer inte många serier nu för tiden men House är verkligen bra. De där sjukhusserierna brukar ju vara föga verklighetstrogna och mest handla om relationer. House är väl inte heller så nära verkligheten (skulle jag tro) men den handlar mer om själva ”sjukdomsfallen”, vilka är svårbotade och lite småknasiga för det mesta. Doktor House själv är en smart, dryg och kul typ. Det är en kul serie helt enkelt.
Dagens bild är min favoritbild. Den är tagen i somras. Ossian varkanske ett halvår eller något sådant. Jag lovar att det skall komma lite färskare bilder snart. Måste bara visa alla gamla favoriter först…
Nu är´ä House!
Läste just dagens inlägg på min blogg-kamrat Märtas blogg. Hon och hennes gubbe (f´låt Stefan 😉 ) tillbringar en period i USA för hans arbetes skull. Hon skrev i alla fall om det här med föräldraledighet och sånt. Om hur en man som väljer att vara hemma anses som så ”duktig” medan kvinnan snarare förväntas vara hemma osv… Hur som helst så satt jag och retade upp mig (igen.. inte första gången den här veckan..) på hur orättvist allt är här i världen. Ja, ja.. hur man än vänder sig så har man ändan bak…
I dag har en av majsormarna som tillhör det här hushållet ömsat skinn. Den här gången gick det bra. Viktoria (!) ömsade ett helt fint skin. Det såg skitkul ut! Jag har aldrig sett det tidigare. Brukar ju inte umgås med de där reptilerna så ofta…
Vi har ju varit lediga idag och det har varit skönt. På eftermiddagen var vi ute och lekte. Ossian fick åka rutchkana för första gången. Han skrattade jättemycket! Wilmer slog sig i skallen så nu har han Omberg på bakhuvudet. Han blev jätteledsen för att det gjorde ont och sedan blev han sur för `gud vet vad´ och sprang bort och ställde sig vid grillplatsen och hängde läpp. Både Anton och Wilmer är så olydiga just nu. Jag känner mig lite trött på det faktiskt… Det är precis som att dom känner att jag är lite tröttare än vanligt och vill utmana mig ytterligare.
Nu har de skrålat färdigt i Så ska det låta. Nu tänker jag bänka mig framför TVn för Masjävlar.
I dag har det varit en ganska ok dag faktiskt. Efter ett par helsänkta dagar känns det nästan som att man är på väg tillbaka upp på banan igen. På förmiddagen tog vi det ganska lugnt eftersom det är vår lediga dag. Ungarna lekte och Ozzy sov en liten tupplur. På eftermiddagen bar det i väg in till stan för att köpa skor, vantar och tunnare vårmössor till barnen. Alla tre fick några gumpadojj-liknande skor från PAX. Anton och Ozzy fick blåa och Krullis fick röda. (Senare då vi kommit hem hörde jag Anton säga till Wilmer att han hade fått tjejskor. För att de var röda såklart. Då fick han sig en skrapa.) Alla tre var jättenöjda med sina skor och sprang på gågatan inne i stan så att jag fick gapa åt dem att de skulle sluta för att de inte skulle välta någon gammal rollatortant eller något. Ja.. Ossian sprang ju inte så mycket förståss. På PoP köpte vi sedan nya mössor till Anton och Wilmer. Anton fick en brun och Wilmer fick en brun med vita ränder. Wilmer fick vantar med samma mönster som mössan och Anton fick marinblåa. Sedan fikade vi i Filbytergallerians café. Ungarna åt bullar och chokladboll. Ossian fick smaka muffins. Det gick aldeles utmärkt tills morsan kom på att hon glömt köpa parkeringsbiljett och var tvungen att springa till parkeringen på Åhlens och försöka rädda sig från en saftig parkeringsbot… eller kontrollavgift kanske det heter.. Då blev det lite bökigare där vid fikabordet. Jag blev lite svettig men red ut stormen medan ungarna kalasade på min muffins. Sedan vandrade vi vidare ner till den lyxiga barnvagnsbutiken på nedre våningen i Filbyter för att köpa en dyna till ubben. Som tur var hade de en orginal-ubbe-dyna kvar i svart vilket var just det jag vill ha. Morsan ville absolut betala den som tur var för att den gick på 499 pix. Som hittat… När vi kom hem lekte barnen ute en bra stund medan morsan gjorde potatisplättar åt dem som de kunde äta då de kom in. Nu sussar de gott i sina sängar (flå`t, vår säng..) nybadade och fina.
Jag lovade nedan att återkomma om min trevliga lista med saker som jag skulle hinna med i söndags. Toan blev inte städad och det blev inga barnmatsburkar från maxi eller coop utan från affen. Jag får köra handmixer några dagar. Kläder blev det men bökigt var det. Det fanns liksom inte ett helt ställ att köpa på ett och samma ställe utan jag fick köpa byxor på lindex och jackor på HM. Det fanns ett ställ på HM som verkade bra i kvaliteten och rätt modell men tyvärr var det helt fullt av spindelmannen. Jag var inte så sugen på att köpa det så jag såg till att Anton (som var med mig) kollade åt ett annat håll då vi gick förbi det. Räkningen blev betald och bokpaketet blev återsänt i alla fall. Så så var det med det.
I måndags kväll var det sista delen av Leende guldbruna ögon. Det slutade med att Lennartz fick spela i Allsång på Skansen. Haha.. det var en kul serie. Hoppas att den kommer i repris. Då ska jag se den igen. Just nu är det LOST.. Undrar just om det finns någon tanke bakom handlingen i den serien. I början då den gick så höll ju alla på och analyserade den men nu verkar ju allt det där ha runnit ut i sanden liksom. Jag kan inte låta bli att tänka ”symboliskt” hela tiden då jag tittar på den men samtidigt känner jag mig lite lurad. Kanske finns ingen tanke bakom utan det är bara så där knasigt ändå. Vi får väl se hur det går. Om man sitter där med lång näsa till sist. Hur som helst så har den en lite ruggig känsla emellanåt som är lite skön liksom.
En liten bild på Ossian till sist. Det är på tiden att han får göra debut här på bloggen. Detta är en ganska nytagen bild. Han har just fyllt ett år här. Byxorna han har på sig fick han i ettårspresent. Sötisen!
God förmiddag.. eller nå´t…
I dag är det söndag. Anton är på skridskoskolan tillsammans med Fredrik. Jag sitter här och våndas över att det är söndag. Jag är hemma med den lille och den lockige. I dag skulle jag behöva fixa en massa grejjer som är absolut növändiga.
- Ordna så att barnen har ytterkläder till i morgon. Det har ju blivit så varmt ute nu så vinterkläderna är helt onödiga och opraktiska. När de kommer in utifrån hänger byxorna jätteblöta och droppar ner i skorna som står på skohyllan nedanför. Det ryms ganska mycket vatten i ett par termobyxor faktiskt.
- Åka till maxi eller coop och handla barnmatsburkar. Ozzy käkar ju helst den där Hipp-maten och den finns inte i vår affe.
- Egentligen skulle jag behöva städa toan. Den är så snuskig. Det spelar förvisso inte så stor roll om jag städar där för den blir smutsig så himla fort igen. Innan Anton började använda den så var det inte så farligt. Nu är ju den lockige också blöjfri och han är ju inte så ”noga” ännu och pinkar i pottan i bland med. Då ska det ju hällas och grejjas. Fast det värsta av allt vågar jag inte ens skriva här…
- Ett paket som nån jäkla bokklubb har skickat hit fast vi har sagt upp vårt medlemsskap skall adresseras om och skickas tillbaka. Det har legat i flera veckor här och jag kan inte förstå att det ska behöva ta så lång tid att få fingrarna ur baken och göra det bara.
- Räkningen till Ossians Simning måste betalas. Kopierar ovanstående: Den har legat i flera veckor här hemma…
Jag skulle säkert kunna göra en ännu längre lista men det är så tråkigt så jag skiter i det. Återkommer angående hur mycket av detta som faktiskt blev genomfört.
Igår var Anton på kalas på Busfabriken. Hans kompis Alexander som går hos Marita var också med. Killen som hade kalaset går hos en av de andra dagmammorna i området. Det var första gången som Anton var på kalas själv utan att vi var med. Ja.. det är i och för sig en sanning med modifikation. Fredrik satt i Busfabrikens café och jobbade. ”Ifall” något skulle hända. Jag hade inte låtit honom gå annars och Fredrik hade bestämt att han absolut skulle få gå gå så då får han väl sitta där och vakta då. Jag tycker att Anton är lite liten att släppas lös själv där inne. En hönsmamma har talat. *koack, koack* Hur som helst så hade han jätteroligt (Anton alltså, inte Fredrik…). Han var knallröd i ansiktet och hade knappt någon röst kvar när han kom hem. Han och Alexander kom invirvlande i ett moln av godisdoft med en trött fader i släptåg som ”minsann aldrig skulle sätta sin fot på det där stället igen”. Det sa han förra gången också. Det gjorde jag också och jag har hållit det hittills. Det är nog för att vi är vuxna. Busfabriken är ju faktiskt till för barnen och de har jätteroligt där. Sedan att ljudnivån säkert är skadlig där inne och att det är stans sörsta smitthärd skall man nog vara vuxen för att överhuvudtaget bry sig om. I alla fall så stannade Alexander med syskon och moder kvar här hos oss och fikade och tittade på film hela eftermiddagen. Barnen lekte och hade kul tills taket höll på att lyfta här och de var helt slut.
På kvällen var det ju meodifestival. Jag hann höra alla bidrag innan jag somnade. Hörde sedan att Ark vann. Det var nog bra. Fast helst ville jag att Andreas Jonsson skulle vinna. Han är söt och duktig…osv..
Mer filosofisk än så tänker jag inte vara den här förmiddagen. Har liksom inte tid..
Avslutar med en bild på den lockige. Den är från i somras.
I går kväll då jag inte kunde sova såg jag andra delen av fantastiska Leende guldbruna ögon på SVT för andra gången. Yanko som var programledare på Barnkanalen förut spelar heltöntige Lennart som gillar dansbandsmusik av den äldre skolan. Han åker till storstan för att bli sångare i ett dansband men stöter på patrull då de ser att han är brun och har svart afrohår. Han deppar ett tag och väljer sedan att starta ett eget dansband tillsammans med ett gäng ganska oentusiastiska musiker från betongen. Hans kompis som spelas av Fares Fares är så himla rolig. Jag skrattar så jag får ont i magen… Men vilken känga i ansiktet på dansbandsbranchen! Jag antar att det är fritt fram att tolka som man vill men det är rättså tydligt att man vill få den där branchen att framstå som rasistisk och allmänt fördomsfull. De som jobbar med dansband är bara ute efter pengar och musiken saknar hjärta helt och hållet. Nu är det ju så att jag inte alls gillar dansband och inte vet något alls om det egentligen men det känns som att det borde finnas någon som kommer att bli sur över detta *väntar med spänning på reaktioner*. Jaja.. kul serie är det i alla fall. Jag kommer inte att sluta titta.
I dag har vi jobbat Ossian och jag. Det börjar bli riktigt knepigt att ha honom med sig på Nolima nu. Han är som en målsökande missil med siktet inställt på ungefär allt som han inte får pilla på. Han nästan springer in på farsans kontor och slänger sig ner på golvet för att trycka på den stora ,blanka knappen på datorn; klick… NEJ! Han klämmer sig mellan stora apparater för att komma åt någon pappersinsamling som han känner för att slänga ut på golvet. Han gräver i blomlådan så jorden hamnar över hela golvet och drar omkring med CD-rom-skivor med Weckman och Pilkemaster. Försöker jag sätta honom i hans stol så gör han allt han kan för att knöla ihop sina ben så mycket som möjligt för att jag inte ska få ner honom i stolen. Då jag trots allt vunnit striden (vilket jag tack och lov fortfarande gör) så skriker han så taket nästan lyfter ”neneneneeeeneeNNEENNEEEE!!” Man kan ju bli lite trött för mindre.
Efter jobbet var Anton, Wilmer, Ossian och jag och hälsade på Oumi och Sara. Det var trevligt. De har det så hemtrevligt och mysigt så jag blev miserabel då vi kom hem till vår grusiga hall. Sedan har det verkligen sina fördelar att bo lite högre upp jämfört med att bo så som vi gör gloende rakt in i grannens kök. Å andra sidan har vi vår egen ytterdörr vilket är trevligt. Mina ungar röjde i alla fall runt ordentligt en stund vilket har resulterat i att de nu sussar fint i sina sängar. Eller det där var lögn förrästen. De sover i VÅR säng. Som vanligt..
Avslutar med en bild från i somras på mina stora busungar.
God kväll!
Lottas Dagbok 