Malmö – Rögle 2 -3
Rögle vann över MIF borta för första gången på tjugoett år. Det kan de tacka Kenny Jönsson för…
Men kan inte någon bara förklara varför karlen alltid är så otroligt röd i ansiktet…?
..den tjugonde februari 2006. Fast det visste vi ju inte då. Ettåringar är måttligt ego… Så fort han får syn på en banan skriker han ´BAAANN BAAAAAANNN´. Så även igår morse. Före frukost naturligtvis… Knappt har ungen mosat i sig stans fetaste banan förrän han börjar gasta ´åtåååå ååååtååååå´. Visst.. yogurt.. ´moooooj mooooooooj acka acka acka´. Yogurt, mjölk och macka är serverat. Utan att passera ´gå´… Det går banne mig inte att ha en banan liggande på diskbänken här hemma förrän det ylas…
Efter den här helgen är man tröttare än man var innan den började. För det första har jag haft ont i magen både lördag och söndag vilket blir ganska påfrestande då man har en del att göra.. eller har ansvar för mycket i alla fall. Igår, lördag, var Fredrik i väg och seglade hem Persson-Hagbergs båt. Han skulle komma hem vid lunch.. alltså klockan två..ehh.. jag menar tre… Nej just det… 15.46 var det ja!
Vi var bjuda hem till Wilmers kompis Jonathan på fika-lek klockan två igår. Det var trevligt. Bullar, ballerina och kladdkaka bjöds och det kan ju inte bli mycket bättre. Wilmer var eld och lågor…
På kvällen bar det iväg till Mjölby för lite skridskoåkning. Ossian hade den goda smaken att sova hela tiden så vi hade möjlighet att åka skrillor både Fredrik och jag. Mina var inte slipade på 20 år. No comment..
Anton och Wilmer var duktiga. Anton åker som en riktig hockeyspelare nu. Wilmer åkte helt själv från målet till ´grinden´ i sargen ungefär miitt på banan. Han var mycket nöjd med det. Han behöver jobba upp självförtroendet. Det är mycket ´jag kan inte´ och ´men det är ju för svårt´.
I dag har vi haft barnvakt nästan hela dagen för Fredrik har tagit upp båten. Jag har stått brevid och kollat på. Vill man läsa mer om detta så kommer en redogörelse på skeppohoj snart. Massor av bilder utlovas också där.
För övrigt verkar min ögoninfektion bli en följetång. Jag ser ut som en jävla pajjas (rent ut sagt) i dom här trasiga glasögonen. Dom har bara en sådan där grej son sitter bakom örat och ett glas har gått söner så jag har satt dit ett gammalt som jag hittat. Med tejp. Jag skulle våga sätta rättså mycket på att jag har fått sådan där keratit igen. Hornhinneinflammation orsakad av virus. Det är vanligt bland kontaktlinsbärare och följdsjukdom till konjunktivit, alltså vanlig ögoninflammation på bindhinnan vilket vi ju hade här för några veckor sedan. Tvi faan..
I dag var Ensam mamma söker helt sjukt. En av brudarnas unge hade fäst sig jättemycket vid en av killarna. En annan av hennes ungar har valt ut en annan kille. Hur faan ska hon bära sig åt nu då?
Mycket svordommar idag…
Nae. Nu ska jag ägna mig lite år fotona från båtupptagningen..
Jag hoppas att många har sett denna fantastiska tv-serie som nyligen gått på svt. Om man inte gjort det; Skynda, skynda för den ligger fortfarande kvar på svt play (web-tv). Jag har strecktittat på den de senaste dagarna. Den är helt fantastisk.
Serien som utspelar sig i Göteborg har fyra huvudpersoner. Det handlar om Tommy som är sångare i bandet Tommy and the heartbreakers. Han vill helst inte jobba utan bara satsa på musiken. Tommys pappa jobbar på varvet och är facklig representant. Det handlar också om Erik som växt upp med pappa som är högt uppsatt militär och en känslomässigt iskall, ständigt otrogen mor. Rebecka är läkarkandidat och dotter till en tvätterska på sjukhuset. Lena bor på landet men väljer att flytta in till stan för att spela och sjunga. Hon tvingar sig till en spelning på klubben The cue som till en början är centrum för handlingen i serien. Serien utspelar sig under ungefär tio år från mitten av sextiotalet till mitten av sjuttiotalet. Rollfigurernas vägar genom livet vävs samman under dessa tio år och man får följa dem gå igenom sådant som man brukar gå igenom undertiden man ´växer upp´ men också sådant som är otroligt svårt. Tommy och Erik åker till USA och där händer det något som sätter spår. Det kommer hem och Tommy är på väg in i ett missbruk som han sedan tampas med genom hela serien. Hans band vill inte längre ha honom som sångare. Efter en överdos hamnar han på psyket och han och Rebecka blir tillsammans. Erik knaprar piller och har en massa lustiga sexuella grejjer för sig. Troligtvis något som har med hans konstiga uppväxt att göra. Lena har ett jättestarkt politiskt engagemang och leder senare i serien ockupationen av Hagahuset i Göteborg. Hon blir gravid men pappan till barnet är inte intresserad av att vara pappa. Hon utbildar sig till lärare och flyttar till förorten där hon bor tillsammans med sin dotter och jobbar i skolan. Eriks flickvän blir också gravid men Erik vill inte ha barnet så han övertalar henne att göra abort fast hon egentligen inte vill. Han lurar henne att han skall gifta sig med henne efteråt. Tommy och Rebecka får en liten son. I slutet av serien blir både Tommy och Rebecka av med sina jobb på grund av deras starka politiska engagemang. De har en rejäl kris och Tommy får ett återfall men sprit och knark. Serien slutar mitt i Tommys och Rebeckas bröllop. Mer avslöjar jag inte om det…
Det är mycket politik, sextioåttarörelsen, KFML-R, tjack, heroin, kokain (på slutet), enormt mycket öl men framförallt CIGG. De rökt enormt mycket hela serien igenom. Överallt i alla situationer hänger en cigarett i mungipan på rollfigurerna.
Det känns verkligen som att man hade velat vara där, i den där tiden, då man tittar. Jag var ju inte ens född då.. Trots alla problem som tynger rollfigurerna och den fullständigt tragiska känslan som genomsyrar vissa scener vill man inte sluta titta. Skådespeleriet är bra, varje scen är rik på tidstypiska detaljer och fotot är otroligt fint.. Måste ses!
Att det går en dokuliknande serie på tv3 just nu som heter Ensam mamma söker.. har nog knappast gått så många förbi. Det handlar om tre ensamma mammor som söker efter en ny man att dela sitt liv med. Mammorna hade från början ett gäng med killar som de skulle lära känna och se om de kan tänka sig vara tillsammans med. Under resans gång väljs killarna bort en efter en. Sedan har några av dem fått flytta in hemma hos mammorna och skall dela deras vardag. Barnen är med under tiden. Jag tycker att det är skitkul att kolla på det där programmet faktiskt. Verkligen underhållande.. Snygga bilder från västkusten och skärgården ackompanierade av helt ok musik.. Jag kommer inte att sluta kolla. Men beteendevetenskapsstudenten i mig måste få negga lite. Lite motvilligt men ändå..
Nu talar vi om barn som genomgått minst en separation. Den från deras pappa. Oavsett om de själva minns denna separation eller inte så lever de i alla fall med sina föräldrar på skilda håll. Frågan är hur bra det egentligen är för dem att låta ett helt gäng med ´mammas nye kille´-personer komma in i deras liv och deras hem för att sedan bli bortsorterade en efter en. Till sist kommer det väl bli bara en kvar. Man vet ju inte om han blir kvar heller. Kommer inte i håg hur många killar det var från början men det blir ju en del separationer… Det är ju i och för sig inte säkert att barnen reagerar på detta på något sätt. Det var bara en liten reflektion.
Min andra invändning gäller barnens bild av hur ett förhållande kommer till. Det är ju ändå en rättså onaturlig situation man utsätter dem för här. Ett helt gäng med karlar som flyttar in hemma som mamma skall välja ut en av till att vara tillsammans med. Hur naturligt är det liksom?
Det värsta här är ändå det kommersiella syftet. Hur man än vänder och vrider på det så vill ju produktionsbolaget och tv3 tjäna så mycket pengar som möjlig på att folk tittar. Det är ju lite småäckligt faktiskt.. Det är väl ok att de vill tjäna pengar men var går gränsen för när ´fel´ personer kommer i kläm? Jag kollar ju också och tycker dessutom att det är kul. Nu deltar ju dessa kvinnor i programmet frivilligt men hur väl de än förankrat detta deltagande hos barnen är ju ändå inte barnen tillräckligt stora för att bära ett sådant ansvar tycker jag. De är för små för att förstå detta…
Eller?
Idag var det Pär med ä som åkte. Jag tyckte faktiskt inte att det var någon som stack ut sådär speciellt. Däremot älskar jag låten All my life med (K-Cee & JoJo) som framfördes av Christoffer..
Pluggar en del nu kan man säga. Fram till onsdag i alla fall…
I dag fick Fredrik utbetalt nästan elvatusen spänn som han inte visste att de skulle komma. Innestående semesterlön från Arla… Hur som helst så kommer de att gå till nya segel.
Återkommer..
PS Kolla in detta. Helt sjukt.. sjösjukt…
http://www.youtube.com/watch?v=G10KuLTQWzU&mode=related&search=
I love it! Man får skratta, gråta, gömma sig bakom en stor kudde, höra vackra stämmor, hämska stämmor, fördriva tiden framför tvn i en hel timme. (Dessutom är Daniel Breitholtz jättegullig.) Det är förundrande hur vissa personer saknar självinsikt.. eller vad det heter…
..utan att amma. Det har gått bra. Lite liv har det väl varit men inte alls så farligt. Det känns trist att veta att det inte kommer att bli någon mer amning för min del. Eller troligtvis inte i alla fall. Det är synd för jag känner att jag har mer att ge där egentligen. Just nu håller den nya serien Sjukhuset på tv3. En liten flicka föddes nyss och hon var så söt. Ja, ja… Svårt att föreställa sig att man aldrig kommer att få någon dotter.. Men jag har ju tre fantastiska pojkar… Fast jag tror att de flesta tjejer nog önskar att de skall få en dotter någon gång. Jag har nog egentligen inte funderat så mycket förut. Det är först nu då man ska vara klar med barnalstrandet som det gått upp för mig… Undrar om man kan bli bitter av sådant. Det är tydligen rättså tabubelagt att gå och önska sig ett flickebarn i smyg.
Nu skall jag sova…
Mycket segling har det blivit den senaste veckan. I lördags hade vi mor och far med oss till Lundarna vilket verkade uppskattat. Barnen tyckte att det var jättekul att mormor och morfar var med i båten och vi fick lite bra segling på vägen tillbaka till Arkösund. Vi somnade gott hemma i våra sängar på kvällen för att nästa dag sätta oss i bilen och köra tillbaka de tio milen till Arkösund igen. Den här gången för att stanna över natten ute vid Snedskär tillsammans med ett gäng andra RJ-båtägare som skulle stanna till där på väg mot Västervik. Persson och Hagberg skulle också närvara. Dock sprack planerna på grund av kraftiga vindar med så mycket som arton sekundmeter i byarna. Vår båtbrygga hade till och med blåst sönder då vi skulle packa ur och gå ombord. Vi lyckades lägga ut trots vinden med ett gäng andra båtägare tittande lite snett på oss som om vi vore galna. Även Persson och Hagberg lyckades att ta sig till Snedskär så det blev en grillkväll med lite portvin i alla fall. Kanske skall tillägga att Snedskär bara ligger en liten, liten bit från vår hamn i Nordanskog. På snedskär träffade vi Bengt som också har en RJ-båt som heter Smulan. Fredrik pratade med killen som är svensk mästare i M22. Ja.. det är någon typ av mälarkryssare. Helt i trä är den… jättefin. Hans familj hade en sådan. De var från Nyköping och hade varit ute en vecka. Helt otroligt.. med två småungar. Den minsta var åtta månader. Alltså.. båten var så smal och låg att det såg ut att bara få plats en person i den på sin höjd. Hans fruga hade i alla fall en skitbra bärsele till sin dotter som jag också tänker köpa. Patapum heter den. Verkar lite knepig att få tag på men jag tänker göra ett försök.
På måndagen gjorde vi en dagsutflykt till Lundarna med Persson och Hagberg. Trevligt var det. Barnen badade och vi käkade Bullens pilsnerkorv. Solen var så stark att vi fick hasta därifrån efter en stund. Vi valde att lägga till i Bäckmanshamnens gästhamn. Det var tur för att just då vi höll på att lägga till så kom de tre RJ-båtarna från Stockholm som skulle kommit dagen innan till Snedskär. De hade inte lyckats ta sig över Bråviken i den kraftiga vinden dagen innan men tack vare att vi bestämt oss för att stanna ytterligare en natt så blev det en liten träff ändå.
Det såg allt lite mysigt ut då de låg där alla fem RJ-båtarna och gnuggade sig mot varandra (så det knarrade i hela båten då man skulle sova på kvällen). De verkade glada att ses. På kvällen då barnen sov drack vi vin och hade trevligt. Nästa morgon var vi trötta. Vi valde att ta en liten segeltur på tisdagen innan vi åkte hem till Linköping. Det blåste på rättså bra faktiskt. Vi kryssade hela Lindöfjärden bort och sedan slörade vi tillbaka till vår hamn. Jag seglade båten själv 🙂 . Ossian slängde en av mina flipflopsandaler som jag köpte i Danmark förra sommaren för trehundra danska i havet. Tur att vi kunde vända runt och fiska upp den med haken. Så blev det dock inte med handduken som Fredrik lyckades tappa i vilket inte var så kul tyckte jag. Efter denna resan var vi riktigt trötta så nu har vi slöat ett par dagar.
På lördag bär det i alla fall iväg mot norrland. Vi skall tälta. Första natten skall vi sova i en stuga som vi får låna av Stefans familj men sedan blir det camping. Vi skall hämta några båtsaker som vi köpt i Stockholm på lördagsmorgonen klockan nio så vi måste ge oss i väg jättetidigt. På eftermiddagen blir det en träff med Marie och Per med lille Neo och på söndagen blir det barndop för David. Sedan får vi se vad vi hittar på. Vädret får bestämma.
Nu sitter Fredrik i vardagsrummet tillsammans med sin spinnackerbom och kollar på Wizard if Oz. Kanske man skall göra honom sällskap…
Ja.. i fredags eftermiddag bar det av mot Skåneland. Det var länge sedan vi var där nu av diverse anledningar, så det kändes trevligt. Detta trots att vi inte hade pengar så det räckte till räkningarna den här månaden ens men det är ju en helt annan historia egentligen. Barnen var duktiga och sov hela vägen i bilen. Det var bara en liten stund på slutet av resan som Ossian var lite ledsen. Fredagen var ju Antons sista dag hos Marita också. Han hade fått välja vilken mat de skulle laga och vad de skulle äta till mellis. Han hade valt köttbullar som de själva fått vara med och rulla till, till middag. Wilmer hade ätit sex (!!!) stycken små köttbullar. Till mellis hade Anton valt glass och maräng med chokladsås. De satt som bäst och mumsade på detta då jag kom för att hämta dem innan vi skulle åka iväg till Skåne. På kvällen då vi kom fram startade inte motorn (Mr. Johnson ni vet?) som vi just åkt 40 mil för att leverera. Kris. Efter telefonsamtal och fika samt ett par avtorkningar av tändstiften fungerade den som smort igen. Skönt. Jag tvivlade egentligen aldrig på att den skulle starta.. Här hade jag egentligen tänkt att lägga in en bild på Fredrik då han står och flinar brevid den gamla motorn men han har förbjudit mig att göra det. Det är lite synd för bilden är kul. Han säger att jag får ta en annan men då kan det lika gärna vara för jag tänker inte ta en trist bild istället. På lördagförmiddagen softade vi lite och Fredrik putsade på Mr. Johnson. Barnen lekte ute i trädgården. De letade grodor, sniglar och annat slemmigt otyg.
Anton hittade grodan på bilden ovan. Eller så var det Wilmer som hittade den.. jag vet inte men det var i alla fall Anton som lade beslag på den. Han lekte med den hela förmiddagen och blev helt knäckt då den senare rymde tillbaka till skogen. Jag tyckte det var skönt att den drog.. Då slipper Anton ha ett grodliv på sitt lilla samvete. På eftermiddagen var det dags för leverans av motorn. Jonas och Iréne och deras lilla flicka Julia som är sju månader kom för att hämta den. Nedan syns motorn tillsammans med sin nye, förhoppningsvis nöjde ägare.
Ovan syns Jonas med lilla Julia. Utan inhämtat tillstånd från föräldrarna till vidare publikation nöjer jag mig med att visa hennes blonda lilla nacke här på bloggen. Sedan följde vi med Familjen Palm hem till deras hus i Ekeby. Där träffade vi Leo som är stor och lekfull. Han ser ut såhär:
Mr. Johnson fick färdas i bil till sin slutstation i ett förråd i Familjen Palms trädgård. 
Klicka för förstoring! Trädgården var stor och grön och barnen hade kul en stund. Tyvärr blev det nog lite jobbigt för Leo som fick lov att vara kopplad hela tiden. Ossian är ju lite vild så det var säkrast. Vi ville ju inte ha någon brottningsmatch! Anton plockade blommor till Farmor.
Ossian.. ja, han var söt som vanligt..
På söndagen var det dags att åka ut på landet och hälsa på favoritdoktorn Lasse och faster Annika och deras familj. De har ett gäng med hästar och har köpt sig en gård. Det var jättefint och trevligt.
Sådana här fina fina rosor hade de i sin trädgård.. Ungarna lekte i en vattenpöl så de blev blöta om brallorna medan vi fikade. Jag plåtade lite på hästarna och Fredrik hittade en moppe som han var tvungen att provköra.
Alla barn fick provåka moppen. Jag vågar nästan inte lägga in nästa bild för Wilmer har ingen hjälm på sig men den är härlig och påminner om filmen Änglagård, så håll till godo..
Sedan var det dags att tänka på hemresan. Barnen var vakna hela vägen hem. Detta behöver väl knappast kommenteras. I går var vi ute och seglade med båten. Det var supernajs. Nya motorn startar fint och det var lagom vind. Barnen var nöjda och glada. Det var bara Ozzy som var lite kinkig. Vi var ute hela dagen med undantag för en liten stund då vi lade till för att äta lunch. Efter seglingen tog vi en hamburgartallrik på Strandgrillen. Den satt fint kan man säga! I dag var åter arbetsdag och jag funderar på om morgondagen också skall få bli en sådan.. Nu är det Morden i Midsomer…
Med anknytning till nedanstående inlägg kan jag meddela att ett antal avsnitt av Nannyjouren (tv3) är genomtittade. Därefter kan undertecknad endast konstatera att ett visst lugn sprider sig i kroppen. SÅ illa är det INTE här i alla fall. Nu skall dock betänkas att upplägget i `realityshowen` (som det ju så vackert heter) kan uppfattas som tämligen överdrivet men bilderna kan ju å andra sidan inte ljuga helt och fullt. Skönt att man kan lyckas med någonting i alla fall..
Kram och G´natt!
Av en ren tillfällighet snubblade jag häromdagen över det relativt nya fenomenet web-tv. Eller helt ärligt så var det inte till hundra procent en tillfällighet faktiskt..
Först ut var tv3:s fantastiskt roliga Lyxfällan. Mathias Andersson och Charlie Söderberg tar sig an stackars familjer vars ekonomier fullständigt raserat för att de spenderat för mycket pengar på skitprylar, handlat för mycket på kredit, misskött sina företag eller något annat slarv. Av någon mystisk anledning lyckas de nästan alltid hitta fuktskador i familjernas badrum så att de måste renovera för minst hundra tusen kronor också. Alla som deltar i programmet måste ge Charlie och Mathias fullmakt att köpa och sälja vad de vill åt familjen. I början ser det alltid ut som en fullständig katastrof men efter att ha sålt av en massa onödiga prylar, fått eventuella hus omvärderade för att få utrymme att flytta om lån med usla räntor så slutar det alltid lyckligt. Ja.. alla avsnitt ser ungefär lika ut. Häromnatten såg jag nästan allihop på raken. Naturligtvis funderar jag ju då på vad dessa två ”trollkarlar” i ekonomi skulle ta sig för om de skulle få i uppdrag att nysta i vår usla ekonomi. Jag småler ju lite varje gång ett stackars par som först redovisat sin budget där de slösat bort tjugo tusen kronor mer i månaden än vad de tjänar brutto, och Mathias Andersson använder uttryck som ”ni läcker” eller ”ni blöder” si eller så mycket varje månad. Taskigt att flina åt det kanske men det är bara för att jag känner igen mig. Vi läcker och blöder också varje månad. Några krediter har vi inte och vi tar inga mobillån heller så egentligen är väl inte vår ekonomi så hemsk på det sättet men vi borde klara oss runt varje månad trots att vi har nästan nio tusen i hyra, utan att morsan skall behöva komma springande med matkassar från affen hela tiden. Det första de skulle sälja av våra grejjor måste i allafall vara Fredriks båt. Inte för att vi skulle få några pengar för den för att de pengarna är ju lånade av Fredriks pappa. Däremot för den med sig en massa kostnader som vi egentligen inte har råd med. Så den skulle nog åka direkt. Annars äger vi ingenting som har något direkt värde. Mina kameraprylar kanske… men det är ju småpengar egentligen. De för ju inte heller med sig några kostnader så dem skulle jag nog få behålla. Vi har ju inga skulder (förutom csn förståss) att betala av heller så vi behöver ju inte sälja något av den anledningen. Ingen bil har vi heller… Bilar är ju duktiga på att föra med sig räkningar annars. Vårt största problem då det gäller ekonomi är väl egentligen planering. En månadsbudget skulle nog inte vara fel. Sådana verkar ju kunna göra underverk. Kanske skulle jag sluta köpa så många onödiga kvällstidningar och blanka fina månadsmagasin om man fick svart på vitt på hur mycket pengar jag lägger på sådant varje månad. Om man dessutom budgeterar fem tusen i månaden till mat så skulle man nog bli mer medveten om hur man handlar och var man handlar. Jag tycker nog inte att vi tar ansvar för vår ekonomi riktigt och det skulle vi nog få veta om Lyxfällan kom på besök. Fredrik betalar ju räkningarna varje månad så att vi inte får anmärkningar men mer än så är det inte. Sparar gör vi inte heller… jo.. jag har ett bosparkonto i Riksbyggen som det går in 200 i månaden. Mamma och pappa sparar till barnen också men det kan ju knappast Fredrik och jag ta åt oss äran för. Säkert skulle de ju ifrågasätta småbarnssimmandet också. Det kostar oss 9000 per år. Är det rimligt för en familj med vår sammanlagda inkomst? Ja det kan man ju fråga sig. Särskilt eftersom mamma och pappa betalar ungefär varannan räkning.. Jaja..
Du är vad du äter (också tv3) är inte fullt så kul som Lyxfällan. Egentligen gillar jag inte alls programmet faktiskt. Det går ut på att riktigt ohälsosamma personer, ofta riktigt feta, ibland halvt alkoholiserade, får gå igenom en hälsokur. Jag tror att den är utarbetat av Anna Skipper som själv leder programmet. Hur mycket vetenskap det ligger bakom den vet jag inte men de år inte dricka mjölk eller äta kött. Däremot får de dricka en massa skumma drinkar med alger och grejjer i. I början av programmet gör Anna Skipper ett berg av all onyttig mat som det stackars´offret´ äter på en vecka. Det ser alltid riktigt äckligt ut. Här kan det ju vara lite intressant att fundera over hur ens eget ´matberg´ skulle se ut. Mitt skulle bestå av en hel del smågodis och cocacola, sådana där små chokladbrownies, någon pizza, någon kebab kanske, ett qp-cheese & company, ett jäkla stort lass med ostmackor och några liter te, något äpple och en massa bubbelvatten. Den här veckan skulle det dessutom ligga ett par potatisgratenger där eftersom jag gjorde rent hus efter morsans grillkväll med arbetskamraterna i lördags. En fläskfilé också.. med svampsås.. mmm.. Jag kan nästan höra hennes (Anna Skippers) röst inne i huvudet; ”Det här är vad du äter på en vecka. Vad tänker du när du ser det här..?” Hon skulle förmodligen tala om för mig att jag är smal-fet.. vilket i och för sig är sant. Fast jag skulle antagligen slippa bli klappad på magen på ett sånt där kränkande sätt som hon gör på de överviktiga. För hur skulle det se ut.. klappa en smalis på magen (kan vara värt att fundera på).. Jag skulle nog också få dricka alger i alla fall för det vore synd att påstå att jag är särskilt hälsosam.. Men min ohälsosamma mathållning beror till stor del på min totala oförmåga i fråga om matlagning. Detta leder genast tankarna till en annan tv3-produktion som jag misstänker gick de flesta helt förbi, nämnligen Middagen. Där gällde det att laga den bästa middagen, duka snyggast och vara en bra värdinna. Jag får rysningar av tanken på hur jag skulle klara mig där. Huu!
Någon annan dag kanske jag redogör för vad Extreme home makeover skulle kunna göra för underverk med vår lägenhet. Tyvärr kvalificerar vi oss inte till det för vi är varken förälralösa eller har förlorat någon familemedlem. Vi både ser och hör allihop och sitter inte i rullstol. Ja… vår lägenhet är nog inte så dum i alla fall..
Lottas Dagbok 