Lottas Dagbok

Och jag har funnit ro i soffan. Strax är det en rolig repris av Grannfejden på TV3. Jag som just tänkte skriva en rad om hur glad jag är för våra fina grannar. Tur att jag gillar dem för vi bor ju nästan på varandra i området. I alla fall. Nu när jag är ensam hemma med barnen kommer de och erbjuder sin hjälp emellanåt. Jag klarar mig för det mesta bra men det känns ändå bra att veta att man har stöd både framåt och på sidan 😉 Jag hade tänkt att lägga ut en bild av vårt hus här men det var för mörkt för att fotografera.

I kväll har vi varit och simmat. Vi åkte efter att vi käkat lite pankisar som morsan kom med. Wilmer simmar jättebra nu. Han körde med simfötter idag och han var jättenöjd själv 🙂 Ossian var ju duktig som han är på det mesta. Lika olydig är han också. Men, men.

Ikväll har jag slagit in en bok i plast. Inslagningen tog två minuter. Det var Wilmers veckobok som han ska släpa fram och tillbaka till skolan det närmaste året. Jag slutade slå in mina egna skolböcker 2003 eller något (ja.. jag slutade när jag var tvungen att börja prioritera tiden). Jag har så jäkla svårt för oförsiktighet med böcker. Jag vet att det är lite sjukt men jag ryser när man gör veck på (läs: bryter sönder!) ryggdelen på en pocketbok. Usch.

Jag såg just att Aftonbladet ska börja ‘skicka med’ gamla avsnitt av Carin Mannheimers eminenta tv-serie Svenska Hjärtan (lagom till vi samlat färdigt Harry Potter). Jag sett den förut. Egentligen innan jag var gammal nog att förstå varför morsan hade så kul åt den bedragne tandläkaren Torsten som klippte sin snödrypande gräsmatta på julafton då han just fått veta om sin hustru Elisabets sidoprassel med grannen Henrik (som hade öron som stod rakt ut). I och för sig har jag ganska lätt att hålla mig för skratt när det kommer till sidoprassel nu för tiden också men jag har lättare se det roliga i själva gräsklipparsituationen nu