Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, frallorna, fransk bulldog, hundarna, Tiil dig
Sista kvällen i september firar jag livet. September 2025 kommer aldrig att komma tillbaka. Rest In Peace. Jag tar ett glas jos. Eller sirap. Eller vad som än önskas av bilden här ovan.
Jag firar goda beslut. Vissa fattade fem i tolv. Att jag lyckades komma undan med värdigheten i behåll. Innan spektaklet kom. Thank God!
Jag firar att jag orkar vänta. Jag firar uthålligeten och att love kanske över vinner allt till sist. Kanske .
Jag firar alla vänner jag har i mitt liv just nu. Att dom vill ha mig kvar trots att jag lämnat. Heja mitt gamla ställe på så sätt. Att så många vill ha mig kvar i sina liv trots att jag lämnat. Och dem som plötsligt dykt upp och vill va’.
Firar mina fyra hörnstenar. De olika elementen. Och mina lurviga rude boy love.
Imorgon är en annan. Om en dörr slår igen kanske en öppnar. Vem vet.
Love!
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Bulldog, Familj, frallorna, fransk bulldog, funderingar, hundarna, Husdjur, personligt, politik, Resor och utflykter, Tiil dig
Ja juli.
Jag hade en bra känsla inför den här sommaren. Visst. Det har varit motstånd både här och var men jag har omfamnat sommaren så som jag ville.
Jag slutade på mitt jobb i juni och har börjat ett nytt. Ett ganska lika men på en annan plats. Valde kortledigt och det är jag nöjd med. Hade ett bra upplägg.
Sade före sommaren att jag skulle ägna sommaren till att susa runt på min fina nya elscooter. Tyvärr blev den stulen efter fyra dagar. Första kvällen på semestern var det. Åkte epatraktor hem från stan på fredagkvällen under en utskällning som aldrig tog slut. Inga försäkringar gäller. Tro mig. Inget att diskutera. Köpte en ny och försökte glömma att det hänt. Det var svårt.
En lugn vecka först. Sedan en vecka med ett par mjuka dagar på Östermalm och så. Sist en vecka med Söderköping, bad i Rimforsa, blåbärsplockning och lite träning, en flyttad resa till Stockholm med hela gänget med naturmuseum, riksdagen och pasta. Årets traditionsenliga tripp till Småland också. No details to keep my reputation of sanity. Sist av allt en helg med ett kylskåp och den resan förtjänar ett eget inlägg. Vi får se.. kanske kommer någon bild här.
Har även haft de flesta tänkbara fel på min bil och fastat helt utan nytta. Men det är inget att tänka på.
Det blev mycket bra. Typ så.
Kanske kom tiden till sist då dagens första strimma av ljus inte längre sticker till i hjärtat. Kanske kommer de tidiga fåglarnas högljudda sånger att fylla på med en god känsla och inte hyvla hjärnan i skivor vid 04 på lördagsmorgonen. Tiden är inne.
Filed under: Allmänt, Familj, personligt, Resor och utflykter, Semester22, Tiil dig
Jag ska vara ledig från jobbet i fyra veckor. Vet att det är många som kvistar in här och kollar då och då. Men don’t worry. Det finns inte en suck att jag kan veta vilka ni är hur nyfiken jag än kan vara ibland. Ni är alla välkomna.
Trots att det känns tråkigt kommer det att vara lösenord på typ alla inlägg från sommaren i år. Alla som hållit på med blogg vet att det innebär statistikdöden att göra så men nu ska det ske. Annars hade det fått vara helt tyst här.
Jag kommer att dela lösenordet med alla som hör av sig och som går att identifiera. Strunt samma om vi känner varandra. Feel free!
Som vanligt har jag några mål för dessa fyra veckor som ska uppfyllas och så blir det någon liten tripp kanske. Mer om detta.
loppan76[at]gmail[dot]com eller så finns Messenger.
Hörs då.
”Då, när det är värst och inget hjälper
Brister som i jubel trädets knoppar
Då, när ingen rädsla längre håller
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden”
~KB 1935~
Filed under: Allmänt, Bilder, frallorna, fransk bulldog, hundarna, Husdjur, personligt, Tiil dig
Idag är det två år sedan Sverige hade sitt första konstaterade fall. Jag firar denna högtidsdag med att själv tillfriskna lite mer. En sked nutella och en klunk bang. Nu har de kortat tiden mellan doserna till tre månaden. Jag hann inte få tredje innan. Nu hade det varit fritt fram men jag antar att jag ska vänta med den eftersom jag gjort den här resan nu.
För nio år sedan åkte jag på en resa. På just den här dagen. Det var väldigt speciellt och jag minns den resan med en högtidlig och skön känsla. Jag fikade i Vansbro och åkte skidor på Hundfjället. Jag sov i en bastu. Det var ett par av de finaste dagarna jag kan minnas att jag haft. Det gäller att vårda de där minnena. Låsa in dem så att de inte flyger bort. Många minnen har flugit bort.
Mycket har flugit bort.
Vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut. Som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut. Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan division. Vi kunde höra höstens mörka vatten brusa under bron. Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej. Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig. ~ LW 2004
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Bulldog, Familj, Fest och kalas, frallorna, fransk bulldog, hundarna, Husdjur, personligt, Tiil dig
Jag tycker inte om julen. De flesta som känner mig väl vet om det och de vet också att jag gillar att vara för mig själv för att självsamhet är exklusivt i mitt liv. Jag har många människor i min närhet som bryr sig om mig och vill att jag ska må bra. De lämnar mig också i fred då de vet att jag vill ha lugn och ro. Hämta energi. Tänker bara så att ingen slänger sig på luren då den läser här nu. Jag är upptagen med barnen och jultomten.
Nä, det jag tänker på främst är hur starkt kopplad julen är till glada och förväntansfulla barn. Det är fantastiskt då barnen är små. Jag minns drivor av klappar, julmatslagning och julgransklädning. Tindrande små ögon då julpapper flög åt alla håll medan golvet fylldes av nya plastleksaker och tråkiga kläder från mjuka paket.
Nu städar jag lite halvdant, dricker lite glögg medan jag hänger någon billig plastkula på min ”gran i kruka” som är en knapp meter hög. Mest för sakens skull. Jag drar på mig en trött tomteluva och delar ut ett par plikttrogna klappar. Ingen vill vara tomte längre men alla vill ha en. Ingen klapp har namnlapp så det blir jag eftersom jag har köpt alla paket och slagit in dem. Jag vet vem som ska ha viket paket. Så tomten är jag. Sedan klättrar alla upp till FIFA22. Mätta på julmat som mormor fixat.
Tänker på barnen som inte får någon mormorsjulmat. De som inte får något julpaket eller swishjulklapp. Kanske får de ett äckligt fyllo att ta hand om istället. Någon egoförälder som vill ha det lite mysigt på julafton och inte klarar av att hantera sig själv. Julen skapar problem. Som bara finns på julen för just då ska man ju ha det så trevligt.
Det jag egentligen tänkt skriva om är ensamhet. Det är många människor som är ensamma på julen. Det är människor som inte vill vara ensamma men som är det ändå. Hur mycket man än pratar om dem så finns ensamheten ändå där.
Julen skapar ensamhet. Det är liksom därför jag inte tycker om den. Det finns människor som är ganska ensamma och lite trivsamt självsamma året om. Det är inte förrän julen är i antågande som de blir ensamma på riktigt. Julen är en högtid då förväntan är att man ska vilja vara tillsammans med andra människor. I grupp. Vid en gran. Vid ett matbord. Vid en teveapparat. Vid en grötskål och så vidare. Det blir så uppenbart då man inte har en sådan grupp. Särskilt för andra människor som så gärna bjuder in en till sin. Och det är ju fint. Visst. En del av julspelet.
Kanske saknar man någon som funnits i ens liv och i ens hjärta och vill inte vara någon annan. Kanske vill man inte säga att man hellre är ensam då. Så man spelar med. I julspelet.
Det är julen i sig som gör det. Det går inte att göra något åt det. Vi kommer att fortsätta att fira jul. Det ska vi. Vad julen än gör med oss. Om den gör oss glad. Förväntansfull Melankolisk. Sentimental. Leden. Ensam. Whatever känsla den skapar. Vi fortsätter och det är bra. Vi säger så.
Det var allt.
Säg var jag vart, tala om vem jag är
De säger att visheten kommer med åren
Men många har gått och jag tror att jag ser
Att ingen i världen kan ge mig nåt mer
Det kommer en tid när vi vänder oss om
Vänder och ler åt de misstag vi gjorde
Det kommer en dag när natten känns lång
Det stiger en sol där allt börjar om
(NS 1989)
”Jag har lyssnat till de stillsamma böljeslag mot strand, om de vildaste havens vila har jag drömt. Och i anden har jag ilat mot de formlösa land, där det käraste vi kände skall bli glömt.” (DA 1917)
Filed under: Allmänt, musik, personligt, poesi, Resor och utflykter, Tiil dig
No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war
No one’s laughing at God
When they’re starving or freezing or so very poor
No one laughs at God
When the doctor calls after some routine tests
No one’s laughing at God
When it’s gotten real late
And their kid’s not back from the party yet
No one laughs at God
When their airplane start to uncontrollably shake
No one’s laughing at God
When they see the one they love, hand in hand with someone else
And they hope that they’re mistaken
No one laughs at God
When the cops knock on their door
And they say we got some bad news, sir
No one’s laughing at God
When there’s a famine or fire or flood
But God can be funny
At a cocktail party when listening to a good God-themed joke, or
Or when the crazies say He hates us
And they get so red in the head you think they’re ‘bout to choke
God can be funny,
When told he’ll give you money if you just pray the right way
And when presented like a genie who does magic like Houdini
Or grants wishes like Jiminy Cricket and Santa Claus
God can be so hilarious
Ha ha
Ha ha
No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war
No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war
No one laughing at God in hospital
No one’s laughing at God in a war
No one’s laughing at God when they’re starving or freezing or so very
poor
No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war
No one’s laughing at God
When they’ve lost all they’ve got
And they don’t know what for
No one laughs at God on the day they realize
That the last sight they’ll ever see is a pair of hateful eyes
No one’s laughing at God when they’re saying their goodbyes
But God can be funny
At a cocktail party when listening to a good God-themed joke, or
Or when the crazies say He hates us
And they get so red in the head you think they’re ‘bout to choke
God can be funny,
When told he’ll give you money if you just pray the right way
And when presented like a genie who does magic like Houdini
Or grants wishes like Jiminy Cricket and Santa Claus
God can be so hilarious
No one’s laughing at God
No one’s laughing at God
No one’s laughing at God
We’re all laughing with God
Klicka upp och lyssna på denna. Hav tålamod ty det finaste kommer en god bit in.
Lottas Dagbok 