Fy.
I går pajade sladden till min dator. Först började ljuset i skärmen glappa och se konstigt ut. Efter en stund kände jag att kontakten som sitter där bak på datorn var jättevarm och plasten hade börjat smälta. Efter en stund började det knastra och lukta illa.
Jag ringde till företaget som jag beställde datorn från i mars förra året. Där var det telefonkö. Jag hade plats 23. En timmes väntetid senare visste jag att jag skulle ha ringt någon annan stans. Efter samtal två visste jag att det skulle ta två veckor att få en ny sladd på garantin.
Det fick bli Claes Olsons variant. Dyr. Men nödvändig. 799 pix. Tack för det pappa!
Vi ska ju lämna pm1 till ekonomiuppsatsen nu på lördag och så ska vi ha seminarium på måndag. Utan dator är jag ingenting. I am nothing.
I helgen ska vi till Skåne. Fest. Dags att börja gräva i garderoben.
Inget mer. Nej.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Fest och kalas, Hälsa, personligt, teknik
Barnen verkar vara nöjda. Det är det allra viktigaste.
Mer kommer i morgon eller så.
Filed under: Allmänt, Amning, Barnen, bebis, Bilder, bloggande, Familj, Hus och hem, husbygge, personligt, sport, teknik
Men det är ju ingen nattblogg på riktigt. Fast så nära man kan komma. Numera sover jag mestadels nattetid.
Det var annat förr. Eller ‘förr’, om man nu ska sätta saker i ett rimligt perspektiv. Det har funnits perioder då jag knappt sovit på nätterna alls. Då jag inte kunnat sova för jag har mått illa för att jag varit gravid, haft en bebis hängande vid tutten eller störts av diverse telefonljud. Då har det hänt att jag skrivit här i bloggen. Ofta har inläggen varit mörka eller så har de handlat om sådant som jag legat och funderat på som jag varit tvungen att göra mig av med på något sätt. Tyvärr tror jag inte att det går att bläddra tillbaka och kolla vad som är skrivet på natten för jag ställde inte klockan på bloggen från början, och jag minns faktiskt inte vid vilken tidpunkt jag gjorde det heller.
Nu för tiden är jag sömnig då kvällen kommer. Åtminstone för det mesta. Men ikväll är den forna nattugglan vaken. Det är något, men jag kan inte sätta fingret på vad. Jag är nog lite överspänd. Det känns så i huvudet. I morgon skall det spelas hockeyturnering i Ljungsbro med Wilmers lag. Det är iskallt ute och jag ska vara tomte. Didrik bevisade imorse att hans övre magmun fortfarande har lite svårt att hålla tätt, och ikväll då vi kom hem efter en trevlig kväll inne hos grannarna mådde Anton dåligt (och jag ber en stilla liten.. att han skall hoppa upp pigg som en nötkärna i morgon bitti då han vaknar). Fick lite motgångar i studierna idag också. Det räcker nu.
Jag ligger inte och mår illa för att jag är gravid (vilket jag ju absolut inte är), och jag kan sova gott fast jag fortfarande har en liten vid bröstet ibland. Jag slipper även bli väckt av sms-ljud vilket jag är hjärtligt tacksam för. Ibland upplever jag fantom-sms-ljud nattetid men det har jag lärt mig att leva med 😉
Jag minns väl första gången jag blev väckt av ett sms på natten. Det var på våren 1998 och jag hade precis skaffat min andra mobiltelefon. Min Philips Fizz hade gjort sitt hade jag tyckt, och begivit mig till GEAB som det hette på den tiden (sedan blev det Phone House, och nu vetesjuttan vad de heter). Min kompis jobbade där då. Jag hade varit snål och hade haft pappa med mig. Jag vet att det var en Eriksontelefon, men jag kan inte minnas vad modellen hette (något på T var det 😉 ). Man kunde byta framsidan på den så att den fick en ny färg när man tröttnat på den gamla. Detta var innan de där telefonerna som man kunde byta hela skalet på kom. På den tiden var det tillräckligt ballt att kunna ringa med en mobiltelefon. Sms, eller texmeddelanden som man kallade dem då, var överkurs. Åtmistone för mig. Så när min kommunikationsradio plötsligt började pipa och blinka mitt i natten och undrade ‘läsa?’ så trodde jag att den fått fnatt. Jag minns att jag tryckte ‘ok’ och att jag sedan satt och undrade hur de där tre små orden hittat in i min telefon.
Nu är det ju nästan natt. Och jag känner att ögonlocken börjar vara så tunga, så tunga.
Här kommer ett foto taget i morse. Det föreställer två sura men söta badyspelare.
I kväll skulle jag ha gjort en uppdatering om alla trevliga grejer vi gjorde under helgen och på skolavlutningsdagen. Och så skulle jag ha skrivit lite om vad som höll mig borta från bloggandet förra veckan, nämligen jobb. Men tyvärr har jag tekniska problem. Så uppdateringen får vänta till jag löst dem.
Hur glad är inte jag då 🙂 ? Nu när jag äntligen lyckas blogga från mobilen.
Snygg mobbebild. Njae.. inte så matreportagemässig kanske. Men kanterna på våfflan är i alla fall ganska jämna. Tyvärr spelades en bra låt på radio precis när jag skulle hämta kameran så grädden smälte och gled ut. Helt i linje med.. det mesta. Den var i alla fall go´. Hallonsylt på mitten.
Nu ska jag fortsätta jobba. Har blivit tvungen att byta mejladress för att jag inte längre är aktiv liu-student. Så jag har hållit på i.. ja.. länge.. med att flytta över en massa skit för att få allt att fungera i framtiden. För den är ju viktig. Framtiden alltså. Kan vara skönt att kunna känna sig trygg i tanken på att allt ska funka som man önskar. I alla avseenden. Men jag har tillit 😀
Det är simdag i dag också. Och Anton och hans far ska på Lordikonsert i kväll.
Ok.. veckans reflektion får bli teknik/elektronik. Jag har just uppdaterat mig då min slitvarg (som inte ställde upp på bild idag) har lämnat in. Har just fått igång den nya och ägnar mig nu åt att störa mig på allt som är annorlunda mot den gamla.. eller en optimist skulle säga att jag utforskar de nya möjligheterna 
Nu vet jag i alla fall hur man tankar in en bild från mobiltelefonen och krymper den till lämplig storlek (utan photoshop som jag hade i den gamla).
Nu har jag mått dåligt i två dagar för att jag varit utan dator. Tänk vad man är beroende av att tekniken funkar..
..to stay, hopefully.
Tack till Teeeby och Tobias (som jag iofs aldrig träffas men som verkar vara en jäkel på kompjuttergrejer) för det. Amen.
Och jag lär ju återkomma.. snaaart… med en torsdagsreflektion om jag hinner..
Det hade ju varit synd att frysa.. Varför sticka åt barnen när man kan sticka åt sin mobiltelefon. Den gnäller ju inte över att det sticks..
Häromdagen hade jag en gissningstävling (utan vinst, kanske var det därför den blev) utan svar. Eller helt utan svar var den ju inte men den måste ha varit svår för det var bara en person som vågade sig på ett försök 😉 (Tack Ulle min vän! Rätt hade du till sist.) Nu är den klar men jag funderar på om jag ska pimpa den lite innan jag visar den..
Eller nåja.. jag gjorde det igår. Innan bebisen insjuknade. Det kommer nog att ta ett tag att lära sig detta. Men jag tycker jag kan menyerna bättre på denna redan är jag kunde på min gamla Samsung (men det betyder ju egentligen inget)..
Den här är tagen utan blixt i dagsljus precis innanför fönstret. Jag knäppte innan jag kollat på några inställningar så den är väl inte av någon superkvalitet. Han ser livädd ut och det beror på lampan han får rakt i ögonen innan kameran tar bilden (lampan som för övrigt av någon anledning får mig att tänka på filmer om andra världskriget och vilken jag vet går att stänga av). Ja, ja.. han är i alla fall söt. Bättre bilder kommer när jag har övat lite.
Lottas Dagbok 