Filed under: Allmänt, Familj, Hälsa, Hus och hem, husbygge, Jobb och plugg, personligt, teknik
Det är inte bara influensavirus och calicivirus som går just nu. Det har min dator bittert fått erfara i eftermiddag/kväll och vidare.
I eftermiddags började min dator signalera att den var drabbad av diverse virus. En ruta med en helt ny look uppenbarade sig på skärmen. De talade om att jag hade diverse wormar och trojaner och att jag borde köpa ett eminient virusprogram som heter System Tool 2011. Jag anade oråd och googlade. Virus. Tack så mycket. Ja detta var ju så länge det på allvar gick att googla med datorn för ju längre tiden gick desto fler filer signalerade datorn var infekterade vilket innebar att de inte gick att använda. Syftet med viruset är att man ska betala för det här virusprogrammet och bli fri från virus. Vilket jag gissar ingalunda är fallet. På skärmen har ett felmeddelade lagt sig med Warning for Spyware.
Det mobila bredbandet slutade fungera och jag fattade allvaret och Yrvädersvägen och säkrade alla filer jag var rädd om. Jag har jobbat med detta hela kvällen utan att nå framgång. Jag har iofs lyckats med ett och annat som kan vara svårt då man har det här viruset. Bland annat att ladda ner och köra det speciella virusprogram som sägs ska hitta skiten i datorn. Tyvärr hittade inte det där virusprogrammet några filer i datorn så jag är tillbaka på ruta ett. Fantastiskt tålmodiga Teeby har försökt att hjälpa mig per telefon men inte heller detta har gett framgång.
Det kändes som att datorn skulle balla ur totalt. Ja. den har ballat ur totalt. Och jag har ingen aning om var detta skiten kommer från. Nu är jag hemma med lånedator. Väntar in Teeby som kommer och hjälper mig på söndag. Tur att familjen kommer att ha vägarna förbi då 😀
Övrigt. Ja. Inget. Har visat den här lägenheten tidigare ikväll. Hoppas att de tar den så att vi slipper visa den mer. Simskolan hoppade vi över idag. Och jag har jobbat på eftermiddagen. Städat. Jag är nog kommunens mest överkvalificerade städerska. Snacka om slöseri med resurser. Huset. Ingen vidare framgång.
Nu välbehövlig vila.
..från sommaren. Från lekparken borta i vårt nya område.
Brevet hade ett vackert frimärke 😉
I morse hade vi visst inget bredband i det här hushållet. It’s a long story 😉
Därmed har jag ägnat dagen åt att tampas med en liten mobil sak istället för att sköta mina uppdrag.
Det suger. Verkligen.
Hoppas att jag lyckas posta detta 👿
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, personligt, Resor och utflykter, teknik
JAS 39 Gripen på Flygets Dag i Linköping. Plåtat med C 905.
Igår var vi på Flygets Dag. Vi – och 49 999 andra. Vi bilköade både dit och hem (via Vikingstad??) men trevligt var det och trevligt sällskap hade vi. Många skojiga flygplan att titta på . Barnen njöt i fulla drag med öronen fulla av kåpor och proppar.
Åt gjorde vi hela familjen för åttio kronor, så direkt fattigare blev vi inte heller. Vi hade inte kunnat bli mycket fattigare i och för sig. Ossian hittade ett eget plan som han
testade också. Han ser inte helt nöjd ut med fordonets prestanda 😉
De stora barnen hittade testade även det roliga tältet de hade satt upp med en stjärnhimmel i taket. Det var Visualiseringscenter-C från Norrköping som visade smakprov. Absolut värt ett besök för den som har vägarna förbi (skulle jag tro eftersom jag själv inte varit där, men är bra sugen på att åka dit och kolla efter att ha sett de coola grejerna de visade).
Inne på det nyöppnade Flygvapenmuseet kunde man roa sig en bra stund. Det fanns saker för barnen att pyssla med och så kunde man se på den uppfiskade DC-3:an som de gjort ett fantastiskt arbete med. I montrarna runt vraket visade de bland annat gamla godispapper (!!) som de funnit i planet, en karta där man kunde se att de ritat in färdvägen, klockor som stannat vid just tidpunkten för olyckan, och en vigselring som tillhört en av piloterna. Detaljerat alltså.
Så den som har vägarna förbi den fjärde storstadsregionen i sommar kanske ska fundera på att göra ett par stopp 😉
Det var i alla fall en kul dag 🙂 Anton testade en grej som kommer i ett separat inlägg senare..
På fejsbokk finns det en grupp som heter ”Vafan, nu låter bilen skitkonstigt igen.. äääh jag höjer musiken istället!!” Jag är naturligtvis med 🙂
Dock vill vi att ‘le bus’ ska rinna igenom besiktningen så i tisdags lämnade vi in den på reparation. Vi hade varit där i förväg och vår reparatör hade skrattat gott åt oss. Precis lika gott som han troligtvis skrattade hela vägen till banken i tisdagskväll 😉
I alla fall.
Vi visste att bilen hade något mystiskt elfel, att vindrutetorkarna var paj både fram och bak och att handbromsen var sönder. Ja.. och kanske något mer som jag inte kommer ihåg nu.
Det vi inte visste var att bromsskivorna (??) bak var helt slut och att några gudvetvadharniintehörtdetta??stag hängde lösa och dinglade och skramlade samt att avgassystemet hade ett en decimeter i diameter stort hål på undersidan. Repartören hade åkt staden runt för att hitta delar till vår bil (som han för övrigt hade fått ”hälla tre liter olja i”‘ innan han kunde köra in den i verksataden). Vindrutetorkarna som vi trodde skulle kosta mest visade sig vara det som blev minst dyrt eftersom det räckte att skruva upp och göra rent och olja (eller vad de nu gör de där bilreparatörerna).
Det blev dyrt. Iofs fyrsiffrigt eftersom vi har en sådan snäll reparatör ❤ men med däcken inräkade så blev hela bilkalaset femsiffrigt. Tack mamma och pappa ❤
Men nu är det som att köra en helt annan bil. Den både låter annorlunda och känns annorlunda att köra. Och dessutom kan man åka utanför förorten utan att få ångest över att polisen ska ta en.
Nog om detta.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, bloggande, Familj, Jobb och plugg, personligt, skolan, sport, teknik
Anton och Wilmer på väg till en gammaldags skoldag i förrgår..
Hinner inte skriva så mycket nu för idag ska uppsatsen lämnas till sluthandledning. Sedan lovar jag att komma tillbaka med full kraft. Igår var det studiedag i skola och barnomsorg också. Inte lätt att få ihop det alla gånger. Måste stressa nu för jag ska iväg och kolla på de små barnen som firar Förskolans Dag idag. Sedan är det avslutningar på simskolan i två omgångar. Fredrik är i Gävle för riksfinal i Teknikåttan så jag får fixa själv. Mamma hjälpr till 🙂
Check..
Check..
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, bloggande, Familj, Hus och hem, husbygge, Jobb och plugg, personligt, samhälle, skolan, teknik
Wilmer och Trulle
Trulle bor i skolan men han tycker om att göra besök hemma hos sina vänner. Just nu är han hemma hos oss. Ikväll ska han få cykla till simskolan. Wilmers uppgift är att skriva om deras gemenamma äventyr i Trulleboken.
I går var vi hos bilreparatören med vår bil för att visa upp alla fel som är på den. Han sa till oss att vi skulle börja med att byta däck Det ska jag fixa idag för pappa har köpt nya däck som vi ska få monterade. Den artonde har vår bil fått tid på meckarstället. Nu idagarna kommer nog vår nya regskylt också.
Med en svag koppling till ovanstående; igår var jag på möte i skolan i egenskap av representant för föräldrarna i området som har dagbarnvårdare som barnomsorgsalternativ. Det var ett intressant möte. Den nya rektorn är faktiskt bra måste jag säga. Hon genomför åtgärder på ett sätt som man många gånger borde genomfört åtgärder på då det gäller skola och barnomsorg. Tyvärr får en del familjer inte sina förstahandsval av barnomsorgsalternativ på grund av det, men i bland är prioriteringar ändå nödvändiga. Kanske återkommer till detta.
På mötet diskuterades även ‘problemet’ med fotografering och sociala medier. Detta med anledning av att man snart kommer att genomföra ett jippo med korvgrillning och grejer där alla barn från förskolorna i området kommer att delta och troligtvis en massa föräldrar som kommer att fotografera. Förskolans dag. Diskussionen gled in på andra spekter av sociala medier och i synnerhet bloggande. Då var det en tjej som berättade att hon hade en väninna som blivit av med sin sjukskrivning på grund av sitt bloggande. Det var någon handläggare på försäkringskassan som hade tyckt att hon orkade lite för mycket efter att ha läst på bloggen 😉 Så kan det gå. (…och jag känner att jag är så glad att jag inte har något att dölja.. mer än att jag kör omkring på vinterdäcken fast vi snart är i mitten av maj, men den smällen kan jag ta ifall det är någon polis som läser här och vill sätta dit mig för det..)
Hmm.. en sak som stör mig lite också; vår tomt som vi faktiskt äger nu används som deponi för fyllmaterial och parkeringspalats för en grävmaskin för tillfället. En bekant till oss som har ganska bra koll på det mesta hade uppmärksammat detta och tyckte att vi skulle ta kontakt med den aktuelle (blivande) grannen och meddela att vi kommer att ta ut hyra för att han använder vår tomt som avlastning. Jag kommer troligtvis inte att göra så för det skulle inte vara någon bra start för det nya grannskapet. Särskilt eftersom vi kommer att ha en samfällighet sedan. Men jag kan ändå inte låta bli att störa mig på det.
Nu är det dags att återgå till slutspurt inför pm3.
På måndag fyller jag år. Då önskar jag mig:
- Sommardäck till bilen.
- En ny registreringsskylt (fram) till bilen.
- Reparation av handbromsen, vindrutetorkarna, det konstiga elfelet och alla andra konstiga fel det är på bilen.
Vad gör du just nu?
Många är vi som svarar på frågan en eller flera gånger varje dag. Vad gör du just nu?
Många är även de som inte gör det. Som inte har tagit ställning, inte reflekterat över den eller av olika anledningar helt enkelt valt bort att göra det.
Jag kan tänka mig en hel del anledningar till att man inte finns i boken. Det kan var att man har bristande datakunskaper, har ett jobb som tar väldigt mycket tid och som inte ger tillgång till skärm, att man tillhör en generation där de flesta ev ens vänner inte finns i boken osv. Dessa anledningar kan relateras till ickemotivation. Dock är ingen av dem egentligen ett hinder om man verkligen vill. Man kan ju finnas där utan att vara särskilt aktiv. Som jag själv var tidigare.
Den grupp som jag tänkte fokusera på i detta inlägg är de som faktiskt tagit ställning och valt att inte finnas på facebook trots att man har kunskap, tid och skärmtid och så vidare. I denna grupp finns naturligtvis vidare grupperingar och jag inbillar mig att man finner en (om än kanske liten) gruppering här. Och då tänker jag på dem som har saker att dölja. De som försöker att upprätthålla ett dubbelliv som lever i olika verkligheter, som har olika approach i olika sammanhang. De som troligtvis har en ständig inre spänning eller rädsla för att dessa olika verkligheter ska råka krocka med varandra i något sammanhang. Ja.. ni fattar, men jag ska utveckla mig ytterligare.
De kommunikationer vi har att frossa i idag framstår som ett smörgåsbord av möjligheter för en person som exempelvis vill ha, i förhållande till sitt civilstånd, ickelegitima kontakter. Att snabbt slänga iväg ett sms eller ett mejl hit eller dit är både enkelt och svårupptäckt. Det är skillnad mot tidigare då inte dessa kommunikationsmetoder fanns. Då barriärerna var mer svårgenomträngliga och även den benägne kanske tvingades avstå.
Som genom ett av evolutionen utvecklat fenomen har facebook dykt upp. En motreaktion utifrån denna smala evolutionsanalogi. Till en början trevande men som genom en explosion fanns väldigt många människor där. På facebook är det mycket svårt att upprätthålla ett eventuellt dubbelliv. Alla invigda förstår vad jag menar. Tänk själv en person som lever i ett förhållande. Kanske har barn. Osv. Ja, i alla fall lever ett liv där det är djupt förknippat med skam att göra snedsteg. Personen har andra signifikanta som inte vet om varandra. Personen i fråga och dessa olika personer har troligtvis vissa.. diskurser.
Vilken mupp som helst kan räkna ut vad som skulle inträffa om denna person startade ett konto på fejjan. Vänförfrågningarna skulle börja trilla in från höger och vänster och katastrofen skulle vara ett faktum 😉 Trots att man kan låsa det mesta, ja i princip allt, från utomstående på facebook så kommer dina satements och kommentarer alltid att synas för dem som du accepterat som dina vänner. Så egentligen är inte synlighetsargumentet giltigt alls efter som man kan stänga allt från allmän insyn. Det enda argument i denna kategori som håller är att man inte vill att de man har accepterat som sina vänner inte ska ha tillgång till de kommentarer som de andra vännerna lämnar på eventuella statements (..svar på frågan Vad gör du just nu?)
Det kommer med all säkerhet bli allt svårare för denna grupp bedragare att finna argument som folk verkligen köper, för att inte finnas på facebook. Så om den ökade tillgången på kommunikationsmedel bidragit till en hel del ont så.. ska det i all fall bli spännande att se hur facebook utvecklas 😉 Kanske finns de som kommer att köra på linjen med olika falska namn kopplade till olika facebookkonton Haha.. Det fanns ju de som aaaaldrig skulle ha någon mobiltelefon eller mejladress heller men nu kräver samhället nästan att man har det.
Slutsatser: Medlen skapar gärningsmannen/gärningskvinnan. Ökade möjligheter medför ökade.. möjligheter 😉 Den som påstår att man avstår från facebook för att man inte vill ge allmänheten tillgång till privatlivet vet inte vad den pratar om. Den som har avsikter att ha komplicerade relationer med olika personer som man inte vill ska ha kännedom om varandra eller ens egna relationer till de andra, bör hålla sig borta från faceboook. För sitt eget bästa 😉 Så länge de kommer att gå att hålla sig borta.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, personligt, skolan, sport, teknik
Vi var ju hos optikern igår Anton och jag. Antons fröken i skolan tyckte att vi skulle göra ett besök där för hon tänkte att ett par glasögon skulle kunna vara honom till hjälp i skolan. Han har sina ögonproblem som är opererade nu, men vissa delar av den problematik han har med ögonen går inte att göra något åt. Det är så, och det har vi accepterat. Anton själv vet ju inget annat så för honom är det som det är. Nu behövde jag själv gå till optikern för att få nya linser så då bokade jag en tid till Anton också.
Även om de sagt på ögonkliniken att Antons syn är bra så trodde jag nog kanske att han skulle behöva glasögon nu ändå. Men det behövde han inte 🙂 Det är klart att en enkel lösning är alltid välkommen men på en kille som min Anton skulle det nog brillor innebära en del besvär också. Och han är inte alls sugen på att ha några själv minsann.
Själv hade jag ingen förändring alls på min syn. Den kommer nog inte att förändras mer åt det håll som den förändrats tidigare. Jag är närsynt och ganska mycket astigmatisk. Jag var sugen på att testa dygnet-runt-linser denna gången. Alltså sådana som man kan sova med. det visade sig att den linstyp jag har haft de senaste fem åren ÄR en dygnet-runt-lins. Tänk så mycket tid jag lagt på att plocka ur och i dessa små plastbitar i ögonen 😉 Nog om detta.
I tisdags kvall var Wilmer och jag och tittade på Antons Innebandyträning. Wilmer är nästan alltid jätteduktig i sådana sammanhang. Han hänger bara med liksom.
Efter träningen passade han på att rita lite på ‘griffeltavlan’. Som torkduk hade han sin tygduk som han fått då han var på LHC – Djurgården. Han passade på att skrynkla ihop trasan lite extra där. Kanske hade han på känn vad som var på gång. Nu blev LHC utslagna igår kväll och jag kan väl erkänna att jag själv inte hade mycket hopp ens innan gårdagens match startade. Så va´rä mä´t.. som man brukar säga i dessa trakter.
I övrigt då…hmm.. Min mage är halvt ur lag igen. Det verkar har blivit ett mer frekvent bekymmer i det senaste. Döbesvärligt! Det är precis som att när det är lite för mycket jobb och lite för mycket annat så.. ja. Jag brukar kämpa magont till trots men jag är så trött också! Det blir så himla jobbigt att komma igång med skrivandet. De första två dagarna i denna arbetsvecka var jag så himla duktig men sedan blev jag halv utslagen (nåja 😉 ). Hur som helst så är det bättre idag igen. Det brukar ta en tre, fyra dagar. Hemskt att jag måste skriva ‘brukar’ här.
Sedan är det den förskräckliga bilen igen; nu funkar inte vindrutetorkarna på framrutan alls. Det är ju liksom lag på att man ska fungerande vindrutetorkare så det känns lite som en smärre katastrof. Måste åtgärdas i det snaraste!
Ja, ja.. nu ska jag ta och söka lite artiklar och läsa på om semistrukturerade intervjuer. Vi får väl se om jag kommer någonstans. Troligtvis inte.
..utan alltför kostsamma reparationer!
I morse när jag skulle köra hem från dagmamman efter att ha lämnat de små så startade inte bilen igen. Vår fantastiska (nåja..) Ford Galaxy årsmodell 2001. Detta trots att vi fick ett nytt batteri förra veckan. (När man vrider på nyckeln händer ingenting. All el är borta för när man väl får igång den igen så står det CODE på radion.)
Jag fick ta in assistans både från far, som fick komma och hjälpa mig starta upp bilen, och mor, som fick åka hem till Wilmer som jag lämnat ensam hemma (eftersom han har öroninflammation och inte kan gå till skolan idag, och lämningen av de små i normala fall bara tar en liten stund).
När farsan kom och skulle hjälpa mig starta bilen så behövdes inga kablar. Plötsligt startade den igen. Däremot gjorde vi ett litet fynd. Synd att dessa bilder inte kommer med lukt för då skulle man kunna skapa en mer rättvisande bild 😉
Den fyrkantiga dosan till vänster i bilden ovan (med en röd sladd på)..
..såg ut som på bilden ovan inuti. Jag vet inte.. jag kan ju inte så mycket om bilar men det känns som att man borde ana oråd. Eller? Det luktade bränd plast. Kanske inte så konstigt.
Kan det vara detta som gör att bilen inte startar? Asså.. jag fattar ju att det inte ska se ut på detta viset men frågan är om detta kan bidra till startproblemet. OCH; vad göra? Känns som en lite dum fråga, men är det farligt att köra med bilen?
K-line? 😉 Andra bil- och elkunniga?
Och om någon tror att jag spelar idiotkorkad nu så kan jag förstå det. Men mina frågor är helt ärliga. Jag är tokidiot på bilkunskap.
Barnen som varit sjuka under veckan är ok nu. Idag har de varit lediga. Wilmer också. Anton fick en sista vilodag, och ska tillbaka till skolan på måndag. Vi har varit på en biltur till Åtvidaberg. Kändes gudsförgätet. Så även Grebo.
I kväll har jag och ungarna varit iväg och käkat hos mor och far. Fredrik jobbade på CC. Sedan har jag lyssnat på ungarnas väsen ett tag och badat dem. Sedan tjafsade vi om vad vi skulle kolla på på tv. Och de droppade av en efter en.
Kvar satt jag i soffan med sovande ungar kring, och på, mig själv. Men jag klagar inte minsann. Jag har haft en trevlig kväll. Det är fantastiskt vad den nya elektroniken har att erbjuda. Man behöver aldrig vara ensam nu för tiden 😉 (..och när jag läser föregående mening känner jag att jag måste förklara att jag menar Internet 😉 )
25 augusti 2009. Mobbefoto.
Innan vi skulle åka till Skåne senaste helgen så hittade jag sladden som jag behöver för att föra över data från mobilen till datorn. Den var ju försvunnen ett tag och den dag som Didrik blev 17 månader hade han kräksjuka och jag höll mig på behörigt avstånd med mobilen i högsta hugg. Nu passade jag på att tömma mobilen helt på bilder så att jag kan fylla den med nya 🙂
Så här pigg och kräksjuk var han i alla fall på sin 17-månadersdag:
Jag tyckte att det var på tiden att redovisa nu när han snart blir 18 månader. Hoppas vi är friska då 🙂
Nu när Didrik är 17 (och en halv) månader har han börjat säga lite annat än bara ‘mamma’ och ‘babba’. Jag har för förstått att han försöker sig på både ‘blöja’ och ‘bilar’. Wilmer ropade han på häromdagen, och Wille som är dagmammans hund.. och en del annat. Naturligtvis inte helt rent dock.
I går kväll klättrade han äntligen ner för trappan från övervåningen istället för att stå där och tjata och skrika tills man kommer och lyfter ner honom. Han har länge kunnat backa ner från stolen och soffan och så, men inte vågat sig på trappan. Men nu så 🙂
Han är en kille med humör må ni tro. Envis verkar han vara. Och så kan han komma ut i köket när vi sitter där och ‘hoho’:a och ‘ojojoj’:a och peka och vilja att man ska följa med. Då kan det var så att han släckt en lampa som han inte lyckas tända igen, eller så har någon bytt kanal på tv:n till något som han inte vill kolla på. Om det är något med tv:n så kan han komma bärande på och viftandes med fjärrkontrollen också (och nu tror alla följdaktligen att ungarna hör inte gör annat än glor på tv, men så är naturligtvis inte fallet).
Så är det just nu.
Lottas Dagbok 
