Hej blogg. Idag fyller du fjorton år. Jag vet inte hur kul du är numera eller om det ens finns någon som läser på dig.
Det jag vet är att du haft en stor betydelse för hur livet blivit för mig. Nästan rattat det ibland. Det var länge sedan nu men kanske finns någon av er.. ganska få.. kvar här. Någon kanske jag skulle vilja säga tack till.. nästan. Någon kanske jag önskar fanns här mer än som en skugga.
Jag undrar hur länge jag ska låta dig finnas kvar vid liv. Kanske är det snart dags att plocka ner dig. Jag har inte tänkt tanken. Förrän nu. Kanske du har någon sak till uträtta. Sedan..
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, personligt, Resor och utflykter, TBT
På bilden.. Varamon 2015. Han längst till höger fyllde nitton igår. Stor och klok (nåja).
Aldrig har ett år gått så snabbt som detta. Aldrig har ett år varit så händelselöst och händelserikt samtidigt.
Tiden går och går men livet består.
”Juni 2013.
Hon springer. I den lilla, korta jeanskjolen springer hon i sina klackskor över den grusiga asfalten. Fan. Nu går de sönder.. men skit samma. Det är värt ett par trasiga klackar. En liten extra minut att vinna är värt det.
Hon hittar in. In i den kyffiga musikstudion. Ett trumset bara och inget mer. I en hörna står den slitna skinnsoffan och skäms.
Han är där inne. Hon ser honom först. Han har en blå t-shirt på sig med bokstäver i olika färger på magen och bröstet. Hon har inte sett den förut. De har ju å andra sidan inte träffats så många gånger heller.
Musiken startar. Håll om mig. Petter. Början på allt.
Han håller om henne. Hon håller om honom. Länge står de där och håller om varandra. ‘En sådan skulle man ha på kvällen varje dag då man kommer hem från jobbet’. ‘Ja’ tänker hon. Hon vet att det är början på allt. Början på allt.
Han håller henne. Hon släpper honom. Lite. Längre. In. Släpper taget. Lite. Lite mer.
Början. På. Allt.”
(Isabell Alfredsson, 2017)
På bilden: Juni 2013
”November 2013.
Ed Sheeran sjunger I see fire. Jag får låten skickad till mig i ett meddelande först. Sitter i bilen på morgonen före jobbet och lyssnar på den för första gången. Inuti mig är någonting på väg att hända. Något stort som inte går att stoppa.
If this is to end in fire
Then we should all burn together
Watch the falmes climb high into the night
Calling out for the rope sent by and we will
Watch the flames burn on and on the mountain side
Metaforiskt. Jag förstår men vill inte förstå. Resan har börjat. Inne i min kropp pågår ett krig.
Eftermiddag samma dag. Hänger med en vän någon timme efter jobbet och en gitarr kommer fram. Tonerna kommer. Mitt inre skriker.. SLUTA! Jag viskar.. sluta..
”Varför? Det är en fin låt”
”Jag vill inte höra den”
”Men varför.. jag förstår inte”
”Den gör ont.. bara sluta..”
Det blir tyst i rummet.
Det brinner. Jag vill. Jag vill inte. Jag vill..”
(Isabell Alfredsson, 2017)
På bilden. Jag i november 2013.
Lottas Dagbok 