På många sätt.
Igår var vi iväg till Ljungsbro på på morgonkvisten för Wilmers hockeyträning. Speciellt för igår var att det spelades match mellan barnen och deras föräldrar. Detta betyder att även mammorna var välkomna på isen. Som enda mamma deltog undertecknad. Ett halvt pass klarade mina tår och min stil (pälsboa 😉 ) innan det var dags att kliva av isen. Ingen sörjde detta skulle jag tro, då jag inte bidrog med särskilt mycket mer än som ett underhållande inslag.
Lagom hann vi hem och äta lunch och hämta de två små som varit hos mormor och morfar under tiden vi övriga roade oss på isen, innan det var dags för ytterligare en hockeysväng. Denna gång var det Anton som skulle spela en liten miniturnering i Cloetta Center. Ossian och Didrik fick följa med medan Wilmer tillbringade en stund hos en kompis, för att ansluta senare.
Rögle som ska spela mot LHC i kväll anlände medan vi var där och vi fick trängas med dem i omklädningsrummen en stund 😉 Under tiden gjorde jag en liten reflektion;
Christoffer – målvakt, typ två meter lång Bumblebee – transformer, typ jättestor
Nu ska vi iväg och se skiten lajv 🙂
Återkommer!
Jag vet inte om det är möjligt, men den är nog ändå lite ljusare än den var förra året.
Jag bläddrar tillbaka ett år i tiden för att se om jag kan hitta någon länk men hittar ingen som passar. Dock skrattade jag lite åt detta inlägg. Skulle jag ta samma bild på högen av bandy- och hockeyklubbor detta år så skulle det vara dubbet så många i den 🙂 Men jag har inga sådanadär tvätthögar nu. Alltid nå´t.
Filed under: Allmänt, bebis, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, Mat, personligt, shopping, sport
Anton är hos kvar hos mormor. Han är fortfarande hängig. Han spelar dataspel, äter köttsoppa och dricker coca cola. Han ska inte gå till skolan i morgon heller. Tyvärr missar han avslutningen. Men det har ju hänt förr.
Wilmer ser fram emot skolavslutningen i morgon. Han ska ha skjorta på sig 😉
Ossian vill bara åka pulka nu när snön ligger vit ute. Idag har de varit hos sin dagmamma, han och Didrik.
Didrik har lagt ett nytt ord i sitt förråd som han använder flitigt i alla sammanhang; BOM!!
Själv har jag jobbat ihjäl mig. Och jag har haft den värsta hjärtklappningen jag haft på många år, just då jag skulle köra ut bilen ur garaget med Ossian och Didrik stående innanför bakluckan (för att det är för trångt att komma in i bilen från sidorna måste de stå där bak så att jag inte ska backa på dem). Men jag kan ju det där med hur man ska andas för att det ska gå över snabbt. Så det gick bra ändå. Sedan efter att jag hade jobbat så drog jag till banken och fixade lite, och till Apoteket. Sedan skulle jag bara smita förbi och kolla på en grej som vi ska ge Anton i födelsedagspresent. Så nu är det (prutat och 😉 ) klart. *katching*
I kväll har vi käkat gårdagens pizza. Egentligen hade Anton avslutning på sin hockey idag. Men han var tvungen att utebli idag. Det är skönt med en kväll utan aktiviteter.
Nu sover ungarna och vi softar vid tv:n.
Pulkaföraren har ätit pizza.
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Hälsa, Mat, personligt, Resor och utflykter, sport
Ja.
I morse var vi i Ljungsbro för en liten miniturnering i hockey. Wilmer spelade i gröna laget 🙂
Anton, som ju mådde tjyvtjockt igår kväll, mådde bra på morgonen då han vaknade. När vi var på väg till Ljungsbro började han må konstigt igen, och mina föräldrar fick ta bilen och komma ut och hämta honom. Jag hade en riktigt stressad stund med en missnöjd Didrik i vagnen och en Anton som inte mådde bra. Tur att man kan köpa fika där för det gjorde att jag i alla fall kunde håll Ossian i schack.
Wilmer tyckte att det var sådär kul att spela hockeyturnering i kylan. Han grät och frös om fingrar och tår. Efteråt kom jultomten med kexchoklad och kort med autografern från några bra LHC-spelare.
Efteråt hämtade vi Anton, som mådde bra då. Barnen åkte pulka Diddan sov och jag städade lite på övervåningen.
I kväll har det severats köpepizza här. Jag åt två tuggor. Pizzan åkte in i kylen men två små titthål i. Anton hade inte heller någon aptit. Han har hållit igång bra under dagen men jag beslutade ändå att han ska få vara hos mormor i morgon. Han är hängig och har diffusa tecken på att något inte är helt ok. Jag körde dit honom redan ikväll för han älskar att vara där. Han blev jätteglad då han fick veta att han skulle få ta på sig ytterkläderna och åka till mormor och morfar 🙂 Han packade ner sin ljusstake han gjort i slöjden och en tomte som han inte hunnit göra klart på lektionerna som han tänkte måla, samt rena kläder för morgondagen.
Nu sitter jag i soffan med en vaken Didrik fast klockan är snart elva. Eller Didrik sitter inte i soffan. Naturligtvis.
Didrik beundrar sitt verk 🙂
Filed under: Allmänt, Amning, Barnen, bebis, Bilder, bloggande, Familj, Hus och hem, husbygge, personligt, sport, teknik
Men det är ju ingen nattblogg på riktigt. Fast så nära man kan komma. Numera sover jag mestadels nattetid.
Det var annat förr. Eller ‘förr’, om man nu ska sätta saker i ett rimligt perspektiv. Det har funnits perioder då jag knappt sovit på nätterna alls. Då jag inte kunnat sova för jag har mått illa för att jag varit gravid, haft en bebis hängande vid tutten eller störts av diverse telefonljud. Då har det hänt att jag skrivit här i bloggen. Ofta har inläggen varit mörka eller så har de handlat om sådant som jag legat och funderat på som jag varit tvungen att göra mig av med på något sätt. Tyvärr tror jag inte att det går att bläddra tillbaka och kolla vad som är skrivet på natten för jag ställde inte klockan på bloggen från början, och jag minns faktiskt inte vid vilken tidpunkt jag gjorde det heller.
Nu för tiden är jag sömnig då kvällen kommer. Åtminstone för det mesta. Men ikväll är den forna nattugglan vaken. Det är något, men jag kan inte sätta fingret på vad. Jag är nog lite överspänd. Det känns så i huvudet. I morgon skall det spelas hockeyturnering i Ljungsbro med Wilmers lag. Det är iskallt ute och jag ska vara tomte. Didrik bevisade imorse att hans övre magmun fortfarande har lite svårt att hålla tätt, och ikväll då vi kom hem efter en trevlig kväll inne hos grannarna mådde Anton dåligt (och jag ber en stilla liten.. att han skall hoppa upp pigg som en nötkärna i morgon bitti då han vaknar). Fick lite motgångar i studierna idag också. Det räcker nu.
Jag ligger inte och mår illa för att jag är gravid (vilket jag ju absolut inte är), och jag kan sova gott fast jag fortfarande har en liten vid bröstet ibland. Jag slipper även bli väckt av sms-ljud vilket jag är hjärtligt tacksam för. Ibland upplever jag fantom-sms-ljud nattetid men det har jag lärt mig att leva med 😉
Jag minns väl första gången jag blev väckt av ett sms på natten. Det var på våren 1998 och jag hade precis skaffat min andra mobiltelefon. Min Philips Fizz hade gjort sitt hade jag tyckt, och begivit mig till GEAB som det hette på den tiden (sedan blev det Phone House, och nu vetesjuttan vad de heter). Min kompis jobbade där då. Jag hade varit snål och hade haft pappa med mig. Jag vet att det var en Eriksontelefon, men jag kan inte minnas vad modellen hette (något på T var det 😉 ). Man kunde byta framsidan på den så att den fick en ny färg när man tröttnat på den gamla. Detta var innan de där telefonerna som man kunde byta hela skalet på kom. På den tiden var det tillräckligt ballt att kunna ringa med en mobiltelefon. Sms, eller texmeddelanden som man kallade dem då, var överkurs. Åtmistone för mig. Så när min kommunikationsradio plötsligt började pipa och blinka mitt i natten och undrade ‘läsa?’ så trodde jag att den fått fnatt. Jag minns att jag tryckte ‘ok’ och att jag sedan satt och undrade hur de där tre små orden hittat in i min telefon.
Nu är det ju nästan natt. Och jag känner att ögonlocken börjar vara så tunga, så tunga.
Här kommer ett foto taget i morse. Det föreställer två sura men söta badyspelare.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, bloggande, Familj, Hälsa, Hus och hem, musik, personligt, sport, TV
Idag börjar jag mitt inlägg med att konstatera att jag, för det mesta, inte kan skriva det jag skulle vilja skriva. Jag skriver, raderar och skriver och raderar och skriver. Sedan frågar jag mig själv varför jag håller på. Varför jag inte bara skriver här på riktigt. Varför jag inte bara skriver ALLT här. Eller varför jag överhuvudtaget håller på och skriver den här bloggen. Från början var det här en personlig blogg. Det är det fortfarande. Men inte alls på samma sätt som tidigare. Och nu känner jag att det rycker lite i höger lillfinger igen, upp mot den halvlånga pilen på den lite större knappen på vänster sida av tangentbordet 😉
Nog om det.
Det blev pizza i fredags som jag önskade mig 🙂 Dock inget vin, men det var nog lika bra med tanke på hur otrevlig jag känt mig ett par dagar. Men nu mår jag bra. Antons innebandyträning var tydligen inställd. Det känns som att det var riktigt länge sedan vi var där nu. Idolfinal blev det också. Angående denna konstaterar jag bara att Idolhistoriens pinsammaste ögonblick fick en konkurrent då vinnarlåten skulle framföras i slutet av programmet (och det hade inte med framförandet att göra alls).
Wilmer är sjuk idag. Han är här hemma med mig. Han insjuknade på lördagskvällen då vi var iväg och åkte skridskor. Han gnällde lite över att han hade ont i halsen på lördagsmorgonen men han och Anton var ändå iväg på isbandy. Isbandyn tycker de verkligen är jättekul. Till och med roligare än hockeyn.
På lördageftermiddagen blev bilen tvättad medan jag kämpade med att få det här hemmet att se lite bättre ut. Det hjälpte inte utan ser fortfande åt som ett läger.
På söndagmorgonen var det dags för hockeyträning igen. Wilmer var ju sjuk men tränaruppdraget ska ju ändå skötas. Och det obligatoriska kioskuppdraget. Nu har vi skött vårt kioskuppdrag dubbelt denna termin. Jag kioskade mellan åtta och fjorton.
Och nu dags för gnäll.
Jag är så trött nu. Inte sådär normaltrött som man kan vara ibland, utan trött på det viset som man är ett par dagar efter stt man fått barn typ. Så som man kan vara en måndag när man varit ute och festat torsdag, fredag, lördag. Till fem. Jag kan somna var som helst. Kan bero på att jag har så mycket att jobb just nu. Och att jag känner att jag inte kommer att hinna klart det jag ska. Men jag är så trött på den jävla ursäkten att ‘jag har så mycket jobb bla, bla, bla’. För den är bara relevant och intressant om man har ett VIKTIGT jobb. Inte en sådan sysselättning som jag har. Men jag kämpar på med det jag har att göra ändå. Nu måste uppsatsen vila ett par dagar för slutcaset kommer att ta all den tid jag får över mellan hämtningar, skjutsningar, sjuka barn och jakten på någon som kan vårda dem när mina åtta armar inte räcker till.
I övrigt vill jag dementera. Det mesta.
Pöss.
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Jobb och plugg, personligt, sport
Jag håller ju på och skriver en uppsats nu om COPE-programmet. Utan att älta detta närmare på en lördag; det är ett kommunalt program för familjestöd i form av föräldrautbildning. En del av den teoretiska grundstommen är social inlärnigsteori vilket är en halvtjusig mix av behaviouristiska och kognitiva idéer. I synnerhet behaviouristiska. Under det socialt inlärningsteroetsika paraplyet lurar något som heter modellinlärning. (Jag antar att de flesta som är något bevandrade inom psykologin har hört talas om Banduras Bobo Doll.) Grundtanken är att om en en person som observerar en eller flera andra personer få en viss respons, positiv eller negativ, på ett specifikt beteende så kan det uppmuntra eller avskräcka personen som observerar från ett liknande beteende.
Med det i bakhuvudet kan jag inte låta bli att småle när jag betraktar Didrik, stolt som en tupp, iklädd Wilmers axelskydd nu på morgonen. Det finns ett utbrett hockeyintresse i familjen helt klart och källan till det intresset är spårad 😉 Didrik har visat ett, som vi ser det, eget genuint intresse för klubbor (och för all del även de sopkvastar som liknar klubbor) sedan han började gå. Och bollar har han kastat och sprätt iväg sedan han började krypa. Det socialt inlärningsteoretiska perspektivet ger en klockren förklaring till till varför 🙂
Han ska tydligen sluta spela golf nu. Han ska ‘satsa på ett bli en bättre make, far och person’. Mycket prat där. Hoppas att han lyckas 🙂 Om jag vore han skulle jag gömma mig ganska långt in i ett skåp eller något. Och typ aldrig komma ut.
Å andra sidan kommer han nog att vilja göra det efter att den där damen fått visa sina välsprayade lockar i tv. Lyssna på grodorna som hoppar ur hålet hon har i ansiktet 
”Jag har inga ord för att förklara vad jag gjort mot henne och hennes familj. Jag antar att jag är ledsen över att jag aldrig tänkte på hennes känslor under allt det som pågick. Och att han aldrig nämde henne gjorde att jag kunde låtsas om han inte hade någon fru och jag slapp tänka på det. Jag kommer aldrig att säga att det jag gjorde var ok. Hon visste att hon älskade honom, och det var vad jag kände då. (…) Jag sa det aldrig rätt ut. Men jag försökte att ta mig ur det. Jag fick veta att han skulle ha ett andra barn. Då frågade jag mig: ”Vad håller jag på med? Det där är inte rätt. Han har en fru och det är inte du.” Så jag försökte. Skickade färre sms, mer sällan. Samma med telefonsamtal. Då sökte han upp mig. Under fem dagar. Han sms:ade mig varje dag och skrev: ”Möt mig. Jag saknar dig”. Men jag gjorde det aldrig. (…) Jag har aldrig sagt att jag älskar honom. Jag skulle inte gå så långt. (…) Det fanns studer då jag kände att han kanske gjorde det. Men frågar du idag, så skulle jag säga att han aldrig gjorde det.”
Vilken ängel. Men det är väl bara att gratulera till femton minuter under strålkastaren.
*katching*
Detta är kul om man orkar med att se lite skit runt omkring.
Jag är inte jätteintresserad av hockey (faktiskt!) och särskilt inte tjeckiska ligan. Men målvakten i klippet har i alla fall humor 😉
Hoppas att hon även går fri 😈
Det har ryktats ett tag att Tigern har varit ute och kakkat i annans bo. Häromdagen kvittrade fåglarna om att hans fru Elin hade vevat ner honom med en järnsjua. Detta ska ha avslöjats då Tigern körde in i ett träd med sin bil och de skador han hade i ansiktet satt på fel sida av fejjan för att ha uppkommit vid krocken (om jag nu fattat det hela).
I alla fall.
Nu har även The Matchmaker Jesper Parnevik uttalat sig och han tycker att Elin ska ta en bättre klubba nästa gång. Jag håller med.
Lotta tipsar; om du ska vara otrogen; se till att lägga golfklubborna långt inne i garderoben. Troligtvis finns det minst en copycat därute.
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Fest och kalas, Hälsa, Jobb och plugg, personligt, sport, TV
Jag är så himla trött på måndagar jämt. Vi har några intensiva dagar bakom oss nu.
I torsdags var jag och Ossian hos tandläkaren och vi fick veta att hans (glesa 😉 ) tänder såg helt ok ut. Hon fick inte peta så mycket i munnen på honom med sin vassa pinne men hon tyckte sig se en liten brun prick på en av tänderna i underkäken. Det hade kunnat vara ett hål. Jag hade ju såklart borstat tänderna på honom innan vi åkte dit men det verkar som att den där bruna pricken var ett litet spår av pepparkakebaket som hade utspelat sig hos dagmamman under dagens morgon, för när vi borstat tänderna på kvällen var pricken borta. I alla fall blev det en liten tur till leksaksaffären på vägen tillbaka till dagmamman.
På torsagskvällen var vi ensamma vi kvinnor och barn i familjen. Libanesiskt besök på jobbet genererade hockey och restaurangbesök för den manliga vuxna delen av familjen. Jag var dödensdötrött efter flera nätter med hastigt uppvaknande till följd av hosta och snor (dock inte mitt), så jag somnade i soffan vid kvart över nio. Anton som hade varit på hockeyträning med sin morfar som sällskap var dock pigg och utnyttjade tillfället att vara uppe och, som han själv uttryckte det, tjuvbygga, på piratlegot som Wilmer fick på sin födelsedag. Han var varken vid halv tolv då Fredrik kom hem och jag själv vaknade upp på soffan.
I fredags var det sprutdags som jag skrivit om tidigare. Och så pajade ju TVn. Sedan var det Idol i STORtvn på kvällen.
På lördagmorgonen var det dags för Antons första isbandyträning (som om det inte räckte med det vi har). Han ska alltså träna vanlig bandy också (återkommer med hur många aktiviteter vi har i den här familjen då jag räknat ihop dem 😉 ). Han tycktre det var kul och Wilmer ska också få prova. Under tiden Fredrik och Anton var borta så passade Diddan på att kalasa på Ossians frukost.
På lördageftermiddagen var det dags för tränarutbildning i Stångebrohallen. Anton och Wilmer var med på isen medan Didrik tog en tupplur och Ossian och jag satt i båset och kollade. På kvällen hade vi trevligt pizzabesök efter någon timmes fuskstädning. Wilmer och hans kompis ska ha kalas tillsammans nästa lördag 🙂 och det var det som skulle planeras.
På söndagmorgonen var det hockeyträning för Wilmer. Vi var där hela familjen. Vi kollade träningen och fikade. På eftermiddagen var jag med Wilmer i Ekängen för innebandyträning. En avkopplande liten stund 😉
..så för att återknyta till rubriken då.. så är det ganska tröttigt när måndagen kommer. Samtidigt är det skönt att få ett litet andningshål då alla återgått till sina ordinarie aktiviteter.
Didrik passade på att prova en hjälm i morse innan han åkte till dagmamman. Han kanske längtar till det är hans tur. Näsan är skrapad efter ett dyk under uteleken i fredags. Han såg ut som Rudolf den rödnosade regnhjorten då jag kom för att hämta honom hos dagmamman i fredags
Nu jobb med case. Exning fredaglördag. I eftermiddag kanske hockey med Anton. Vi får se.
Lottas Dagbok 