Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Jobb och plugg, personligt, sport, TV
Turturduvor..
Idag förbannade jag åter att min kamera är för evigt borta. De två duvorna på bilden (som är tagen genom ett halvskitigt fönster med mobilkameran) har gjort mig sällskap helgen igenom då jag suttit i mina föräldrars kök och arbetat med uppsatsen som skulle lämnas idag vid klockan 18.00. På tisdag är det seminarium på pm3.
Jag har verkligen slitit med detta pm. Sedan många dagar tillbaka men i synnerhet under helgen. Mot slutet av dagen idag kändes det nästan som att jag höll på att bli dum ihuvudet på rikitgt. Men nu har vi gjort vårt bästa, jag och min kollega som bor på Gotland 🙂
Didrik har passat på att leva rövare på nätterna. Då menar jag inte att han vrålat utan att han vaknat upp och börjat ha anspråk på att gå upp och titta på ishockey på den där tevekanalen som visar hockey hela natten. Sånt tycker Didrik är kul. Det gör inte jag. Han sitter på soffans högsta punkt och pekar åt höger och vänster och styr och ställer och ska ha det ena och det andra. Själv vill jag bara sova.
Det har varit perfekt pluggväder denna helg. Bra för mig men desto tråkigare för barnen. Tänktentepårä då jag dansade regndansen i fredagskväll 😉 Idag har Wilmer varit på kalas och Ossian och Anton har varit i Hangaren och åkt i ramperna där. Ikväll var det tacos på Yrvädersvägen.
Nu lådvin.
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, bloggande, Familj, Jobb och plugg, personligt, skolan, sport
Det var en väldigt intensiv dag igår. Jag har ju Hur. Mycket. Som. Helst.. att göra med mitt uppsatsarbete just nu. Dock har min del av arbetet varit färdigt ett par dagar medan min kollega har arbetet för att komma ikapp med diverse som var tvungen att bli gjort innan vi kan fortsätta. Men hans jobb har varit beroende av andras insatser så han har gjort allt precis så bra som det bara går. Vårt gemensamma arbete flyter på mycket bra. Men nu har vi tidspress. Jag kommer nog att få sitta ganska mycket i helgen.
Igår hade jag en del störmoment i mitt arbete dock. Både trevliga och mindre trevliga. Vi skulle ju få nya däck p
å bilen vilka skulle monteras under gårdagen. Det blev av också men projektet tog mycket längre tid än vad jag hade räknat med. Under tiden som däcken blev bytta passade jag på att åka hem och äta mat på Yrvädersvägen. Där träffade jag Ester från väster.Jag passade på att ta någon liten bild. Men nu är däcken bytta. Nu ska vi bara skruva dit den nya registreringsskylten också.
Några timmars arbete på eftermiddagen blev det. Tyvärr sönderhackade av tjafs om konferenser vid olämpliga tidpunkter och hemförsäkringar på väg att annuleras. Ordningen här hemma är på top som vanligt. Not.
Sedan var det dags att dra bort till skolan för att titta på utsällningen som Anton och hans skolkamrater förber
ett. det var verkligen jätteroligt att se hur de skrivit och tänkt igenom sin uppgift. De hade fått som uppdrag att tänka ut en personlig sak som de skulle skriva en liten text om som kunde ligga brevid den personliga saken under utställningen. Det var som sagt roligt men i vissa fall även lite sorgligt också. Barnen hade tänkt så olika. Vissa hade tagit med sig medaljer och pokaler som de fått under tävligar som de deltagit i. Någon hade tagit med sig saker som hen fått efter sina bortgångna mor- och farföräldrar. Ja.. det var alla möjliga grejer; gosedjur, legobyggnader, hemtillverkade guvetvad..
På kvällen var det dags för fotbollsträning i Linghem för Ant
on. Det var första gången han var där och han tyckte att det var jättkul! Jag tyckte också att det var jättekul för att jag fick chans att träffa min gamla vän Ulrica som jag växt upp med och kommer att fortsätta att växa upp med 😉 trots att vi nästan aldrig ser vanandra IRL nu för tiden. Det var vid tidpunkten ca ett och ett halvt år sedan sist. Kanske får man skylla facebook och den här bloggen för det Som tur är så bor hon just vid fotbollsplanen i Linghem så nu hoppas jag att det blir fler träffar i framtiden. Igår hade hon med sig sin lille bebis Vincent som är en månad gammal. Han fastnade även på bild.
Under tiden som jag och Anton var i Linghem var Didrik hos mormor och morfar (som han är komplett galen i). Han levde rövare där som vanligt. Ossian och Wilmer åkte med pappan till simskolan. Dagen till ära hade de besämt att de skulle cykla dit. Anledningen var väl till viss del att Trulle var på besök och att
det därmed behövdes ett litet äventyr att skriva om i Trulleboken. Cykelresan hade gått bra in till staden men efter simskolan då de skulle cykla hem blev det lite för mycket. De kom hem men inte mycket mer. Ungarna frös och var trötta och grinade. Wilmer hade ju Trullboken kvar att skriva och rita i också. Ossian käkade och somnade innan han lagt sig. Wilmer kämpade och kämpade med Trulleboken. Till sist satt han och grät för att han inte orkade mer så han fick lite hjälp av mig att rita dit Trulle på pakethållaren. Egentligen åkte Trulle på pappas cykel men när Wilmer var klar med att ha ritat sig själv orkade han inte rita dit pappa.
Nu ska jag fortsätta med mina have-to´s. Återkommer säkert 🙂
Wilmer har fått en ny cykel. Det är grannen Jonathan som beslutat att låta sin gamla gå i arv. Vi är jättetacksamma 🙂 Det är en perfekt storlek på de för Wilmer tycker vi
Idag är det tisdag och Wilmer har fotbollsträning. Han ville inte alls gå på den utan han ville vara hemma. Han grät och skrek och skulle sluta på fotbollen (innan han knappt börjat). Jag tror.. eller jag vet.. att det var för att han ville vara ute och cykla istället. Men han fick lov att gå på träningen i alla fall. Och han tyckte att det var kul när han var där.Tyvärr är hans fotbollsskor för små. Om någon har ett par fotbollsdojjor i storlek trettio ligger och skrä
par som kanske är på väg till tippen eller så.. så kan man ju skicka hit dem i stället 😉
Det var inte helt lätt för honom för honom att cykla på den nya cykeln eftersom han är van vid den lilla gula cykeln. Han hade inte så lång tid på sig att öva heller efter fotbollsträningen eftersom det var dags att gå in och äta och duscha. Men i morgon kan han få öva.
Den gula cykeln har Ossian har ärvt nu. Det var inte så lätt för honom (heller) med en stor cykel. Men han klarade det. Men den ungen klarar allt han tar sig för 🙂 Tyvärr tycker han själv att han inte klarar av någonting alls just nu. Inte ens att ta på sig strumporna.
Didrik var också med ute en stund. Han hade lånat Wilmers skor 🙂 Han är en sådan busunge just nu. Han bara springer åt det håll han tror att jag inte vill att han ska springa åt. Orden ploppar ut honom hela tiden och han pratar med tvåordsmeningar. I morgon blir han tjugo månader. Han älskar att vara ute och ha har inlett en period av cykelfixering. Men han är fortfarande tokig i klubbor och bollar också. Så hoppet om en NHL-karriär är inte ute 😉
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Fest och kalas, Hälsa, Jobb och plugg, musik, personligt, skolan, sport, TV

Kollar finalen på Körslaget med ett halvt öga. Måste säga att Kalle Moraeus låter som en svan som just håller på att avlida av strypning. Nu var jag snäll faktiskt.
Baksmällan för vilka detta var aktuellt för, och barnbaksmällan som drabbade oss alla, efter valborgsfirandet har antagit en ny skepnad såhär den sista lediga dagen för helgen. Igår var nog i särklass årets hittills tråkigaste dag hittills. En hel del gap och skrik och ett och annat slutet öga. Urtrist. Idag är en bättre dag men tröttheten verkar hänga med. Didrik somnade vid matbordet då han ätit korv och makaroner.
Jag har ägnat mig åt att vika lite tvätt på förmiddagen. Anton har ägnat sig åt läxorna. Han har även ägnat sig åt att skriva om sina gamla inlines som han ska ha med sig till fritan i morgon. De har fått i uppgift att ta med sig en personlig pryl com betytt extra mycket för dem och skriva lite om den. Den 6:e maj ska de ha någon slags utställning för föräldrarna.
I eftermiddag blir det en tur till Hangaren. Idag ska även vissa av de vuxna åka. Kanske kan det blir någon bild 😉 Själv sitter jag gärna och fikar under tiden 🙂
Det kommer att bli jätteintensivt jobb kommande vecka. Den 9:e maj ska pm3 (=i princip allt) vara färdigt.
Återkommer 🙂
Nu på morgonen då jag åkte för att lämna ungarna så hörde jag Glenn Hysén (den gamla fotbollsspelaren 😉 ) prata i radio om ett välgörenhetsprojekt som jag tycker verkar riktigt charmigt.
Det går ut på att man ska rota fram gamla fotbollsskor som är urväxta eller som man inte längre använder av andra anledningar, som ska skickas till Sydafrika för att möjliggöra för barn/folk där att kunna lira lite fotboll. Man ska lämna in dojorna på Stadium. Om man vill kan man skriva sin e-postadress på sulan så får man kanske veta var skorna till sist hamnar. Mycket kul 🙂 Om man gör detta så får man 200 spänn rabatt då man köper nya skor
Syftet är bland annat att motverka HIV/Aids i ett land där 18% av befolkningen bör på denna smitta. Läs mer HÄR!
Organisationen som ligger bakom projektet heter Star For Life.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Humor, Jobb och plugg, personligt, sport
På bilden: Wilmer är påväg på sin första fotbollsträning för i år. Det syns på bilden att det är en kille med egen vilja och egna idéer. Han ville absolut inte ha benskydden på sig. Jag vet faktiskt inte varför. Han sa att de gjorde ont. Skumt. Till sist kunde han finna sig i att ha dem om han fick ha dem utanpå strumporna. Och jag är inte den som är den.
Fotbollsträningen gick nog bra till slut i alla fall. För oss som satt på kanten var det en ganska blåsig tillställning. Men det var trevligt och socialt 😉 Hela familjen var med. Didrik är ingen lek att ha med sig. Han är som en målsökande missil som är programmerad på boll, boll, boll, boll, boll. Den här säsongen kommer träningarna att var på fotbollsplanen som är belägen här precis där vi bor. Så himla skönt.
Direkt efter Wilmers fotbollsträning var det dags att dra till Linghem för en innebandyavslutning med föräldramatch för Anton. Hela familjen även nu. Didrik kom till heaven of balls. Riktigt jobbigt var det för han skulle hela tiden kasta in grejer på planen där de spelade bandy. Men till sist var det dags för fika för alla spelare och våra ickespelare fick också varsin bulle och cholkladbit. Slutet gott allting gott.
På jobbfronten är det tajt nu. Mycket ska göras på kort tid. Jag skriver och skriver på dagarna. Hoppas att vi hinner klart till den nionde maj. Det är då pm3 ska lämnas. Antar att jag återkommer till detta. Orkar inte tugga det nu i alla fall.
I natt inträffade det en allvarlig olycka på motorvägen precis i närheten av där vi bor. Jag fick veta det i morse då jag lämnade Ossian och Didrik hos dagmamman.
Det var en långtradare som väjat för ett rådjur som sprang över vägen. Släpet hade ställt sig på tvären på vägbanan och två tunga fordon i det motsatta körfältet hade stannat för att hjälpa till. Då hade en fjärde lågtradere kommit och kört på hela högen och voltat och varit nära att ramma en personbil. Tydligen var förarna allvarligt skadade. I synnerhet en av dem. Det var långa bilköer hela dagen och inte förrän vid fyratiden på eftermiddagen kunde man släppa fram trafiken på motorvagen igen.
Ikväll då jag skulle åka till macken och köpa mjölk och smör åkte jag förbi skylten som ledde om trafiken. Jag tycker den var lite kul. Undrar om bilarna vågade svänga åt det hållet. Vad jag vet så har man inte använt denna stavning på flera hundra år 😉
Nu sovdags!
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Hus och hem, Mat, personligt, shopping, sport
Didrik tar traktorn
Lördag förmiddag – Didrik springer till toan och signalerar att han vill pinka. Så har det sedan fortsatt hela helgen. Ganska jobbigt, men kul också.
Lördag eftermiddag – ‘Någon’ slår ut en flaska Klorin i tvällstugan. I tvätthögen! Undertecknad fick nytta av sitt andrenalin.
Lördag kväll – Mycket trevlig grillkväll med vänner 🙂
Söndag förmiddag – Nya inlines till vissa i familjen. Och det här.
Söndag eftermiddag – Hela familjen åkte inlines i ramperna utom jag. Jag var även den enda som lämnade byggnaden helt utan skador 😉
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, personligt, Resor och utflykter, skolan, sport
Idag åker båten i vattnet så jag är hemma själv med barnen. Jag vet inte vad klockan var då vi vaknade men det kändes som att vi fick lite sovmorgon.. eller i alla fall som att jag var utsövd (om det nu finns något so
m heter så i småbarnsföräldralivet) då jag gick upp (om än för att börja dagen med en bajsblöja). Anton och Wilmer är ju sällan till några besvär numera förutom då de bråkar med varandra 😮 De satt på sängkanten med sina älskade små dataspel.
Igår var vi en sväng till Hangaren på kvällen. Barnen har verkligen kommit att älska denna (livsfarliga? 😉 ) aktivitet och igår var det även premiär för Ossian i rullskridskorna. Det gick bra för honom och han tyckte att det var kul. Det kommer inte att dröja innan vi får se honom susa nedför backarna. De nya bladesen kanske inte var så bra men det funkar tills vidare.
Antons utvecklingsamtal i skolan går gick bra. Han klarar skolarbetet bra och funkar bra socialt. Enligt fröken är han otroligt omtyckt av alla vår pojke. Både av personal och kompisar. Synpunkter kan man dock alltid ha på saker i skolan. Men jag tycker att skolan är bra överlag. Nog om det.
Didrik fick jag hem från Ankaret-dagiset helt sönderklöst i ansiktet igår. Inte kul alls. Revor på båda sidorna av ansiktet och på ena sidan var det en som var ganska djup.
Plötslig blev jag påmind 😉 Annars var han hos mormor och morfar igår kväll då vi var i Hangaren. Han tycker om att var där. Alla våra barn har gillat att hälsa på mormor och morfar.
Ikväll är vi bortbjudna till vänner på grill-å-vin-kväll. Mycket najs. Den familjen skulle egentligen ha legat på en strand i Egypten just nu, men på grund av det beryktade askmolnet blev deras resa inställd. Nu får de nöja sig med att umgås med oss istället. På sätt och vis är det tur för dem som får sina resor inställda av resebyråerna och får pengarna tillbaka. Tänk att vara tvungen att välja mellan att åka iväg och sitta och oroa sig en vecka eller två över om man ska kunna ta sig hem eller inte, eller avboka utan att få pengarna tillbaka.
Nu sover Didrik och de andra ungarna ska få lite att äta och jag ska ta en dusch 🙂
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, bloggande, Familj, ful blir snygg, personligt, sport
Läste på ett ställe idag att någon tyckte att man måste ”lära sig skilja mellan egoism och individualism”. Hade gärna läst den personens definitioner av dessa begrepp. Visst. Fattar att det är skillnad men hade ändå gärna velat ha en specifik definition av respektive.. ord.
Jag. Jag. Jag… Testar lite 😉 I alla fall har jag testat de där krämerna nu som morsan bar hit i eftermiddags. Så nu har j
ag trollat bort rynkorna minsann 😉 För jag hade ju så många. Naereå, men krämerna verkar bra. Inte sådär jättedyra heller.
Nu återstår att fundera över vad jag ska göra med det okammade som syns på bilden till vänster. Inte klippt sedan årsskiftet 2006/2007. Iofs har jag tagit lite i topparna med nagelsaxen men det har inte gjort någon större nytta. Kanske är jag även kommunens enda blondin som är född mörkhårig. Typ som de som föds i en kropp med fel kön har jag fötts men fel färg på mitt hår. Tyvärr slutade blonderingsmedlet fungera efter att Ossian fötts. Som en morotskatastrof fick jag leva tills allt växt ut så pass att det gick att klippa bort. Det var senast jag klippte mig.
Ikväll har vi varit på Antons innebandyträning för näst sista gången denna termin. Ett litet socialt lufthål. Wilmer var med. Kaffe fanns till hands som vanligt. Idag avhandlades allt mellan libanesisk politik till miljövänliga kassar i fallskärmstyg, via nykomlingar i elitserien och de som fallit ur.
Jag. Tänker. Synas. Mer. Här. Dags för en metamorfos. På flera plan.

Uppe på den här kanten har vår Anton tillbringat en hel del tid under de senaste två dagarna. Det är på Hangaren där det finns en massa skateramper. Man kan åka skateboard, inlines eller BMX. Vi var där igår också och det slutade med gråt och tandagnisslan för han vågade inte åka ner, så vi var tvugna att åka dit idag igen så att han fick en ny chans. Han hade haft en halvtung dag på grund av diverse. Inklusive ett tandläkarbesök där vi fick veta att han kommer att få dra ut två stycken mjölktänder eftersom de nya tänderna ligger innanför dem. För övrigt var det helt ok hos tandläkaren. Han hade initial på två tänder i ett mellanrum men det var inget man brydde sig om verkar det som.
Idag hade vi med oss Antons bästis Alexander till Hangaren. Eller han och hans familj kom också dit. Alexander är ingen hockeykille men åker skridskor bra och även inlines. Dock hade han aldrig åkt i Hangaren tidigare, men han var modig och vågade kasta sig över kanten på ‘Lilla döden’ som barnen så fint kallar den. Då lossnade det även för Anton. Och sedan var livet en fest. Det är det ännu 🙂

‘Lilla döden’ – ingen match för Anton längre.
Filed under: Allmänt, Barnen, bloggande, Familj, Fest och kalas, Hälsa, Husdjur, Jobb och plugg, Mat, personligt, sport
Till höger; en bild med liv. Anton och Wilmer på hangaren igår.
Jag kliver ut ut malpåsen och viftar bort lite damm. Har inte fattat några avgörande beslut om vad som ska hända med bloggen men om någon hoppas på att den ska läggas ned måste jag tyvärr göra denne beviken 🙂
Helgen har varit bra. I lördags hade jag tenta i vetenskaplig metod. Det hette i alla fall så. Jag tycker egentligen att det borde hetat att det var tenta i ‘just den vetenskapliga metod som de tre böckerna i kurslitteraturen behandlar och de åsikter om vetenskaplig metod som författarna till dessa tre böckerna har’. Man var tvungen att sätta referenser i tentan med bok och sida. Jag tycker lite synd om dem som inte har någon erfarenhet av vetenskaplig metod sedan tidigare. De kanske tror att det som står i vår kurslitteratur är det som är vetenskaplig metod. Men så är det ju inte riktigt med vetenskaplig metod. Gu´bevars..
Anton som varit hemma från skolan med magknip under fredagen och varit hos mormor under tiden åkte med mig hem på lördagseftermiddagen (jag satt i deras hus och skrev tentan). Då jag kom hem hade Wilmer en kompis hemma och Ossian var på väg på sitt livs första riktiga barnkalas.
Detta kalas var verkligen något han sett fram emot under en längre tid och vid detta tillfälle just innan han skulle ‘gå’ slog
det över fullständigt för honom. Han hade bestämt sig för att cykla till kalaset som gick av stapeln i radhuslängan brevid, och det gick väl bra. Han hade varit och köpt en stor dunk med såpbubblor som han skulle ge bort som present och just när han skulle gå så visade det sig att han trodde att hälften av såpbubblorna var till honom och att de skulle blåsa bubblor på kalaset. När han insåg att det inte var på det viset så blev det lite liv (och skrik!!). Men det gick bra sedan. Slutet gott allting gott.
På lördagskvällen var familjen bortbjudna på grill-å-vin 🙂 Så trevligt minsann. Vi var hos familjen med kommunens roligaste katt. Under de senaste veckorna har katten rymt tre gånger. Tre gånger har det ringt från olika ställen i stan, en gång från en godisaffär i centrum, en gång från sjukhuset och en gång från resecentrum (klockan elva på kvällen då vi var där i lördags ringde en kille som satt och väntade på bussen med katten i knät, så det var bara att åka och hämta den :mrgreen:). Familjen bor en bra bit ut på landet så det är förvånade att kissen kan ta sig så snabbt in till stan. I alla fall. Barnen, inklusive Didrik, sprang uppe till klockan.. sent. Alla somnade till sist hemma vid halv två på natten. Ossian hade iofs slumrat till i en säng hemma hos värdparet. Nästa morgon sov vi till kvart i tio.
Söndagen erbjöd en tur till Hangaren med Anton och kompsar. Mycket kul. På slutet kom även Wilmer och åkte lite rullisar efter att ha tillbringat eftermiddagen hos en kompis. Ossian var med och tittade på och Didrik passade på att sova ut hemma hos morfar under tiden. Hangaråkningen slutade lite snöpligt för Anton som inte riktigt vågade ge sig iväg nedför den största rampen. Han grät och var besviken efter att ha stått där vid krönet och kämpat i en timme. Han kommer snart att få en ny chans.
På söndagen hade vi bilhaveri också. Jag skulle kunna göra en lista på alla fel som är på den bi
len nu alltså. Men som tur är så var det en duktig man i sällskapet på hangaren som genast förstod att det var en liten slang som lossnat och kunde tejpa dit den igen. Och vi kände tusenlappen landa tillbaka i portmonän igen (om än så bara för ett par veckor) 😉 Det känns inte ens som att jag pallar lyfta varenda fel som det är på den skrotbilen här på bloggen. På kvällen lagade vi tacos hemma hos mamma och pappa. Det var i alla fall trevligt.
Idag ska jag ta Anton till tandläkaren. Sedan blir det lunch i form av en repris på gårdagens tacodinner 🙂
Återkommer.
Igår var det åter dags för idrottsevenemang i familjen. På mogonkvisten bar det av till Ljunkan (som är en gymnasieskola här i staden med rätt förutsättningar) för en innebandyturnering. den här gången var det Wilmers tur att delta. Vi drog dit allihopa för vi tänkte att det nog skulle gå bra (vi=dårar som aldrig lär).
Då vi kom dit var hela evenemanget försenat med två timmar eftersom de som kommit dit först på morgonen inte hade kommit in i lokalen av någon anledning.
Väntan blev lång i en skolkorridor långt ifrån anpassad för små barn. Det var vassa stenkanter, farliga trappor med ojämna trappsteg och bord byggda av stora betongblock som låg helt lösa på varandra. Ett barn lyckades välta ett sådant betongblock. Han hade kunnat få det på sig och dött. Livsfarligt.
Så det blev (som vanligt) till att ringa in förstärkning i form av catering mm. Morsan kom med efterlängtade smörgåsar och frukt till barnen och vuxna.
Wilmers matcher gick väl sådär men de hade i alla fall roligt. Tror jag. Tyvärr finns det inga bilder eftersom mobilkameran inte funkar så bra i en jumpasal 🙂
På eftermiddagen var de stora barnen borta och lekte med kompisar och på kvällen bjöds det in gäster 🙂 Jag lovar att jag aldrig frivilligt skulle ha startat upp ett bak men eftersom vissa insisterade så blev det ett tappert försök till en kladdkaka. Jag är riktigt usel på allt som har med köksarbete att göra och behöver en manual som är konstruerad för en idiot för at
t klara av det alls. Detta blev gårdagens bakning ytterligare ett bevis på. Varför kan man inte skriva i receptet att smöret ska vara smält innan man lägger det i smeten? Det slutade med att jag ställde in plastpytsen med smeten i ugnen för at smälta klumparna. Resultatet blev att hela pytsen blev mjuk och var tvungen att stå och stelna till innan jag kunde vispa till smeten.
Som tur var blev det en kaka som smaka de ok. Som tur var kom restaurangfolket och räddade situationen i sista minuten vilket jag är hjärtligt tacksam för 🙂 Dock tyckte jag att kakan hade stått en aning för länge i ugnen. Men, men.. tur att vi hade ätit mycket kyckling innan.
Det blev en ganska sen kväll för barnen så imorse blev det sovmorgon. Planerat var en tur till hamnen för bottagning av diverse grejer på båten. Känns högaktuellt. Verkligen. Det var mulet i morse men nu börjar solen visa sig så det
kanske inte är så dumt med en stund ute i alla fall.
Didrik sover middag (tidigt!) och de andra har redan hittat ut på gården. Ossian är lika het på cykling denna säsong som han var den förra så hans första fråga var som vanligt ‘vad är det för dag idag?’ Då han fick veta att det var söndag och hemmadag skulle han genast ut och cykla. Han har blivit så duktig på att klara sig själv den lille mannen. Han har iofs alltid varit bra på det mesta han tar sig för. Han simmar, cyklar och åker skridskor och pratar som en klok gammal farbror.
I morse valde han kläder själv i sin byrå och tog på sig dem. Det kanske inte är så märkvärdigt egentligen, och har hänt flera gånger tidigare, men jag tycker i alla fall att det är kul att se vad han väljer. Det är så viktigt för honom att det ska vara en långärmad tröja under och en kortärmad utanpå.
Nu ska jag gå och sköta lite viktigheter medan mitt lilla didrikplåster fortfarande sover. Han har det lite jobbigt just nu med fyra stycken kindtänder som håller på att bryta igenom samtidigt. Men jag är väldigt glad för hans skull för han behöver verkligen de där tänderna. Med dem kommer han troligtvis att kunna äta råa morotsbitar utan att de kommer upp hela i en slemmig spya en halvtimme senare (eller osmälta den andra vägen efter ett och ett halvt dygn). Så skönt för honom 🙂 Han har varit väldigt sen med tänder. Särskilt i förhållande till hans brinnande intresse för stora köttbitar och råa grönsaker. Tur att morgonkaffe med mjölk är flytande 😉
Det börjar bli riktigt tröttsamt att vara utan kamera nu faktiskt. Dags att göra något åt det kanske. Tips? Måste vara Nikon. Begränsad budget.
Var det någon som orkade hela vägen hit eller??
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, personligt, skolan, sport, teknik
Vi var ju hos optikern igår Anton och jag. Antons fröken i skolan tyckte att vi skulle göra ett besök där för hon tänkte att ett par glasögon skulle kunna vara honom till hjälp i skolan. Han har sina ögonproblem som är opererade nu, men vissa delar av den problematik han har med ögonen går inte att göra något åt. Det är så, och det har vi accepterat. Anton själv vet ju inget annat så för honom är det som det är. Nu behövde jag själv gå till optikern för att få nya linser så då bokade jag en tid till Anton också.
Även om de sagt på ögonkliniken att Antons syn är bra så trodde jag nog kanske att han skulle behöva glasögon nu ändå. Men det behövde han inte 🙂 Det är klart att en enkel lösning är alltid välkommen men på en kille som min Anton skulle det nog brillor innebära en del besvär också. Och han är inte alls sugen på att ha några själv minsann.
Själv hade jag ingen förändring alls på min syn. Den kommer nog inte att förändras mer åt det håll som den förändrats tidigare. Jag är närsynt och ganska mycket astigmatisk. Jag var sugen på att testa dygnet-runt-linser denna gången. Alltså sådana som man kan sova med. det visade sig att den linstyp jag har haft de senaste fem åren ÄR en dygnet-runt-lins. Tänk så mycket tid jag lagt på att plocka ur och i dessa små plastbitar i ögonen 😉 Nog om detta.

I tisdags kvall var Wilmer och jag och tittade på Antons Innebandyträning. Wilmer är nästan alltid jätteduktig i sådana sammanhang. Han hänger bara med liksom.
Efter träningen passade han på att rita lite på ‘griffeltavlan’. Som torkduk hade han sin tygduk som han fått då han var på LHC – Djurgården. Han passade på att skrynkla ihop trasan lite extra där. Kanske hade han på känn vad som var på gång. Nu blev LHC utslagna igår kväll och jag kan väl erkänna att jag själv inte hade mycket hopp ens innan gårdagens match startade. Så va´rä mä´t.. som man brukar säga i dessa trakter.
I övrigt då…hmm.. Min mage är halvt ur lag igen. Det verkar har blivit ett mer frekvent bekymmer i det senaste. Döbesvärligt! Det är precis som att när det är lite för mycket jobb och lite för mycket annat så.. ja. Jag brukar kämpa magont till trots men jag är så trött också! Det blir så himla jobbigt att komma igång med skrivandet. De första två dagarna i denna arbetsvecka var jag så himla duktig men sedan blev jag halv utslagen (nåja 😉 ). Hur som helst så är det bättre idag igen. Det brukar ta en tre, fyra dagar. Hemskt att jag måste skriva ‘brukar’ här.
Sedan är det den förskräckliga bilen igen; nu funkar inte vindrutetorkarna på framrutan alls. Det är ju liksom lag på att man ska fungerande vindrutetorkare så det känns lite som en smärre katastrof. Måste åtgärdas i det snaraste!
Ja, ja.. nu ska jag ta och söka lite artiklar och läsa på om semistrukturerade intervjuer. Vi får väl se om jag kommer någonstans. Troligtvis inte.



