Filed under: Allmänt, Bilder, Bulldog, Familj, frallorna, hundarna, Husdjur, Jobb och plugg, personligt, samhälle
Har vänt och vridit på det här inlägget under hela semestern.
Idag är det söndag 0813. Min sista semesterdag och även min sista anställningsdag på mitt nuvarande jobb. Imorgon går jag vidare till en ny stor utmaning som känns så spännande! Återkommer till det.
Jag skrev ett inlägg för någon månad sedan där jag berörde lite av det jag har jobbat med sedan januari i år. Jag har jobbat som arbetsmarknadskonsult med matchning av arbetssökande. 1000 coachsamtal under den tiden. Jobbet har inneburit att jag fått följa kandidater gå igenom vårt program. Det har varit fantastiskt roligt och emellanåt väldigt jobbigt såklart. Att jobba med arbetssökande är att få följa människor både i deras ljus och i deras mörker. Det innebär att jag måste finnas där och vara professionell och ansvarsfull både då jag befinner mig i mitt eget ljus och i mitt eget mörker. Att vara slug och tänka smart då en arbetssökande som gått igenom femtioelva vändor av arbetsmarknadspolitiska åtgärder med all rätt ger utlopp för sin frustration. På mig. Då gäller det att lyssna och bygga relation. Att investera.
Vi har bara jobbat på distans under den tid som jag varit i tjänst. Arbetsförmedlingen som är uppdragsgivare har bestämt att det ska vara så fram till årsskiftet. Jag har suttit hemma i mitt vardagsrum med telefonen på örat sex timmar om dagen. Någon timme före och någon timme efter för att sköta nödvändig administration. Just den biten har varit ganska tung. Jag är ju inte precis ensam i huset på eftermiddagarna. Mina förstående kandidater har skrattat lite och tyckt att det varit ganska härligt att det pågår ett liv i bakgrunden. Även när någon har gapat över att varmvattnet varit slut i duschen.
Det bästa har varit då någon kandidat fått jobb efter att ha kämpat länge. Det är dessa tillfällen som ligger på plussidan på kontot. Då någon valt att söka utbildning efter att ha funderat ett tag eller testat något helt nytt område att jobba med. Det har varit fint. De flesta kandidater har varit lyhörda och tagit till sig av det vi resonerat om i samtalen och det har varit roligt att se då det givit resultat.
Den utmaning som utvecklat mig mest i det här jobbet är att jag fått hålla digitala föreläsningar för hundratals personer. Det är något som jag aldrig skulle ha tagit på mig att göra frivilligt men tack vare min chefs sköna stil så fick jag aldrig möjlighet att säga nej och samtidigt bevara min värdighet. Jag är så tacksam för det!
Kollegorna. Jag har ju fått möjlighet att träffa en del men inte alla. Det coronaskumma livet vi haft det senaste året och ett halvt har liksom gjort det. Det är ett härligt gäng som jag inte känner att jag är färdig med alls. Så det så. De har all anledning att hålla huvudet högt. Under den tiden jag jobbat har vi varit bäst! De kommer att fortsätta att vara lika bra utan mig.
Det finns ju alltid en eller några anledningar till att man väljer att röra på sig. Nu öppnades en möjlighet för mig som kändes så spännande, rolig, utvecklande.. och som ett steg i rätt riktning för mig. Det kom snabbare än jag hade tänkt men sådant kan man inte alltid råda över. Så är det.
Mitt nya ställe är en yrkeshögskola. Börjar imorgon.
Återkommer!
På bilden: Walter och Signe vill ha kött.
April 2020 och världen är upp å ner. Aldrig kommer dessa dagar att falla i glömska. Rädsla och irritation i salig blandning. Förståelse och empati. Nonchalans och desperation. Världen som den varit kommer inte att att komma åter. Alla är vi märkta på något sätt. Acceptera. Vänta. Vila. Överleva. Leva.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, iPhone, Lottas retrospektiva julkalender, miljö, personligt, Resor och utflykter, samhälle
På bilden: Lovar att jag ska försöka att plåta något roligare i morgon.
Kanske får jag inte ens iväg det här inlägget eftersom att uppkopplingen verkligen suger här.
Idag har vi suttit i hallen och kollat på hockey och frusit om vartannat. Påminn mig om att jag ska ha ett par varmare skor nästa år. Om vi är här då. Men eftersom kvaliteten på lägret är högre i år så kommer vi nog att återkomma.
Det är visst lite bråkigt i gruppen där Anton går. Barnen som kommer från närområdet har plockat med sig en del problem som även finns i skolan. Inte bra.
Ikväll har vi varit och träffat en gammal mormor och en ny kusin som barnen fått för ett litet tag sedan. Ossian var eld å lågor och nu vill barnen ha en ny lillebror.
Moooahahahahahhaaaaa…
– Posted using BlogPress from my iPhone
På bilden: Facebook style. Vänligen ”gilla om jag ser det minsta lilla bra ut”.
Detta är en uppmaning.
En uppmaning till alla som har barn som har ett liv på Facebook.
Håll koll på vad era barn skriver i detta forum!
Prata med dem om hur de tror att det känns att vara den enda av femtiosju som inte får en tumme upp på en ”kommentera så gillar jag din kommentar om du är det minsta söt”-statusrad. Många där ute vet redan hur det känns. Lovar.
Jag ser ett mönster. Ett mönster där hierarkier formuleras och cementeras.
Facebook är en arena för mycket positivt. Men det är även en arena för mobbing. Och ärligt talat så skiter jag i vad alla vuxna hittar på mot varandra. Detta handlar om barnen, och i synnerhet de som egentligen är för unga för att vara på Facebook. De som i många fall inte är mogna för att hantera detta sociala verktyg.
Se till era barn! Skaffa ett konto själv och ta ansvar för vad era barn gör på Facebook. Eller ta ställning och tillåt inte Facebook alls för barnets räkning. Vår ansvarsskyldighet sträcker sig hela vägen dit. Oavsett vårt eget intresse för företeelsen i sig.
I barnidrottens värld hör man ibland kommentarer i stil med ”ungarna vet redan hur de ligger till i alla fall” för att skapa gehör för att man som ledare eller förälder befäster barnens egna informella hierarkier genom olika aktiviteter. ELLER att vända ryggen till. Kommentaren i sig är ett tecken på att man misslyckats med något synnerligen viktigt. Vuxnas uppgift är att utmana barnens informella hierarkier. Inte bekräfta dem som riktiga.
På samma sätt misslyckas man med en synnerligen viktig sak då man ger fritt spelrum till barnen på Facebook och de deltar i sådana ”du får en tumme om du är det minsta söt”-trådar. Detta misslyckande är dock inte bara föräldrarnas utan tillfaller hela nätverket kring barnen. Alla vi som har till uppgift att förmedla ett värdegrundsbudskap.
Facebook kan säkert framstå som en låtsasvärld ur vissa perspektiv men för barnen är det inte det. Det är allvar. Lika mycket som vilket annat umgänge som helst.
Jag var på ett möte vid ett tillfälle där en av deltagarna inte ville ha information via mejl för att ”alla kanske inte är intresserade av sådant”. För mig är det samma sak som att vara ointresserad av brevlådor eller av att svara i telefonen. Har man barn på Facebook gäller samma sak. Ointresse är inte ett giltigt skäl till frånvaro.
Ja. Jag förstår att man inte kan se allt. Jag förstår att man inte kan vara precis överallt. Men man kan göra sitt bästa. Mina ungar kan säkert också komma att dyka upp i fin/ful?-trådarna på fejjan men jag kommer ALLTID att göra mitt yttersta för att de inte ska vilja vara där.
För om vi föräldrar inte finns där och tar ansvar, vem ska då göra det? Flugornas herre?
– Posted using BlogPress from my iPhone
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, iPhone, Mat, personligt, samhälle, sport
Idag har vi haft besök här hemma. Två fina grabbar har varit här och lekt.
På bilden: Barnen vill inte ställa upp på bild.
Jag tog med mig ett gäng till mina föräldrars hus för att fixa med blommor och trädgård.
På bilden: Kan dessa göra en människa gladare? Se särskilt missfostret till orkidé nere till vänster.
Medan jag skötte växterna inne passade sällskapet på att skörda i trädgårdslandet. Förvisso efter uppmaning av mig men jag menade inte att de skulle dra upp ALLA morötterna.
På bilden: Ganska många morötter.
På bilden: Morötter.
På bilden: Morötter.
På bilden: Många sjukt rena morötter.
Nu är alla morötter uppätna. Fantastiska primörer!
Wilmer och hans polare bjöd bort sig på poolbad under tiden vi hade en morotskris. Det gjorde de rätt i.
Mer då… ja.. Didrik har kört inlines. Han kör på ett par som är ett par storlekar för stora eftersom de som finns i hans storlek rullar för dåligt för honom. Kass att det inte finns tillräckligt bra inlines i storlek 26 😉
På bilden: Sådär nöjd.
Didrik rymde iväg idag också. Jag var tvungen att ta bilen och köra iväg ganska snabbt för att leta efter honom då han tagit cykeln och följt efter de större grabbarna. I samband med detta fick jag anledning att utreda vad denna skylt betyder. Det kommer troligtvis en redogörelse för detta senare men konstaterar att jag med all säkerhet kommer att ha lika bråttom iväg när/om Didrik sticker med cykeln igen. Ganska enkelt.
Nu en promenad.
Tjingaling!
– Posted using BlogPress from my iPhone
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, bloggande, Familj, Hälsa, iPhone, Jobb och plugg, personligt, samhälle
På bilden: Statoilfikapåsen och jag.
Loggar in tidigt idag. Vaknade fyra liksom igår och idag valde jag att gå upp och köra till jobbet istället för att ligga kvar och somna en kvart innan jag måste upp. Var här klockan 06.20.
Snabb blogg före start.
Ossian och Anton är sjuka idag så det blir en vingklippt tisdag. Fredrik jobbar hemma.
Igår var en ganska dålig dag. Hinner jag så kommer det ett inägg om hjälmar, pulkaåkning, barnens säkerhet i barnomsorgen samt vem som ansvarar för att uppfylla kriterierna i kommunens försäkringar (ja, och huruvida vi som föräldrar ansvarar för att skicka med säkerhetsanordningar till barnens utelek då kommunens hyresvärd inte tar ansvar för utegårdarna på förskolorna). Typ.
Nu bullfika och jobb.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Fest och kalas, iPhone, Jobb och plugg, personligt, samhälle, shopping
Imorse var det dags för årligt luciatåg hos dagmamman. Didrik sjöng högst av alla. Jätteroligt och jättefint. Han gillade att vara tomte trots att han egentligen ville vara peppis. Dock undrade han var hans skägg var och tyckte att jag skulle fara och köpa ett.
Ossian var inlånad som konsult för att hjälpa sången men ställde inte gärna upp på bild.
På jobbet var det tårta eftersom en kille från en annan avdelning skulle sluta.
På kvällen var det julmat och livemusik på Cloetta Center. Jag vann biljetter då vi var på julbord för några hackor sedan.
För att balansera upp detta inlägg lite så kan jag berätta att jag fick ett mejl för några veckor sedan från en tjej på Stockholms Stadsmission som önskade att jag skulle uppmärksamma smyckekollektionen Nyckelbarn.
Hittas här.
All vinst från smycket går till Stadsmissionens barn- och ungdomsverksamhet. Många barn lever i utsatthet. Om man vill göra något bortom de sina och vill ha ett fint smycke samtidigt kan man klicka på länken ovan.
Nu lite vila.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Ja. Ingen borde ha missat det vid detta laget. Jag är ju sen som vanligt.
Jag vet faktiskt inte ens vad jag ska säga om det.
Fruktansvärt är det.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hus och hem, husbygge, Husdjur, miljö, personligt, samhälle, skolan, TV
Från köksfönstret. Till vänster syns fredagsdagis där våra barn inte är idag heller.
Snö igen. Strunt samma. Vi sitter ju bara här inne i alla fall.
Anton var feberfri på morgonen idag. Han hostar väldigt illa fortfarande och är ganska snorig men nu borde han vara skolfärdig till på måndag. Om inte så få vi söka sjukvård. Tyvärr har han missat något av de nationella proven den här veckan. Hoppas att det löser sig på något sätt.
Didrik känns lite varm i pannan men är väldigt pigg ändå. Jag har inte provat febern med termometern men jag tror inte att han har så mycket.
Ossian är också hemma eftersom det är fredag. Det finns fortfarande magsjuka på fredagsdagiset. Igår hade det varit någon som kräktes där tydligen. Usch. Nu har Ossian med all säkerhet haft den där sjukan redan för de andra dagmammebarnen är ju på fredagsdagis och det har ju varit andra barn som varit sjuka efter att ha varit där. Men han kan vara hemma i alla fall. Tänkte hämta Wilmer tidigt också.
Nu på morgonen har jag ringt och beställt ett nytt mastercard. Jag fick ett nytt förra veckan men lyckades blanda ihop koderna så jag slog in fel kod för många gånger. Känns inte bra för nu har jag inte tillgång till pengarna på kontot. Går omkring med skrynkliga tjugor som inte räcker till någonting i jackfickorna.
Tänkte försöka masa oss iväg för att ta en titt inne i vårt nya hus senare idag. Tydligen är målningen klar typ. Nu ska de börja lägga golv nästa vecka. Det närmar sig flytt.
Hörde på nyheterna i morse att de har lyckats dra fram en kabel till det där härdsmältande kärnkraftverket i Japan. Samtidigt kan man läsa om en del andra framgångar i försöken att hindra en total katastrof. Håller tummarna nu.
Vår katt kollar på Pim och Pom på tv. Pim och Pom är två små katter. Han går fram till rutan och kollar om han får vara med och leka. Det går inte så bra för honom. Inte för teverutan heller. Anton tror att Laban behöver sällskap. Kanke är det så.
Filed under: Allmänt, Barnen, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, miljö, nyheter, personligt, politik, samhälle
Ser ut som skit just nu
Usch. Ungarna är fortfarande sjuka. Måtte de bli helt friska snart. De är sådär jobbigt halvsjuka så att man inte får någon rast eller ro.
Didrik och Anton har varit med mig på Nolima och städat. Det var ett bra tag sedan det blev städat där nu eftersom jag har haft sjuka barn hemma i en månad eller mer. Det blev dubbelt så dyrt för arbetsgivaren idag för städningen tog dubbelt så lång tid som vanligt. Men den var akut.
Städningen gick under omständigheterna väl. Anton satt fint och kollade på film hela dagen. Didrik har hjälpt mig att städa. Fredrik som skulle komma och avlösa mig med barnen vid två råkade visst komma halv fyra istället. Men jag reder mig.
Stopp i toan blev det idag så rörmokaren fick komma och fixa. Tack å lov inte mitt fel. Plötsligt började det bubbla i båda toaletterna då jag höll på och städade. Och sedan var det helstopp. Kissnödig halva dagen tills rörmokaren kom.
På väg hem så hämtade vi bilen som vi lämnade in igår. Nu är den tyst och fin. Och vi är ännu fattigare.
Väl hemma väntade disk. Jag är så jäkla trött efter den här dagen så jag orkar knappt se disk. Disken väntar fortfarande.
Dock inte tröttare än att jag orkar störa mig lite på EU:s energikommisionär Günther Oettinger. Han verkar ha fastnat i de tankegångar som jag hade igår. Han nöjde sig dock inte med att sitta och flina åt sig själv framför dataskärmen som jag gjorde utan gjorde ett fint litet uttalande i egenskap av EU:s energikommissionär. Skrattar både åt honom och mig själv nu. Han talar om apokalyps och missbrukar ordet som katastroffilmsmakarna. Apokalyps har inget med undergång att göra utan betyder uppenbarelse. Apokalypsen är Uppenbarelseboken som är den sista av Bibelns böcker. Det rör sig alltså om Guds ultimata seger över ondskan. Günter kanske har tittat lite mycket på film. Möjligvis behöver han hjärntvättas lite. Som jag själv.
Nu disk.
Det här har börjat ta helt vansinniga proportioner.
För inte länge sedan såg jag undergångsfilmen 2012. En hel del häftiga effekter där. Som tur är bara på film. Kanske inte heller väldens bästa.
Inte konstigt dock att tankarna vandrar åt det hållet. Jag är egentligen ingen katastroftänkare men är uppväxt med en fullfjädrad. Kanske därför.
Jag vet naturligtvis att jordbävningarna i Japan inte kommer att göra så att jordskorpan trillar av. Men associationer ligger nära.
Tillåter mig ett litet leende här trots att det kanske inte är helt politiskt korrekt. Fortsätter sedan att se gravallvarlig ut. Det är ändå en av de största naturkatastroferna i modern tid.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, bloggande, Familj, Favoriter i repris, Hälsa, personligt, samhälle, skolan
På bilden till höger syns Wilmer. Då bilden togs var han två och ett halvt år. Vi var i Valla och matade djuren. Det var vår. Jag har haft bilder uppe från det tillfället tidigare men jag tycker att Wilmer var så fin just då. Han och Didrik är så lika vid mosvarande ålder.
Nyss ringe de från skolan och sa att Wilmer är sjuk. Har skickat mamma för att hämta honom. Hoppas att det inte är någon jäkla magsjuka. Den sjukan har kalas här i området just nu.
Vet inte vad jag ska skriva om annars idag. hade tänkt skriva om kärlek först. Jag fick en skopa kärlek av Trebarnsmamman idag. Jag blev jätteglad för det och skickar genast en skopa tillbaka ❤ Trebarnsmamman har skrivit ett inlägg och nätmobbing. Ett ständigt aktuellt ämne.
Jobbar hårt med att hålla mig samlad just nu. Vet ju att det inte är så bra att låta frustration läcka ut åt höger och vänster. Det här var inte så smart. Bättre att hålla tyst.
Nu tvättstugan sedan annat.
Jag minns faktiskt inte om jag skrivit om det tidigare. Inget utförligt i alla fall.
Det har varit en del snack om p-bolag med tvivelaktiga metoder under ett par dagar. Nyhetskanalen och Sydsvenskan.
Jag har fått en och annan kontrollavgift genom åren. Vem har inte det? Ibland har man otur helt enkelt 😉 För det mesta är det helt i sin ordning och man kan inte göra mycket annat än att slita sitt hår sjunga en ‘vacker visa’ och gå hem och öppna internet banken. Sura pengar. För det mesta inga jättesummor om man betalar direkt.
För oss hände nedanstående i slutet av förra året.
Vi hade varit i Norrköping och parkerat där på en parkeringsplats som Q-Park (Europark eller Carpark, spelar ingen roll. Same shit.) P-biljett var betald och placerad fullt synlig. Dock inte på ett sätt så det INTE gick att fotografera vindrutan framifrån utan att den syndes. Så vi fick böter.
Jag blev förbannad och valde att överklaga (så korkat att slösa tid på kan jag tycka nu efteråt). Jag gjorde det på exakt enligt instruktion. Sedan hände ingenting på jättelänge. Efter över en månad kom en påminnelse i brevlådan med påminnelseavgift. Bara att betala. Jag kommer inte ihåg hur många dagar man hade på sig att betala men det var inte många och flera dagar hade redan gått sedan dateringen av brevet. Sedan tar det ju några dagar för pengarna att betalas ut. Vi betalade och trodde att allt var ok.
Efter ganska många dagar kom ett brev från ett inkassobolag (som jag inte minns vad det hette). Vi hade ju betalt så jag ringde genast till inkassobolaget för tala om det. De hotade dessutom med kronofogden i brevet. Ytterligare en av anledning till att jag ringde var att jag insåg direkt att vi knappt skulle hinna få in pengarna inom den utsatta tiden (mellanskillnaden, avgiften, de ytterligare pengarna de vill ha.. you name it).
I luren svarade en kvinna typ; ”Parkeringsservice det är NN..'”. ”Jaha” sa jag, ”jag trodde att jag ringt till ett inkassobolag??”. Jag gjorde alltså samma intressanta upptäckt som Elisabeth Höglund gjort tidigare ;-). Inkassobolaget var ett p-bolag. Eller p-bolaget var ett inkassobolag. Ja. Det var samma företag i alla fall.
Jag var lätt panikslagen vid detta laget eftersom jag hela tiden hade gjort exakt vad som förväntades. Jag hade köpt p-biljett men fått böter, jag hade överklagat eftersom vi hade en p-biljett, betalat påminnelsen som kom ett bra jävla tag efter att jag överklagat men ändå fått ett brev från inkasso.
Naturligtvis hade nu summan stigit ytterligare. Jag tror att den var mer än dubbelt så stor som den var från början faktiskt. Hon i luren på inkasso-/p-bolaget försäkrade mig om att om vi bara betalade in mellanskillnaden genast så skulle inget åka till kronofogden. Vi betalade in mellanskillnaden genast!
ÄNDÅ KOM DET ETT BREV FRÅN KRONOFOGDEMYNDIGHETEN!! Jag fick panik såklat. Riktig paranoia. Låg vaken en hel natt för att ringa till kronofogdemyndigheten nästa morgon. Jag gjorde det och berättade vad vi hade råkat ut för. Behöver knappast tillägga att detta inte var något nytt för kvinnan på kronofogdemyndigheten. Det händer tydligen inte helt sällan. Vår ‘skuld’ var återtagen (eftersom den var betald!!) samma morgon vilket innebär att ingen skada var skedd för vår del. Och man kan ju fråga sig om detta är vad kronofogdemyndigheten ska ägna sig åt. Slöseri med offentliga resurser tycker jag.
Jag kan inte förstå hur vi skulle kunnat ha agerat annorlunda. Man hinner ju inte! Hela den tid som man har på sig att betala äts upp av postgången och bankdagarna. Hela tiden växte skulden med nya ‘mellanskillnader’ som skulle betalas in. Nu var det jul, nyår och trettonhelg i denna vevan vilket påverkade antalet dagar för posten. Dock har jag läst någonstans (som jag inte minns var) att inkassobolag ska ta hänsyn till fördröjningar på grund av helgdagar.
Allt detta trots att vi betalt en p-biljett då vi parkerade.
På sätt och vis jag jag förstå att dessa p-bolag inget hellre vill än att betalningar ska vara sena och att de ska kunna lägga på avgifter och anlita (sitt eget) inkassobolag för att kunna lägga på massor av pengar. Det är ju liksom drivhjulet i deras verksamhet. Hyenor är vad de är. Jag hatar dem och jag står för det. Överklaga är ingen idé utan verkar snarare skapa en risk för att man ska hamna i trubbel. Jag förstår inte att de som sysslar med detta kan sova gott om natten.
Så det så.
Filed under: Allmänt, debatt, Familj, Kändisar, nyheter, personligt, samhälle
Då jag surfade runt för att hitta en länk till en grej som jag tänkte skriva om senare så hittade jag en artikel om Elton John och hans man. De har blivit föräldrar till en jättesöt liten pojke. Så långt väl. Tycker jag. Jag tycker att det är fånigt att dölja omslaget för att barnet har två pappor.
Men jag får lite ont i magen av en sak faktiskt. Elton John är 64 år. Hans man är iofs ‘bara’ 48. Det är inte ok. Föräldraskap har inte med sexualitet att göra så till vida att ett homosexuellt par skulle vara sämre föräldrar än ett hetropar (fast förvisso kan alltid diskussionen föras kring lämpligheten med att skaffa barn som man redan från början vet ska flytta fram och tillbaka mellan två hem vilket i de flesta fall annars är ett andrahandsalternativ då man inte längre kan vara tillsammans men vanligt då två homopar skaffar barn ihop). Dock tycker jag att det inte är att ta ansvar att ‘skaffa’ barn som kanske inte kommer att få ha sina föräldrar med sig genom hela barndomen ens. Det räcker med att den ena föräldern är 64 (som i detta fallet). Naturligvis gäller det även för hetrosexuella. Jag tycker att Elton John är för gammal för att bli pappa. Surrogat eller ej. Undrar hur man tänker då man väljer att göra som de gjort..
Nä usch! Det känns lite som att barn blir som en handelsvara. Något man skaffar då man själv skaffar då det passar. Lite som ett husdjur. Och det har som sagt inte med homosexualitet att göra.
Nu får jag säkert mothugg. Jag kan ta det 😉
..och det är en väldigt söt bebis de fått 🙂
Lottas Dagbok 