Lottas Dagbok

Den gångna helgen visade sig ha gott om äventyr för Jeppson och mig. Fredag, lördag och söndag var ju avsatta för hemsegling av vår båt från Arkösund. Turen skulle gå från Arkösund till Mem på fredagen och vidare genom kanalen till Norsholm på lördagen samt att vi helst skulle hinna över Roxen innan kvällen också. Dock hade vi sagt att vi skulle ta Roxen på söndagen om det blev nödvändigt. Det är lite knepigt att ta sig in genom hamninloppet i Linköping på kvällen för det är så mycket träd som hänger ut över vattnet.

Resan från Arkösund till Mem gick bra. Enligt väderleksrapporten skulle det blåsa mycket så vi satte segel efter det. Fock och revad stor. Det blåste faktoskt en del men det var inte så farligt som jag hade trott faktiskt. Lite guppigt var det innan vi kom in i Slätbaken men sedan var det rättså lugnt. Dock fick vi inte segla så mycket för vinden kom rakt framifrån. När vi svängt runt Löns huvud gick det att segla lite men det gick inte fort minsann. Fredrik tröttnade och slet ner focken till fördel för genuan och vevade upp reven så att det skulle fortare. När vi nästan var framme i Mem och kom ut på öppet vatten efter att ha seglat genom en ganska trång passage kom några kraftiga kastbyar så det kändes som att båten skulle välta. Jag har nog inte blivit så skräckslagen i båten tidigare. Fredrik släppte alla segel så att de fladdrade fritt för vinden men båten lutade så mycket att den inte gick att styra med rodret.. usch… I mem lyckades vi lägga till i alla fall. Det är ju inte så lätt då det blåser mycket. Ändå var detta ingenting mot vad vi hade att vänta under lördagen. Vi fick slussa en sluss redan på kvällen och då lyckades jag på något sätt peta i den gröna lantärnan. Fredrik blev sur.

På lördagsmorgonen delades vi in i grupper om fyra båtar. Grupperna skulle hållas samman under hela resan på kanalen och slussa tillsammans. Vi kom i grupp två av fyra. Först i vår grupp körde en stor Albin men ett par killar i vår ålder.. de måste ha varit tvillingar. De såg i alla fall väldigt lika ut. Sedan var det ett par som var i sextioårs åldern i en Allegro. Han hade gult regnställ från Helly Hansen på sig och såg ut som en riktig gammal fiskargubbe. Han satt i sin båt och läste sjökortet med förstoringsglas. De hade med sig en till karl på sin båt som såg ut som att det hade hämtat honom… ja guvetvar.. fast han var en jäkel på slussning i alla fall.. Sedan var det Storm-Stina. En Albin Viggen med ett par i femtiofemårs åldern..

Fredrik och jag lyckade sisådär med slussningen till en början. Han skällde och jag garvade (som vanligt i sådana situationer). Det var ju inte lätt och det skulle gå rättså snabbt. Allt skulle med fördel göras samtidigt. Vi fick god hjälp av tvillingarna som låg framför oss i slussen. ”Tack så mycket..” sa jag ”Inga problem” svarade tvillingen varje gång utom en, då han svarade ” Inga problem, allt löser sig”. Det var över tio slussar.. elva tror jag.. Till sist blev jag lite full i skratt.

Det var jättekul att åka genom Söderköping på kanalen. Vi bodde ju där när jag var liten och har sett kanalen från kajen så många gånger. Vi brukade cykla och kolla på kanalbåtarna…

Under eftermiddagem fick Storm-Stina göra skäl för sitt namn. Vinden som redan var ganska frisk blev nu ännu friskare och det var nästan så att det inte gick att hoppa i land vid slussarna. Det var nästan så att man blåste i då man reste sig upp på båten till och med.

Vi var framme i Norsholm vid halv fem på eftermiddagen. Då blåste det extremt mycket. Jag tyckte inte att vi skulle åka över Roxen under kvällen men det tyckte Fredrik. De flesta av de andra båtarna valde ändå att göra det men jag var helt bestämd. Vi skulle inte åka! Fredrik fick lite surt ge sig och vi bestämde oss för att lägga till. Tyvätt gick det inte så bra utan Roxande fick sig en rejäl kyss på nosen. Hon blev nog lite stött tror jag… Behöver knappast tillägga att Fredrik inte blev gladare.

Vi konstaterade snabbt att Norsholm inte har så mycket att erbjuda två inblåsta båtturister en lördagkväll. Därför blev vi mycket lättade då Fredriks studiepolare Frederic som bor i Norsholm bjöd hem oss på kvällsfika. Tack Frederic med familj!

Nästa morgon vaknade jag av frossa klockan kvart över fyra. Fick snabbt som tusan tända allt i ljus- och fotogenlampsväg jag kunde hitta. Vi bestämde oss för att ge oss i väg så fort det ljusnat. Det var helt vindstilla och Roxen låg spegelblank. Jag bestämde mig för att stoppa i mig så mycket ´sjösjukeknark´ som jag kunde hitta ändå för säkerhets skull. Det var tur. När vi kommit ut på öppet vatten välkomnades vi av de största vita gässen jag sett denna sommar trots att båten varit ute på havet. Det var läskigt en liten stund men jag vande mig snabbt. Det guppade verkligen på rejält. Resan var ungefär tre timmar lång och en av dessa var lite jobbig. Jag frös om fötterna också.

Det var skönt då vi kunde flyta in i Stångån i Linköping för att lägga till vid vår hamnplats i LSS småbåtshamnen. På vägen in såg vi ett gäng brandbilar som stod vid stranden. Jag frågade Fredrik vad sjutton han trodde att de gjorde där. Han svarade att han trodde att de hade någon övning eller så. Men jag tycket att det var lite underligt om de skulle ha det klockan halv nio en söndagmorgon.

Fötterna tinade snabbt och vi kunde tvätta båten och lasta av den. Då såg Fredrik att den gula regnställsmannen var vid sin Allegro och han vandrade över för att förhöra sig om hur de haft det under sin Roxentur i et hårda vädret. Då fick vi veta varför brandbilarna stog där. En av båtarna i vårt kanalgäng hade hamnat i sjönöd så de ombordvarande hade fått bli hämtade av brandkåren. Det hade varit riktigt jobbigt/kul ute på Roxen på lördagkvällen. Jag är otroligt glad att vi stannade i Norsholm… Det var vågor så det räckte och blev över på söndagmorgonen också.

Sammanfatningsvis var det en kul helg. Skönt att vara barnfri och skönt för barnen att slippa vara med. De hade det jättebra hos mormor och morfar… Tur att vi har dem som kan rycka in då det behövs..

Chiao!