Filed under: Allmänt, Barnen, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, personligt, Resor och utflykter
Lite stressad. Eller kanske inte bara lite. Skulle slänga in en tvättmaskin så att det fanns käder rena då vi skulle ha åkt till Sthlm i eftermiddag (dock blev det inställt nu på grund av att den familjen vi skulle ha besökt är sjuka, så nu blir det nog julstädning istället) och fick börja med att sanera alla facken på tvättmaskinen från en blandning av tvättmedel och sköljmedel. De verkar som den ryska tomten varit ute lite för tidigt i år. En grogg för mycket kanske 😉
Igår missade alla tre barnen sin simskola. Jag har så jäkla dåligt samvete för det men jag orkade verkligen inte åka dit. I morse kom jag på att de brukar få sitt märke sista gången på terminen. Egentligen spelar det ingen roll för jag hade ändå inte pallat åka dit. Men det kändes i alla fall ännu värre då. Jag har inte haft mina bästa dagar de senaste två. I stället åkte jag med till Antons hockeyträning.
Nu ska jag ta en kopp te och jobba lite. De som vill kan ju kolla på en söt peppis tills jag återkommer 😉
Version 2.o. Sprutad och klar. MOT SVINIFLUENSAN. Moahahahahaaa…
Vet inte om jag ska börja med att gnälla över att vår TV nu verkar ha lagt av för gott. Fy. Eller om jag ska ojja mig lite över den ytterst märkliga AB-bloggen vilken närmast verkar likna en subkultur. Inget ont om dem som bloggar där. Alls! Men det verkar som att många av bloggarna (som i personerna som skriver blogg) där har.. hm.. olika relationer till varandra.. eller hur man ska uttrycka det 😉 Om man har lite flinka fingar och erfarenhet av blogg kan man ganska lätt klicka sig fram till ett drama som är lite roande att följa. (Men schhh.. säg inte jag har sagt något.. 😉 )
Naerå.. vi tar historien om flunsasprutan istället. Och jag är ganska uttråkad över att jag inte hade kameran med mig i morse för det hade varit kul att illustrera detta inlägg med lite bilder.
Vis av erfarenheten hade jag ju bestämt mig för attt jag skulle vara först i kön. Alltså den kö som jag misstänkte skulle bildas utanför den där baracken utanför Katastrofmedicinskt Centrum första dagen de hade vaccination av oss vanliga dödliga (ja.. de av oss som inte lyckats snylta sig till en spruta tidigare). Först hade jag tänkt att jag skulle ställa upp ett tält utanför vilket jag skulle tillbringat natten i, så att jag säkert skulle lyckas vara först men det var lite för mycket sten på parkeringen utanför, tillåmä för en hårdkokt typ som jag.
Jag kanske hade kunnat vara först också om det inte hade varit för att morsan körde fel då vi skulle åka dit 👿 Vi hade ändå varit och rekat igår var vi skulle åka någonstans 😈 Men vi lyckades vara topp tio i alla fall 
Det var några gamlingar som hade asat sig dit tidigare och de var där för att de trodde att de skulle öppna klockan åtta. Vi hade fullt sjå att värja oss mot alla TV- och tidningsreportrar som ville att vi som stod där först i kön skulle ställa upp på diverse intervjuer och bilder. Dock tror jag att man (ja..) kommer att synas både på TV och Corren trots att jag drog upp min svarta jackluva över öronen. Morsan och jag hade ju laddat upp med fika så vi blev ju genast hett byte då det kom fram. Särskilt för correngubbarna som hade farit upp till US på ett tips om att det satt folk i brassestolar utanför ingång 47 och väntade, men inte hunnit dit innan de stackars brassarna fått komma innanför dörren och vänta.
Efter att ha väntat i en timme och trekvart fick vi komma in och ta sprutan till sist. Vid denna tidpunkt ringlade sig kön.. ja.. den var flera hundra meter i en lång slingerkringla 😀 Just när dörren skulle öppnas och de första tjugo skulle släppas in svänger en färdtjänsttaxi upp precis brevid oss och en mycket gammal dam med rollator kliver ut och glider förbi hela kön. Självklart! Asså.. men man undrar ju hur många gånger under dagen detta skakomma att inträffa. Haha.. tänk framåt lunch när folk börjar var trötta och hungriga och den alternativa rollatorkön ringlar sig brevid den ordinarie. Då kommer det att vara tur att det fanns väktare där 😉
Vi kom knappt ut från parkeringsplatsen då vi skulle därifrån. Många i kön kastade onda ögat på oss som redan kommit ut på andra sidan (kanske skulle poliserna ha ordnat eskort åt oss i stället för att bara smyga förbi och tjuvkolla 😉 ). Det var en mycket trevlig morgon faktiskt. Gott fika och trevliga gubbar och tanter 🙂 Folkfest!! Nöff, nöff..
..och här skulle jag vilja göra en liten analys. Jag brukar ju inte analysera mig själv längre allls. När man var yngre (läs: innan barnen kom) så ver det ju det man gjorde mest 😉 Men i alla fall. Jag fick ju ändå vänta i en timme och tre kvart innan jag fick komma in i den där jäkla baracken. Om jag hade ställt mig i kön vid ett lite (för det hade räckt med ganska lite) senare tillfälle så skulle jag ju också, åtmistone om jag ställt mig där vid en specifik tidpunkt, fått vänta exakt lika länge. Men jag vet att jag hade gått därifrån och varit bra mycket surare och mer uttråkad än vad jag var när jag stegade ut därifrån klockan 10.08 i förmiddags som nummer ett i raden av dem som lämnade byggnaden (det lyckades jag i alla fall med :mrgreen:). Här kan man fråga sig varför. Och mitt eget högst personliga 😉 svar är att det handlar om KONTROLL och FÖRVÄNTNINGAR. Jag visste att jag skulle få vänta just den tid jag också fick vänta och jag fick vaccin vilket jag hade förväntat mig att få. Därmed var jag nöjd. Och kunde ta mitt kontrollbehov och återvända till min ordinarie sysselsättning efter denna upplevelse av ett historiskt tillfälle 😉
Filed under: Allmänt, Barnen, Familj, Fest och kalas, Jobb och plugg, personligt, Resor och utflykter, skolan, sport
Examination i helgen. Hinner inte med mycket annat nu. Inte ens att umgås med barnen 😦
- Måndag: Arbete med case. Hockeyträning med Anton. Ossian sjuk.
- Tisdag: Arbete med case hela dagen och halva kvällen. Ossian sjuk.
- Idag: Arbete med case hela dagen. Ossian bättre men hemma hos mormor. Fick en tova i håret eftersom att jag inte haft tid att sköta om mig själv på länge. Fick klippa bort halva kalufsen. Tyvärr på den sidan där det redan är tunnast 😦 . FiF-möte som drog över tiden vilket fick tråkiga konsekvenser då jag kom hem.
- I morgon kommer Jenny och lille Troy. Det blir ett litet lufthål i tillvaron 🙂 Det är Öppet Hus på Wilmers avdelning i skolan också. Och så simning för tre. Men en är nog inte redo ännu. Dessutom jobb med case.
- Fredag: Lösningsförslag ska in vid 12. Examinationsstart vid 18. Håller på till 21.
- Lördag: Examinationen fortsätter mellan 9 och 13. Sedan skåneresa omedelbart. På kvällen; gåsamiddag.
- Söndag: Hemresa
- Nästa vecka: uppsatsarbete.
På något märkligt sätt känns det som att det mesta går emot mig nu. Undrar just vad det beror på. Kismet kanske. Kanske ska byta namn till ”Gnällbloggen” också.
Jag kommer tillbaka. Läs Birro sålänge.
Jag måste bara berätta om hur otrevlig min gårdagseftermiddag var innan jag börjar bläddra i min jätteroliga bok som handlar om.. produktionsekonomi.. elller vad det är.
I alla fall.
Igår var det min tur att köra Anton till hockeyträningen. Eller rättare sagt hade jag fått den stora äran, eftersom det inte alls ligger på mitt bord att köra honom dit i vanliga fall. F hade sagt till på morgonen att Anton skulle gå från skogen, där de alltid är med fritan på måndageftermiddagar, så han var tillbaka på skolan vid tre. Dock hade det hade blivit något missförstånd så när jag kom så var Anton fortfarande kvar ute i skogen. Precis som förra veckan 😈
Jag plockade snabbt ihop Wilmers grejer och skickade hem honom. Jag tyckte att han kunde vänta utanför vårt hus så länge för detta skulle ju inte ta så lång tid 👿
Om jag ska göra en lång historia kort nu (för denna skogspromenad blev en lång historia, ca.. ja.. kanske tre kilometer eller nå´t) så hittade jag dem efter en stund. Genomsvettig och ganska irriterad efter att ha gått motionsspåret och klafsat i ett träsk med mina mockastövlar mötte jag en fritisdperson(al) med garden i vädret innan jag ens öppnat flabben. Jag sa inget. Lyssnade en stund. Talade om att det var tillsagt på morgonen om att han skulle gå tillbaka med gruppen som skulle vara tillbaka på skolan vid tre (vilket mejade ner hela hennes argumentation.. eller vad det heter.. kan man ha en sådan med sig själv förresten?) med marken. Sedan sa jag att jag har jättebråttom och måste gå nu. Anton hade nämligen redan gått. Märkligt nog, för hon hade just sagt att de inte låter barnen gå tillbaka till skolan själva. Men han kanske hade någon med sig. Det hann jag aldrig uppfatta i brådskan. Men jag förstod att han lämnat skogen vid ungefär tjugo över tre (efter att ha tjatat om att han visst skulle hem). När jag kom tillbaka till skolan var han i alla fall där. Punkt.
Vi sprang hem och slängde in trunken i bakluckan och körde i 1** kilometer i timmen på motorvägen. Väl ute vid rondellen i Tornby önskade jag att jag hade kört bara en aning snabbare. För vad hamnar vi bakom då, om inte en grävmaskin som gick i trettio kilometer i timmen. Bakom sig hade den ett lämmeltåg som började med en buss. Helt omöjligt att köra om med tanke på all mötande trafik som är på den vägen vid den tiden på dagen. Hela vägen till Berg körde vi i detta tåg (som kom att slingra sig hela vägen tillbaka till Linkan), och inte på en enda av de ca sju busshållsplatser som är på den vägsträckan kunde denna grävmaskinsförare tänka sig att stanna till och släppa förbi lite trafik. För den som inte hör hemma i denna kommun kan jag meddela att det rör sig om ungefär en mil. Just innan man kör in i Berg är det en långdragen uppförsbacke vilken grävmaskinen knappt orkade upp för. Då stor trafiken nästan stilla.
Väl framme hade Anton en helt ok träning i alla fall. Trots att han kom för sent. Lagets materialare (pappa till Antons klasskamrat S) bidrog till att göra min k**eftermiddag något bättre genom att hjälpa mig att ta på Anton alla hans skydd och knyta skridskorna. Han var dessutom på ett himla bra humör, vilket smittade av sig även på en surpuppa som jag själv.
Detta var ett axplock.
Slutet gott allting gott.
Mötte grannen på morgonen. Hon undrade om jag kört på två hjul hela vägen till Ljungsbro. Jag antar att hon syftade på min ljudliga rivstart igår eftermiddag
Filed under: Allmänt, Böcker, Familj, Jobb och plugg, Kändisar, kultur, musik, personligt, Resor och utflykter
Om han som inte hann till dass.
Nöden har ingen lag. Särskilt inte om man sitter på en buss tydligen (trots att de flesta bussar av den dignitet att man kör supportrar i dem brukar vara utrustade med en liten toalett, eller?). Eller kanske är det så att man tog blöjan innan rumsrenheten etablerat sig. Svaret får vi.. kanske.. inte.
Häpp!
Valla den 1 April 2006. Wilmer två år. Avvaktande och bestämd i vanlig ordning. Lik sig till utseendet också.
Skickar också en särskild hälsning till Therese som var med den dagen och som jag inte träffat på jättelänge. Kram på dej!
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, bloggande, personligt, Resor och utflykter
Det finns en gammal blogg också. Som självdog.
Ibland tittar jag in där. Kvällar som denna. För att se bilden av en svunnen tid. En tid som aldrig kommer tillbaka. Tiden före.
Ossian tre veckor gammal på semester i Hälsingland
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Fest och kalas, månadsbilder, personligt, Resor och utflykter
Batteriet räckete till ett foto nu på morgonen. Tänkte att jag skulle knåpa ihop en krönika lite senare. Men först ska vi njuta. För nu är pappan hemma och huset är storstädat.
Mer HÄR!
Kram på er allihopa 😀
Lottas Dagbok 