Ja. Det är ju hög tid nu eftersom vi har en stundande högtid 😉
Jag är klassmamma.
I går kunde man läsa en insändare i vår lokaltidning, som var skriven av en ensamstående trebarnsmamma. Hon ville att man skulle förbjuda insamlingar till presenter till lärarna. Hon hade räknat ut att att det kostade henne 150 kronor om året att delta i dessa insamlingar. Hon menade att föräldrar ‘knyter näven i fickan och betalar’ för att inte deras barn skall utsättas för negativ särbehandling i skolan. (Idag får hon ett och annat svar.)
Jag är kluven.
Pengar till presenter till lärarna har samlats in så länge jag kan minnas. Skillnaden nu jämfört med när jag var liten är väl att nu skall det köpas presenter till åtta personer istället för en.
Det skulle liksom vara så uppenbart personligt och pinsamt om inte den där julgruppen väntade på katedern efter avslutningsstuden i gymnastiksalen. Och fröken skulle säkert undra vad hon gjort för fel den gångna terminen. Ingen skulle ju såklart säga något. Men åtminstone skuggan av en tanke skulle troligtvis finnas där.
Och vem skulle skuggan fall över om inga pengar samlades in? Jo.. troligtvis klassföräldrarna. Det känns som att insamlandet är en viktig informell del av uppdraget. Det finns förväntningar. Där också. Det är ganska mycket jobb med organisationen av insamlingen. Jag behöver nog inte gå in närmare på detta.
Jag minns hur jag förbannade den där morsan till en klasskamrat till mig då jag gick i sjuan, som gick och köpte en julkrukväxt till läraren på eget bevåg. Vi hade inte tänkt köpa något. Vet egentligen inte varför, men vi i klassen var överens. I alla fall så kom hon till mig sedan och ville att jag skulle samla in sjuochfemtio (!!) per person i klassen. Jag tror att hon kom just till mig eftersom jag var klassens elevrådsrepresentant (såklart 😉 ). De var vid denna tidpunkt i historien jag drog på mig min första magkatarr. Jag fick inte in pengar av alla naturligtvis. Ingen ville betala.. naturligtvis. För vi hade ju kommit överens. Jag tror jag gav upp någon gång i början av juni. Nu när jag är ‘vuxen’ kan jag väl tänka som så att jag skulle agerat annorlunda . Men det är ju inte så lätt att tänka som en vuxen då man är tretton år (och här vaknar frågan om vem som egentligen skulle ha varit min vuxna företrädare då). Och historien säger också en del om detta med att föra vidare traditioner och vem/vilka det är viktigast för. Och hur lätt det är att bryta dem om man skulle vilja göra det.
Jag gillar våra barns fröken. Hon är en skön prick! Verkligen! Men det finns olika sätt att visa uppskattning på. Det måste inte kosta pengar.
Samtidigt är det väl trevligt med en liten blomma till jul. För att göra någon glad. Visa uppskattning. Personligen betalar jag gärna.
Men det är en inte helt lätt fråga. Det verkar som att den delar in föräldrar i mist två läger. Skulle kunna skriva mycket mer här.
Det var inte länge sedan det kom en regel som sade att skolan inte får samla in pengar till aktiviteter och sådant. De får inte ens be om en liten matsäck. Dessa regler följs inte. Jag behöver inte ens en referens här. Jag står för det själv. Överallt i olika sammanhang förekommer önskemål om olika småsaker. Föräldrar hittar genvägar i form av ‘en burk man kan lägga ett bidrag i som fröknarna kan använda’ (till gu´vet vad) eller att man skänker diverse grejer, köper ‘presenter’ till dagis osv. De verkar ha missat poängen. Vitsen med reglerna är att ingen ska behöva känna sig utesluten. Att inte barnen eller föräldrarna skall behöva känna sig som outsiders för att de inte vill eller har råd att betala igen för något de redan betalar för. Barnomsorgen betalar man både skatt och avgift till. Om inte dessa pengar räcker kanske det finns behov av mer pengar någonstans ifrån. Inte från föräldrarnas fickor. Att bidragen tas därifrån gynnar bara dem som fördelar de allmänna pengarna. Men detta är ju en helt annan historia.
..är det. Det är väl synnerligen konstaterat. Stött och blött.
Men det gäller inte oss alla tydligen. I morse läste jag i papperscorren att hovet dragit en vinstlott i fördelningen av skattebetalarnas pengar. Eftersom det vankas bröllop i kungahuset har regeringen beräknat att 125 miljoner ska täcka de kungliga behoven det kommande året. Förra året fick de kungliga klara sig med ynka 117. Ärligt talat skulle jag skämmas om jag vore kung/drottning/prins/prinsessa. Hade jag varit kronprinsessa skulle jag nog ha hälsat genom min presstalesman att jag gärna betalar mitt bröllop själv.
😈
..erbjuder studenterna ett par extra hundralappar om året. Tackar ödmjukast 😉 Dock planerar inte jag att tillhöra kategorin särskilt länge till. Å andra sidan hoppas jag att hamna i kategorin ‘löntagare’ i någotsånär snar anslutning till min nuvarande kategoritillhörighet. Och det ser ju inte nattsvart ut där heller.
..men ack och ve om man skulle bli sjukskriven (vilket iofs kvittar för mig för jag har änså ingen sgi) eller arbetslös (kvittar också för egendel eftersom jag inte jobbat ihop någon a-kassa) 😉 Bäst att se till att fixa ett jobb. Illa kvickt (..Anders Borg skulle nog känna sig nöjd om han hittade hit..).
Kolla in detta. Några klickar krävs och jag vet inte hur länge det ligger kvar. Men jag tycker att det är.. hmm.. ganska kul.. eller vad man ska säga. Inte för dem som får en eldboll på sig 😯 Men själva nyheterna 😆
Det ÄR smart att hålla sig i bakgrunden. Annars kanske man blir stående där med skägget i brevlådan undrande vad som skedde. Det kan man undvika OM man är smart *ser framför mig scenariet där de ‘stora grabbarna’ skickar fram den ‘lille klenisen’, som så gärna vill vara med och leka så han kan tänka sig göra vad som helst, för att stå i skottlinjen för ‘gu´vet va´’*.
I måndags (090216) kunde man läsa i pappers-Corren om ett par som väntar sitt andra barn. De har sedan tidigare en dotter som är fyra år gammal som går på dagis. När den nya bebisen anländer skall mamman vara föräldraledig vilket innebär att den fyraåriga dottern kommer att få gå femton timmar i veckan på dagis. Japp. I vår kommun får man gå femton timmar i vecka på dagis om man har en förälder som är föräldraledig. Det är bara att rätta i sig i ledet oavsett vad man tycker. Dock vill dessa föräldrar att deras dotter ska få gå mer i förskolan då syskonent föds. Anledningen? Pappan är frilansjournalist och arbetar i hemmet. Ok. Föräldrarna är rädda att dottern ska känna att hon stör pappan när han arbetar och att hon inte ska få stoja runt som hon får på dagis, på grund av sin pappas arbete. Pappan är även rädd att betraktas som oseriös (av vem?). Han har funderat på att hyra en lokal att arbeta i men då skulle inte ekonomin gå ihop sig för familjen. Föräldraparet önskar att deras dotter ska få gå tjugofem timmar i veckan på dagis.
I dagens pappers-Corren kan man läsa en massa (uräkta men) skitinsändare som framför, i frågan, helt irrelevanta argument till varför detta par inte ska lämna sitt barn till dagis mer än femton timmar, eller överhuvud taget alls. En ‘upprörd 17-åring’ som säger ‘fy skäms’ och att de ska ‘ta hand som sitt barn istället’, en förskollärare som tycker att man ‘ska ta bort femtontimmarsregeln helt’, och någon ‘mångabarnsförälder ‘ som tycker att det är ‘obegripligt att man vill ha mer dagis’ utan att man ska ‘umgås med sitt barn’.. och bla, bla, bla.. Jag antar att kritiken mot dessa insändare skall riktas mot Corren (som publicerar dem) eftersom de över huvudtaget inte behandlar det problem som är relevant för familjen.
Jag tycker så här: Om pappan inte går runt som frilansjournalist får han söka en anställning om han störs så mycket av sitt barn. Det är inte kommunens och skattbetalarnas problem att lösa. De får hitta andra lösningar på problemet. Man kan inte få allt serverat. Vi har alltid fått hålla på och hitta olika krokiga lösningar på problem. Det brukar för det mesta funka. Dessutom så framför dagens insändare faktiskt en intressant poäng; Vad ska de göra med bebisen om den skriker oavbrutet i flera månader (dagis)? Som om inte de skulle störa.. Sedan är det en ‘funderare’ som föreslår att man kan vara ute och leka med det äldre syskonet ett par timmar efter hämtning på dagis vilket skulle ge pappan ett par timmar till att ringa samtal och sådant. Ingenting är omöjligt…
Men som sagt. Detta är inte kommunens problem och om han inte går runt få han söka anställning. Det får andra företagare göra vilka inte ror runt sin verksamhet. Alternativet är inte alltid att bedriva den i hemmet.
Vad är ‘rasistiska kläder’? Var drar man gränsen?
Så här har man gjort i Bromölla. Vissa vill förbjuda slöjbärande i skolan.
Jag vet att det är skillnad på dessa två företeleser men det finns även likheter (det handlar i båda fall om kläder 😉 ). Kan man förbjuda ‘kläder’?
Ok.. ett litet tillägg:
Jag fick en kommentar nedan från en person som undrade vad jag tyckte själv. Klipp ur svaret till honom följer (citerar mig själv):
”I princip tycker jag inte att man ska kunna göra det just för att det blir så svårt att avgöra ‘vad som är vad’. OM man ändå gör det är man ute på farligt vatten för att det blir svårare att definiera vilka kläder som man kan ‘förbjuda’. Man har liksom trätt över gränsen och det förvandlas till en definitionsfråga. Samtidigt tycker jag att det är fel att andra ska behöva känna sig hotade (hatade). Dessa ‘kängor och hängslen’ som ju tydligt förknippas med vissa åikter är det ju knappast troligt att man bär om man inte sympatiserar med dessa åsikter. Vissa tycker att ’sjalarna’ är en symbol för förtryck. Varför skulle man då inte kunna förbjuda även dem? Vem kan fatta sådana beslut? Asså.. jag har egentligen inget bra svar.. det är därför jag ställer frågorna..”
Utrikesminister Carl Bildt har (ju) en blogg. Han har haft lite drygt 4,3 miljoner träffar på sin sida (shit va´många!). Jag blev lite nyfiken på konsekvenserna av att gå in och skriva en kommentar i stil med:
”Fin blogg du har. Du verkar ha koll på det här med politik. Är du professionell eller jobbar du ideellt?”
Typ sådär i stil med de kommentarer ‘vi’ skriver till varandra när man ger sig till känna som läsare på någons blogg.
Undrar just hur många som skulle tycka att den kommentaren var så korkad att de skulle känna att de var ‘tvugna’ att ‘klicka på länken’ och kolla vad det var för människa som har så dålig koll?
Ett litet tillägg bara; Jag menar naturligtvis inte att man måste ha en massa koll på politik och sådant. Detta är inte ett sätt att idiotförklara dem som inte har det. Dock tror jag Carl Bildt är ett känt namn för de flesta, oavsett politiskt engagemang 😉 )
Lottas Dagbok 