Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, bloggande, personligt, Resor och utflykter
Det finns en gammal blogg också. Som självdog.
Ibland tittar jag in där. Kvällar som denna. För att se bilden av en svunnen tid. En tid som aldrig kommer tillbaka. Tiden före.
Ossian tre veckor gammal på semester i Hälsingland
Du ser andra halvan av solen när den sjunker i väst Jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst Med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting Medan natten fäller blå, kalla skuggor häromkring Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig En storm på väg i natt, rannsaka och bekänn. Guds son ska komma nerstigen från himmelen igen. Du ska stå naken framför sanningen och jordens alla kval. Han ska pröva din styrka, han ska testa din moral. Vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut Som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan division Vi kunde höra höstens mörka vatten brusa under bron Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt Och du berätta' att du saknar mig i natt, det gör jag med Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är Det är som om natten här har sett allting och stilla sjunger med En elegi för alla sorger den där hösten handla om För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement Två ögonpar i tomhet från september till advent För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt För en kvinna som sa "allting är förstört, allt är bränt" En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än För en tid som bara går och aldrig kommer igen Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig
Du nils/france/lars som lämnar snuskiga meddelanden till mig; jag vet att du är en och samma person. Om du inte lägger av så tänker jag polisanmäla dig (ja, du går att spåra). Om du gillar fylliga kvinnor så är du på fel ställe. Du får söka lyckan på annat håll.
Så sluta att trakassera mig.
..undrade Ossian i morse när han uppmärksammade det här fenomenet utanför dörren:
Ossian och Wilmer hade simskola igår. Deras handdukar hängdes fint över altanstaketet. Blöta handukar, en kall natt och en varm, solig morgon fixar röksvådan.
Så visst finns det rök utan eld.
..som jag inte tänker länka till här. Dock vet jag inte varför jag visar hänsyn på så sätt för den som skriver den har ingen hänsyn.
Jag får riktiga rysningar av den. Inte alls för att bloggförfattaren skriver dåligt, för så är inte fallet.
Egentligen vet jag inte varför jag fortsätter. Trots att det får mig att må illa att läsa.
I alla fall.
Tänk dig att du lever ett gott liv. Att du lever tillsammans med en man eller kvinna i en relation som är bra. Eller som du i alla fall tror är bra. Ni har ett eller flera barn. Samtidigt som ert liv har sin gilla gång med allt som hör vardagen till har din respektive ett förhållande med en annan person. Din respektive åker och och träffar den andra personen flera gånger i veckan och gör.. allt med den. Din respektive man/fru/sambo/whatever säger till den andra personen att han/hon vill leva med den andra personen och att han/hon/den ska avsluta sin nuvarande reakation. Och pratar om hur mycket han/hon lider av att leva i sin nuvarande relation. Men inget händer. Tiden går och inget förändras. Det finns en massa ‘jättelegitima’ skäl till varför inget händer. Hemma lever ni ert liv i stilla ro.
Så kan det väl vara. Så är det garanterat i väldigt många fall. Om än så urbota fånigt.
Men.
Nu till det jag verkligen äcklas av.
Den här andra personen som din respektive har ett förhållande med har en blogg. En välbesökt blogg där varje inlägg bekräftas av dussintals påhejjande kommentarer, och där varje sällsynt ifrågasättande viftas bort med ett ‘nej, nej.. det finns särskilda skäl till att han/hon absolut inte kan lämna sin familj för min skull just nu men han kommer att göra det såsmåningom’.. år efter år. I bloggen beskrivs utförligt och detraljerat vad dessa två personer gör med varandra. Hur denna ‘tredje person’ längtar efter din repektive som han/hon praktiskt taget betraktar som sin. Han/hon skriver också om hur mycket din man/fru/sambo/ellernåt älskar honom/henne. Om hur övertygad han/hon är om att han/hon är den enda/ende för din respektive. Även foton förekommer vid enstaka tillfällen. Dock kan man som utomstående på ingalunda sätt räkna ut vilka dessa personer är eller ens var de bor (så i princip skulle det kunna handla om vem som helst av oss som är den ovetande parten i detta).
Och där går du. Och tror att allt är ok.
Jag tror jag spyr.
Den som vill frossa i denna smörja kan mejla mig. Adressen står i höger byline.
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Fest och kalas, månadsbilder, personligt, shopping, sport, TV
..dag utan några större fadäser. Och då glömde jag snabbt att jag hittade en rutten banan på övervåningen som legat under en papperspåse i två veckor och agerat bb för bananflugor samt att Wilmer ritat en jättefin streckgubbe på den vita soffan.
En sådan här dag tänker man (eller ja, i alla fall jag) tillbaka hela tiden på vad som hände för precis ett år sedan. Jag skrev om kvällen före här, och om vad som hände på själva födelsedagen (och följande dagar) här, här, här och här. Hela september är kul att läsa. Fast det var en orolig tid på grund av det där med andningen och hjärtat. Ja, ja.. alla som vill får bäddra tillbaka och läsa om hur det gick.
Om födelsedagen då. I morse fick Didrik en blårandig mysis i sitt första paket.
Sedan for vi iväg en sväng för att inhandla lite presenter (tidigt, jag vet.. men tyvärr har det inte funnits mycket tid de senaste dagarna 😉 ) och mat till grillningen som vi skulle ha på kvällen. Jag köpte i alla fall en lastbil och lite fina färgglada småbilar. Dessutom köpte jag kläder och ett par skor men dessa grejer bemödade jag mig inte att slå in. I Didriks värld förstår man sig inte på det där med kläder. Egentligen gillar han paketsnörena bättre än innehållet oavsett vad det är.
När vi kom hem var det dags för lite paketöppning igen.
Senare på eftermiddagen var det dags för lite kalas. Först kom mormor och morfar med lite paket. De hade med sig ett fint lok med snöre som Didrik ska dra på sedan när han har lärt sig gå (vilket han jobbar hårt på för tillfället), och som förmodligen hans barn och barnbarn också kommer att få dra på eftersom att de där briogrejjerna brukar hålla för evigt. Och så hade de köpt jättemjuka teddybjörnen Franz som genast fick massor av kramar. Glassfika blev det också.
När mormor och morfar hade gått kom kusin Ester och hennes päron på besök. Det tyckte Dee var jättekul.
Sedan var det dags att grilla, äta och bada. Äta igen, och testa de nya skorna..
..och krama den nya nallen.
Sedan tog energin slut (och mor och far fick titta på Zlatan).
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Fest och kalas, månadsbilder, personligt, Resor och utflykter
Batteriet räckete till ett foto nu på morgonen. Tänkte att jag skulle knåpa ihop en krönika lite senare. Men först ska vi njuta. För nu är pappan hemma och huset är storstädat.
Mer HÄR!
Kram på er allihopa 😀
..att nu är jag vaken.
I dag är schemat fullt.
Snart fredag nu. See u soon darling. Härligt att få vakna till något gulligt 🙂 Tack.
