…på Lindas blogg om ett Lundmyr-plagg från Ping Pong barnkläder.
Inte för att jag vill röra om i någon gryta eller så.. men jag tycker att en viss kategori frågor kanske behöver nyanseras en aning. Egentligen vet jag inte vad jag ska skriva om det. Det blir bara fel. Jag nöjer mig med att konstatera att det finns många pappor som är bra. Jag vill verkligen inte bli osams med någon av dem.
Amanda Widell tycker såhär. Och Sanna Lundell tycker såhär. De får en hel del del kritik. Jag kan inte låta bli att småle lite åt vissa präktiga, självgoda och tunnelseende kommentarer de får från människor som ser vissa saker som ‘en självklarhet’ osv. Och mammor som ‘verkligen inte tycker att en man som arbetar på dagarna ska behöva gå upp på natten’. Jag undrar vad en man som tycker att den som jobbar utanför hemmet ska gå upp och ta hand om barn på natten skulle göra om han fick barn med en kvinna som har den inställningen. Kanske är det ena en produkt av det andra och det andra en produkt av det första s a s 😉 Sorgligt i så fall.
Personligen tycker jag att det är bra att belysa tillrättavisande mammor och pappor med fina ursäkter även från detta perpektiv. Även om det bara är ett fenomen som förekommer i vissa fall..
I morse då jag hade lämnat ungarna tog jag en liten extrasväng för att kolla hur det såg ut vid tomten där vi ska bygga vårt hus. Då såg jag en älg springa över åkern intill. Först trodde jag att det var en häst som slitit sig men sedan såg jag att det var en älg. Det är andra gången jag ser en älg på just detta stället. Första gången var när jag var nitton år. femton år sedan alltså 😉
Det tog en stund att få liv i mobilkameran så älgen hann springa en bra bit men den syns som en liten prick just vid hörnet av den förstorade infällda bilden.
Nu kanske alla som bor mindre centralt och är vana vid älgar i närområdet skrattar åt mig, men Tallboda där vi bor är inte alls så lantligt som det ser ut på den här bilden, utan ligger bara några få kilometer från Linköpings centrum.
Här är teoridelen
Nu har jag skrivit klart teoridelen till ekonomistyrningsuppsatsen. Nu väntar jag bara på att datainsamlingen ska bli klar så att vi kan starta upp med det andra arbetet. Vi har en hel del arbete kvar till nästa avstämning vilken är i början av nästa vecka. Den nionde ska detta in (har jag nämnt det ? 😉 ) Det känns nästan lite läskigt att snart vara klart med något som jag hållit på med så länge. Ja.. asså inte uppsatsen utan all jäkla utbildning jag har gått. Funderar på om jag ska göra ett inlägg och utreda vad jag ägnat de senaste tretton åren åt. Men det får bli någon annan gång.
Nu en dusch och sedan hämta barn och gå med Wilmer på fotbollsträning 🙂
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Fest och kalas, Jobb och plugg, Mat, personligt, Resor och utflykter
Tack!
Jag tror inte jag fått så många grattisar någonsin tidigare på någon födelsedag som jag fick igår. Jag antar att jag till stor del har facebook att tacka för det. Jag fick även kort med snigelpost och ett långt samtal med en person jag inte pratat med på jättelänge. Jag antar att jag har facebook att tacka även för detta ;-)Födelsedagen bestod förövrigt mest av skrivande eftersom vi
har en nära förestående inlämning. Jag hade riktigt bra flow igår faktiskt och nu har jag skrivit färdigt.
Jag hade även den ömma modern på besök med ett par små paket på förmiddagen. Dessutom fick jag (dock inte i inslagen form) ett löfte om att mor och far ska se till att vå bil blir fixad (vilket inte vill
säga lite med nya sommardäck inkluderat). Modigt att våga lova det utan att ha sett slutnotan 😉
Av min fina familj fick jag en middag på kinarestaurang i födelsedagspresent. I går kväll tog vi bussen in till staden med alla förväntansfulla barn i släptåg för att avnjuta denna måltid. Det var ett litet äventyr. Barnen åt jättebra fast Didrik åt mest ris. Alla gillade glassen. 
Ossian undrade varför killen som delade ut maten hade klänning 😉 Jag tror att han menade förklädet men jag vet inte säkert.
Maten var väldigt god. Jag har verkligen längtat efter kinamat i ett par veckor. Det är en storfavorit. Jag vet att min smak inte är något vidare
sofistikerad men jag gillar sushi också faktiskt. Och en hel del annat 😉 Jag valde ‘tre små rätter’. Det var en rolig upplevelse. I synnerhet med avseende på formen på det man fick på tallriken. Bland annat fick man två stycken små ‘rumpräkor’ (någon med än mer livlig fantasi än jag kan säkert få det till något annat också 😉 ) Eller vad sägs om en friterad banan med bara en kula 😉
På vägen hem åkte vi med en ganska stollig busschaufför som nästan körde på en cyklist. Han tvärbromsade med bussen full av passagerare för att han skulle gestikulera åt killen på cykel.
Så nu är man trettiofyra då. Huu.. Det känns inte riktigt som att man behöver fler födelsedagar nu. Iofs är det tur (för oss 😉 ) att både jul och födelsedagar finns. Som nu när bilen var på väg till skroten eller i julas då teven gick sönder. Mina egna personliga behov av vissa saker växer sig tyvärr större och större hela tiden. Hade det inte varit för bilen så skulle jag nog ha önskat mig ett besök hos tandläkaren. Eller något mot mitt förskräckligt förfallna ansikte. Kamera kommer jag nog att få vara utan. Men jag har ju mobilen. Hmm..
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Fest och kalas, Hälsa, Jobb och plugg, musik, personligt, skolan, sport, TV
Kollar finalen på Körslaget med ett halvt öga. Måste säga att Kalle Moraeus låter som en svan som just håller på att avlida av strypning. Nu var jag snäll faktiskt.
Baksmällan för vilka detta var aktuellt för, och barnbaksmällan som drabbade oss alla, efter valborgsfirandet har antagit en ny skepnad såhär den sista lediga dagen för helgen. Igår var nog i särklass årets hittills tråkigaste dag hittills. En hel del gap och skrik och ett och annat slutet öga. Urtrist. Idag är en bättre dag men tröttheten verkar hänga med. Didrik somnade vid matbordet då han ätit korv och makaroner.
Jag har ägnat mig åt att vika lite tvätt på förmiddagen. Anton har ägnat sig åt läxorna. Han har även ägnat sig åt att skriva om sina gamla inlines som han ska ha med sig till fritan i morgon. De har fått i uppgift att ta med sig en personlig pryl com betytt extra mycket för dem och skriva lite om den. Den 6:e maj ska de ha någon slags utställning för föräldrarna.
I eftermiddag blir det en tur till Hangaren. Idag ska även vissa av de vuxna åka. Kanske kan det blir någon bild 😉 Själv sitter jag gärna och fikar under tiden 🙂
Det kommer att bli jätteintensivt jobb kommande vecka. Den 9:e maj ska pm3 (=i princip allt) vara färdigt.
Återkommer 🙂
På måndag fyller jag år. Då önskar jag mig:
- Sommardäck till bilen.
- En ny registreringsskylt (fram) till bilen.
- Reparation av handbromsen, vindrutetorkarna, det konstiga elfelet och alla andra konstiga fel det är på bilen.
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Fest och kalas, personligt, Resor och utflykter, TV
Jag är hemma. Jag och Didrik åkte hem från festen och lämnade de andra kvar. Tanken hade nog funnits där innan också men beslutet fattade jag inte förrän precis innan jag åkte.
Vi har varit i Ljungsbro och firat Valborg med trevliga vänner. God mat och många pojkbarn 🙂 Meningen var att jag också skulle sova kvar men Didrik åt ingen mat och var vaken till sent. Jag kände att jag behövde komma hem för sömnens skull. Och tandborstens. I morgonbitti då jag vaknat ska jag åka tillbaka.
Jag körde sakta för att inte köra på något djur på vägen. Precis när jag kom till staden började det regna vilken gjorde att jag såg jättedåligt. Vindrutetorkarna fungerar fortfarande inte.
Bilden är givetvis tagen med mobilkameran. Vad annars 😉 Vid brasan hade jag ingen kamera så ljuset får representera. I bakgrunden syns Draknästet. Drakarna eldar också ljus 🙂
Vila.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, bloggande, Familj, Fest och kalas, personligt, shopping
Idag är det Valborg.
Vi ska inte fira detta som vi brukar i år. Det känns bra. Rapport kommer. Bladet är dock fortfarande oskrivet.
Funderar mycket över bloggen. Livet är en resa. Jag delar med mig av mitt livs resa här på bloggen. Dock har jag hittills utelämn
at vissa sidospår. Ponera att målet för livets resa är att bli så sann mot sig själv som möjligt. Då är det fel att utelämna sidospår. Hur stor skall hänsynen till andra människor vara? Oavsett om man bryr sig om en person eller inte; finns det saker som är så jävliga att man ändå inte kan utsätta personen för avslöjandet? (Nu finns det säkert någon där ute som tänker att ‘det där handlar säker om mej.. hualigen’ men det kan i så fall verderbörande genast slå ur hågen för detta är enkom ett hypotetiskt resonemang.) Jag kan lugna alla med att det inte kommer att bli någon name dropping här. Dock är det möjligt att jag kommer att fortsätta mitt livs resa närmare målet genom att skriva mer om MIG. Och låta sidospåren ta mer plats. Med allt vad det innebär. Nog om detta.
Det ser ut att kunna bli en fin Valborg. Vädret kan man inte påverka men humöret kan man hålla uppe även om inte solen vill synas. Jag ser fram emot en helg i positivitetens tecken. För just nu har jag inte så mycket att klaga på. Jag har fyra underbara barn. Friska barn. Fina vänner. Överlever trots att jag är luspank just nu. Ska få ett par nya brallor av mamma. Fyller år på måndag och ska bli överraskad med restaurangbesök 😉 Ja.. nu hejdar jag mig för att inte röra om i min gryta för mycket 😉
Vad gör du just nu?
Många är vi som svarar på frågan en eller flera gånger varje dag. Vad gör du just nu?
Många är även de som inte gör det. Som inte har tagit ställning, inte reflekterat över den eller av olika anledningar helt enkelt valt bort att göra det.
Jag kan tänka mig en hel del anledningar till att man inte finns i boken. Det kan var att man har bristande datakunskaper, har ett jobb som tar väldigt mycket tid och som inte ger tillgång till skärm, att man tillhör en generation där de flesta ev ens vänner inte finns i boken osv. Dessa anledningar kan relateras till ickemotivation. Dock är ingen av dem egentligen ett hinder om man verkligen vill. Man kan ju finnas där utan att vara särskilt aktiv. Som jag själv var tidigare.
Den grupp som jag tänkte fokusera på i detta inlägg är de som faktiskt tagit ställning och valt att inte finnas på facebook trots att man har kunskap, tid och skärmtid och så vidare. I denna grupp finns naturligtvis vidare grupperingar och jag inbillar mig att man finner en (om än kanske liten) gruppering här. Och då tänker jag på dem som har saker att dölja. De som försöker att upprätthålla ett dubbelliv som lever i olika verkligheter, som har olika approach i olika sammanhang. De som troligtvis har en ständig inre spänning eller rädsla för att dessa olika verkligheter ska råka krocka med varandra i något sammanhang. Ja.. ni fattar, men jag ska utveckla mig ytterligare.
De kommunikationer vi har att frossa i idag framstår som ett smörgåsbord av möjligheter för en person som exempelvis vill ha, i förhållande till sitt civilstånd, ickelegitima kontakter. Att snabbt slänga iväg ett sms eller ett mejl hit eller dit är både enkelt och svårupptäckt. Det är skillnad mot tidigare då inte dessa kommunikationsmetoder fanns. Då barriärerna var mer svårgenomträngliga och även den benägne kanske tvingades avstå.
Som genom ett av evolutionen utvecklat fenomen har facebook dykt upp. En motreaktion utifrån denna smala evolutionsanalogi. Till en början trevande men som genom en explosion fanns väldigt många människor där. På facebook är det mycket svårt att upprätthålla ett eventuellt dubbelliv. Alla invigda förstår vad jag menar. Tänk själv en person som lever i ett förhållande. Kanske har barn. Osv. Ja, i alla fall lever ett liv där det är djupt förknippat med skam att göra snedsteg. Personen har andra signifikanta som inte vet om varandra. Personen i fråga och dessa olika personer har troligtvis vissa.. diskurser.
Vilken mupp som helst kan räkna ut vad som skulle inträffa om denna person startade ett konto på fejjan. Vänförfrågningarna skulle börja trilla in från höger och vänster och katastrofen skulle vara ett faktum 😉 Trots att man kan låsa det mesta, ja i princip allt, från utomstående på facebook så kommer dina satements och kommentarer alltid att synas för dem som du accepterat som dina vänner. Så egentligen är inte synlighetsargumentet giltigt alls efter som man kan stänga allt från allmän insyn. Det enda argument i denna kategori som håller är att man inte vill att de man har accepterat som sina vänner inte ska ha tillgång till de kommentarer som de andra vännerna lämnar på eventuella statements (..svar på frågan Vad gör du just nu?)
Det kommer med all säkerhet bli allt svårare för denna grupp bedragare att finna argument som folk verkligen köper, för att inte finnas på facebook. Så om den ökade tillgången på kommunikationsmedel bidragit till en hel del ont så.. ska det i all fall bli spännande att se hur facebook utvecklas 😉 Kanske finns de som kommer att köra på linjen med olika falska namn kopplade till olika facebookkonton 
Haha.. Det fanns ju de som aaaaldrig skulle ha någon mobiltelefon eller mejladress heller men nu kräver samhället nästan att man har det.
Slutsatser: Medlen skapar gärningsmannen/gärningskvinnan. Ökade möjligheter medför ökade.. möjligheter 😉 Den som påstår att man avstår från facebook för att man inte vill ge allmänheten tillgång till privatlivet vet inte vad den pratar om. Den som har avsikter att ha komplicerade relationer med olika personer som man inte vill ska ha kännedom om varandra eller ens egna relationer till de andra, bör hålla sig borta från faceboook. För sitt eget bästa 😉 Så länge de kommer att gå att hålla sig borta.
Usch alltså. I natt drömde jag världens ångestdröm. Knappt att jag vågar berätta här. Men jag bjuder på lite.
Drömmen utspelade sig här i vårt område. I de gamla delarna av området. Där den gamla affären och kiosken låg tidigare. Överallt stod det personer som såg ut som Arafat med k-pistar som de riktade mot huvudet på ‘alla’ passerade. Det var inte så många människor i drömmen utan mest jag själv och det i drömmen anonyma sällskap om två tre personer som jag hade med mig. I drömmen var de bekanta till mig men jag kan inte nu i efterhand säga att det var personer från verkligheten. Det förekom även andra människor förutom k-pist-gubbarna och mitt sällskap men inga som var synliga men man hörde ljud från dem. Det var även en Arafat-kvinna utan k-pist som jag vid ett tillfälle i drömmen hade ett samtal med.
Det mesta av innehållet i drömmen rörde sig kring att jag i den ovanstående beskrivna kontexten tappade bort mina prylar (mobil, nycklar, annat som jag inte minns nu), och mitt sökande efter dessa. Vissa delar av drömmen utspelar sig i några bunkrar/fängelsehålor/guvetvad som i drömmen fanns i anslutning till området. Det var i en av dessa hålor som jag träffade Arafat-kvinnan. Hon skulle hjälpa mig att hitta mina saker. Hon var lite snäll fast hon tillhörde motståndarlägret.
Jag vet inte hur många gånger under natten som jag haft en ‘gevärspipa’ vid tinningen. Märkligt nog hade jag inte den där lättade känslan då jag vaknade som man kan ha då man drömt något riktigt hemskt.
Drömtydning? Någon?
Tack mamma!
Jag har just ätit en jättestor jättegod macka som min mamma kom med till mig. Jag är sååå hårt arbetande just nu så jag har catering varje dag 🙂 Världens lyx!
Som ni ser var det en massa pålägg på; avocado, soltorkade tomater, färslk tomater, kyckling, sallad, beanaise, ost osv. Alltihopa låg på en ciabattahalva. Måste kostat en förmögenhet att handla till den smörgåsen 😉
Nu är jag redo för ett par timmar till av koncentrerat skrivande innan det är dags att hämta barn.
På bilden: Christine och Anders äter Folkets Bröllopstårta under Nyhetsmorgon på tv4.
Jag är helt ointresserad av prinsessbröllopet. det står mig upp i halsen redan nu. troligtvis kommer jag att få gå i ide någon månad innnan den stora dagen för att slippa tjatet. Tack och lov är vi inbjudna på ett helt annant mycket mer intressant bröllop på den stora dagen så då kommer jag helt att slippa prinsesstjatet 🙂
Dock gillar jag tårta väldigt mycket. Tydligen har man, med anledning av prinsessbröllopet, utarbetat en speciell tårta med vit marsipan som skall säljas landet runt med en liten slant till förmån får någon välgörenhetsstiftelse. Tårtan såg verkligen jättesmarrig ut. Jag vill också ha en vit marsipantårta. Hmm.. jag fyller ju år snart 😉
