Anton fick en stor klubba på sitt kalas.
Så var det måndag igen. Snön är mer brun än vit och mer blöt än kall. Jag arbetar vidare. Låter kanske lite hemligt men det är nog bäst så. Ska ta en snabbis till affen nu och köpa något att käka. Veckan som kommer har ett och annat att erbjuda. Och på lördag ska Anton spela fiol i hörsalen på biblioteket. Inga hockeysammandrag i världen kan hota detta högtidliga tillfälle 
Tyvärr var den levererad med fel fönster. Skit.
Nu hoppas jag att de ordnar detta på ett smidigt och fint sätt. Den carport som står där nu har ett stort och kvadratiskt fönster. Jag (ja, faktiskt 😉 ) har beställt en med ett smalt liggande fönster (typ widescreen). Kanske framstår det som oviktigt men det är det inte. Huset har inte så mycket förrådsutrymme så att låta en hel vägg upptas av ett fånigt fönster känns inte aktuellt.
Jag hoppas även att den är levererad med rätt dörr i alla fall. Tyvärr kan man inte se det ännu. Bäst att inte hoppas för mycket 😉
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hälsa, Hus och hem, husbygge, personligt
..och om den här bloggen någonsin ska få ett nytt värdigt liv så är det idag. Alltså dagen då den förfärliga julen ska slängas ut. Julgranen ska åka i tunnan. Helt enkelt.
Det har ju inte skrivits så mycket här på ett tag och jag vet inte riktigt hur jag ska uppdatera nu. En hel del av det förgångna kan gott bli kvar i det fördolda. Som julen till exempel. Det vill jag ínte skriva om alls egentligen. Magsjukan bröt nämligen ut just då tomten gått hem. Otroligt nog. Wilmer först och Fredrik efter ett par dagar. Vi övriga var på Yrvädersvägen under tiden (vilket inte var särskilt roligt). Vi gick hem lagom till nyårsaftonen (som var på fredagen). Då hade de varit friska sedan tisdagen. Vi firade ett trevligt nyår och på måndagen insjuknade Ossian också i en smålurig magsjuka med feber. På tisdagen fick Didrik feber men hade inga symptom från magen (lite svårt att veta hur han mådde dock eftersom han är liten och inte kan förmedla hur han mår så bra). Det är så trist för varken Wilmer eller Ossian har blivit riktigt sig själva igen efter sjukan denna gång. Med Wilmer var vi på vårdcentralen i tisdags eftersom att han fick jätteont i magen igen. Dock mår han bra nu (Thank God!)
Kanske borde man köpt en lott (med tanke på att magsjukan nu fördärvat vår jul tre jular av fyra i det senaste). Kanske ska jag spara det till den nionde februari förresen. Det är också en lågoddsare med avseende på magsjukan. Men i år får vi hoppas att det inte blir så den nionde februari för då ska vår Anton ut på ett spännande äventyr. Jag antar att det kommer mer om detta senare.
Avslutar med en bild från vår hockeyavslutning í Ljungsbro före jul. Jag var målvakt (Hoppas på fler uppdateringar snart för idag kommer en leverans till vårt hus. Och så har vi ju fått takfönster nu 🙂 )
Gott Nytt År
Om övrigt; ingen kommentar. Ingen krönika i år. Läs en gammal om du vill. Årets löfte: se framåt. Återkommer.
Anton på nioårsdagen
För nio år sedan låg han och sov gott i sin kuvös på neonatalavdelningen på Helsingborgs lasarett med elektroder på kroppen och slang i magen och slang i näsan, ovetande om det mesta. Jag tror inte att han mådde särskilt bra just då. Men morgonen därpå mådde han destå bättre då han fått flytta ut ur kuvösen till en värmesäng. På huvudet hade han en liten tomteluva. Sköterskorna kallade honom för Tomtefar eftersom han var den största bebisen på avdelningen med sin 3460 gram och 51 cm. På juldagen åkte vi hem. Snön som yrt hela tiden vi varit inne på sjukhuset var på väg att smälta bort. Andparet som gjort oss sällskap på taket utanför fönstret på vårt rum hade flytt sin kos. Ett nytt liv hade börjat.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, personligt, shopping, sport
I dag är det skolavslutning. Anton och Wilmer åkte iväg till skolan så fina och glada. Båda ska vara med och sjunga i kyrkan med sina klasser och anton ska spela fiol med en grupp stråkar 🙂 Inte ett dugg nervös verkade han vara trots att det var skolavslutningsuppträdandena som höll på att själpa hela hans fiolkarriär innan den ens hade börjat.
Helgen var minst sagt intensiv. I lördags var vi på cup i Finspång på hockeycup. Barnen var jätteduktiga. Både Wilmer och Ossian var väldigt duktiga men otroligt trötta då vi åkte därifrån. Anton och Didrik skötte sig också bra. I alla fall Anton. Didrik… nja.. jorå. Det var lite liv en stund då han inte fick drick läsk direkt ut burken.
I söndags for vi till Borensberg och lämnade av Wilmer hus en nyfunnen vän. Han hade en trevlig stund 🙂 Anton lämnade vi i Ljungsbro för han skulle vara där och ha diverse hockeyaktiviteter under eftermiddagen. Fredrik, jag Ossian och Didrik åkte till Makkdonnals 😉 och käkade. Det var jättetrevligt! Då vi kom hem tog det inte lång stund innan en hängig Anton ringde från Ljungsbro och vill komma hem. Han fick vara hos mormor och morfar under eftermiddagen medan vi övriga var i Cloetta Bajskorv (tack Ossian!) på mer hockey. Nolltrerna och tjejlagetsom de tränar med ibland hade Wilmers idol Andreas Pihl på planen. På kvällen var barnen otroligt trötta. Anton sov över hos mormor för att få lite lugn och ro. På kvällen fick han kolla på The Day After Tomorrow. Det kan inte bli bättre för Anton 😉
Igår var det måndag igen och jag var helt slut. Blev dock gladare då jag kunde konstatera att… ja.. ibland bara händer det 🙂 Nja.. inget speciellt men det är härligt då det faktiskt förkommer att trägen vinner. Den som söker den finner (och nej, inte jobb). Mer om detta senare. Dagen i övrigt bestod av jobb, klassförälders-, hockeförälders-, födelsedags-, skolavslutnings- och julklappsuppdrag.
Idag jobb. Och så ska jag följa ett paket som jag hoppas ska dimpa ner här hos mig runt jul 😀
Inga övriga krav annat än att det ska gå att ta sig fram i dem 😉 och att de är vattentäta kring fötterna. Det måste finnas mycket plats för tårna. Jo.. de ska helst se ok ut också.
Jag skrev tidigare om mina köldskadade fötter. Jag behöver ett par riktigt varma kängor/stövlar. Har kollat på typ Kamik och Sorel. Jag har jagat landet och världen (ja, faktiskt) runt men det verkar var slut på allt överallt.
Vad är jag då ute efter här då? Jo, dels tips om modeller som verkligen är varma och tips på butiker (irl och på nätet) som öht har något kvar. Jag har stl 38 normalt.
Tacksam för tips 🙂
//Desperat
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Favoriter i repris, Lottas retrospektiva julkalender, personligt
Maj 2010
Och idag undrar jag vart alla dom där lockarna tog vägen.
Inlägget finns här.
Filed under: Allmänt, Familj, Hus och hem, Mat, personligt, shopping, skolan, sport
Snabb uppdatering från mitt för närvarande trista liv.
I måndags hade jag tvättstugan hela dagen. Blev överlycklig då jag lyckades få två tvättider i rad. I morgon är det fredag och tvätthägen är stor igen. Ny tvättid i morgon.
I tisdags var jag med familjen i Ljungsbro för hockeyträning. Hela familjen var med. Jag höll på att frysa ihjäl om fötterna. Kunde kolla i tion minuter och fick sedan gå in och värma mig (dvs massera ut cirkulationen i fotsulorna). Måste göra något åt detta. Jag har ju redan lagt en del pengar på skor denna säsong men jag fryser i alla fall. Tvärr är mina fötter köldskadade vilket skapar problem för mig. Egentligen är det först nu när man ska stå ute och kolla på hockey som det blivit ett riktigt problem, trots att jag haft förfrusna fötter sedan tonåren.
Igår var det onsdag och jag fixade med lite klassmammeuppdrag såhär inför julen.
Idag ska jag äta julbord med jobbet, greja vidare med klassmammeuppdraget 😉 och i kväll är det simskola.
Och så en sak till som gör mig så TRÖTT. På riktigt asså. Varendaste gång man ska söka ett arbete måste man föra in stt CV i någon jäkla databas. Det tar en jäkla massa tid. Jag har mitt CV i ett dokument och skulle hinna med att söka en hel del jobb om det bara vore att skicka in det till rekryteraren. Men närå.
Nu annat.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Favoriter i repris, Lottas retrospektiva julkalender, personligt
På bilden: Ossian pratar i telefonen i januari 2009. Snart ska han fylla tre år. Han har sina nya strumpbyxor med Batman-motiv på sig. Det är just det som han pratar om i telefonen.
De där strumpbyxorna har varit hans favoritbyxor. Varit, eftersom de just fått gå i pension efter lång och trogen tjänst. Han vet inte om det själv och jag vet heller inte om han faktiskt ska komma att sakna dem. Men ett nödvändigt ont var det, att lägga in dem djupt inne i skåpet, då knäna på dem är nästintill genom-skinliga. Kanske får de komma fram en dag med leenden som följd. Troligtvis leenden med fullt garnityr 😉 Hans dagar som framtandlös borde börja vara räknade vid detta laget.
På bilden: Ossian pratar i telefonen i januari 2009. Snart ska han fylla tre år. Han har sina nya strumpbyxor med Batman-motiv på sig. Det är just det som han pratar om i telefonen. Inlägget.
De där strumpbyxorna har varit hans favoritbyxor. Varit, eftersom de just fått gå i pension efter lång och trogen tjänst. Han vet inte om det själv och jag vet heller inte om han faktiskt ska komma att sakna dem. Men ett nödvändigt ont var det, att lägga in dem djupt inne i skåpet, då knäna på dem är nästintill genomskinliga. Kanske får de komma fram en dag med leenden som följd. Troligtvis leenden med fullt garnityr 😉 Hans dagar som framtandlös borde börja vara räknade vid detta laget.
