Lottas Dagbok


Surdegarna
07 april 2011, 13:33
Filed under: Allmänt, Barnen, Familj, Hälsa, Hus och hem, personligt

Betar av dem. Tyvärr blir det hela tiden nya så man hinner knappt i fatt.

Känner mig bättre idag. Igår kväll kändes det inte som att det skulle göra det idag. Så man kan säga att jag ligger på plus nu. Men jag har blåsor i munnen och en körtel som är svullen under hakan. Blåsorna är sådana som Anton hade i början av veckan. Kan inte vårvindarna blåsa bort de förskräckliga virusarna snart? Skulle passa bra just idag för det blåser jättemycket ute.

Ikväll är det föräldramöte i Wilmers klass. Vi missar Ossians och Didriks simskola i kväll igen alltså. Men det kommer ju fler tillfällen.

Annars inget.

Tjing.



Working girl – sjuk igen
06 april 2011, 22:45
Filed under: Allmänt, Barnen, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, musik, personligt
Jag jobbar och är skitful i håret

Jag är sjuk igen. Helt jävla makalöst. Igår började jag få ont i halsen igen på samma sätt som jag hade då jag var sjuk för ett par veckor sedan. Tyckte även att halsen såg misstänkt halsflussig ut. I morse var det sämre och i kväll har jag frossbrytningar ocksä. Jag har inte så jätteont i halsen som man kan ha då man har halsfluss men jag är ganska säker på att det är det ändå. Dock trodde jag att jag skulle vinna på att låta det läka ut själv förra gången men det kom tillbaka i alla fall.

Idag har jag jobbat. Se bildbevis ovan. Sedan på stråklek med Wilmer och ett möte på musikskolan efter det. Wilmer har bestämt sig för att han vill spela altfiol nästa årskurs. I natt sover Anton och Wilmer över hos mormor och morfar. Fredrik ska börja tidigt i morgon så för att underlätta för mig på morgonen..

Snabbt stabilt och jätte-, jättebra. Helt enkelt.

Krya på mig nu! Ger mig själv en klapp på kinden.



Ont kan inte alltid med gott fördrivas – och om att välja själv
06 april 2011, 11:07
Filed under: Allmänt, personligt

En bekant har en dotter som har det svårt med de andra barnen i skolan. Hon uttryckte det ungefär som att ”det spelar ingen roll hur hon gör för har hon 21 växlar på sin cykel så är det för lite och har hon långt hår så är det fel för att det är kort hår man ska ha”. Detta är talande för hur omöjligt det kan vara att göra rätt i andras ögon om omgivningen bestämt sig för att allt man gör är fel.

Det är intressant det där med det sociala spelet och hur lätt det är att snubbla till och hamna i sandlådan. Alldeles särskilt om man inte har den självbevakande radarn påkopplad. Nu pratar jag om vuxenlivet också.

Jag kommer ihåg ett teveprogram som gick i svt någon gång på åttiotalet. Det var långt innan det fanns några andra kanaler att välja på. Det var Ingvar Oldsberg som var programledare och programmet var veckans höjdpunkt. Det var ett sådant där lekprogram där deltagarna kastade målarfärg på varandra och så. Jag minns inte så jättemycket av innehållet mer än just slutet. I slutet av varje avsnitt fick deltagarana välja ut två stycken långa brädor som skulle användas som bro då de skulle krypa över en pool. Om jag minns rätt var ungefär hälften av brädorna deltagarna hade att välja mellan preparerade så att de skulle gå av då tyngden från en människa som kryper över en pool belastade dem. Andra hälften av brädorna skulle klara vikten av en människa.

Anledningen till att jag kommer ihåg det där med poolkrypningen är att det följt mig genom livet sedan dess. Ofta i situationer som den jag beskriver ovan med barnet som inte kan göra rätt i de andra barnens ögon dyker bilder på de där poolkryparna upp på näthinnan. Men i de bilder jag ser på näthinnan är alla brädorna förpreparerade för att gå sönder. Man kan inte välja rätt brädor för alla brädor är fel. Lik fan måste man krypa ut på dem i ett försök att komma över den där poolen. Och man ramlar i vattnet. Precis som man visste redan innan att man skulle göra.

Och nu är jag i vuxenvärlden igen. Det jag vill säga är att det spelar egentligen ingen roll om man bestämmer sig för ett förhållningssätt till vissa saker eller vissa sociala situationer. Som exempelvis att kategoriskt hålla sig undan. Eller att bemöta varje liten detalj. För har gamarna bestämt sig för att flyga över ens huvud så kan man inte hindra dem. I deras ögon kommer man alltid att göra fel val. Men det är kanske tur för annars skulle ju gamarna svälta ihjäl och vad vore ekosystemet utan dem?

Så när man själv sitter där på sandlådskanten, dinglar med benen, och inte riktigt kan bestämma sig för om man ska hoppa i eller gå hem och dra något gammalt över sig, bör man kontrollera att den självbevakande radrarn är påkopplad. När den är det blir inte beslutet särskilt svårt. Tycker jag.

Edit 21.03 110406: Jag har fått en del kommentarer på det här inlägget. Olika tolkningar av innehållet. Vill bara klaragöra att det jag skrivit om flickan och de andra barnen är ett sätt att beskriva och skapa en bild av det jag vill säga. Inlägget handlar alltså inte om skolan och de vuxna i skolan kring just detta barn utan är mer allmänt. Jag tycker att det är viktigt att påpeka så att ingen känner sig träffad på så sätt. Förlåt för eventuell otydlighet.



Vem är vem – Onkel Kostja och BB:s egen Gurkan
05 april 2011, 23:45
Filed under: Allmänt, Bilder, Kändisar, personligt, TV

Är det någon mer än jag som brukar sväva förbi tv11 vid 22-tiden som tänkt på det? Särskilt då Gurkan säger ”näää sluutaa”. Låter jättemycket som Onkel Kostja från Trolltyg i tomteskogen.



If you fall I will catch you
05 april 2011, 09:32
Filed under: Allmänt, musik, personligt

If you’re lost you can look
and you will find me
time after time
If you fall I will catch you
I’ll be waiting
time after time

Kolla här då..



Biljakt och trafikolycka i Tallboda
04 april 2011, 22:41
Filed under: Allmänt, nyheter, personligt

Ikväll hörde vi ett helt gäng utryckningsfordon från vår lägenhet. Vi spekulerade lite i vad det kunde vara. Fick sedan veta att det hade inträffat en olycka bara en liten bit från där vi bor. Har flera bekanta på fejsbokk som gjorde spännande uppdateringar efteråt.

Läs om biljakten här.



Livet är en fest – eller också inte
04 april 2011, 15:06
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, ful blir snygg, Hälsa, Hus och hem, husbygge, personligt

Fy för alla surdegar som ligger här och pyser och jäser.

Anton har fått gå till mormor en stund och jag har varit iväg på ett möte om vårt hus. Jag är glad att jag inte är inblandad i de sista vändorna där. Nu är de oense om en del grejer som har med carporten att göra. Vi får se hur det går.

På (om)vägen svängde jag förbi IKANO och köpte ett nytt verktyg till mitt hår. Nu kan jag ha vågigt.

Ska dra och hämta Wilmer nu. Sedan ska jag åka och kolla hur det är med Anton. De små ska hämtas snart och sedan är det kväll. Redan.



En ny dag – ett sjukt barn
04 april 2011, 07:41
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Hälsa, Hus och hem, husbygge, personligt

Anton är sjuk igen.

Helt makalöst sjuk vår det har varit här hemma hittills. Har aldrig varit med om dess like.

Anton har feber. Inte så jättemycket men ändå så mycket att skolgång idag inte var aktuell. Han har afteblåsor i hela munnen också. Kanske kan det vara därför han har feber.

Jag kan ju lägga ner vad än det var jag hade för planer för idag. Ett möte har jag som jag måste gå på efter lunch. Men det löser sig.

Vår utflykt till Norrköping igårvar trevlig. Vi hängde i gymnastiksalen på Fredriks jobb en stund sedan gick vi och köpte glass. Med oss hade vi trevligt sällskap. Så det var perfekt.

Nu ska jag styra upp det här hemma. De små barnen ska lämnas till dagmamman.



Sunday – en grå dag
03 april 2011, 09:42
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hus och hem, personligt, Resor och utflykter
Februar 2011

Söndag idag. Solen lyser med sin frånvaro.

Vi har planerat en liten utflykt till Norrköping idag. Utflykt är verkligen vad det är. Eller snarare flykt. Det finns mycket att fly från här hemma nu. Disk, tvätt och damm.

Inatt kunde jag inte sova. Jag låg vaken till halv fem. Kan bli en trött dag idag alltså.



Lördag 110402
02 april 2011, 23:27
Filed under: Allmänt, Barnen, Familj, Hus och hem, personligt, sport
  • Morgontrött
  • Frukost
  • Plock och dammsugning
  • Telefonsamtal
  • Mer städning
  • Lunch
  • Dusch och fix
  • Hockey i Stångis för Wilmer med kamrater och trevligt sällskap för mamman
  • En lugn stund
  • Mat
  • Packning till Anton som sover hos Alle i natt
  • Stoj
  • Lugn


Äta banan och hoppa i sängen
01 april 2011, 10:33
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hälsa, Hus och hem, personligt

Magsjukan går för fullt på fredagsdagiset igen. Man skulle lätt kunna ta det för ett aprilskämt men så är inte fallet. Vi gick dit men hem igen. Det var inte bara vi som gjorde så idag.

Ärligt talat förstår jag inte hur de bär sig åt för att ha magsjukesmitta i huset i flera månader. Jag är helt införstådd i att det finns många olika virus som går runt men jag har även hört att föräldrar ljuger och säger att deras barn har feber och förkylning istället för att berätta att de har magsjuka hemma och sedan lämnar syskon i alla fall fast man inte ‘får’. Dessutom lämnar en del barnen till dagis igen innan de är helt friska och smittfria. Sunkigt.

Ossian och Didrik har hoppat i sängen och ätit glass och banan sedan vi kom hem. Det blir lunch på M idag tror jag. Ska försöka att få lite nytta gjord också.

Nu barnkanalen.



Traktordelar på is
31 mars 2011, 21:13
Filed under: Allmänt, Bilder, Humor, personligt, sport



Torsdag – Cloetta Center och Arbetsförmedlingen
31 mars 2011, 20:58
Filed under: Allmänt, Bilder, Familj, Humor, Jobb och plugg, personligt, sport
Jag i CC

Sitter i CC för andra gången idag. Ska fatta mig kort.

Har just lotsat ett gäng yra traktordelar åt rätt håll. Inte lätt att hitta omklädningsrummet då man kommer till storstan 😉

Var här med Anton för extrainsatt träning tidigare idag också. Tyvärr orkade han inte hela träningen idag. Vad ska vi göra med detta barn som inte kan få i sig tillräckligt med energi? Kosttillskott?

Is före traktordelar

Idag har jag varit på Arbetsförmedlingen. Fick med mig en fin liten mapp hem. Väldigt roligt. Jag sa till damen att jag kan tänka mig jobba med lite av varje. Då föreslog hon lokalvård. Jag ville inte verka snobbig. Som vanligt. Så nu kanske jag får ett städjobb så småningom. Spännande.

När jag kom hem var det någon snällis som hade tipsat mig om ett jobb.

Jag är väldigt nyfiken på vem. Har dock misstankar. Skyldig må ge sig till känna i kommentarsfältet.

Det är ett jobb som jag gärna skulle ta och för vilket jag har alla kvalifikationer.

Nu ska jag gå in och kolla lite ishockey. Nåja.

Tjing.



I will survive
Livsnödvändigheter

Det är lite mycket nu.

Dels är det huset. Det har sysselsatt mig på heltid under gårdagen och på halvtid idag. Ossian har varit sjuk ett par dagar så han har svansat med. Idag var han tillbaka hos dagmamman men igår var vi vid huset han och jag. Åkte därifrån med en bunt uppdrag att lösa. Löste dem. I morse kom mer. Nu har det lugnat sig. Blir nog ett möte på måndag.

Det har varit lite jobb under veckan. I måndags och idag. Storstädning, produktpärmar och brochyrklistermärken. Bra där.

Sedan är det en annan sak som jag gått igång på kollossalt. Typiskt en sådan grej som jag inte kan skriva om här. Kommer inte heller att skriva om det på den andra bloggen. Jag gillar inte att vara kryptisk på bloggen egentligen. Men nöjer mig med att fråga mig; hur svårt ska det behöva vara? Hur. Svårt. Ska. Det. Behöva. Vara?

Har varit på affen och skaffat ett serotoninkit. Se bild ovan. Ska se om det hjälper. Bara barnen somnar snart.

Nu kväll.



En ny dag – eftertanke
30 mars 2011, 09:54
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, bloggande, Familj, Hälsa, personligt
En älskad liten pojke

Onsdagmorgon.

Vaknar till ytterligare en dag. Otroligt trött men kanske lite mer tacksam än jag brukar vara en vanlig onsdagmorgon. Kanske med lite mer insikt i livets skörhet än jag brukar vara en vanlig onsdagmorgon.

Det händer varje dag. Unga människor dör. Familjer blir kvar för att klara sig utan en viktig medlem. För det mesta berör det bara de närmaste. Ibland berör det en hel värld. Eller en hel bloggvärld.

Orättvist är ett ord som ofta används. Jag tycker att det är fel ord. För hur skulle någonsin rättvisa kunna skipas? Ofta ställs frågan ‘varför just jag?’ mer sällan eller kanske aldrig ‘varför inte just jag?’. Det kan aldrig bli rättvist.

Linda skriver inte längre. Och jag tänker; det hade kunnat vara jag.

De sociala medierna har skapat en ny arena på många sätt. Med lätthet kan man komma nära. Följa. Påverkas. Tillgången på texter, bilder och livsöden serverade i små askar är obegränsad. De senaste åren har jag tagit del av de mest hjärtskärande livsöden man kan föreställa sig och sett foton på små, svårt sjuka barn under deras sista timmar i livet. Real time. Jag har läst om ensamstående, missbrukande mödrar utan anhöriga vars kroppar tynat bort och gett upp. Och det har varit på riktigt.  Riktiga människor. Riktiga liv. Eller fragment av riktiga liv som fladdrar förbi.

Man kan välja om man vill titta eller blunda. Ingen skugga ska falla över den som väljer att klicka vidare. Ibland har jag gjort det. Om man väljer att titta står man försvarslös inför den ocensurerade verkligheten. Väljer man att titta så väljer man att se en bit riktigt liv. Att låta en bit av andra människors riktiga liv komma en nära. Inte alltid ett lätt val.

Om man väljer att titta så är det svårt men även bra på ett sätt. Det föder en kontinuerlig ödmjukhet inför livet och påminner om att ingen människa är odödlig. En helt vanlig dag för mig är livets sista för någon annan. Enkelt.

En påminnelse. Om livets skörhet.