Jag tror det.
Efter att ha legat i träda i ett par år är det dags för bloggen. Dags att resa sig ur askan och göra det den är till för.
Att sprida sanningen. Sanningen ur MITT perspektiv.
Det är tid att skapa ordning. Att ställa till rätta.
För mig är det dags att ta ansvar. Att inte låta tystnaden bli en passiv eftergift.
För länge har jag låtit det ske. Nu är det över.
Välkomna tillbaka vänner!
You ask me where to begin
Am I so lost in my sin
You ask me where did I fall
I’ll say I can’t tell you when
But if my spirit is lost
How will I find what is near
Don’t question I’m not alone
Somehow I’ll find my way home
~ Jon & Vangelis ~
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Fest och kalas, iPhone, personligt
På bilden: Guess who..
– Posted using BlogPress from my iPhone
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Fest och kalas, iPhone, personligt
På bilden: Anton 13 år.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, iPhone, personligt, Resor och utflykter, skolan, sport
På bilden: En djurvän
I morgon åker han till Turkiet med mormor och morfar för att spela fotboll i en hel vecka. Hockeykillen som plötsligt blev fotbollsfrälst och njuter av det i fulla drag. Tjatade sig till ett skolbyte en månad in i höstterminen och hamnade så rätt på Ekholmsskolans fotbollsprofil. Kan vara värt ganska mycket tid på buss för att få hålla på med det man älskar bara lite, lite mer. Snart tonåring. Mammas lille..
– Posted using BlogPress from my iPhone
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Fest och kalas, iPhone, personligt
På bilden: En stor men liten hand.
Jag hoppas att dessa ord kommer att finnas kvar för dig att läsa en dag. En dag då du är tillräckligt stor att förstå. Känslan.
Jag minns morgonen. Det var kallt ute. Snö. Sportlov och dina syskon skulle gå till skogen och grilla korv med sin dagmamma.
Den där morgonen visste jag. Jag visste innan jag egentligen känt att det var dags.
Jag hade legat vaken på natten. Mörka vinternätter tillsammans med MTV och tankar. Glada och ledsna.
Sjukhuset hela dagen.
Jag minns teveapparaten. Den på ett stativ och med en rullande text som meddelade att nu var det dags att skaffa box för det analoga tevenätet sjöng minsann på sista versen. Det hindrade inte OS. Damernas hockey.
Kväll.
Soppa. ”Sitt nu på den stora bollen där borta!”. Inget händer. Amniotomi. Vatten. Den där lukten som meddelar att.. nu.. är det hög tid.
Då det var dags för den sista kraftansträngningen fäste jag blicken och fokuserade. Minns bilden framför mina ögon. Svart och gul. ”Gasflaskor förs i säkerhet vid brandfara”. Som stämplad vid näthinnan finns den kvar.
Två varv hårt runt halsen. Navelsträngen. Hjärtjud. Knack, knack, knack. Klipp. Ute. Skrik.
En pojke. Till.
Vackra lilla barn.
Natt. Smärta. Lite skrik. Smärta. Panodil. Aj.
Morgon. Stålmannenstrumpor.
Dags att möta den. Vardagen. Barnen. Kärleken. I. Livet.
Älskade pojke.
Åtta år idag.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, iPhone, personligt, Resor och utflykter, sport
– Posted using BlogPress from my iPhone
Lottas Dagbok 