Jodå såbraså
Precis. Och så tar vi nya tag.
För det var väl ingen som egentligen trodde att något skulle bli bättre än innan. Det blev det dock på sättåvis.
Nåja.
Vet att jag lämnade er trogna bloggläsare i en spännande cliffhanger mitt under Laxacupen. I Halmstad fick Ossian blindtarmsinflammation. Istället för att spela fotboll låg vi på lasarettet och sedan satt han på kanten och kollade på de andra då de spelade fotboll. Vill berätta mer men John Blund står och gnäller här intill. Återkommer möjligtvis om tarmen och med bild.
Jag har tandvärk. Inflammation i pulpan. Orka.
Somnar.
Juli 2016
Note to self.
Städa och rensa – check.
Gothia cup – check.
Lite annat – check.
Hslmstad Laxacup – pågående.
Ossian blev tio
Fin som på bilden ovan.
Det är någon vecka sedan nu. Egentligen var han med sin pappa på födelsedagen men var på en blixtvisit här hemma och tog emot en stor present. Nu sitter han som en kung den där Ozzy. Tio år gammal. Livet rullar vidare.
Den tjugoförsta november tjugohundratre föddes Wilmer Persson…

I ett nötskal
..på US i Linköping klockan femton och nitton.
Idag fyller han tolv. För första gången finns jag inte där i tåget som ska gratulera på morgonen.
Min kloka, fina pojke.
Grattis på födelsedagen Wilmer! Mommy loves you. Ses i eftermiddag…
Du där

Stilla
Kom
Ligg här
Intill
Stäng
Se
Oss
Två
Dra in
Känn
Doften
Håll
Om
Mig
Hårt
Mjukt
Släpp
Aldrig
Igen
Grattis Didrik – sju år idag

Min fina bäbis
Fina du. Idag har du fyllt år hela dagen. Från det att du väckte mig i morse tills nu då du ligger i sängen i ditt rum och sjunger för mig. Alla som kommit i vägen för dig och din lilla radiostyrda monstertruck vet att idag är det din födelsedag. Från Linköping till Örebro.
Fina lille du. Hade jag kunnat ge dig himlens alla stjärnor hade jag gjort det. Och månar. Och solar. Och svarta hål också om du vill ha. Allt.
För alltid min lille, lille pojke.
Grattis på sjuårsdagen!
Vad var det som hände?
Var på match idag. Fotboll. Anledning till eftertanke.
Det slog mig hårt i huvudet.
Vad hände med den där lille, lille pojken som föddes för snart fjorton år sedan? Nu sprang han där på låtsasgräset på sina korta men gängliga ben.
Minns då jag hade honom i min famn. Han var knappt en vecka gammal och jag lovade att han aldrig skulle bli stor.
Det blev han. Han har växt. Det är bra.
Nu är han nästan lika lång som jag. Hans fötter växte om mina för år sedan och han står stadigt på jorden nu.
Han ska bli en man. Jag har fortfarande lite svårt att förstå men så kommer det att bli.

Pojke Persson