Skryt
”Kommentar från läraren:
Charlotte Persson
Sluttentamen i makroteori 15 hp 6/6 -09
Betyget är Väl godkänd
H*** L******
Examinator”
Uppsatsuppdatering
I tisdags var jag i Motala med anledning av det här. Det ser ut att bli av nu. Ämnet för uppsatsen är föräldrakurser. COPE närmare bestämt. Så nu ska jag börja jobba med det. Upplysningsvis.
Lite stressigt är det just nu
Inte många appdejts de senaste dagarna. Jag har en del. Förhoppningsvis redogörelse ikväll. Ska till jobbet nu.
Tjing!
Anton gick till första klass..
..för sista gången idag. Nedan ser man honom då han skulle cykla till sin första dag i förskoleklassen. Bilden brevid tog jag i morse innan han drog till skolan. I morgon är det avslutning och då ska vi alla ha en ledig dag. O my God va´ tiden går. Och vad armar och ben växer. (Håret? Nae.. det förändras INTE.)

(Det är väl ingen som undrar vem det är som lurar vid sidan på bild nummer ett va?)
Someone please call 911
I dag var vi vid båten. Men det sket sig. Så vi åkte hem. Började om. Åkte dit igen. Det gick bättre till en början. Det blåste. Lutade. Barnen blev rädda och grät. Vi åkte hem.
Jag skulle vispa grädde. För hand. Tre deciliter. Tappade ut den utanför ytterdörren just då den var klar. Efter att ha vispat. Och vispat. Jag sa det fulaste ord jag kan. Horbock.
Vi gick och röstade. Sedan åt vi pizza.

Raggarbilar och en sumplax
I dag efter tentan åkte vi till Skänninge för att kolla på raggarbilar. Vi hann lagom höra en BMW börna innan kalaset var slut. Och tur var väl det för hade vi varit där tidigare så skulle vi fått betala femtio spänn per skalle i inträde. Nu kunde vi istället vandra på rymliga gator för att se en och annan gammal Buick och någon Porche.
När vi kom hem skulle vi laga mat. En lax uppfiskad i en konstgjord sjö i Helsingborg stod på menyn. Det skrubbades potatis och gjordes kall örtsås och laxen bäddades in i folie och ‘ugnades’ en lång stund. När den kom ut och provsmakades var det som att bita i ett flak mossa. Det smakade apa. Den värsta fisk jag smakat i hela mitt liv. Jag visste inte att fisk kunde smaka skog. Det var bara att skynda till affen och köpa lite kallrökt lax som vi kunde äta till allt det andra som stod framdukat. Ossian hängde med. Han hade just passerat en av sina dagliga existesiella kriser; ‘Mamma det där är klääääder det är inte shorts! Jag vill ha dom där taggiga mamma..’ Slutet gott allting gott.
Nu är det fotboll. Ungarna har lagt sig och Didrik sover.
Tjipp!
PS – piss
Jag glömde ett par grejer.
Den här fantastiska dagen slutade med att jag krockade med mammas och pappas garage. Jag körde alltså rakt i porten på mammas del av garaget så att den blev knölig och knappt går att öppna längre. När Ossian kom hem fick jag veta att han rivit bort en halvmeter tapet från dagmammans vägg men att ‘hon lagade den’ (hur tänker barn?). Som grädde på moset har nu även hamstern Ludvig gnagt sjutusen små hål Didriks fina grön-vit-randiga body. Han (odjuret) hade fått tag i den i tvätthögen som låg utanför buren och dragit in den genom ‘spjälorna’. God natt.
Cirkusångest
Jag lider av en speciell typ av ångest. Cirkusångest.
I dag är det en cirkus som har föreställning här i Tallis. Varje år vid just den här tiden kommer den där cirkusen hit och fäller upp sitt tält borta vid fotbollsplanen. Varje år går dagmammorna dit under dagen och títtar på lamor och ‘kaneler’ och matar getterna. Så även idag. Flera gånger har vi varit på föreställningen med barnen. För det mesta hinner de bli ganska uttråkade innan det är slut och den minsta brukar somna. Och det kostar mycket pengar. Ändå känns det jobbigt att inte kunna gå dit med dem. Det räcker att de säger att de vill gå för att jag ska få ont i magen och fråga; ‘..är det några av era kompisar som ska gå eller..?’ Och jag vet varför jag känner så. Jag minns hur jag satt ensam kvar på lekpatsen medan de andra ungarna och deras föräldrar drog på cirkus när jag var liten. Jag kommer ihåg hur gärna jag ville gå. Jag minns att mamma sa att ‘det inte var någon riktig cirkus’ den där som var där just då, för att ‘den har inga elefanter.’ Vi skulle gå på cirkus då den riktiga cirkusen kom (när kom den?) den som hade elefanter. Så kan det väl vara. Man prioriterar olika. Alla gillar inte cirkus.
Fine.
Vad händer..? Förskoleklassamtal, ponnyridning och ögonoperation på g
Vi är själva sedan i måndagskväll. Jag och barnen. Det händer grejer varje dag nu och jag har tenta på lördag.
I måndags var det besiktning av vinden. Jag orkade inte städa den så jag höll mig undan hela dagen så jag skulle slippa möta de stackars besiktningsmännen som fick navigera mellan våra prylar för att nå fram till innertaket efter att de få trava in med huvudnyckel.
I går var jag på samtal med vår dagmamma om Wilmer som ska börja i förskoleklass till hösten. Allt var bra. Men vem trodde något annat (?) Tyvärr fick vi även ett tråkigt men inte oväntat besked om något annat också.
I dag skulle jag ha gått på FiF-möte på skolan men jag hade inte någon som kunde ta hand om di sma så jag gick med dem till bostadsrättsföreningens trivselkväll istället. Vi hade Antons bästis med oss också. Barnen fiskade i fiskdammen och åt varmkorv med bröd. Ossian vågade sig på ponnyridning. Förra veckan var de på besök på en bondgård med dagmamman och då hade varken Ossian eller Wilmer vågat rida. I dag var Ossian modig. Det var en liten rackare till häst han red på men travade gjorde den så att hela Ozzy hoppade fram å tebaka på hästryggen. Jag tror han tyckte att det var lite läbbigt.
I morgon ska Anton och jag till ögonkliniken. Han har äntligen fått kallelse till operation av sitt öga. Vi vet inte exakt när den ska ske ännu men det vi ska på i morgon är förundersökningen inför operationen så det kommer nog inte att dröja.
Didrik då.. han ålar fortfarande fram och är helt tandlös.. Han gillar det mesta man stoppar i munnen på honom. Det underlättar. Han är duktig på bitar. Handmixern vet jag inte ens var den är
Han har fått barnomsorgsplats nu. Min bebis.
Jag – en ängel?
Jag har gjort det här testet. Och det visade sig att jag är 17% ond. Alltså är jag inte helt genomgod. Det trodde jag att jag var 

Sanna Lundell – bloggtips
Jag har börjat läsa här. Det är inte ofta jag rekommenderar bloggar här trots att jag läser ett helt gäng. Men den här tycker jag kan vara värd en liten titt (..och ja det är Uffes dotter 😉 ) Jag håller inte med om allt hon skriver men idag skriver hon klockrent;
”Vi tenderar att se så kortsiktigt i livet. Vi vill ha snabblösningar, och vi vill gärna att alla de beslut vi fattar ska vara de bästa för alla, inte minst barnen. Därför tror jag att myten om den lyckliga skilsmässan florerar så flitigt. Vi vill så förtvivlat gärna TRO att skilsmässan var oundviklig, angenäm och ja – lycklig helt enkelt. Men det tror jag dessvärre bara handlar magiskt tänkande. Att vi tror att skilsmässan skall kännas lycklig om vi bara tänker den dit liksom. Det finns säkert mindre smärtsamma skilsmässor, men inte lyckliga.
En skilsmässa är som jag ser det alltid en form av misslyckande i den nära relationen till den andre. Ett svek mot barnen, och ett svek mot kärleken. Vi borde bli bättre på pauser, på att ta en time out i stället för att rusa in i nya relationer som vi tror ska bära med sig lösningen på hela vår existens.” Läs hela inlägget
Ett åtal
Anton säger att vi har ett åtal. Jag säger att vi har ett avtal. Han ska sköta sig (vilket i enlighet med vårt avtal inefattar en lång rad väl specificerade punkter med avseende på vad han ska göra och inte göra
). Om han håller sin del av avtalet är hans TV-spelsförbud (som ideligen blir förlängt) tillfälligt upphävt. Detta är dock i allra högsta grad villkorligt för förbudet kommer att träda ikraft så fort någon av restriktionerna i avtalet överskrids.
(Hmm.. kanske skulle jag ha upprättat ett skriftligt åtal öh…avtal.. Tänktentepårä 😉 )