Fett eller inte?
Mättat, omättat eller fleromättat? Om något alls?
Hur ska man någinsin veta vad som är rätt att äta och inte?
Ena veckan rensar man ut standardmjölk och smör från skolans kök (eller var man nu tillverkar barnens mat numera), och nästa kommer rapporter som den som beskrivs här.
Jag måste erkänna att jag knappt trodde mina öron då jag hörde att man bytt ut standard- och mellanmjölken i skolan mot lättmjölk och något lättmargarin. Det är möjligt att det i vissa enstaka fall kan vara nödvändigt på grund av övervikt men en sådan åtgärd på generell basis är för mig obegriplig. Och i detta fall finns inte ens argumentet att eliminera mättat fett utan att man helt enkelt ska minska fettintaget. Hallå? Vi snackar om små barn här. I mitt barndomshem har det alltid hetat att ‘barn ska inte äta lättmargarin för att fettet är så finfördelat att det fastnar i de tunna små kärlen’. Jag har aversioner mot Lätta och de där andra..
Därför blev jag glad då våra barns skola under förra teminen bestämde sig för att åter börja bjuda på standard- och mellan mjölk och riktigt smör till mackorna 🙂 Anledningen till att man valde att fatta detta beslut var att barnen helt enkelt slutade äta smör och dricka mjölk för att de inte gillade lättprodukterna.
Egentligen är jag inte någon fetthetsare åt endera hållet men jag fick ont i magen av de där smör- och mjölkåtgärderna för att det kändes så onaturligt på något sätt.
Jag tror att lagom är bäst. Och anpassat till individuella behov och kroppar.
Anton är hemma nu
Han är jättetrött och har inte öppnat ögonen sedan jag kom för att hämta honom vid ögonkliniken. Han mådde inte alls bra och jag fick avstyra alla planer på.. ja allt vad det nu var.. och skjutsa Anton hem till sängen. Nu sover han och det har han gjort sedan han kom hem (och förhoppningsvis hela kommande natten med tanke på vad klockan är nu 😉 )
Det finns lite foton som jag tror kan dyka upp här på bloggen i morgon eller något.
Nu Idol!
Jag skrev ju förut idag om den där nya tsunamikatastrofen. Nu såg jag att det har varit jordbävning där i närheten igen. Fy. Åter igen; perspektiv..
Jag hade bestämt mig för att inte skriva något om den där tsunamin…
..som drabbat Samoa. Mest för att det är så fruktansvärt hemskt. Men så kom morsan hit och snackade om det så bestämde jag mig för att skriva om det i alla fall. ( Här och här kan man också läsa om det om man vill.)
När jag var liten och bodde hemma hos mor och far så var de (som så många andra var på åttiotalet tycker jag mig ha sett i vänners föräldrahems bokhyllor) med i Bra Böckers bokklubb. De gröna tjusiga men ack så inaktuella lexikonen som tog en evighet att samla ihop står kvar i den mörkbruna billyhyllan från IKEA ännu idag.
I samma hylla stod även de andra Bra Böckerna. Bland annat en liten, halvtjock bok vars titel var Bäva Californien. Författarens namn har fallit ur mitt minne men även denna bok står kvar där ännu idag. Omslagspappret på boken täcktes av bilden av en ENORM våg som slog in över en stad med höga skyskrapor. Förslagsvis en stad i Californien. Vilken vet jag inte. Jag minns att jag brukade smyga in i vardagsrummet där de där billyhyllorna stod på den tiden (numera föpassade till arbetsrummet) och rycka ut den där boken och titta på omslaget. Det var min största skräck att något sådant skulle inträffa.
Så på annandag jul 2004 då den stora tsunamikatastrofen tog livet av så många människor kändes det som att en av mina största farhågor blivit besannade. Häromdagen skrev jag om Estonia. Det var lite samma känsla (..och ja, jag är ‘rädd’ för en jäkla massa grejer..) Sånt händer liksom inte.
Men nu har det hänt igen, och det sägs att det pantalet döda människor bara stiger hela tiden. Grymt.
Hjälp! Skånskan är hotad!
Som dialekt alltså.
Alla som hänger här hos mig på mer kontinuerlig basis vet att min familj består av 33% infödda skåningar och av dem 50% skånsktalande skåningar. Detta gör denna fråga till en mycket viktig och känslig sådan för vår familj 😉
För om jag förstått det rätt är alla de attribut som definierar ens ursprung viktiga då man lyfts ur sin naturliga kontext. Här hemma säger man helt enkelt inte något annat än att skånskan är en vacker dialekt. Östgötskan får (med all rätt) en hel del skit utan att det på något sätt uppfattas som personliga påhopp. Men skånskan är helig.
Skånska ÄR ju så vackert! Eller hur? Hoppas att den inte försvinner alltför fort;-)
..och eftersom att jag vet att jag har många skånsktalande läsare vill jag bara säga att åvanstående bör läsas som skrivet med glimt i ögat. Det kan det aldrig med överdift påminnas om.. i en blogg. Kram på er!
Onsdag – opdag – deppdag
Jag fortsätter på depptemat.
I går (och i förrgår) skrev jag ju om min förhoppningsvis tillfälliga lilla svacka som jag genomlever just nu. Det känns iofs lite bättre nu. Jag har varit inne på US och vinkat av Anton då han rullades in på sin skelningsoperation (bilder kommer strax), och fikat med bulle hos mamma för att sedan komma hem och vårda min blogg lite innan jag startar upp med eftermiddagens plugg. Tänkte jobba lite med uppsatsen och invänta boken i ekonomistyrning. Med lite tur dimper den ned i lådan idag.
Men vad händer då med mitt flitigt återuppbyggda humör och mitt återvunna självförtroende. Om inte DET HÄR! Allvarligt..
No more comment.
Ångestframkallande forskningsresultat
När jag florerade runt bland nyheterna nu på morgonen för att hitta en länk till det här snubblade jag över detta just i samma sekund som morgontvn kablade ut nyheten.
Forskning visar att de som var poppis i skolan har en bättre hälsa senare i livet.
Jag tänker tillbaka på min egen skoltid och försöker med ett överslag att sätta upp någon sorts odds för hur framtiden kommer att se ut för en annan. Kommer fram till att jag säkert kommer att klara mig.
Sedan tänker jag på mina egna ungar. Fyra stycken har jag som skall matas, vårdas och värmas. De ska skjutsas till aktivteter och det ska läsas läxor. I en relativt nära framtid förväntar jag mig att även att det kommer att börja tjatas om diverse dyra märkesprylar och så vidare, och så vidare.
Nu ska man även oroa sig för barnens framtida hälsa med utgångspunkt i deras sociala situation i skolan.
Vojne, vojne!
Rika bebisar får mer tutte
En studie (som vem genomfört?) visar att morsor med gott om flis ammar längre än fattiglappsmorsor.
Intressant tycker jag. Och fortsätter att vara kärringen mot strömmen.
Jag ammar Didrik fortfarande. Han är drygt ett år nu och jag har inga planer på att sluta ännu på ett tag. Han är ganska självständig ändå, äter gärna mat, och det funkar bra hos dagmamman så jag ser ingen anledning att sluta då han fortfarande är så liten. De andra av våra barn är ammade runt ett och ett halvt år. Och fattigare morsa än jag får man nog leta efter 
Jag vet att det är vanligt att man har åsikter om det ena och det andra då det gäller amning. Därför vill jag bara påpeka att det är ok för mig att man gör hur man vill med amningen. För min del kan man avstå från amning helt om man vill. Non of my business. Säkert finns det någon som tycker att jag är riktigt äcklig som ammar en ettåring också. Helt ok.
Om det där helikopterrånet
Nu har de gripit en snubbe som de tror körde helikoptern.
Man blir förbannat illa berörd när man läser Aftonbladet att han har barn osv. I bland kan man väl känna lite som så.. att de kanske borde ligga lite lägre med sin utkabling av halvkänsliga uppgifter innan man vet att han är skyldig. Kolla på bilden här.. det står en barncykel utanför hans hus. Lika stor som Antons 😦
Jag är inte för censur (behöver jag påpeka det?) men det tar 30 sekunder att hitta både namn på och adress till den där killen. Det tycker jag inte känns fräscht.
Äntligen måndag – ett litet lufthål *kwack*
28 september 2009, 08:58
Filed under:
Allmänt,
Barnen,
bebis,
bloggande,
Familj,
Hälsa,
Jobb och plugg,
Kändisar,
kultur,
nyheter,
personligt
Faktiskt.
Kommer surfande och upptäcker i statistiken att Roman Polanskis gamla klavertramp tydligen var jätteintressant. Gäsp.
I dag får det bli jobb med upppsats här hemma. Jag ska beställa en bok också.
Alla är friska och i skola och hos dagmamma idag. Dee sover på altanen och ska lämnas vid kvart över elva som vanligt.
I morse var jag så fruktasvärt trött så jag satt i trappan och skrek fula ord innan jag lyckades släpa mig ner och få i mig lite äppeljuice och vaknade till. Anton är lika morgontrött som jag. Vi har ett speciellt samförstånd där, han och jag. Alla som studsar upp och hoppar in duschen och säger ‘go´morron’ för att i nästa andetag gnälla ‘men jag är liiika trött’. No way leverpastej. Anton å jag, vi döööör på morgonen 😉
Snart är det Mårten-gås också. Trevligt. Fram till dess får vi nöja oss med den här tidningsAnkan 😉
Hörs då 
Farbror Bosse – den fransk-polske regissörversionen
Jag hörde det här på radio idag.
Filmregissören Roman Polanski har satt på (eller nåt?) en trettonårig tös i USA för en himla massa år sedan och nu har han blivit gripen.
Gubben är nu 76 år. Brottet ska ha begåtts för en sisådär 31 år sedan. 76 – 31 = 45. Det betyder att Farbror Roman var 45 bast då han gjorde det.
Snuskgubbe.
15 år sedan Estoniakatastrofen
Helt otroligt att det redan gått femton år.
Jag minns det som om det varit igår. Jag vaknade upp på morgonen med min lille Dixi-TV blinkande brevid mig. Jag såg båtarna skvalpa runt i rutan men det tog en liten stund innan jag fattade vad det var som hade hänt.
Jag har alltid varit.. ja .. vad ska man säga.. jag har haft stor respekt för havet 😉 och det blev lite känslan av ‘vad var det jag sa’. ‘Sånt händer inte’ sa alla. Det visade sig att det inte stämde.
Jättehemskt var det i alla fall. Usch.
Femton år har gått.