När man läser Aftonblajan skulle man kunna tro det.
.. är tyvärr lite väl lokalt för att vara kul för alla. Men har man koll på hockey så kan det vara kul ändå. Det finns på Helsingborgs Dagblad. Ta en titt 😉
I Landskrona blir en äldra kvinna misshandlad så illa att hon får livshotande skallskador. Anledningen var att hennes man hade tutat på en bil som han tyckte stod på fel ställe (om jag fattat rätt). Länk till artilkel på DN här.
Och jag tänker.
Jag tänker mig att jag sitter i bilen. Kanske har någon av barnen.. gjort något så jag blivit tvungen att stanna lite illa. Kanske är det ett säkerhetsbälte. Kanske är jag ensam med allihopa och kanske skriker två eller tre av dem för att de är missnöjda. Kanke alla. Kanske är det någon som mår dåligt och gåter. Kanske något annat. En stressad situation som har gjort att jag måste stanna till lite halvtaskigt.
INGET skulle göra mig så provocerad, som ett tutljud i örat just då. Och jag erkänner villigt att om jag vände mig om just i den situationen (likt någon jag beskrivit ovan) och ser att det är en gammal gubbe (med keps!) som sitter där vid ratten i den tutande bilen, så skulle detta faktum provocera mig ännu mer. Så är det. Jag står för det.
Men.
Jag skulle aldrig komma på tanken att gå ut och ge någon en snyting ändå. Och det skulle jag inte även om jag var stor och stark och inte var rädd för att få stryk själv. Hur provocerad jag än blev så skulle jag inte göra det. Dels för att jag säkert själv skulle bli anmäld för misshandel, men även för att jag inte tycker att man förtjänar ett kok stryk i den situationen. Det finns ju ORD, herregud. Det räcker långt 😉
Sedan finns det situationer då någon verkligen ‘förtjänar’ en snyting eller två. Som den som snodde min kamera exempelvis. Eller en situation jag hörde talas om igår (som jag tyvärr inte kan beskriva här) tex, där en person hade känt att ‘jag har aldrig varit så nära att…’ men ändå hade låtit bli. En tjolablängare där hade varit förödande och totalt lyft bort fokus från det som var viktigt.
OK. Glider lite längre ned i tratten. Jag tänker på två saker:
Det handlar naturligtvis om kontroll. Att kunna lägga band på sig själv i situationer där man så bör. Utifrån synvinkeln att konsekvenserna av ens handlande blir oproportionerliga i förhållande till ursprungsproblemet. Detta leder in på nästa punkt. Att tänka något längre än för stunden. Vad händer om jag gör si eller så? Det framstår troligtvis som otroligt fånigt att behöva resonera kring vuxna människors handlande i termer som man resonerar kring fostran av sina barn 😉 Men ack nödvändigt.
Och frågan blir då följdaktligen:
*se rubrik*
..och glöm nu inte att detta handlar om VUXNA människor!
Otäck rubrik. Visst.
Jag såg Uppdrag Granskning på svt häromkvällen.
Efteråt tänkte jag skriva något om innehållet. Men eftersom jag hatar att skriva dåligt om viktiga saker, och inte har tid just nu att verkligen lägga tid på genomtänkta inlägg på bloggen, har jag låtit tankarna gro. Och jag är så nöjd med att det finns andra som skriver om det bisarra som hände efter att en flicka blev våldtagen på en toalett på en skola i Bjästa.
Och det är tur att något händer nu. Kanske upprättelse. Kanske kan den tredje undvikas.
För detta är nog bland det värsta jag hört talas om i hela mitt liv. Sant. Människor är odjur ibland.
Usch. Jag mår illa av orden.
Som presidenten fint själv uttryckte det: It´s a victory for common sense..
Nu ska det genomföras också.
Läser på DN att solariebranschen går på knä.
Jag har solat många gånger. Nu var det länge sedan faktiskt. Det är ju inte så att man har prioriterat utseendet på senare tid precis. Jag skriver i allafall inte detta för att jag vill vara någon präktkärring som alltid gör rätt och värnar om hälsan i alla lägen.
Men.
Strålsäkerhetsmyndigheten har slagit fast att man får cancer av att sola solarium. Att det är lika farligt som att sola utomhus. Strålsäkerhetsmyndigheten stöder sina rekommendationer på rön sammanställda av WHO:s cancerforskningsinstitut.
Jag kan inte låta bli att småle lite åt att man från solariebranchens sida vill att man ska lyfta fram de positiva effekterna av solariesolning. Jag vet inte om man menar att det ska ske samtidigt som man rapporterar om att man får cancer av att sola solarium eller om det ska ske före eller efteråt 😉
Det positiva är att: 1. Man blir brun och fin. 2. Man blir fin och brun. 3.? Någon som vet fler?
Sedan förefaller det märkligt att denna ‘nyhet’ är en sådan kioskvältare att den håller på att ta kol på en hel bransch. Är det verkligen någon som är förvånad? Jag hade faktiskt på känn att det var lika farligt med solariesolning som med vanlig sol 😉 Om man sedan jämför solariebranschen med tobaksbranschen (i kategorin ‘farligt men trevligt’) så har inte rapporteringen om tobakens risker petat några cigg- och snusföretag i sjön vad jag vet, trots att cancerinformationen om dessa produkter inte borde gått någon brukare förbi 😉
Ja. Jag kommer säkert att sola igen. Dock med måtta preceis som förr. Om det finns några solarieföretag kvar den dag jag får tid och lust. Ifall inte så klarar jag mig ändå. Det finns brunkräm 🙂 Då slipper jag krokodilhud också.
Vill börja med att säga att jag är beredd på mothugg nu. För det är säkert minst en som kommer att missförstå mig.
Det gäller pappor som inte vill bli pappor. Och innehållet i den länkade artikeln i synnerhet.
För det första så har debatten om huruvida de ofrivilliga papporna ska behöva betala underhåll eller inte fel fokus. Pappor betalar inte underhåll för att mamman ska bli rikare utan för att deras barn skall kunna få mat på bordet och kläder på kroppen. Utan personlig erfarenhet på området vågar jag ändå säga att underhållet (det som motsvarar Försäkringskassans underhållsstöd) inte täcker hälften av kostnaderna som barnet medför för den ensamstående mamman. Och vem ska betala för barnet om inte pappan ska göra det? Ett allmänt bidrag till alla ensamstående mammor? Så att alla i samhället ska betala för att vissa pappor inte vill ta ansvar? Om man utgår från barnets bästa så är detta ingen diskussion. Personen som blir intervjuad i artikeln tycker att sådana som han ska slippa betala underhåll för att morsan till hans barn redan hade mycket pengar. Det tänker jag inte ens kommentera (mer än gratulera damer med gott om flis till ökade möjligheter att få ett ragg på krogen om hans önskemål skulle bli verklighet 😉 ).
För det andra så kan man inte alltid välja. Eller välja bort. Ibland faller ett ansvar på en individ som man inte har beställt. Man kan bli sjuk eller förlora en närstående. En kvinna kan bli gravid. Ofrivilligt. Och måste ta ställning. Bli en ofrivillig mamma. Ska hon också slippa betala för sitt barn då? Visst kan hon välja att göra abort men det är inte alltid ett lockande alternativ med konsekvenser för henne som en ‘borväljande’ pappa inte skulle komma i närheten av. Jag skulle vilja säga att en mammas situation vid en oönskad graviditet inte är särskilt rolig. Hon kan aldrig komma undan ansvaret. Trots att hon har valmöjligheten.
Vilket osökt leder in på..
..det tredje: Perspektiv. Man talar om barnens perpektiv i Sverige 2010. Så även juridiskt. ‘För Barnens Bästa’. Ser man situtionen från pappornas perpektiv så ska de givetvis inte betala underhåll eller behöva betala underhåll (eller för all del behöva anstränga sig för att skapa en god relation till sitt barn). Stackarna. Det snackas om pappornas rätt att välja (och pappornas rätt till sina barn i andra sammanhang) osv. Jag upplever att det som diskuteras allmänt är barnens rätt (vilket är bra) och pappornas rätt.. till det ena och det andra. Jag gissar att det skulle upplevas provocerande om man skulle börja se alla situationer ur mammornas perspektiv (och det skulle nog i många fall inte förbättra pappornas förhandlingsläge i dessa situationer). Personligen tycker jag att det räcker med ett barnperspektiv, och jag oroar mig inte för att det juridiska läget i denna fråga skall förändras åt något annat håll.
För det fjärde så har man ansvar för var man sprider sin säd. Det är ett ansvar man inte har möjlighet att avstå från genom att lägga det på någon annan. Med den synvinkeln blir detta inget att diskutera.
Håller dock med personen som intervjuas i artikeln att man som pappa borde få hjälp om det förligger anknytningsproblematik. Det får man som mamma och det borde man få även som pappa. Det hade varit för barnets, föräldrarnas och samhällets bästa.
Amen.
Vill även påpeka att jag absolut inte är någon motståndare till att pappor tar lika mycket ansvar för barnen som mammor. Jag tycker att det är jättebra att man delar och gillar då båda föräldrarna är lika engagerade i föräldraskapet. Även om man kan diskutera i evighet när man man kan anses ‘dela’ och ‘ha lika stort engagemang’. Fast detta är en annan diskussion än den ovan. Likaså situationen då en mamma försöker undanhålla en pappa möjligheten att ta ansvar om han så önskar (och det inte föreligger anledningar till att han inte bör), är en annan diskussion.
Ställer mig även upp i rad bakom dem som tycker att författaren som nämns i artikeln borde varit anonym för sitt barns skull. Nog om detta.
Där tyckte han nog att han fick till det Horace Engdahl, då han i DN (14/3) skrev att ”bloggen är skrivandets återfall i adolesencen”. Dock hade han troligtvis inte räknat med briljanta Elin Cullhed.
Tack Elin! För att du står upp för oss förvuxna tonåringar som ägnar oss åt dessa självupptagna sysslor 😉
Horaceartikeln går inte att länka till. Om det handlar om hans påstådda motvilja mot sociala medier låter jag vara osagt 😎
Antar att ingen har missat En prins i New York 🙂
Och nu till verkligheten –>
I morse då vi satt i bilen på väg till Ossians fyraårskontroll på BVC Hörde jag ett lite kul inslag på radio. Tja.. man kan ju lyssna själv. Jag tyckte i alla fall att det var kul.
Mer om fyraårskontroll senare.
Nu massor av jobb 
I skuggan av rapporteringen från det jorbävningsdrabbade Haiti fann jag lite andra nyheter:
Hittade detta. Klart att sådant förekommer och jag ska inte neka till att även jag ibland funderat på att testa en annan kostym 😉 Läser dessutom ett par som man ibland kan fundera på huruvida de verkligen är på riktigt.
Hittade även ett bajsbråk som jag log lite åt, och som säkert kan roa någon.
Och så har en pojke blivit påkörd av ett tåg i Teeeby! Hu, så hemskt!
Denna pinsamt formulerade nyhet fick mig att krypa lågt in under filten.
Japp. Nu nytta 🙂
I morgon ska Eklundcaset examineras. Nu är klockan halv ett på natten så egentligen är det ju frågan om ‘senare idag’. Anledningen till att jag sitter vaken i denna sena timme är att vår opposition på det andra caset inte är klar förrän nu. Det är liksom lite trögflytande att arbeta äver Internet. I pauserna, eller snarare i väntan på att något ska hända, kan det bli lite tid över till annat. I dag passade jag på att googla den creddiga kvällstidningen Aftonbladet. Hittade ett par grejer som känns aktuella.
Först detta. Jag har ju köldskadade fötter. Det är ett gissel. Det behöver inte ens vara minusgrader ute innan mina tår förvandlas till, som en begravningsentreprenör en gång inte vågade säga högt (men som jag ändå förstod att hon menade), döingtår. Så ett hett tips är att vara rädd om sina perifiera delar då det är kallt ute.
Sedan detta. Förra veckan hade vi en liten diskussion om just detta med biprodukter i alkoholhaltiga drycker, baksmälla, och färg. Jag hade lärt mig att mörka drycker var mer baksmällaframkallande än ljusa, men det fanns andra meningar i diskussionen. Dock kände jag att jag ändå var tvungen att gå hem och läsa på. Nu är inte Aftonbladet min enda källa på detta, men jag har fattat att det är så att alkoholhaltiga drycker som innehåller många biprodukter i form av congener, eller släktgener, är mer baksmällaframkallande än andra. Dessa släktgener är akloholmolekyler behäftade med små aceton-, tannin-, eller acetaldehydgrejer (detta är jag inte helt hundra på rent konstruktionsmässigt, men biprodukterna består av dessa ämnen typ). Sambandet med färg är att dessa små biproduktmolekylgrejer ofta är färgade. Den dryck som, i synnerhet, var föremål för diskussionen var konjak (vilken jag har hört ska vara den värsta av dem alla för att den tydligen tillverkas på skräpet som blir över på något sätt). Så kanske hade jag inte så fel ändå 😉
Ja, ja.. nog om detta. Nu måste jag sova om jag ska orka Eklund i morgon..
I dag börjar det där klimatmötet i Köpenhamn som dom har tuggat om ett bra tag nu.
Ärligt talat; jag tror att det kommer att bli svårt att komma fram till något som verkligen kommer att bidra till att klimatet blir bättre (eller i alla fall slutar bli sämre så snabbt som nu). Om man ska säga det på ett fint sätt så tror jag att det kan vara svårt att lära gamla hundar att sitta 😉 Däremot så finns det hopp för den unga generationen 🙂
Jag såg den här kartan igår. Den visar var i världen man bränner jordens energi. Antar att man får hoppas att dessa länder har kloka politiker nu när det ska skrivas avtal. Iofs finns det väl kanske inget direkt samband med vilka som skitar ner mest. Men energin måste ju komma någonstans ifrån.
Och så finns ju de som menar att klimathotet inte är så stort som det sägs. Bland annat en professor i Uppsala hade uttalat sig till TV4 i morse. ‘Men va´ bra då’ tänker jag. Då fick de vatten på sin kvarn, de där som hela tiden söker ursäkter för att inte bry sig. De som hela tiden söker argument för att det är bra att ta bilen till grannen mitt emot.
Nog om detta. Dags för jobb med uppsats snart.
Lottas Dagbok 