Det här har börjat ta helt vansinniga proportioner.
För inte länge sedan såg jag undergångsfilmen 2012. En hel del häftiga effekter där. Som tur är bara på film. Kanske inte heller väldens bästa.
Inte konstigt dock att tankarna vandrar åt det hållet. Jag är egentligen ingen katastroftänkare men är uppväxt med en fullfjädrad. Kanske därför.
Jag vet naturligtvis att jordbävningarna i Japan inte kommer att göra så att jordskorpan trillar av. Men associationer ligger nära.
Tillåter mig ett litet leende här trots att det kanske inte är helt politiskt korrekt. Fortsätter sedan att se gravallvarlig ut. Det är ändå en av de största naturkatastroferna i modern tid.
Nu är det härdsmältor också. Häromdagen var det tsunamivågen.
Jag är lite nyfiken på hur folk pratar med sina barn om de här sakerna. Barn som blivit lite större som man inte kan hindra från att titta på teve och läsa på löpsedlarna.
Jag kan helt ärligt säga att jag inte har hundra procent koll på vad som händer vid en härdsmälta. Ej heller i detalj på vilket sätt en härdsmälta i Japan kan påverkas oss i Sverige. Kan någon ens veta det?
Så dels ska man ha svaren på frågorna och sedan ska man lägga fram svaren på ett så bra sätt som möjligt. Jag tycker faktiskt att det är ganska svårt. I vissa fall ska man nog även vara uppmärksam på att det inte kommer frågor från barnen. Att vara tyst kan ju också vara en reaktion.
Hur gör ni andra?
Foto: jag själv
Helt galet. 19 personer har rapporterats döda (men det kommer väl att revideras innan någon hinner trycka på den här länken). Vad är egentligen meningen med att rapportera sådan siffror? Det är ju bara fånigt.
Jag minns tsunamikatastrofen på annandagen 2004. Just i det skedet då man hade börjat fatta allvaret och omfattningen. Då teve hade börjat skicka ut rapporter om att inga svenskar var skadade. Jag kommer ihåg kartan de visade på teve som redovisade hur många som var döda och saknade i de olika drabbade regionerna. Jordbävningens epicentrum var just väster om sumatra i indiska oceanen. På indonesien stod det en nolla på kartan. Helt galet. Inga rapporter hade kommit från det området. Inte så konstigt skulle det visa sig.
Det som händer nu är verkligen en jättekatastrof. Nyss kunde man de en stor virvel i vattnet som sög in båtar och grejer som befann sig på vattenytan. Fascinerande och otäckt.
Just nu är jag glad att jag bor i Sverige.
Förutom att hänga med barnen på fredagmorgonen så följer jag det här. Väldigt otäcka bilder på teve. Nu kan man se tsunamin träffa stranden just i detta nu. Och då bryter fyran fär reklam. Byter genast till BBC World News..
Här kan man också se bilder.
Det är Anton Hysén som ställer sig frågan.
Han är den förste svenske fotbollsspelaren på hög nivå som kommit ut ur garderoben. Som gay. Jag tänker först; vilket raggningsknep! Men så är det naturligtvis inte.
I idrottsvärlden är det medeltiden fortfarande då det gäller detta. Det kan tyckas vara skitfånigt att det blir en sådan hets då en kille talar om öppet att han är bög. Pinsamt. Men det verkar vara så på riktigt. Extremt hetronormativt. Toppidrotten befinner sig där det övriga samhället befann sig för 20 år sedan typ.
Starkt gjort av killen att komma ut. Nu finns det en förebild. Svaret på frågan ‘var alla andra är’ kommer kanske snart.
Men.. heja Anton 🙂
För några veckor sedan var det en snubbe som gick omkring med en slaktmask och hotade folk här i vår stad. Polisen tog honom efter ett tag vilket var positivt. Särskilt så man nu kan läsa om vad han hade för planer (vilket iofs egentligen inte är någon nyhet direkt).
Jag har läst lite om detta på annat håll. Det är verkligen en sorglig historia. Det är skönt att denne person sitter inspärrad nu för jag kan erkänna att jag tänkte på en del då när han gick lös. Tveksamt om undertecknad stod med på hans dödslista dock 😉
Petter. Som ett kliande myggbett på den svenska idrottsstoltheten.
Som den sanna medgångssupporter jag är så varken tittade eller lyssnade jag på herrarnas femmil på skidor idag. Varför? Jo. För att jag tycker inte att det är kul. Det är inte alls kul. Då Petter Northug är med. Så tycker jag.’
Däremot tycker jag att det är jätteroligt med hans kaxiga uttalanden i sann zlatananda. I love it 🙂
Rent allmänt tycker jag inte att det är så kul då det är en person eller ett lag som är sådär överlägnsa. Typ som som den där norrmannen. Eller som detta snacket om Hugo Stenbeck som ska skänka en massa pengar och köpa en NHL-femma till Malmö Redhawks (ett hockeylag i (edit:) allsvenskan för dem som inte visste det 😉 ) för att de ska bli överlägsna alla andra lag. Det blir liksom ointressant. Eller sådana idrottsmän som man vet helt säkert håller på med doping, som den där öststatiska höjdhopperskan som sedemera åkte dit (tack å lov), de blir ointressanta som motståndare. De räknas liksom inte. Detta var svammel och nu kommer jag att få höra att sådana som jag ska hålla truten om sport. Men det är ok.
Idag är det 25 år sedan Sveriges dåvarande statsminister Olof Plame dog. Hade jag haft ork och tid skulle jag kanske skrivit lite om politik här. Men jag orkar inte med det nu. Jag har väl inte heller varit så väldigt politisk här på bloggen. I alla fall inte partipolitisk. Och tänker inte vara det nu heller. Håller mig till att betrakta statsministermordet 1986 som en historisk händelse. Bra så.
Jag har hört en del tjat om mordet idag. Mest handlar det om vad folk gjorde den där morgonen då de nåddes av nyheten att statsministern blivit skjuten. Det verkar som att de flesta minns. Jag har själv en del minnesbilder från den där morgonen. Jag skulle fylla tio år. Jag minns min pappas rosa klockradio. Jag minns att jag satt och skrev på en sida i en serietidning. Flintstones. Jag minns att det var en tråkig dag. Inget Razzel på teve på kvällen. Fast det var lördag. Jag minns att jag förstod allvaret i händelsen trots att jag bara var nästan tio år.
Jag har ju inte så mycket kommentarer här på bloggen längre sedan jag kopplade bloggen till facebook. Nu får jag kommentarer på inläggen där i stället. Så jag slänger ut en fråga (svara gärna på bloggen!); Minns du vad du gjorde den där morgonen 1986?
Filed under: Allmänt, debatt, Familj, Kändisar, nyheter, personligt, samhälle
Då jag surfade runt för att hitta en länk till en grej som jag tänkte skriva om senare så hittade jag en artikel om Elton John och hans man. De har blivit föräldrar till en jättesöt liten pojke. Så långt väl. Tycker jag. Jag tycker att det är fånigt att dölja omslaget för att barnet har två pappor.
Men jag får lite ont i magen av en sak faktiskt. Elton John är 64 år. Hans man är iofs ‘bara’ 48. Det är inte ok. Föräldraskap har inte med sexualitet att göra så till vida att ett homosexuellt par skulle vara sämre föräldrar än ett hetropar (fast förvisso kan alltid diskussionen föras kring lämpligheten med att skaffa barn som man redan från början vet ska flytta fram och tillbaka mellan två hem vilket i de flesta fall annars är ett andrahandsalternativ då man inte längre kan vara tillsammans men vanligt då två homopar skaffar barn ihop). Dock tycker jag att det inte är att ta ansvar att ‘skaffa’ barn som kanske inte kommer att få ha sina föräldrar med sig genom hela barndomen ens. Det räcker med att den ena föräldern är 64 (som i detta fallet). Naturligvis gäller det även för hetrosexuella. Jag tycker att Elton John är för gammal för att bli pappa. Surrogat eller ej. Undrar hur man tänker då man väljer att göra som de gjort..
Nä usch! Det känns lite som att barn blir som en handelsvara. Något man skaffar då man själv skaffar då det passar. Lite som ett husdjur. Och det har som sagt inte med homosexualitet att göra.
Nu får jag säkert mothugg. Jag kan ta det 😉
..och det är en väldigt söt bebis de fått 🙂
Filed under: Allmänt, Barnen, Familj, Hälsa, Mat, musik, nyheter, personligt
Försökte få till en bild på barnen som spelade stråkar igår kväll men det gick inte så bra. Det gör inte så mycket för det var ingen bra bild ändå. Men barnen var duktiga. Charmiga 
Wilmer är ju fortfarande sjuk men han orkade med att gnida på fiolen en stund. Han var väldigt nervös innan men glad efteråt. Då åkte vi och käkade pizza och kebab 🙂
Då vi skulle åka hem hade klockan blivit ungefär halv nio. Då var det en massa polisbilar och helikoptrar som var ute och for. Dessutom såg vi en bandvagn från räddningstjänsten. Då vi kom hem läste vi på nätet att man misstänkte att ett litet flygplan störtat här i närheten. Efter en liten stund bekräfades att man hittat ett störtat plan och att piloten var avliden. Mer om det kan man läsa exempelvis på blaskan och Corren.
Idag ska Wilmer och jag dra till Nolima och städa. Pengar behövs :mrgeen: Tur att Wilmer fick så mycket pennor och kritor och ritböcker på sitt kalas. Han ritar frenetiskt just nu och jag hoppas att han ska fortsätta med det en stund då jag städar också.
Nu allvaret.
..på om denna dom egentligen är rimlig..
För om hon inte handlade i god tro så hade det ju funnits andra sätt att bli av med oönskade träd på. Särskilt då de med stora delar står på ens egen tomt 😉
Lottas Dagbok 