He´s back from the men behind the masks

Han är förlorad. No more synthpop. Hard rock hallelujah. Men jag vet inte om han hade fått gå om jag vetat hur mycket hemskheter det var i föreställningen. Men, men..
Tack mormor!
Mer om Anton hjärta Lordi här och här.
‘God rätt’ sa Bill. ‘Ja.. rätt gott’ sa Bull

Snygg mobbebild. Njae.. inte så matreportagemässig kanske. Men kanterna på våfflan är i alla fall ganska jämna. Tyvärr spelades en bra låt på radio precis när jag skulle hämta kameran så grädden smälte och gled ut. Helt i linje med.. det mesta. Den var i alla fall go´. Hallonsylt på mitten.
Nu ska jag fortsätta jobba. Har blivit tvungen att byta mejladress för att jag inte längre är aktiv liu-student. Så jag har hållit på i.. ja.. länge.. med att flytta över en massa skit för att få allt att fungera i framtiden. För den är ju viktig. Framtiden alltså. Kan vara skönt att kunna känna sig trygg i tanken på att allt ska funka som man önskar. I alla avseenden. Men jag har tillit 😀
Det är simdag i dag också. Och Anton och hans far ska på Lordikonsert i kväll.
Torsdagsreflektion – på en fredag
I bland blir det lite hett kring öronen. Som i går då det var torsdag. Då får man utföra torsdagsgöromålen på en fredag istället.


Bilden föreställer min pojk Anton när han sitter och kollar på de finska monsterrockarna Lordi i sin pappas dator. Han ser ganska allvarligt ut men på denna bild är är ansiktsuttrycket långt ifrån så allvarligt som på vissa av bilderna som togs vid samma tillfälle. Jag tror han tycker att de är väldigt läskiga. Men han gillar dem. Eller vad man nu ska säga 😉
Jag gillar bilden och har den som skrivbordsunderlägg i min nya kompjutter.
Anton tycker om Lordis musik
De finska monsterrockarnas.. Han sitter brevid och bestämmer vad jag ska skriva nu. Först hade jag tänkt att rubriken skulle vara ‘Anton hjärta Lordi’. Men så fick jag inte skriva. Sedan tänkte jag skriva ‘Anton tycker om Lordi’ men det fick jag inte heller. Han tjuvläser nu. Han vill poängtera att det är musiken han gillar. För man kan väl inte gilla monster. Eller kan man det?
Monstren kommer i alla fall till Linköping i slutet av mars och då har vi bokat biljetter så att monsterdiggaren kan få sitt lystmäte. Det ska bli en överraskning 

Foto: Någon modig rackare (eller någon med ett låååångt objektiv)
Do jo laav mi eller?
Kanske måste jag säga något om Mello också..
..eftersom jag ‘sov’ bort andra chansen och dämed inte ens har kommentrat den.
Jag tycker att fel låt vann. Och jag är förvånad.
Jag gillar ju Carro, Måns och Dawn Finer. Fast allra helst hade jag önskat att ‘de’ skickat BWO till Ryssland för att se om det finns någon sanning i det där med att deras popularitet i öst skulle kunna göra dem till vinnare. Som om jag egentligen bryr mig.
En som egentligen bryr sig är Anton. Han är så kär i Agnes. Han tycker att hon är så fin i sin guldiga dress och att hon har så mycket fint hår
Där är det Love love love på riktigt..
Mello – del III
Tummen upp för Petra Medes mikrofonskämt
😳
Tummen ner för de flesta av låtarna 😐
Besök på museum och ny feber
15 februari 2009, 04:49
Filed under:
Allmänt,
Barnen,
bebis,
Bilder,
Familj,
Hälsa,
kultur,
Mat,
Melodifestival,
musik,
personligt,
Resor och utflykter,
TV
Jag har lärt mig nyttja tiden effektivt sedan jag blev fyrabarnsmamma. Nu verkar alla ha somnat in efter någon timmes rajtantajtan vid fyra på morgnkvisten. Detta ger tid till en liten vargtimmesblogg 🙂
Didrik är febrig igen. Han var det i går eftermiddag också men svarar bra på febernedsättande (man får hålla i skinkorna i över en halvtimme för att vara på den säkra sidan). Han har en förskräcklig hosta också. Det har Ossian med. Jag hörde honom hosta upp ett glas vatten på övervåningen nyss. Hoppas hans feber gått ned. I går var den en bra bit över fyrtio. Men han svarar också bra på febernedsättande. Jag är lugn.

I går tog vi en tur till Norrköping för att gå på en utställning på Arbetets museum. Det kanske låter vansinnigt men sjuklingarna låg nedbäddade i vagnen och deltog efter förmåga. Det var en skitrolig utställning med bland annat en massa tidstypiska prylar från olika årtionden.
På kvällen åt vi sushi och kollade på mello. Sushin var god. För övrigt har jag ingen kommentar.
Snart är det dags för folket här att kliva upp. I dag är det hockey för Wilmer om han fortfarande är kry när han vaknar, och innebandyturnering för Anton som är friskförklarad sedan ett par dagar men forfaranded lite hostig och snuvig. De får delta erer förmåga. Vi vuxna ska vara med…
Ossian – I det blå skåpet? Nae, i badkaret..
Asså.. jag blir så trött. Nu har han gjort det varje dag den här veckan.
Denna bild är censurerad (frivillig) med hjälp av länk för den är superäcklig och bara för dem som vill ta del av min vardag den gångna veckan. For real..
I dag försökte jag verkligen att slippa. Jag kämpade skitlänge (haha.. där fick jag till det minsann) och vaktade honom men larmet gick från badrummet ändå…
Fy vad trött jag blir..
PS. En favorit i repris.
Stepping stone
I remember way back, way back when
I said I never wanna see your face again
‘Cause you were loving, yes, you were loving somebody else
And I knew, oh yes, I knew I couldn’t control myself
And now they bring you back into my life again
And so I put on a face just like your friends
But I think you know, oh yes, you know what’s going on
‘Cause the feelings in me, oh yes, in me are burning strong
But I will never be your stepping stone
Take it all or leave me alone
I will never be your stepping stone
I’m standing upright on my own
You used to call me up from time to time
And it would be so hard for me not to cross the line
The words of love lay on my lips just like a curse
And I knew, oh yes, I knew they’d only make it worse
And now you have the nerve to play along
Just like the maestro beats in your song
You get your kicks you get your kicks from playing me
And the less you give, the more I want so foolishly
But I will never be your stepping stone
Take it all or leave me alone
I will never be your stepping stone
I’m standing upright on my own
– Duffy & Steve Booker
Melodifestival deltävling ett *mello, mello*
Mello ikväll (jaha?). Då ska man säga något om det då..
Carro af Ugglas; me like. Cooool brud asså..
Shirly Clamp (klampor.. vaffö tänker jag bara på ishockey?) me not like.. at all.
Emilia. Nu har hon väl ändå hunnit bli en Big, big girl? (..och jag minns den jobbiga hösten -98 i Uppsala..)
Marie ‘Abba Teens’-Serneholt. Tja.. va´vet ja´..
De andra har jag aldrig hört talas om.. jo de där Scotts kanske. Dansband (fy).
Jag har inte hört en enda låt så egentligen ska jag inte uttala mig över huvud taget.
Sorry för ett fullständigt meningslöst inlägg.
