Jag är jätteglad att jag kan amma. Verkligen. Min bebis växer och blir stor. Jag vill inte vara gnällig utan jag är tacksam. Verkligen. Dock är det liiiite påfrestande att ha mjölkstockning med ungefär fyra dagars mellanrum. Jag har haft det alla amningsperioderna och vet hur man handsakas med det så det hinner aldrig bli så farligt (man får värma och knåda och allt det där) men det gör oooont!

AJ!
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Film, Jobb och plugg, Livet på sjön, Mat, månadsbilder, sport
Dessutom är båten uppdragen på land nu. Utan min hjälp.
Så här ser Didrik ut på sin enmånadsdag:

Jag är så glad för honom och att han är frisk. Grattis till min prins!
I morse fick vi gå upp tidigt för Fredrik skulle ju till hamnen och blöta ner sig i regnet. Anton och Ozzy skulle till mormor och jag, Didrik och Wilmer skulle till Mjölby (igen) för Wilmers första hockeyträning. Vi höll bokstavligen på att blåsa bort på motorvägen men kom fram i tid och det var tur för Wilmer var duktig och hade jättekul.

Han har utveckats jättemycket på skrillorna (över sommaren 😉 märkligt nog). Det har nog en del med mognad att göra för han var bättre första gången i höst än vad han var sista gången förra säsongen. Det är kul att han själv är positiv nu (vilket inte var fallet tidigare).
På eftermiddagen hämtade vi Fredrik i hamnen. Han var som en blöt hund. Jag fick åka till Tallboda fastklämd under en båtmotor. Tack för det televerket… Sedan har vi fått god mat och vin (dagen till ära). Nu väntar Varg med Peter Stormare.
I morgon åker logistikuppgift 2 till Växjö. Nu är den klar…
Tjing!
- Trött morgon med uppklivning kvart över sju. Vi hann bra. Nästan bättre än vanligt.
- Dubbel städning av toa. Den luktade fortfarande illa eter första skrubben.
- Trevligt besök av Ulle med ungar. Lång prommis i Tallis gav bra träning både för armar och ben 😉
- Mycket bättre kväll idag än igår. Kanske ska man införa en kraftig fika just före matdags på stadigbasis.
- Min fina bebis äääälskar att ligga på skötbädden i badkaret och bli duschad med ljummet vatten.
- Anton (med ett glas Brämhults i näven): ”Mamma.. är den här juicen ekologisk?” (lång paus) ”Mamma.. jag väntar på svar..!” Nu känns det som att den ekologiska trenden nått kulmen.

Filed under: Allmänt, Amning, Barnen, bebis, Bilder, efit, Familj, Hus och hem, Jobb och plugg, Mat, poesi, shopping, spel
Trebarnsmamman kör EFIT idag. Jag hänger..
Ok.. premiär för mig med avseende på denna aktivitet. Detta inlägg kommer att uppdateras med jämna mellanrum under dagen (1 okt -08). Tiderna är inte så exakta men jag har gjort mitt bästa.
Två saker slog mig dock under tiden jag höll på med detta under förmiddagen; 1. Fy vad stökigt vi har det hemma. Nu måste det städas här snart. Ursäkta röran (på bilderna alltså)! 2. Fyyy.. vilket trist liv man har (ibland. I dag till exempel).
Här kommer förmiddagen då:

Ovan var klockan ungefär kvart i sex och jag hade vaknat men inte min sängkamrat (ovan).

Klockan är ca sju och barnen äter frukost (utom Anton som sitter på toa med magknip).

Lite efter åtta är Ossian på väg till dagmamman.

Didrik och jag är hemma och ska just börja jobba efter att ha lämnat syskon och skjutsat Fredrik till tåget eftersom han ska till Malmö ett par dagar. Dessutom har vi lämnat ett par skridskor på slipning.

Klockan halv tolv jobbar jag fortfarande med logistikuppgift nummer två. Äter chips gör jag också. Chokladkakan syns inte på bilden (är den uppäten?).
Dags för uppdatering!
En sak är i alla fall säker och det är att min efit inte är något fotografiskt mästerverk. Detta har varit en jäkligt jobbig eftermiddag. Tidpunkterna sämmer inte så bra men det är väl innehållet som räknas antar jag. Och fy vad myckt tid familjen tillbringar i soffan..

Välbehövligt…

Lite käk före eftermiddagens äventyr (=en liten rast från arbete). Just före två…

I bland måste man trots att man egentligen inte får. Jag tror inte att barnen blir gladare av att hänga med och köpa strumpor. Ingen lunch utan en snabb shopping istället. Nu har Wilmer skydd till första hockeyn på söndag. Klockan var cirka halv fyra.

Hemkommen maed alla barn behöver soffan en städning. Verkligen alltså.. Klockan var ungefär halv fem.

Halv sex. Barnen spelar lite tv-spel. Antons kompis var med hem en stund efter skolan. Vi den här tiden hade kaoset startat.

Anton gjorde sitt bästa för att hjälpa till. Halv sju.

Ossian hade däckat vid halv åtta. Han som ligger brevid har talat om att han finns hela kvällen.

Samtidigt i badkaret…

Halv nio åt jag min första mat för dagen. Dt har nte funnits tid innan helt enkelt. Sjömansbiffen på bilden är tillagad av morsan.

Halv tio. Här trodde jag att alla sov för natten.

Kvällens sista bild är tagen nyss. Just efter tio..
Nu ska jag surfa runt och kolla på de andra damernas bilder.
Tjing!
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, Livet på sjön, Mat, sport, TV
I dag hade Wilmer premiär på skridskoskolan. Han var jätteduktig så han ska nog få spela hockey redan den här säsongen (Mjölby). Han var ju med sin morfar (med kollega) och Anton i Cloetta C och kollade på hockey och det verkar som att han blivit biten. Kul!
Efter skridsorna så for vi och fixade en fikakorg och begav oss till hamnen för att masta av båtskrället. Det blåste jättemycket så det var inte lätt alls. Didrik gallskrek i vagnen och Ossian somnade sittande i båten. Wilmer blev kissnödig mitt i alltihop. Anton ua. I dag kändes det som att masten skulle välta (och hamna i huvudet på någon såklart).
I kväll har vi ätit god mat som Fredrik har lagat och senrare blir det någon film på tv.
I morgon är det studiedag både i barnomsorgen och skolan så alla barnen kommer att vara hemma. Jag har en uppgift som ska vara klar på tisdag. Hoppas att jag kan få en lugn stund och lite tid att jobba med den..
Nu är alla friskförklarade föutom lite snuva här och var.
..utan anmärkning 🙂
I kväll har vi käkat pizza med våra gamla goda gannar från Gränsliden. Det var verkligen supernajs. Tack Johan och Jenny. Det får allt bli lite oftre fram över!
Så här fint sover lillemannen i sin nya fina jacka som han fått av fam Franz (jättefina byxor och tröja fick han med men dem får han växa i. Tack så mycket!):

Didrik ska han heta.
Lördagen blev en händelserik dag. Vi for iväg på förmiddagen för att leta svamp och ha en skön dag ute i skogen. Vi har ju den fantastiska förmånen att Fredrik har en kompis vars familj äger skog utanför Finspång. Där knatade vi runt ett par timmar och hittade jättemycket svamp. Inte alls så mycket vanliga kantareller utan mest sådana där bruna med gul stjälk. Kring huruvida det är trattkatareller eller gul trumpetsvamp strider de lärde men ätbara verkar de i alla fall vara. Ingen har spytt eller dött ännu i alla fall. Den lille bebisen satt i selen på min mage hela tiden. Det fanns så mycket svamp i skogen så vi fick lämna kvar massor. När vi kom hem hade vi K2 av svamp på köksbordet och jag ångrade att jag varit så girig ute i skogen. Men vi ränsade och ränsade till det var nästan slut. Sedan åt vi svampsås. Med köttfärsbiff…
Efter maten fick bebis sitt första bad. Han tappade den lilla bruna plutten som satt på naveln igår så då tänkte jag att det skulle passa bra med ett bad. Han själv var dock inte överförtjust. Han skrek mest hela tiden faktiskt. Bilden nedan har Anton tagit.

Efter att han badat och fått på sig sin pyamas tyckte jag att han var lite `konstig´ men jag lade honom i vagnen där han låg tyst för sig själv. Plötsligt började Ossian springa runt och ropa `hääämta paaappeer han har krääääkts…!´ som han brukar göra när det rinner över lite bröstmjölk. När jag kom till vagnen för att torka hade han spytt ner sig själv, lakanen och väggen på insatsen. Varför han gjorde så vet jag fortfarande inte men efter det var han jätteslö och jag räknade andetagen till nästan 90 drag per minut. Han är ju fortfarande snabbandad i episoder men eftersom han för övrigt verkar ok så har jag inte lagt vikt vid det. Men i går kväll blev jag orolig för honom. Det blir ju lätt så att man relaterar allt till den där andningsproblematiken. Jag ringde numret jag fått på avdelning 15 där han låg för en vecka sedan och talade med en sköterska som ordnade så att jag blev uppringd av doktor Thomas A som var med på PKU:t. Han kom ihåg oss och tyckte att om bebisen fortfarande var snabbandad så skulle han kollas. Han ordnade så att vi skulle få komma till barnavdelningen på sjukan.
Jag packade vår lilla väska och gav oss i väg när klockan var just före tio på kvällen. Jag gick in genom akuten som vi blivit tillsagda och frågade mig fram (eller bak eller något för fel blev det). Vilse kom jag och letade runt i massor med korridorer innan jag åter var på akuten. En snäll sköterska hjälpte mig att hitta till rätt ställe och jag och bebisen blev varmt mottagna av snälla Gabriella som tog urinprov och saturation. Det var båda ua *skönt*. Efter en stund kom Thomas A och en till doktor och lyssnade och tittade och klämde och grejade. De tyckte att han var snabbandad (jasså?) men annars verkade pigg. Han var pigg också. Han låg och tittade med sina stora små ögon och vevade med armarna (och andades i hundraåttio).. Något blåsljud kunde ingen av dem höra. I alla fall bestämdes att lillbebis skulle läggas in för obs under natten för att räkna andetagen varje timme. Vi fick ett rum och snälla Jessica kom in och sa att de kunde ha bebis ute hos sig under natten så att jag skulle få sova. Jag såg nog lite galen ut och luktade gammal skog skulle jag tro. Förmodligen tyckte de synd om mig…
Innan det var sovdags så tog vi blodprover och sådant. Skulle gissa att de var ok för det var ingen som sa något annat. Sedan rullades min lille prins in till sköterskorna och jag fick sova hela natten. Bebisen kom in vid fem och ville ha käk men sedan somnade vi om. På morgonen fick jag veta tt andningen legat fint under natten. Då blev jag lättad och glad. På ronden kom doktor Ulf S och berättade att det var en ny lunröntken som stod på agendan. Jag och bebis fick ta hissen till röntkenavdelningen. Bebisen gillade inte röntken. Sedan var det bara väntan på resultatet. Ulf S kom in efter ett par timmar och talade om att röntken var fin och att vi kunde åka hem. Vi kommer att få gå på ett hjärtultraljud senare i veckan. Det ska bli skönt att få hjärtat utrett. Jag tror inte att han har något fel på det men det kommer att kännas bättre att veta hur det ligger till.
Väl hemma kom en repris på förra veckans tvätthögar i vardagsrummet. Skillnaden är att nu ligger de kvar för jag har varken orkat eller hunnit ta bort dem. Men det är ju bra att det är vikt i alla fall. Det blev ingen Vallaskojsky utan en promenad till affären i stället (exotiskt va?) och lite utelek på eftermiddagen. Det var vad som orkades med idag. I morgon få jag INTE glömma att skicka in min uppgift till Växjö. INTE glömma..
Nu har han plåster på handen igen.. och på armen..
Filed under: Allmänt, Amning, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, Mat

..ja.. jag har ju redan startat upp och lämnat barn, pratat med bvc, startat en tvättmaskin och bytt tre bajsblöjor. Och fikat med en
. Innan jag fixar slutet på logistikuppgften hade jag även tänkt hinna med en
. Suget verkar inte försvinna men jag tror att det beror på amningen. Däremot sörjer jag lite att jag inte alls är lika sugen på
och
…
Ja.. jag är ju inte så förtjust i de där metoderna de använder i nanny-tv men i går skulle jag ha haft en nanny här som kunde ta tag i mina tre stora ungar. Tur att vi fått en bebis som bara sover. Meningen var att vi skulle ha åkt till simskolan men det blev inget av med det. Alla tre for ut och sprang runt utanför. Wilmer knuffades och bråkade och gav sig på grannens unge som satt på en trehjuling. Anton for omkring på Wilmers cykel utan hjälp och höll på och klippte gräset med gräsklipparen fast jag sa att han inte fick. Han VET att han inte får göra så. /&%¤#%&/(/&%&=)(()=¤%&/%¤/!!!! Ossian gick efter och gjorde lika dant som de två stora. När vi var klara och hande hoppat in i bilen och vi skulle åka och hämta Fredrik i stan innan simningen var jag vansinnig… och lyckades inte å in barnvagnen i bilen. Asså.. jag lyckades inte fälla ihop den (suck) så då gav jag upp och ringde till Fredrik att det inte skulle bli någon simning. Han tog en buss hem och vi handlade lite mat i stället.
Anton verkar ganska ledsen ochsäger att han inte vill vara någon storebror. Det är jobbigt tycker han. På kvällen fick han ha bebisen i sin säng. De låg och läste LHC-tidningen. Bebisen verkar gilla Anton i alla fall (så mycker som en fyra dagar gammal bebis kan gilla sin storebror). Nu verkar Anton gilla honom också..

Filed under: Allmänt, Amning, Barnen, bebis, Familj, Fest och kalas, Hälsa, Mat, personligt, Resor och utflykter
Ok.. klockan är 03.02 men eftersom jag har så jäkla svårt att sova så här just efter att jag fött barn kan jag lika gärna vara lite effektiv. Jag vet ju att många sitter och väntar på en liten uppdatering härifrån så då kan ni ju läsa detta till frukost tänkte jag. Som ju säkert alla förstår har ju inte helgen erbjudit mycket lugn och ro. Å andra sidan har vi fått en del nödvändiga saker gjorda. Men jag antar att det inte är sådant blaj som är intressant att läsa om just nu…
..så jag tänkte att vi börjar i torsdags eftermiddag då. Vi skulle ju till Södeköping skrev jag. Och så blev det också. Fredrik kom hem och hämtade oss och vi körde vid fem. Mycket trevlig kväll hemma hos administratören på Fredriks jobb. Hennes man grillade hamburgare och ungarna skötte sig exemplariskt. Under kvällen hade jag vissa föraningar om att `något var på gång´. Egentligen inga konkreta tecken men jag har ju känt att bebisen skulle komma på fredagen så jag tog nog det mesta som tecken. Jag hade en lite skum känsla i ryggen när vi satt och åt som jag minns från innan Anton föddes. Jag skojade med folk och sa att nu får vi nog åka till sjukan i morgon.. typ.. I alla fall kom vi hem vid halv elva på kvällen ungefär. Jag kände mig lite stressad för jag hade inte lyckats ordna med alla detaljer inför den kommande morgonens lämningar av barnen på skolan och hos dagmamman (praktiska detaljer som rörde bilskjutsar och annat) så jag avslutade dagen med ett obesvarat samtal till morsan på (natt)jobbet och utan ordnade planer för morgonen. Orkade inte med någon blogguppdatering även om det så var tänkt men hade det blivit en skulle det säkert inte ha stått att jag hade några direkta känningar men att jag ändå trodde att det kanska var på g.
I alla fall så vaknade jag när klockan var o1.48. Då gjorde jag ett nytt försök att få tag i mamma men utan svar. Precis när jag lagt på kom den första lilla värken. Jag visste genast att det var dags att föda barn (samtidigt som jag tänkte att nu hade jag ju löst mina problem inför morgonen). Väntade in nästa värk som kom efter fem minuter. Väckte Fredrik och ringde förlossningen och sa att jag tänkte komma dit och föda snart. Jag meddelade dock att jag inte hade några fina `klockningar´ att komma med men jag sa inget om att jag bara haft två värkar. Jag ville ju inte missa den sköna känslan av en riktigt `välsittande´ EDA och jag förstod att det var liiiite brottom om vi skulle hinna med allt 😉 Vi väckte ungarna (som var sura och Wilmer skrek), jag matade hamstern och packade det sista i väskan. Under tiden tilltog värkarna. De var olika starka och kom med olika mellanrum men det var aldrig mer än fem minuter mellan dem. Kanske inte mer än tre. Det kändes redan som att det `tryckte på´ så jag fick lite panik innan vi kom iväg hemifrån.
Väl barnen var lämnade och vi hade fått göra ett extra varv i Mörtlösarondellen för att åka hem och lämna nycklarna till pappa så att de skulle kunna komma in i vårt hus på morgonen så hade vi i alla fall en skön halvt avslappnad biltur till sjukan med Kid Rock i högtalarna. Bara på ett ställe körde vi mot rött. Fredrik grymtade lite men jag försäkrade honom om att ingen polis vill förlösa en kvinna i en bil vid Tinnisravinen så de skulle säkert ha sett genom finrarna med en rödljuskörning i detta läget.
För första gången valde jag hissen framför trapporna när vi skulle in på förlossningen. Eller jag hade inte möjlighet att välja eftersom det var natt. Uppe på förlossningen blev vi mottagna av fantastiska barnmorskan Annelie som sedan hängde med oss fram tills allt var klart utan att lämna rummet mer än fem minuter för att hämta prylar. Det var en ung gullig uska var med också men tyvärr minns jag inte vad hon hette (sorry).
Förloppet var av standardkaraktär 😉 Först prata, urinprov, lämna patientkort och allt sådant. Sedan ctg som visade på regelbundna verkar ca var tredje minut. Precis så som jag själv känt var de ganska olika starka. Men jag sa till Annelie att jag var helt säkert att det skulle komma ut en bebis på detta. Hon misstrodde mig aldrig som tur var. Efter undersökning ca halv fyra var det dags för ryggbedövning. Narkosläkaren kom och såg så glad ut och tyckte att jag minsann såg ut att vara en mycket ung blivande fybarnsmor (tackar!). Jag sa till honom skenet bedrar… Det gjorde faktiskt lite ont när de stack mig i ryggen den här gången med lokalbedövningssprutan (men vem bryr sig i detta läget?). Skönt var det i alla fall att bli bedövad en liten stund. Men det var inte helt hundra för det var ju inte så långt kvar av förlossningen vid detta läget och värkarna var starka. Nu var det lite väntan som följde. Inga långa stunder i förlossningssammanhang men vi han småprata lite om det ena och det andra. Vi kom överens om att inte ta hål på hinnorna utan att det var bättre att låta förloppet ha sin gång eftersom att det gick så bra framåt ändå. Det trodde Annielie skulle vara det bästa för bebisen så då litade jag på henne. Fast jag är helt säker på att förlossningen skulle ha blivit minst en halvtimme kortare om hon tagit hål så kändes bebisens bästa som prioriterat just då.
Plötsligt kom `Niagarafallet´. Klockan var två minuter över fem på morgonen nu. Ett par, tre krystvärkar senare kände jag att han var på väg ut och jag bestämde mig för att försöka få ut hela skallen i en värk eftersom det är så jäkla plågsamt att vänta på att få trycka ut ett halvt huvud (alla som fött vet vad jag menar). ”Nu har du väl ingen värk?” frågade Annelie. Jag lade handen på magen och konstaterade det jag kände. Alltså att jag visst hade det. Dock tror jag inte det hade så stor betydelse för jag hade bestämt mig för att hela huvudet skulle ut så jag hade nog lyckats trycka ut det ändå. Sedan kom kroppen i nästa värk. Puh.. Klockan var 05.09 och jag hade krystat i sju minuter. Det räckte alldeles utmärkt. Tack för det Televerket..
Moderkakan tog tio minuter på sig men kom också ut hel och fin och jag klippte själv av navelsträngen. Det var första gången. Jag blev förvånad att den var så mjuk. Jag trodde att den skulle vara segare. Annelie sa att detta var den lättaste navelsträngen man hade att klippa. Hon menade i livet såklart…
Bebisen var pigg och verkade må bra. Han tog bröstet direkt och sög som sjutton. Allt verkade frid och fröjd. Sedan följde mackor och lite eftervård (avtorkning och k-vitamin och sådant). Vid kvart i sju fick Fredrik åka till jobbet för han hade studenter som skulle komma till honom vid åtta. Jag tänkte att det nog inte skulle göra så mycket att han åkte iväg för jag var ju så pigg. Synd bara att ha gick utan att vi tänkte på att jag skulle ha sladden med den röda knappen så pass nära att jag slapp resa mig upp för att nå den. Efter EDA får man ju inte resa sig upp förrän men tagit ett blodtryck och det var inte gjort när han gick. Men jag löste det (som allt annat). Jag är ju van vid att klara mig själv.
Sedan fick jag ett rum på bb där jag passade på och ta en duch medan bebisen sov i sin balja. Annelie som skulle gå av sitt pass kom in och sa `hej då´. Sedan gick jag och satte mig i dagrummet och väntade på att det skulle gå sex timmar så att bebisen skulle kunna bli undersökt så jag kunde åka hem. Jag kände inte ens att jag fött barn nyss. Klockan var ungefär halv åtta tror jag och det var frukost serverad. Jag hann nog äta frukost tre gånger och prata med ett antal nyblivna och `ännu icke blivna´ föräldrar innan barnmorkan från bb kom in och sa att det itne var säkert att jag skulle hinna med någon barnundersökning denna dag eftersom ronden inföll inom sex timmar efter förlossningen. Detta blev mitt största problem under en liten stund innan jag upptäckte att min bebis andades så konstigt…
FORTSÄTTNING FÖLJER…
Idag har jag:
- Lämnat ungar
- Suttit i soffan
- Bokat av Ossians 2,5-årskontrolltid (äntligen)
- Pratat i telefonen med en 32-års jubilar
- Ätit taco från igår
- Varit på mvc (-ctg med för lugn kurva)
- Hämtat ungar
- Varit på fölossningen (-ctg med fin ojämn kurva)
- Tagit hand om ungarna tills dom somnade och jag nästan avled av trötthet (Fredrik kom hem från jobbet 22.30)
..så nu ska jag sova tänkte jag..
I morgon:
- Ta kontakt med dem som Anton ska åka bil med till friluftsdagen på onsdag.
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Familj, Film, Hälsa, Mat, Resor och utflykter
Den här dagen har det varit ganska lugnt på många sätt. Jag har avsiktligt valt bort massor med grejjer som jag annars brukar göra utan att blinka. Anledningen till detta är att jag inte pallar ligga en hel natt till med värkar som inte leder någon vart och därmed bli ännu tröttare i morgon.
Vi var ju som sagt i Arkösund på förmiddagen med ett litet besök i Norrköping på vägen hem. På eftermiddagen har ungarna tittat på Alvin och gänget ett antal gånger och Wilmer har varit ute och lekt med Alicia en liten stund. Fredrik har jobbat, vi har ätit tacos, jag har städat köket, sytt ihop ett par av Fredriks brallor som var sönder.. brottats med Ossian när han skulle sova och somnat på soffan en liten stund själv… Det är inte varje dag man gör så lite att man kan sammanfatta allt på fem rader..
Så nu borde väl allt kännas bra då..
I morgon:
- Ring och avboka BVC-tid!
- MVC klockan 14.00
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Familj, Fest och kalas, Hus och hem, Mat, sport, TV
..nu har taiwanbesökarna åkt till sitt hotell och Professor Helge åkt hem till Nässjö. Det blev en lyckad tillställning. Fredrik lyckade masakrera potatisen genom att koka sönder den men det gjorde inget för det gick bra utan.
Den taiwanesiska professorn Mei-Hung och hennes adept Jeng Wen Lin var mycket trevliga och ganska `västerländska´.
Nu sitter vi här och tar det lugnt och barnen sover över hos mor och far i deras husvagn i natt (som står i deras trädgård). Skittråkig fotboll på tv…
I morgon blir det en tur till Arkösund (om `ingen´ vill annat)..
Tjing!
P.S. Städat blev det men det tog typ.. hela dagen..
..igår eftermddag då jag skulle hämta barnen…
Just nu skulle jag kunna äta hur många
som helst. men så kom jag att tänka på att
innehåller punch. Eller i alla fall så smakar
punch. Är det alkohol i
? I vanliga fall gillar jag inte ens
men nu börjar jag bli lite trött på
så för omväxlings skull så har jag övergått till
. När man är gravid ska man ju inte förtära alkohol. Men det var väl inte de eventuella ångor jag skulle råka få i mig av en
, utan snarare om jag luktar alkohol. Tänk om folk tror att jag suttit och supit hela dagen då jag kommer för att hämta barnen.. Nae jag tror jag håller mig till
och
.. om jag klarar av det…


