Jag hörde det här på radio idag.
Filmregissören Roman Polanski har satt på (eller nåt?) en trettonårig tös i USA för en himla massa år sedan och nu har han blivit gripen.
Gubben är nu 76 år. Brottet ska ha begåtts för en sisådär 31 år sedan. 76 – 31 = 45. Det betyder att Farbror Roman var 45 bast då han gjorde det.
Snuskgubbe.
..Skavlan på SvT. Det ska bli spännande att se vad Anna Anka har å komma med.
Tills dess: resten av Idol.
Dora: Vill ni va´ med och titta på molnen?!
Wilmer: Näää!
Dora: JAAAA!
Wilmer: JAG SA NEJ, DUMMER!!
Filed under: Allmänt, Böcker, Familj, Jobb och plugg, Kändisar, kultur, musik, personligt, Resor och utflykter
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, bloggande, Familj, Film, Jobb och plugg, Kändisar, personligt, skolan, TV
Kanske ska jag förklara mig lite.
Jag hade ju probs för lite sedan som rörde min utbildning. Det är lite bökigt när man har poäng från fem olika universitet och två högskolor typ. Det är inte alltid så lätt att räkna.. ihop.. poängen.. då.. tydligen. Men nu har jag i alla fall kommit igång med kursen i ekonomistyrning som jag ska gå denna temin. Dock lite efterbliven till följd av strulet. Jag jobbar och sliter för att komma ikapp och i kväll är det en examination (likt ungefär varannan helg fram till januari). Nu hade jag en deadline klockan tolv för lösningar på ett par case inom ekonomistyrning. Klockan 18.00 – 21 i kväll (obs fredag 👿 ) och i morgon 09.00 – 13 ska jag sitta och arbeta fram en gemensam lösning på dessa case tillsammans med en grupp som jag blir tilldelad ikväll. Exiting. Rapport kommer.
På uppsatsfronten har jag också rullat fram en liten bit i det senaste. Jobbet går trögt men framåt. Efter helgens jobb ska uppsatsen vara högprio ett par dagar igen.
Inskolningen och starten hos dagmamman med lille Didrik har gått utmärkt. Den lille mannen kryper glatt in och fäller inga tårar. Han ser lite lagom förvånad, skeptisk och avvaktande ut just när jag ska lämna honom men sedan äter han bra, leker och sover gott en stund. Jag lämnar Ossian som vanligt vi ca halv nio varje dag. Då får lille Dee följa med tillbaka hem och ligga och sova på altanen på förmiddagen. Hittills har han somnat direkt varje dag och blivit väckt av mig vid elva för att ge sig iväg till dagmamman. Ett utmärkt upplägg för tillfället. Jag får hela arbetsdagar utan dåligt samvete. Nog om detta.
I går var vi på föräldramöte på Västan. Det var ungefär som vanligt. Information om allt möjligt. Sedan fick vi dansa och veva med armarna. Kul tyckte vi som inte tar oss själva på så jävla stort allvar 😉
Jag har en massa saker som jag skulle vilja skriva om just nu men tiden har inte räckt till på slutet. Bland annat skulle jag vilja dissa Pauls fru Anna Anka (som har uttalat sig om diverse företeelser) lite men det har så många andra redan hunnit med att göra innan mig. Dessutom lyckas hon dissa ut sig själv rätt bra.
Och så ett par bilder från närtiden:
Ossian introducing Mästare Yoda.
”Tack broder!”
”Puss Laila!” På bilden: Didrik utforskar tv-utbudet. Tack och lov.
Hösten är här. Inte så lätt att acceptera för alla. På bilden: Ossian bryter ihop då han inser att fredagen den artonde september inte var någon foppadag.
Du ser andra halvan av solen när den sjunker i väst Jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst Med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting Medan natten fäller blå, kalla skuggor häromkring Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig En storm på väg i natt, rannsaka och bekänn. Guds son ska komma nerstigen från himmelen igen. Du ska stå naken framför sanningen och jordens alla kval. Han ska pröva din styrka, han ska testa din moral. Vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut Som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan division Vi kunde höra höstens mörka vatten brusa under bron Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt Och du berätta' att du saknar mig i natt, det gör jag med Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är Det är som om natten här har sett allting och stilla sjunger med En elegi för alla sorger den där hösten handla om För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement Två ögonpar i tomhet från september till advent För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt För en kvinna som sa "allting är förstört, allt är bränt" En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än För en tid som bara går och aldrig kommer igen Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig
Anna Ternheim sjunger i TV:n. Jag får mig en skopa sentimentalitet. Tänk om.
Högmod
Sedan dyker Alex Schulman upp i rutan med en bubblande gryta frän ironi. Jag vaknar.
Ett tag var jag ett riktigt fan.
Hans minne hedras här i dagboken med hans bästa låt.
Året var 1988. Albumet heter Bad .
Lottas Dagbok 
