Skit..!
Fasen också.. egentligen borde jag sätta kod på detta inlägget men jag skiter i det nu. Jag känner mig så jäkla frustrerad just nu. Jag har ju egentligen aldrig vetat vad jag har velat i mitt liv. Det är väl därför jag har ungefär tre påbörjade utbildningar på gång och inte vet vilken av dem jag ska slutföra. Om ens någon av dem. Eller om jag ska gå färdigt dem allihop. Sedan jag fick barn har det liksom gått upp ett ljus för mig. Jag förstår vissa samband och jag har numer vissa önskemål om hur jag vill leva. Nu har det dykt upp möjligheter som skulle kunna uppfylla en del av mina önskemål. Möjligheter som INTE kommer att återkomma. Synd att tidpunkten inte är den bästa då… Jag känner mig så förbaskat frustrerad. Dessutom ska vår granne få hundvalpar. Jag är så sugen på en liten valp. Men Fredrik vill absolut inte ha någon. Sedan finns det vissa andra saker som jag förväntar mig av livet också… som jag hela tiden måste kämpa för fast det skulle kunna vara så enkelt. I bland känns det som att det inte finns något utrymme för mig alls. Undrar just hur det skulle eller kommer att kännas om eller när man inte får till livet så som man önskar…
Kära bloggdagbok!
Förlåt att jag inte uppdaterat dig på länge! Jag har ett par vettiga ursäkter faktiskt. Vårt nätverk här hemma har krånglat som 17. Det har pågått sedan jag höll på och trasslade med datorerna här hemma för ett par veckor sedan. I dag pratade vi med grannen som bor på våningen under oss i huset och de hade också haft problem så det kanske inte beror på mig trots allt 🙂 . Sedan är det den förbaskade sladden som vi inte har fått ordning på ännu. Egentligen är det ju en reklamation men det gäller att komma till skott också. Nu har jag Fredriks sladd.
Hassela-semestern var i alla fall jättetrevlig. Vi var i skidbacken hela dagarna allihopa. Först var det lite knepigt med Wilmer för han är ju egentligen lite för liten för att åka skidor. Han var inte alls med på noterna och bara lade sig ner i backen. ”Det är så halt att åka skidor mamma..” ”Ja, men det är ju det som är meningen med skidåkning Wilmer.” ”Men jag haaalkaaar….” Sedan lånade vi en sele så man liksom kunde styra honom med två snören. Då gick det bra. Dock ville han helst sitta på hotellets restaurang och fika med Coca Cola och chokladkaka. Anton var jätteduktig och åkte till och med i de `svarta` backarna. Han gick i skidskola ett par dagar också men jag vet inte hur mycket det gav honom egentligen. Han fick mest stå och vänta på de andra som gick i hans grupp. De hade nog aldrig åkt skidor förut såg det ut som. Anton väntade dock tålmodigt och klagade inte. Han är en sådan duktig liten kämpe vår Anton. Ossian satt i en `ryggsäck` på Fredriks rygg hela tiden och var bara nöjd och glad hela tiden. Vädret var fantastiskt alla fyra dagarna. På kvällarna badade vi i poolen på hotellet. Det var inte alls så skönt för den var alldeles kall men barnen hade roligt vilket är det viktigaste så klart. Stugan var iskall på nätterna vilket inte heller var så trevligt men det gör inte så mycket för i det stora hela så var det bra. Det blev inte så jättedyrt heller för mamma hade lagat mat till alla dagarna som vi hade med oss och vi hade handlat på maxi så vi skulle slippa handla i den dyra butiken på hotellet. Jag lovar att jag skall ladda upp bilder till bloggen så fort det är slut på datakrånglet här hemma. Kanske redan under helgen.
Den senaste veckan har våren verkligen visat sig på allvar. Barnen och jag har varit ute och lekt i solen nästan varje dag. Det är så skönt när den där första solen kommer fram och man tinar upp efter vintern. Just då man trodde att man skulle ruttna bort i trist vinter så kommer den där härliga vårsolen. Nu hoppas vi bara att vinterns alla virus dör ut också så att vi kan få vara helt friska ett tag. I går kväll på Ossians simskola var det en unge som `lade en pizza` på golvet i omkädningsrummet. Herrarnas (!!!) tack och lov.
Jag har jobbat två dagar den här veckan. Idag hade mamma hand om alla tre barnen så att jag till och med fick jobba i lugn och ro. Det gick ganska bra för henne tror jag men det såg ut som ett tivoli i deras hus när jag kom och skulle hämta dem. Så även i trädgården.
Så måste jag även skriva om en sak som retar mig. I vår kommun finns en kö man kan stå i om man är intresserad av att köpa en tomt att bygga hus på. I den kön står det tusentals personer, som vissa av dem, har köat i många år för att få köpa en tomt av kommunen. Om man får möjlighet att köpa en sådan tomt får man bygga vilket hus man vill där bara markförhållandena tillåter det (tror jag). Eller man får alla fall välja om man vill bygga av lösvirke eller köpa ett nyckelfärdigt eller så. Kommunen HAR mark till privata tomter men den släppte bara typ 30 tomter till den kön förra året. Däremot finns det hur många tomter som helst att köpa som olika hustillverkare säljer med förbehållet att man måste bygga ett hus ur det företagets huskatalog. På så sätt bestämmer ju kommuen vilka företag som skall tillhanda hålla husen som byggs. De företag som tillverkar husen är inte nödvändigtvis lokala. Hade så varit fallet hade jag kunnat se en mening med detta men på det sätt som det fungerar nu så har det bara en negativ effekt på valfriheten. Dessutom blir det dyrare för dem som kanske tänkt bygga av lösvirke men inte orkar stå i kö i 10 år, eftersom det är dyrare med nyckelfärdigt. Jag tycker att detta är urdumt och överförmynderi. Undrar hur de tänker då de gör så… Någon som sitter och fattar beslut i sådana här frågor i kommunen har nog `halva inne` på Värsåsvillan vid detta laget, för de äger varenda tomt här omkring. Deras hus är jättedyra.
SM-guld SM-guld SM-guld… SM-guld SM-guld SM-guuuuld…. Hejja LHC!!!
Kram Kram!!
Dansband, Nolima och besök i 46an
I går kväll då jag inte kunde sova såg jag andra delen av fantastiska Leende guldbruna ögon på SVT för andra gången. Yanko som var programledare på Barnkanalen förut spelar heltöntige Lennart som gillar dansbandsmusik av den äldre skolan. Han åker till storstan för att bli sångare i ett dansband men stöter på patrull då de ser att han är brun och har svart afrohår. Han deppar ett tag och väljer sedan att starta ett eget dansband tillsammans med ett gäng ganska oentusiastiska musiker från betongen. Hans kompis som spelas av Fares Fares är så himla rolig. Jag skrattar så jag får ont i magen… Men vilken känga i ansiktet på dansbandsbranchen! Jag antar att det är fritt fram att tolka som man vill men det är rättså tydligt att man vill få den där branchen att framstå som rasistisk och allmänt fördomsfull. De som jobbar med dansband är bara ute efter pengar och musiken saknar hjärta helt och hållet. Nu är det ju så att jag inte alls gillar dansband och inte vet något alls om det egentligen men det känns som att det borde finnas någon som kommer att bli sur över detta *väntar med spänning på reaktioner*. Jaja.. kul serie är det i alla fall. Jag kommer inte att sluta titta.
I dag har vi jobbat Ossian och jag. Det börjar bli riktigt knepigt att ha honom med sig på Nolima nu. Han är som en målsökande missil med siktet inställt på ungefär allt som han inte får pilla på. Han nästan springer in på farsans kontor och slänger sig ner på golvet för att trycka på den stora ,blanka knappen på datorn; klick… NEJ! Han klämmer sig mellan stora apparater för att komma åt någon pappersinsamling som han känner för att slänga ut på golvet. Han gräver i blomlådan så jorden hamnar över hela golvet och drar omkring med CD-rom-skivor med Weckman och Pilkemaster. Försöker jag sätta honom i hans stol så gör han allt han kan för att knöla ihop sina ben så mycket som möjligt för att jag inte ska få ner honom i stolen. Då jag trots allt vunnit striden (vilket jag tack och lov fortfarande gör) så skriker han så taket nästan lyfter ”neneneneeeeneeNNEENNEEEE!!” Man kan ju bli lite trött för mindre.
Efter jobbet var Anton, Wilmer, Ossian och jag och hälsade på Oumi och Sara. Det var trevligt. De har det så hemtrevligt och mysigt så jag blev miserabel då vi kom hem till vår grusiga hall. Sedan har det verkligen sina fördelar att bo lite högre upp jämfört med att bo så som vi gör gloende rakt in i grannens kök. Å andra sidan har vi vår egen ytterdörr vilket är trevligt. Mina ungar röjde i alla fall runt ordentligt en stund vilket har resulterat i att de nu sussar fint i sina sängar. Eller det där var lögn förrästen. De sover i VÅR säng. Som vanligt..
Avslutar med en bild från i somras på mina stora busungar.
God kväll!
Lottas Dagbok 