Någon sorts HR-människa med examen i ekonomisk styrning. Bor med tonåringar och två batpigs i ett dåligt samvete av trä ett par kilometer från centrum i en liten stad.
Om stället
Här är det blandat. Bara så man vet. Det hänvisas från alla möjliga håll också.
Jag känner mig skapligt stressad nu. Efter höstblåsor och ögon operation och det ena och det andra som tagit av arbetstiden ser jag fjälltoppen av arbete torna upp sig framför mig. Iofs tycker jag fjäll är vackra. Men jag vill att det ska ligga lite snöpå toppen och att solen ska skina på dem. Men jag ser ingen snö och ingen sol.
Jag ska göra ett försök att arbeta nu på förmiddagen. Anton är ju fortfarande hemma efter ögon op och Didrik är hemma för att han haft feber. Didrik kommer med all sannolikhet att sova på förmiddagen och vara vaken i eftermiddag. Anton är så pass mycket bättre nu så det är inte så mycket jobb med honom. Han är duktig.
I går kväll fick jag fingrarna ur och tog en tur till vinden. Jag gjorde en lång rad fantastiska fynd 🙂 Men jag orkade inte ta hand om grejerna efteråt (också en fjälltopp fast nedanför stegen till vinden 😉 ) så i morse när Ossian skulle ha stövlar så hitta jag dem inte påå ungefär en halvtimme. Men slutet gott allting gott. Han kom iväg till sin dagmamma iklädd diverse tjusigt arvegods 🙂 Vet inte när jag ska erodera resten av den toppen bara.
Dagens morgonnyhet får bli att regeringen föreslår att föräldrar ska få betala för sina barns brott. Kanske inte så dumt. Man har ju ansvar för det mesta annat de gör. Man har ju dessutom rätt att bestämma över dem så då kanske man ska vara skyldig att städaupp efter dem också. I like. Läs mer på DN. Jag tycker att det är lite oklart hur många kronor det handlar om dock 😉
I går (och i förrgår) skrev jag ju om min förhoppningsvis tillfälliga lilla svacka som jag genomlever just nu. Det känns iofs lite bättre nu. Jag har varit inne på US och vinkat av Anton då han rullades in på sin skelningsoperation (bilder kommer strax), och fikat med bulle hos mamma för att sedan komma hem och vårda min blogg lite innan jag startar upp med eftermiddagens plugg. Tänkte jobba lite med uppsatsen och invänta boken i ekonomistyrning. Med lite tur dimper den ned i lådan idag.
Men vad händer då med mitt flitigt återuppbyggda humör och mitt återvunna självförtroende. Om inte DET HÄR! Allvarligt..
Jag skrev ju igår att jag drabbats av lite höstdepp. I dag känns det ännu värre 😦
Jag kan liksom inte samla ihop mig och prestera något. Sitter mest och tycker synd om mig själv och äter choklad som jag köpte för de sista mynten jag hittade i jackfickan. *snyft* 😉
Men, men.. det blir ju inte värre än vad man gör det till. Idag då jag skulle fara och tanka bilen var den lille pekpinnen på soppamätaren till och med nedanför det röda området (reserven). Jag vissste inte först om jag skulle våga köra iväg utan mobiltelefon men jag tänkte att det fick bära eller brista. Så jag tog en jäkla fart på rakan in mot stan och tänkte att om bensinen tar slut så kan bilen rulla resten av bara farten 🙂 (Nej jag är inte blond. Har varit fejkblond tidigare dock 😉 ) Jag hann fram innan bensinen var slut och var nöjd med att jag lyckats skapa lite spänning i vardagen
I kväll är det föräldramöte i skolan. Antons sida denna gång.
Didrik visar upp sig i sin nya jacka. Han hälsar (tror jag i alla fall) att hösten nog inte är en favorit. Detta kunde anas redan igårkväll då han provade sina nya boots.
Ossian, också i ny jacka, surade mest för att han inte fick ha sina älskade ‘floppisar’ på sig idag (heller). Men det är inget nytt att han surar för det .
En lugn stund (cirka 0,3 sekunder, kolla blicken!) innan vi gick första rundan till dagmamman (Ossians runda 😉 ). Didrik får följa med hem och sova en stund varje dag, och sedan gå dit till lunch.
I morgon är det dags för Antons ögonoperation. Det känns att det börjar dra ihop sig. Han själv verkar inte särskilt nervös. Mer om detta vid senare tillfälle.
I dag får det bli jobb med upppsats här hemma. Jag ska beställa en bok också.
Alla är friska och i skola och hos dagmamma idag. Dee sover på altanen och ska lämnas vid kvart över elva som vanligt.
I morse var jag så fruktasvärt trött så jag satt i trappan och skrek fula ord innan jag lyckades släpa mig ner och få i mig lite äppeljuice och vaknade till. Anton är lika morgontrött som jag. Vi har ett speciellt samförstånd där, han och jag. Alla som studsar upp och hoppar in duschen och säger ‘go´morron’ för att i nästa andetag gnälla ‘men jag är liiika trött’. No way leverpastej. Anton å jag, vi döööör på morgonen 😉
Snart är det Mårten-gås också. Trevligt. Fram till dess får vi nöja oss med den här tidningsAnkan 😉
Sedan låg han i mörkret och ömsom skrek och ömsom garvade i örat på mig tills klockan var halv ett på natten. Antar att jag inte behöver upplysa om vad han gör just nu vid halv åtta morgonen efter.
Trött idag? Nja. Kul? Not.
Idag har Ossian fått gå iväg till dagmamman. Doktorn vi var hos igår avfärdade mina halsflussteorier och menade att även han har haft höstblåsor. Eftersom han varit feberfri i ett par dagar finns det ingen anledning att hålla honom hemma mer. Didrik har blåsor på händerna och hade lite feber igår. Dock är hans blåsor bara som små röda prickar och är han kry i morgon så får han gå då. Wilmer har lite feber idag också så han är hemma. Han är den som varit sjukast och haft mest ont i halsen också. Anton har haft ont i munnen men inte varit sjuk så han har gått i skolan hela tiden.
Jag som var så jäkla säker på halsfluss. Tyckte de hade alla symptom. Ossians hals var helt klart halsflussig. 100%. Men, men.. det är här vi kommer till den viktiga biten; jag är ingen doktor 😉
Jag måste försöka få min uppgift i ekonomistyrning gjord idag. Suck och stön. Bok fram!
..erbjuder studenterna ett par extra hundralappar om året. Tackar ödmjukast 😉 Dock planerar inte jag att tillhöra kategorin särskilt länge till. Å andra sidan hoppas jag att hamna i kategorin ‘löntagare’ i någotsånär snar anslutning till min nuvarande kategoritillhörighet. Och det ser ju inte nattsvart ut där heller.
..men ack och ve om man skulle bli sjukskriven (vilket iofs kvittar för mig för jag har änså ingen sgi) eller arbetslös (kvittar också för egendel eftersom jag inte jobbat ihop någon a-kassa) 😉 Bäst att se till att fixa ett jobb. Illa kvickt (..Anders Borg skulle nog känna sig nöjd om han hittade hit..).
Ossian har halsfluss (egen diagnos, men han HAR halsfluss). Han har varist sjuk hela helgen med feber och grejer. Dock äter och dricker han och verkar var på bättringsvägen idag. Har snackat med vårdcentralen (efter många om och men lyckades jag få ett samtal från dem trots att teknikens under inte verkar vara deras starka sida). Det tyckte liksom jag själv att vi skulle avvakta och se hur han är i morgon. Han har ju ändå haft feber i ett antal dagar så om han inte är bättre i morgon så ska vi åka till vårdis.
Examinationen i helgen gick fint (ja.. rent praktiskt i alla fall..). Bra sätt att jobba på det där. Det värsta är att vi ska ha sådana där möten en massa gånger under hösten. På helgerna *suck*. Alla är inte obligatoriska. Dock ganska nödvändiga om man vill klara kursen. Och det vill jag. Ett flertal är examinierande och helt nödvändiga för att klara kursen. Men, men..
Jag måste försöka samla mig nu och jobba lite med min uppsats. Inte lätt med två småungar kring benen.
Jag hade ju probs för lite sedan som rörde min utbildning. Det är lite bökigt när man har poäng från fem olika universitet och två högskolor typ. Det är inte alltid så lätt att räkna.. ihop.. poängen.. då.. tydligen. Men nu har jag i alla fall kommit igång med kursen i ekonomistyrning som jag ska gå denna temin. Dock lite efterbliven till följd av strulet. Jag jobbar och sliter för att komma ikapp och i kväll är det en examination (likt ungefär varannan helg fram till januari). Nu hade jag en deadline klockan tolv för lösningar på ett par case inom ekonomistyrning. Klockan 18.00 – 21 i kväll (obs fredag 👿 ) och i morgon 09.00 – 13 ska jag sitta och arbeta fram en gemensam lösning på dessa case tillsammans med en grupp som jag blir tilldelad ikväll. Exiting. Rapport kommer.
På uppsatsfronten har jag också rullat fram en liten bit i det senaste. Jobbet går trögt men framåt. Efter helgens jobb ska uppsatsen vara högprio ett par dagar igen.
Inskolningen och starten hos dagmamman med lille Didrik har gått utmärkt. Den lille mannen kryper glatt in och fäller inga tårar. Han ser lite lagom förvånad, skeptisk och avvaktande ut just när jag ska lämna honom men sedan äter han bra, leker och sover gott en stund. Jag lämnar Ossian som vanligt vi ca halv nio varje dag. Då får lille Dee följa med tillbaka hem och ligga och sova på altanen på förmiddagen. Hittills har han somnat direkt varje dag och blivit väckt av mig vid elva för att ge sig iväg till dagmamman. Ett utmärkt upplägg för tillfället. Jag får hela arbetsdagar utan dåligt samvete. Nog om detta.
I går var vi på föräldramöte på Västan. Det var ungefär som vanligt. Information om allt möjligt. Sedan fick vi dansa och veva med armarna. Kul tyckte vi som inte tar oss själva på så jävla stort allvar 😉
Jag har en massa saker som jag skulle vilja skriva om just nu men tiden har inte räckt till på slutet. Bland annat skulle jag vilja dissa Pauls fru Anna Anka (som har uttalat sig om diverse företeelser) lite men det har så många andra redan hunnit med att göra innan mig. Dessutom lyckas hon dissa ut sig själv rätt bra.
Och så ett par bilder från närtiden:
Ossian introducing Mästare Yoda.
”Tack broder!”
”Puss Laila!” På bilden: Didrik utforskar tv-utbudet. Tack och lov.
Hösten är här. Inte så lätt att acceptera för alla. På bilden: Ossian bryter ihop då han inser att fredagen den artonde september inte var någon foppadag.
Jag har lämnat lilleman. 15 minuter. Måste tillbaka nu men i eftermiddag blir det jobb för hela slanten. Har äntligen fått ordning på kurserna nu. Tänk att det ska vara så så svårt att räkna till 60. Men, men.. Det verkar kunna bli en tuff period detta. Vi får väl se hur mycket tid det kommer att finnas till bloggande. Men det brukar ju lösa sig 😉
Tänk vad fort man glömmer hur bekvämt det är att vara två vuxna hemma. I dag hann jag till och med duscha på må morgonen 🙂
Dagen började med någon timme hos dagmamman. Didrik ska ju skolas in nu och det gick väl bra för honom att krypa runt där på golvet litegrann. Fortsättning i morgon. Han somnade innan han kom in i bilen på väg hem och nu ligger han och hostar som en tok i sömnen i vagnen på altanen.
Kom på en sak. I torsdags var det ju så extremt häktiskt här med simskolor hit och dit och kalas för Anton (på Laserdome vilket han tyckte var ‘grymt’ till min förfäran), så jag glöde skriva att vi var på på bvc och fick spruta också. Diddan vägde 9845 (har jag för mig) och var 75 lång. En liten (men god) rackare.
I fredags var det ju studiedag och då lyckades jag hinna med en storstädning av huset samtidigt som alla barn var hemma (plus/minus den tid de var ute med kompisar). Wilmer var på kalas på gokarthallen och fick sig en runda i karten tillsammans med sin morfar (!!). På kvällen kom ju Fredrik hem från sin resa.
På lördagen firades det ju födelsedag här och på söndagen blev det lite skrillor i Mjölby på förmiddagen och Tacobuffé på Yris på eftermiddagen. En lite fotbollsträning för Wilmer lyckade vi även klämma in där emellan.
Nu ska jag fortsätta med uppsatsen. Dessutom krånglar det med mina kurser som vanligt. Nåja.. det är väl så när man har poäng från typ fem universitet och två högskolor.
I morse försov vi oss. Kvart i åtta slog jag upp ögonen. Fråga mig inte vad som hänt med väckarmobilen men den var i alla fall tyst just då. Kanske inte var så konstigt för den hade passerat ‘bäst före’ ungefär två timmar tidigare. Eller åtmistone en och en halv. Hur som helst; det var bara att börja ringa runt till skolor och dagmammor och tala om att vi var försenade. Morsan hämtade Wilmer (vars avdelning inte ens gick att få tag på på morgonen), och Anton som skulle till Tallbodaskolan och ha slöjd. Det gick bra. Fast Anton hade glömt sina skor utanför dörren i natt så de var helt blöta så han fick fara iväg i foppisar och byta till gummistövlar borta på Ekdunge- innan han for vidare till slöjd. Puhh.
Kanske berodde denna plötsliga 😉 morgontrötthet på att jag varit vaken med en liten Didrik mellan klockan tre och fem i natt. Han hade nämligen den goda smaken att lägga en liten poop mitt i natten. Det brukar han aldrig göra. Bytet genererade tydligen en del energi för sedan ville han jättegärna kolla på Survivor (den amerikanska varianten på Expedition Robinson) på tv. Vet inte vilket som är att föredra. Jättepigg var han i alla fall alldeles för länge.
I bland kan man bli lite paranoid i detta området faktiskt. Jag skrev ju detta om sandlådan. Jag har glömt att tala om det men nästa dag var det någon som hade rivit upp allt ogräs och krattat sandlådan. Jag tvivlar dock på att de gjort något åt kattlorten.
Nu är det bara tre dagar kvar tills vi får hämta resenären vi flyget. Han är efterlängtad *love u too*. Ser fram emot en mysig helg 🙂
Men innan helgen är det en hel del som ska hinnas med. I morgon måste jag jobba på som en gnu med mitt uppsatsarbete. På torsdag ska jag på bvc med Dee på förmiddagen för vaccinering och sedan simma, och Anton på kalas. Ozzy, Wilmer och jag ska på simskola och Didrik ska vara med farsan (asså hans morfar). Morsan jobbar natt. På fredag är det studiedag så då är alla ungar lediga och Wilmer ska på kalas på eftermiddagen. Puhh..
I dag har väl inte varit supereffektiv men en grej är fixad som legat som ett ok på mina axlar, nämligen en rejäl uppdatering av Antons inomhusgarderob. Nu slipper han gå till skolan i långbyxor som ser ut som highwater pants och tröjor med ärmar som bara täcker armarnas övre tre frjärdedelar. Tack för det mormor.
På kvällen har Antons bff Alex varit här och Wilmer har lekt med sin kompis J. Också här.. så det var lite häktiskt en stund. Men morsan fixade ju käk som vanligt så det var luuungt.
Det verkar inte som att vår dagmma hade svininfluensa i alla fall. Hon var bättre idag. Men det är klart; man kan ju aldrig veta säkert. En sak som retar mig lite med det där är att det där dödsfallet igår tydligen ‘satt fart’ på hela landet (=upptrappad hysteri), men att personen som dog hade någon underliggande riskfaktor som ‘de’ inte vill tala om med hänsyn till hans familj. Visst ska man visa hänsyn men nödigt att vända upp och ner på hela Sverige för att dölja information om något vars ‘avslöjande’ hade kunnat hindra att sjukvårdsupplysningen blir helt nedringd av oroliga människor.
Lottas Dagbok 
