..och det tog ungefär hela dagen att lokalisera ursprungskällan till fruktansvärda odören. På eftermiddagen lyckades jag med min ytterst eminenta utväxt som jag har mitt i ansiktet sniffa mig fram till att den kom från:
..och vad undertecknad tycker om dessa små vänner kan man fökovra sig i här:
https://mittsakalladeliv.wordpress.com/2008/01/25/i-dag-smet-en-av-ormjavlarna-ut-i-vardagsrummet/
..och här:
De äter ju möss som någon som törs ta i dem (läs: 
) tinar upp från fruset tillstånd. Sedan skiter de ut huden och skelettet. När det ligger några sådana hud-skelett i ´glasbyttan´ så stinker det tydligen.
I ärlighetens namn skulle jag föredra ett lurvigare husdjur (läs:
).
Nu är stanken eliminerad i alla fall. Skönt…
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Husdjur, Jobb och plugg, Resor och utflykter
Fint värre! I dag skall dagen ägnas åt organisationsteori för till helgen är det dags för den första examinationsuppgiften. Den kommer att handla om ´det strukturella perspektivet´. Inte helt nytt för mig så jag känner mig ganska lugn. Dock könner jag att jag måste plöja igenom några kapitel i ´Bolman & Deal´ så att jag känner mig förberedd. Jag retar mig lite på att uppgiften kommer klockan 17.00 på fredag och skall lämnas 23.59 på söndag. Det finns liksom inte möjlighet att använda en endaste liten vardag.. jo fredag kväll förståss.. men det är ju knappt vardag då.
Ormarna har hållit sig inne i terrariet de senaste timmarna. Den röda är verkligen sugen på att rymma igen, nu när den lyckats göra det två gånger.
Slänger in en bild på Anton nedan. Den är från sommaren 2006 då vi var i Danmark med Jonas Palms båt. Anton var fyra och ett halvt år då. Då hade vi verkligen fint väder…
.. fy.. säger ja bara. Det är inte ofta det blir två inlägg på en dag men ormlivet här hemma behöver en interaktiv dimension.
Den här gången var det husse själv som upptäckte att den var borta. Jag hittade den under soffan. NÄR och HUR har detta gått till? Ingen panik denna gång dock. Nu blir det lås på glaslådan!
Det var väl egentligen bara en tidsfråga innan det skulle hända. Ossian har nämligen börjat dra upp glasdörrarna på terrariumet. I dag skedde det just när vi hade ätit och barnen kollat på bolli och stod i badkaret och väntade på att bli duschade. Som jag upptäckte att det var öppet alltså. När det öppnades har jag fortfarande inte en aning om. Dock kunde jag snabbt konstatera att det inte fanns två ormar där inne där det borde gjort det. Jag kan lova att det var länge sedan jag var så jävla galen som jag blev just då (jag tror det var den fjärde juni 2004 faktiskt). De förbannade odjuren har aldrig varit så nära att bli skosnören som just i kväll. Jag tror att de klarade sig för att de har olika färg vilket gör dem totalt värdelösa som skosnören. I alla fall om man har en lite mer sparsmakad stil som jag.
Jag hittade den ena ganska snabbt. Den förbannade Ivar, den fege jäveln hade inte ens vågat sig ut ur terrariumet. Tur för honom. OCH för mig. Hellre jagar jag den röda kärringen för hon är inte så bitsk. Innan jag hittade det äckliga belätet under soffan hade jag hunnit med ett utbrott som nästan skrämt livet ur barnen. Anton ropade från badrummet; ”Måste du vara så sträng mamma du gör mig rädd..!” Man hade ju inte mycket hjälp från husse heller. Han är på personalfest i Norrköping och svarade inte ens i sin telefon. Han hade nog viktigare saker för sig (!?!). Hans kommentar tar årets guldbagge tror jag.. eller guldfisk kanske…. silverfisk… I allafall; ”Varför gör du så här mot mig!” (!?!)
När jag lyckats peta ut den från ´under soffan´ (med hjälp av en grön grillpinsett i plast) for den vidare mot förrådet under trappan. Jag fattade ju att om den kom in där så skulle den lägga sig i ett hörn och förmodligen dö för att jag tror inte att mycke skulle ha fått mig att riva ut hela det förrådet (med åtta minuter till Let´s Dance), och det är ju inte varmt där inne precis. Jag tog tag i svansen på åbäket och drog. Det knakade lite. Insåg att jag skulle bli tvungen att släppa taget. Vid det här laget hade jag Ossians termobrallor på ena handen så att jag inte skulle bli biten (eller uppäten eller något). Äntligen hade jag i alla fall turen med mig i allt detta för just innanför dörren i förrådet låg Wilmers hockeyhjälm (Tack Gud!) så när jag släppt ormen och öppnat dörren kunde jag (nästan) bara ta hjälmen och ormen som hade slingrat in sig i gallret, och hiva in hela skiten i glasburen.
Barnen var kvar i badkaret och Ossian skrek så att han hostade och dreglade. Anton ropade; ”Mamma Ossian fryyyyser..!” Ja ja.. de hade smörjt in sig med MYCKET tvål i alla fall så det tog ett tag och skölja dem. Stackars Wilmer hade svid. De hade ju väntat en stund på tvätt… kan man säga.
Sedan kollade vi i alla fall på Let´s Dance. Hann precis!
Go´kväll!
PS. Bilden ovan är en repris från i våras. Har ju lite bök med bilderna just nu. Vill bara tillägga att bilden inte ger en helt rättvisande bild av storleken på… djuret..
…men jag har uppfunnit´godaste´ studentkäket! Kokt bandspagetti.. heter det Tagliatelle eller något sådant? Ja.. i alla fall så kladdar man in dem i en massa pesto och sedan tar man en ölkorv och klipper den i småbitar över hela kalaset. Rör om! Smaklig måltid…
Ja.. i fredags eftermiddag bar det av mot Skåneland. Det var länge sedan vi var där nu av diverse anledningar, så det kändes trevligt. Detta trots att vi inte hade pengar så det räckte till räkningarna den här månaden ens men det är ju en helt annan historia egentligen. Barnen var duktiga och sov hela vägen i bilen. Det var bara en liten stund på slutet av resan som Ossian var lite ledsen. Fredagen var ju Antons sista dag hos Marita också. Han hade fått välja vilken mat de skulle laga och vad de skulle äta till mellis. Han hade valt köttbullar som de själva fått vara med och rulla till, till middag. Wilmer hade ätit sex (!!!) stycken små köttbullar. Till mellis hade Anton valt glass och maräng med chokladsås. De satt som bäst och mumsade på detta då jag kom för att hämta dem innan vi skulle åka iväg till Skåne. På kvällen då vi kom fram startade inte motorn (Mr. Johnson ni vet?) som vi just åkt 40 mil för att leverera. Kris. Efter telefonsamtal och fika samt ett par avtorkningar av tändstiften fungerade den som smort igen. Skönt. Jag tvivlade egentligen aldrig på att den skulle starta.. Här hade jag egentligen tänkt att lägga in en bild på Fredrik då han står och flinar brevid den gamla motorn men han har förbjudit mig att göra det. Det är lite synd för bilden är kul. Han säger att jag får ta en annan men då kan det lika gärna vara för jag tänker inte ta en trist bild istället. På lördagförmiddagen softade vi lite och Fredrik putsade på Mr. Johnson. Barnen lekte ute i trädgården. De letade grodor, sniglar och annat slemmigt otyg.
Anton hittade grodan på bilden ovan. Eller så var det Wilmer som hittade den.. jag vet inte men det var i alla fall Anton som lade beslag på den. Han lekte med den hela förmiddagen och blev helt knäckt då den senare rymde tillbaka till skogen. Jag tyckte det var skönt att den drog.. Då slipper Anton ha ett grodliv på sitt lilla samvete. På eftermiddagen var det dags för leverans av motorn. Jonas och Iréne och deras lilla flicka Julia som är sju månader kom för att hämta den. Nedan syns motorn tillsammans med sin nye, förhoppningsvis nöjde ägare.
Ovan syns Jonas med lilla Julia. Utan inhämtat tillstånd från föräldrarna till vidare publikation nöjer jag mig med att visa hennes blonda lilla nacke här på bloggen. Sedan följde vi med Familjen Palm hem till deras hus i Ekeby. Där träffade vi Leo som är stor och lekfull. Han ser ut såhär:
Mr. Johnson fick färdas i bil till sin slutstation i ett förråd i Familjen Palms trädgård. 
Klicka för förstoring! Trädgården var stor och grön och barnen hade kul en stund. Tyvärr blev det nog lite jobbigt för Leo som fick lov att vara kopplad hela tiden. Ossian är ju lite vild så det var säkrast. Vi ville ju inte ha någon brottningsmatch! Anton plockade blommor till Farmor.
Ossian.. ja, han var söt som vanligt..
På söndagen var det dags att åka ut på landet och hälsa på favoritdoktorn Lasse och faster Annika och deras familj. De har ett gäng med hästar och har köpt sig en gård. Det var jättefint och trevligt.
Sådana här fina fina rosor hade de i sin trädgård.. Ungarna lekte i en vattenpöl så de blev blöta om brallorna medan vi fikade. Jag plåtade lite på hästarna och Fredrik hittade en moppe som han var tvungen att provköra.
Alla barn fick provåka moppen. Jag vågar nästan inte lägga in nästa bild för Wilmer har ingen hjälm på sig men den är härlig och påminner om filmen Änglagård, så håll till godo..
Sedan var det dags att tänka på hemresan. Barnen var vakna hela vägen hem. Detta behöver väl knappast kommenteras. I går var vi ute och seglade med båten. Det var supernajs. Nya motorn startar fint och det var lagom vind. Barnen var nöjda och glada. Det var bara Ozzy som var lite kinkig. Vi var ute hela dagen med undantag för en liten stund då vi lade till för att äta lunch. Efter seglingen tog vi en hamburgartallrik på Strandgrillen. Den satt fint kan man säga! I dag var åter arbetsdag och jag funderar på om morgondagen också skall få bli en sådan.. Nu är det Morden i Midsomer…
I lördags gjorde jag ett snabbesök i en förfluten tid (kändes det som i alla fall). Harrys… eller `haooiss` som man säger här omkring. Hur bonnigt som helst var det. Det är klart att det var lite kul också men det var inte mycket som var som förr. För det första så såg ´ingenting´ likadant ut som förut. Barerna hade flyttat på sig och ungefär alla som jobbade innanför dem var nya. Utom Håkan förståss. Men han lär väl stå där tills han stupar. Garderobsgubben var också kvar. Fast man kanske inte kan förvänta sig att det ska vara lika efter så många år heller. Jag har ju gjort ett och annat litet gästspel under åren och har väl känt ungefär likadant då som nu. Om man vänder på pannkakan så kanske det är skumt att det inte har ändrat på sig MER istället. Jag menar.. sju år är ju en ganska lång tid. Stället står ju kvar i alla fall. Det mesta av den typiska fula Harrys-inredningen var kvar trots att den där stilen är ganska `ute` för tillfället. De flesta krogar är väl lite mer ljusa och luftiga nu för tiden. (Ja.. egentligen vet jag ju inte det eftersom jag aldrig går ut men man kan ju kasta ett öga in då man går förbi på dagen.) Hur som helst så är jag trettioett år nu. Ändå kände jag mig mer malplacerad nu än vad jag gjorde då. Genomsnittsåldern måste ha stigit alltså (snabbare än min ålder). Annars har det väl blivit något fel på mig… Innan var vi allla fall på förfest ute i Linghem hos Tinas syster. Katja var där och visade sina ´grejjer´.Det muntrar alltid upp lite. Nog om detta.
Exillivet är slut och de stora barnen är friska och tillbaka hos Marita. Anton skulle gå till skolan och äta lunch idag. Det är en del av inskolningen till förskoleklass. I torsdags hade de också varit i skolan och hälsat på men då var ju Anton sjuk så det blir premiär för honom idag. Han var nog lite nervös för han var så noga med att jag skulle torka honom kring munnen en extra gång med en våtservett så att han inte skulle vara lortig i ansiktet då han gick iväg. Han brydde sig dock inte nämnvärt om att hans jacka var smutsig 😉
Ossian är sjuk nu istället. Det har börjat idag på morgonen och hans feber är inte så hög ännu men den lär väl stiga om det är samma virus som de andra två hade. Trist är det eftersom det är jättefint sommarväder ute. Hoppas att det inte blir så långvarigt med tanke på att vi håller på med inskolningen hos Marita. Vi var där igår och han tycker att det är jättekul att leka med de andra barnen. Än så länge har ju inte Anton och Wilmer varit där samtidigt och i dag var Anton jätteledsen för att Ozzy var sjuk. Ja, ja.. han tillfrisknar ju så småningom..
I går kväll var jag och kollade på valparna. De var hur gulliga som helst. Jag vill ju ha en liten hundflicka och det finns en liten en som inte är tingad ännu. Den är svart-vit och heter Anna. Jag vill så gärna ha den ju… Fredrik har väl antytt att jag får skaffa en annan lägenhet om jag ska ha hund. Här kommer i alla fall några bilder på den..
Söt va? Det är en blandning mella Shitzu och Lhasa Apso. Troligtsvis blir det ingen hundvalp men det känns som att man behöver något att drömma om. Nu blir det ju inget hus vilket i och för sig är bra med tanke på att räntorna är på väg upp och två och en halv miljon är så himla mycket pengar. Det finns ju många anledningar att låta bli att köpa hus. Det finns många anledningar till att välja att göra det också. Fast rätt ´tillfälle´ är en viktig faktor i sammanhanget. Nu är nog inte rätt tillfälle för oss.
Nu håller Ossian på att vakna…
Hej..
Filed under: Barnen, Hälsa, Hus och hem, Husdjur, Jobb och plugg, Resor och utflykter
Ja… nu har jag ju inte uppdaterat på ett tag.. Hmm.. undrar just vad det kan bero på…*trumvirvel*… MAGSJUKA!!!! Det blev inte så farligt. Den var helt kräkfri för mig som vanligt men jag mådde pyton i flera dagar och hade feber och huvudvärk. Men nu är jag OK. Men det ha rverkligen varit en konstig sjuka. Ossian som var dålig förra lördagen och sedan frisk, kräktes helt plötsligt ner hela mig natten mellan tisdag och onsdag.
Vad har hänt mer då… jo.. det blir nog inget hus den här gången heller. Vi får antagligen den tomt som vi hade som förstahandsval men det känns som att det är lite mycket pengar för oss just nu. Räntorna går ju uppåt också och det skulle finnas farligt lite utrymme för höjningar i kalkylen. Det kanske blir ett radhus i stället…
Det blir nog ingen hundvalp heller. Fasen också.. Fast fast det hade ju mest inneburit en massa jobb..
Nu har datorn varit på service och fått en ny sladd i alla fall så nu skall det bli lite fart på bilduppdateringen igen. Här kommer en utlovad bild från Fredriks examen. Här står han tillsammans med studiekamraten Magnus som han delat blod svett och tårar med under alla åren på LiU.
Grattis till er båda! Lite sent dock. Får skylla på magsjukan..
Grattis också till Marie och Per som fått en liten pojke som skall heta Neo! Det är inte utan att suget sätter in igen….
I går var vi på en söndagsutflykt till Arkösund för att titta där båten skall stå då den kommer till Östergötland. Vi åkte också till Stegeborg och kollade lite. Det var en trevlig tur men ganska kallt. Jag tog i alla fall en del bilder som jag ska dela med mig av vid senare tillfälle.
Nu skall jag ta fram kläder till barnen till i morgon och sedan försöka sova lite.
Natti natti!
PS. Stefan, jag förstod DIREKT att det inte var du som brukar långskita.. hur skulle jag kunna tro något sådant…
Fasen också.. egentligen borde jag sätta kod på detta inlägget men jag skiter i det nu. Jag känner mig så jäkla frustrerad just nu. Jag har ju egentligen aldrig vetat vad jag har velat i mitt liv. Det är väl därför jag har ungefär tre påbörjade utbildningar på gång och inte vet vilken av dem jag ska slutföra. Om ens någon av dem. Eller om jag ska gå färdigt dem allihop. Sedan jag fick barn har det liksom gått upp ett ljus för mig. Jag förstår vissa samband och jag har numer vissa önskemål om hur jag vill leva. Nu har det dykt upp möjligheter som skulle kunna uppfylla en del av mina önskemål. Möjligheter som INTE kommer att återkomma. Synd att tidpunkten inte är den bästa då… Jag känner mig så förbaskat frustrerad. Dessutom ska vår granne få hundvalpar. Jag är så sugen på en liten valp. Men Fredrik vill absolut inte ha någon. Sedan finns det vissa andra saker som jag förväntar mig av livet också… som jag hela tiden måste kämpa för fast det skulle kunna vara så enkelt. I bland känns det som att det inte finns något utrymme för mig alls. Undrar just hur det skulle eller kommer att kännas om eller när man inte får till livet så som man önskar…
Läste just dagens inlägg på min blogg-kamrat Märtas blogg. Hon och hennes gubbe (f´låt Stefan 😉 ) tillbringar en period i USA för hans arbetes skull. Hon skrev i alla fall om det här med föräldraledighet och sånt. Om hur en man som väljer att vara hemma anses som så ”duktig” medan kvinnan snarare förväntas vara hemma osv… Hur som helst så satt jag och retade upp mig (igen.. inte första gången den här veckan..) på hur orättvist allt är här i världen. Ja, ja.. hur man än vänder sig så har man ändan bak…
I dag har en av majsormarna som tillhör det här hushållet ömsat skinn. Den här gången gick det bra. Viktoria (!) ömsade ett helt fint skin. Det såg skitkul ut! Jag har aldrig sett det tidigare. Brukar ju inte umgås med de där reptilerna så ofta…
Vi har ju varit lediga idag och det har varit skönt. På eftermiddagen var vi ute och lekte. Ossian fick åka rutchkana för första gången. Han skrattade jättemycket! Wilmer slog sig i skallen så nu har han Omberg på bakhuvudet. Han blev jätteledsen för att det gjorde ont och sedan blev han sur för `gud vet vad´ och sprang bort och ställde sig vid grillplatsen och hängde läpp. Både Anton och Wilmer är så olydiga just nu. Jag känner mig lite trött på det faktiskt… Det är precis som att dom känner att jag är lite tröttare än vanligt och vill utmana mig ytterligare.
Nu har de skrålat färdigt i Så ska det låta. Nu tänker jag bänka mig framför TVn för Masjävlar.
Lottas Dagbok 