Lottas Dagbok

Har vänt och vridit på det här inlägget under hela semestern.

Idag är det söndag 0813. Min sista semesterdag och även min sista anställningsdag på mitt nuvarande jobb. Imorgon går jag vidare till en ny stor utmaning som känns så spännande! Återkommer till det.

Jag skrev ett inlägg för någon månad sedan där jag berörde lite av det jag har jobbat med sedan januari i år. Jag har jobbat som arbetsmarknadskonsult med matchning av arbetssökande. 1000 coachsamtal under den tiden. Jobbet har inneburit att jag fått följa kandidater gå igenom vårt program. Det har varit fantastiskt roligt och emellanåt väldigt jobbigt såklart. Att jobba med arbetssökande är att få följa människor både i deras ljus och i deras mörker. Det innebär att jag måste finnas där och vara professionell och ansvarsfull både då jag befinner mig i mitt eget ljus och i mitt eget mörker. Att vara slug och tänka smart då en arbetssökande som gått igenom femtioelva vändor av arbetsmarknadspolitiska åtgärder med all rätt ger utlopp för sin frustration. På mig. Då gäller det att lyssna och bygga relation. Att investera.

Vi har bara jobbat på distans under den tid som jag varit i tjänst. Arbetsförmedlingen som är uppdragsgivare har bestämt att det ska vara så fram till årsskiftet. Jag har suttit hemma i mitt vardagsrum med telefonen på örat sex timmar om dagen. Någon timme före och någon timme efter för att sköta nödvändig administration. Just den biten har varit ganska tung. Jag är ju inte precis ensam i huset på eftermiddagarna. Mina förstående kandidater har skrattat lite och tyckt att det varit ganska härligt att det pågår ett liv i bakgrunden. Även när någon har gapat över att varmvattnet varit slut i duschen.

Det bästa har varit då någon kandidat fått jobb efter att ha kämpat länge. Det är dessa tillfällen som ligger på plussidan på kontot. Då någon valt att söka utbildning efter att ha funderat ett tag eller testat något helt nytt område att jobba med. Det har varit fint. De flesta kandidater har varit lyhörda och tagit till sig av det vi resonerat om i samtalen och det har varit roligt att se då det givit resultat.

Den utmaning som utvecklat mig mest i det här jobbet är att jag fått hålla digitala föreläsningar för hundratals personer. Det är något som jag aldrig skulle ha tagit på mig att göra frivilligt men tack vare min chefs sköna stil så fick jag aldrig möjlighet att säga nej och samtidigt bevara min värdighet. Jag är så tacksam för det!

Kollegorna. Jag har ju fått möjlighet att träffa en del men inte alla. Det coronaskumma livet vi haft det senaste året och ett halvt har liksom gjort det. Det är ett härligt gäng som jag inte känner att jag är färdig med alls. Så det så. De har all anledning att hålla huvudet högt. Under den tiden jag jobbat har vi varit bäst! De kommer att fortsätta att vara lika bra utan mig.

Det finns ju alltid en eller några anledningar till att man väljer att röra på sig. Nu öppnades en möjlighet för mig som kändes så spännande, rolig, utvecklande.. och som ett steg i rätt riktning för mig. Det kom snabbare än jag hade tänkt men sådant kan man inte alltid råda över. Så är det.

Mitt nya ställe är en yrkeshögskola. Börjar imorgon.

Återkommer!