Välkommen vackra söndagmorgon

Men var du tvungen att komma redan klockan 05.13?
Anton var morgonpigg idag. Det händer aldrig annars. Nu har han legat i soffan i tre kvart och väntat på att någon tevekanal ska börja kasta ut strunt genom rutan.
Idag har jag två mycket viktiga saker som jag måste ta itu med. En jobbretaterad och en husrelaterad. Den husrelaterade är att jag skicka ett mejl till köksleverantören och bekräfta att vi beställt nya köksluckor till vårt kök (ja, snickarna borrade fel i 20 st av dem då de byggde och handtagen sitter lodrätt istället för vågrätt plus att de flesta sitter på fel dörr).
Förutom detta har vi en del trevliga saker på planeringen också.
Ska passa på att slösurfa lite nu medan de flesta i huset fortfarande umgås med John Blund.
Fredag – just the usual
Idag var de här på morgonen för att fixa lite grejer med vårt hus. Ingen större framgång med det allra mest nödvändiga dock. Centraldammsugaren. Visst har vi kommit överens om att alla våra reklammationer ska åtgärdas samtidigt men jag tycker att man ska felsöka centraldammsugaren så att man vet vad som är felet på den då man ska börja fixa i huset. Risken finns att de får riva upp väggar, tak och golv för att åtgärda felet. Vi kommer att få flytta ut några dagar troligtvis oavsett vad som är felet för det är en massa andra grejer som ska göras. Det kommer att bli byggplats igen. Suck.
På förmiddagen var jag ute uppdrag.
Ossian var på skolan och åt mat inför starten i förkoleklass till hösten. Fröken som var med dem var så positiv till Ossian och sa att hon tror att det kommer att gå finemang för honom att börja till hösten trots att han är ett år yngre. Den fröken som följt dagbarnen på fredagsdagiset tycker också att Ossian känns mogen för att börja. Han är precis som de andra sexårningarna sa hon.
Jag och Didde och Ozzy tog en glass idag efter att jag hämtat dem. Sedan åkte vi till morfars jobb och hälsade på. Med oss därifrån hade vi två brassestolar och en cykel till Didde. Men den behöver lite fix hos morfar före användning.
Anton verkar aldrig vilja komma hem. Men i morgon måste han. Då ska vi på amerikanskt grillparty 
Ikväll har vi grillat och grejat. Najs.
Soffa och TV, försvunnen vågmaskin, försvunna snickare samt föräldraforum i skolan
Jag sitter i vår nya soffa
Få saker som funkar som de ska här. Har dock fått ordning på teven. Den nya ikeasoffan står på plats framför och en gnutta harmoni sprider sig trots allt.
Det som smolkar bägaren ikväll är att jag inte hittar den nya hårprylen som jag skaffade för ett tag sedan. Den ligger i någon låda någonstans har jag hört. Har dock letat i lådorna sedan minst en vecka innan vi flyttade. Har inte hittat den.
I dagarna tre har jag väntat på snickare som inte kom. Idag fick jag veta att det visst finns en åtgärdsplan. Skall genomföras framöver. Får hoppas att det verkligen kommer att hända.
Ikväll har jag varit på FiF-möte (föräldraforum) i skolan. Alltid lika intressant.
Annars har det inte hänt något intressant alls.
Idag är det studiedag
..vilket innebär hemmadag för alla barnen.
Anton hade en vän som sov över men så blev han sjuk i morse och vännen fick skickas hem.
Meningen var att snickarna skulle komma men det har de inte gjort. De skulle ha kommit igår också men kom inte då heller.
Tar lite bilder istället för gnäll:
Så tråkigt vi har..
Ossian har blivt jätteduktig på att dela sin mat själv.
Didrik har varit jättetjurig och vrålat hela förmiddagen. Vid maten fick jag bygga ihop pannkaksbiten som jag skurit upp åt honom för att han skulle bli nöjd.
Wilmer var väldigt trött igår kväll.
(…)
Gör om – gör rätt
Ja. Ungefär så.
Har inte mycket mer att säga om det just nu, än att jag börjar bli rätt less. Men som en klok man sa; ”ge det lite did”. Eller som en annan klok man sa; ”ge inte upp”. Utifrån detta kan man få för sig att alla kloka är män. Så är det nog inte. Man kan även konstatera att den förste av de två känner mig lite bättre än den andre. Jag ger nämligen aldrig upp men kan vara lite otålig ibland.
Huvudsaken är att det blir bra till sist. Att man blir nöjd och inte bitter. Att man kan trivas. Jag vet att det kommer att bli så. Om jag bara gör mitt yttersta nu. Medan tid är.
Prioriterar och omprioriterar
Kan tänka mig att en och annan väntar på tjusiga interiörer
Men det få vänta tills allt är färdigfixat här.
Istället outar jag ett par bilder på vårt golv. På övervåningen har vi valt ekparkett. Övervåningen är fyra rum som är nästan lika stora och ett allrum i mitten.
Jag tog för givet att jag skulle få ett enhetligt golv eftersom vi beställt samma sort till hela. Istället ser golvet för hemskt ut. I de fyra rummen ligger golvet i samma riktning. I allrummet i mitten ligger det på tvären.
Jag har forskat i hur man gör då man lägger golv genom att googla och att ringa till företaget som leverat golvet till vårt hus. Jag har kommit fram till:
-
I första hand är rikningen på parketten en smaksak. (Detta enligt golvleverantören.)
-
I andra hand lägger man golvet i rummets längdriktning. (Flera källor)
-
I tredje hand tar man hänsyn till vilket håll ljuset kommer från och lägger golvet mot ljusets riktning. (Flera källor) Anledningen är att då ljuset möter golvet med 45 graders vinkel, vilket det gör då fönstret är lodrätt mot golvet, kan man se skuggor vid skarvarna. Detta anses dock av vissa inte vara ett relevant argument då man har ett trägolv av hög kvalitet.
-
Man lägger parketten med kortsidan mot den dörr man kommer in i rummet genom.
-
Man lägger golvet i samma riktning om man ser det ena rummet från det andra.
-
Jag läste även på ett ställe att man ska lägga alla golv i samma riktning i ett och samma hus.
Många bud alltså. Inga direkta regler. Eller den huvudsakliga regeln är att det är en smaksak hur man lägger parketten. Frågan är vems smak som ska gälla.
Vårt rum är nästan fyrkantigt så någon längdriktning i rummet finns inte. Ljuset kommer snett uppifrån från våra takfönster och från de fyra fönstren inne i barnens rum. Från alla håll alltså.
Man kan ju tycka att någon borde ha frågat oss hur vi vill ha det. Naivt nog trodde jag att man kunde ta för givet att de skulle lägga parketten åt samma håll på hela golvet. Har aldrig sett den varianten som vi har hemma hos oss nu. Det ser inte klokt ut. Som ett lapptäcke typ.
Kolla här:





Säg något!
Repan
Jag var sju år då vi flyttade från radhuset i Söderköping till en stor och fin paradvåning på Platensgatan i Linköping.
Det var alldeles nyrenoverat i kök och badrum. Det stora parkettgolvet var nyslipat.
När vi just flyttat dit kom Tekniska Verken och skulle fixa med en elkontakt.
Kontakten satt bakom pianot.
Karlsloken från Tekniska Verken tog tag i pianot och drog ut det mitt på golvet.
När han var klar med kontakten drog han det tillbaka igen.
Kvar då han gått var en två meter lång repa. En meter åt ena hållet och en meter åt andra.
Kom att tänka på det bara.
Det har varit lite mycket på sistone
Minst sagt. Men nu går det åt rätt håll skulle jag tro.
Kan inte avslöja allt. Tyvärr. Skulle få det tillbaka rakt i huvudet då. Vissa saker är svårt att säga något om utan att vara lite småspydig också. Men jag är övertygad om att det finns ett lyckligt slut.
Väntar på något. Hoppas.
Är väldigt nöjd med en sak också. Vissa beslut är så jobbiga att man inte kan att fatta dem. Då kan det vara skönt att vara två. Nu är jag helt lugn.
Själv skippar jag bloggar med kryptiska formuleringar. Man blir så jäkla nyfiken.
Bilderna från den senaste tiden får tala. Signaturmelodi: If you had time med Ani Di Franco. Eller Jag är en vampyr med Krunegård. För all del.








Tredje maj 2011

Igår var jag trettiofyra. Idag är jag trettiofem.
Tack så hjärtligt alla som har ringt och gratulerat mig på facebook och kommit hit med blommor och tårtor. Kram på er.
Igår flyttade vi in oss själva i huset. Ossian börjar förskoleklass till hösten. Jobbsökandet går bra just nu 🙂 Magen är uppåner.
Det händer så väldigt mycket. Jag får be att få återkomma med detaljer.
Suck – fuck
En märklig dag.
Slutbesiktningen liknade mest en fars. Den tog typ fyra timmar eller så. De flesta var arga och en del skrek åt varandra. Vi höll oss ganska chill dock (tja, allt är ju relativt såklart). Som trettiofem soon to become förundras och förvånas jag fortfarande över vuxenvärlden ibland.
Jag hann precis till ett viktigt möte i Skänninge vid tre.
Ikväll har vi varit en sväng till IKEA. Intressant hur många fjäderbottnar man kan trycka in i en horbil tillsammans med två madrasser, ett skrivbord, tre Billy och en Bestå. Wilmer var med till IKEA, Anton var på disco och de små sover hos mormor och morfar.
Resten av kvällen har vi packat lådor. I morgon flyttar vi ut från denna lilla läggan. Och in hos morsan och farsan. Grejt.
Fortsättning följer.
Pöss.
Idag har det varit en ganska bra dag – i morgon är det slutbesiktning
I morse hade vi en genomgång av vårt hus. Kvalitetsansvarige var närvarande. Det var bra.
Barnen har varit på simskolan. Det var första gången på länge efter sjukdom och föräldramöten förlagda till torsdagar.
Annars packar vi lådor.
I morgon är det slutbesiktning. Jag är lite nervös.
Lite annat kul har hänt idag också. Läs här.
Det växer en liten blomma utanför vårt hus

Påsken har varit fin. Vi har inte firat så mycket riktig påsk direkt. Snyltat in oss på grill lite här och var har vi gjort. Tack till alla snällisar! Vädret har varit helbra. Barnen har varit friska och glada.
På fredag är det slutbesiktning av vårt hus. Min byggsjäl är trött. På lördag blir det flytt.
Långfredag – grillning och Didrik sminkar sig
Vilken jäkla skit det är på TV alltså. Urtråkigt.
Vi har varit och grillat med vänner. Det var mycket trevligt faktiskt. Lite vin blev det och så världens godaste kaffe. Med rätt maskin blir kaffet gött. Barnen var så söta då de cyklade hem. De såg ut som tre små kloner i olika storlekar med olika färger på sina hjälmar.
Didrik som sovit middag i tre timmar idag (för att jag skulle få packa och städa utan att ha en bojsten på foten) höll sig vaken fint ända till alldeles nyss. För övrigt har han lekt med solpuder, maskara och nagellack idag. Han är förjäklig på smink alltså. Hur ska detta sluta (?) Det var inte första gången han geggar med nagellack. Vi har ju mörkröda mönster på vår batiksoffa redan. Idag var matbordet besudlat med rött innan vi hittade revovern som Fredrik så fint städat bort. Eller så var det jag själv som gjorde det. Det var i alla fall han som slängde mina kontaktlinser i soporna idag och så har en flaska hårbalsam försvunnit spårlöst på hans städområde. Ja, ja. Nog om detta.
Nu är det dags att lägga ihop en stund. I morgon blir det grill på Yris och vidare packning. På söndag samma och Borensberg.. men ingen grill på Yris då förståss. Det fina vädret ser ut att fortsätta. Så nu är det bara två saker som fortfarande gnager mig.
God natt!
Tjing.
Hippieliv
En påskbukett från dagmamman som tack för hjälpen med plåtning och redigering.
Jobbar hela dagen med att parera orealistiska mål.
Wilmer spelar Wii med sin amerikanske kompis i vardagsrummet. How do they communicate? Det är frågan vi ställer oss. I don´t know. Jag hör Wilmers små fraser på engelska och vännens på svenska. Kul har dom. That´s for sure.
Didrik höll på att skrämma livet ur mig två gånger igår eftermiddag. Först spelade han död precis nedanför den höga klätterställningen. Sedan försvann han i affären. Jag visste att han inte hade går förbi mig då jag stod i kassan men ändå var han bara borta. Efter flera turer runt i affären och närområdet och med halva områdets engagemang upphittades han senare liggande bakom en godishylla mumsande på smågodis. Gulligt men hjärtsnörpigt.
I kväll blir det grill med goda vänner. När man mest behöver dem.
Ha en fortsatt fin helg!
Tisdag – fy så sakta tiden går nu
Idag har jag sökt arbeten nästan hela dagen. Har inte mycket hopp om att jag ska få något av dem dock. Så deppigt. Det värsta är att jobbsökandet tar en sådan förskräcklig tid eftersom nästan alla företag och myndigheter använder sig av databaser där man måste registrera sig och det tar en jäkla tid. Vissa av dem är bra och sparar tid i längden då man sker fler jobb sedan. Vissa är helt meningslösa. Ibland är det faktiskt svårt att förstå hur de vill att man ska göra i de där databaserna också.
Eftermiddagen har tillbringats utomhus i solen. Vi köpte kebab som vi äute. Barnen körde streehockey och Didrik lekte i sandlådan.
Ossian är kvar på Y-vägen. Verkar må bra. Vi hoppas att få krama honom snart. Men han har det bra med morfar på natten och med mormor på dagen.
Idag har vi fått tid för slutbesiktning på huset. Den 29 blir det.