Kära bloggdagbok!
Förlåt att jag inte uppdaterat dig på länge! Jag har ett par vettiga ursäkter faktiskt. Vårt nätverk här hemma har krånglat som 17. Det har pågått sedan jag höll på och trasslade med datorerna här hemma för ett par veckor sedan. I dag pratade vi med grannen som bor på våningen under oss i huset och de hade också haft problem så det kanske inte beror på mig trots allt 🙂 . Sedan är det den förbaskade sladden som vi inte har fått ordning på ännu. Egentligen är det ju en reklamation men det gäller att komma till skott också. Nu har jag Fredriks sladd.
Hassela-semestern var i alla fall jättetrevlig. Vi var i skidbacken hela dagarna allihopa. Först var det lite knepigt med Wilmer för han är ju egentligen lite för liten för att åka skidor. Han var inte alls med på noterna och bara lade sig ner i backen. ”Det är så halt att åka skidor mamma..” ”Ja, men det är ju det som är meningen med skidåkning Wilmer.” ”Men jag haaalkaaar….” Sedan lånade vi en sele så man liksom kunde styra honom med två snören. Då gick det bra. Dock ville han helst sitta på hotellets restaurang och fika med Coca Cola och chokladkaka. Anton var jätteduktig och åkte till och med i de `svarta` backarna. Han gick i skidskola ett par dagar också men jag vet inte hur mycket det gav honom egentligen. Han fick mest stå och vänta på de andra som gick i hans grupp. De hade nog aldrig åkt skidor förut såg det ut som. Anton väntade dock tålmodigt och klagade inte. Han är en sådan duktig liten kämpe vår Anton. Ossian satt i en `ryggsäck` på Fredriks rygg hela tiden och var bara nöjd och glad hela tiden. Vädret var fantastiskt alla fyra dagarna. På kvällarna badade vi i poolen på hotellet. Det var inte alls så skönt för den var alldeles kall men barnen hade roligt vilket är det viktigaste så klart. Stugan var iskall på nätterna vilket inte heller var så trevligt men det gör inte så mycket för i det stora hela så var det bra. Det blev inte så jättedyrt heller för mamma hade lagat mat till alla dagarna som vi hade med oss och vi hade handlat på maxi så vi skulle slippa handla i den dyra butiken på hotellet. Jag lovar att jag skall ladda upp bilder till bloggen så fort det är slut på datakrånglet här hemma. Kanske redan under helgen.
Den senaste veckan har våren verkligen visat sig på allvar. Barnen och jag har varit ute och lekt i solen nästan varje dag. Det är så skönt när den där första solen kommer fram och man tinar upp efter vintern. Just då man trodde att man skulle ruttna bort i trist vinter så kommer den där härliga vårsolen. Nu hoppas vi bara att vinterns alla virus dör ut också så att vi kan få vara helt friska ett tag. I går kväll på Ossians simskola var det en unge som `lade en pizza` på golvet i omkädningsrummet. Herrarnas (!!!) tack och lov.
Jag har jobbat två dagar den här veckan. Idag hade mamma hand om alla tre barnen så att jag till och med fick jobba i lugn och ro. Det gick ganska bra för henne tror jag men det såg ut som ett tivoli i deras hus när jag kom och skulle hämta dem. Så även i trädgården.
Så måste jag även skriva om en sak som retar mig. I vår kommun finns en kö man kan stå i om man är intresserad av att köpa en tomt att bygga hus på. I den kön står det tusentals personer, som vissa av dem, har köat i många år för att få köpa en tomt av kommunen. Om man får möjlighet att köpa en sådan tomt får man bygga vilket hus man vill där bara markförhållandena tillåter det (tror jag). Eller man får alla fall välja om man vill bygga av lösvirke eller köpa ett nyckelfärdigt eller så. Kommunen HAR mark till privata tomter men den släppte bara typ 30 tomter till den kön förra året. Däremot finns det hur många tomter som helst att köpa som olika hustillverkare säljer med förbehållet att man måste bygga ett hus ur det företagets huskatalog. På så sätt bestämmer ju kommuen vilka företag som skall tillhanda hålla husen som byggs. De företag som tillverkar husen är inte nödvändigtvis lokala. Hade så varit fallet hade jag kunnat se en mening med detta men på det sätt som det fungerar nu så har det bara en negativ effekt på valfriheten. Dessutom blir det dyrare för dem som kanske tänkt bygga av lösvirke men inte orkar stå i kö i 10 år, eftersom det är dyrare med nyckelfärdigt. Jag tycker att detta är urdumt och överförmynderi. Undrar hur de tänker då de gör så… Någon som sitter och fattar beslut i sådana här frågor i kommunen har nog `halva inne` på Värsåsvillan vid detta laget, för de äger varenda tomt här omkring. Deras hus är jättedyra.
SM-guld SM-guld SM-guld… SM-guld SM-guld SM-guuuuld…. Hejja LHC!!!
Kram Kram!!
Huvud, axlar, knä och tå, knä och tå…
Idag har jag varit hemma med Ossian och de stora har varit hos Marita. Ossian var lite varm i morse så vi stannade hemma. Ganska skönt faktiskt. Han verkar må helt bra nu. Lite snuvig är han kanske men det är inte så farligt. Själv har jag ont i halsen men det verkar inte bli mycket värre än så den här gången. Det blir nog norrlandsresa i alla fall alltså. Osse och jag har haft en skön dag i alla fall. Han älskar att dansa till all musik han hör. Han har en helt hysterisk hund som han fått i julklapp av sin farmor. Den har massvis med olika ljud och spelar flera låtar. Man trycker den på tassarna och nosen så pratar den och spelar. Vänster framtass är lila med en åttondelsnot på. Trycker man på den så spelar hunden Huvud axlar knä och tå. Ossian vet att han ska trycka på den lila tassen om han ska få höra musik. Han spelar och dansar och spelar och dansar…
Vi har spikat upp en tavla idag också. Tre stycken svartvita foton tagna i somras inramade i en ljus träram. Ossian tyckte det var kul och gick omkring och log och pekade på den hela eftermiddagen. Sedan nitade vi upp ett stort, grönt tyg på en vägg i vardagsrummet. Jag har haft det där tyget länge utan att att veta vad jag ska göra med det. Nu har det fått en vägg.
Mamma fick hjälpa till att hämta de stora idag. I ärlighetens namn känner jag mig sliten just nu. Det räcker med att hänga lite tvätt för att jag skall känna mig helt slut. I slutet av förra veckan domnade ett ben bort så jag ramlade rakt in i en vägg med Ossian i famnen. Jag har ont i armbågarna och domnar i händerna. Jag är lika ilsken och glömsk som en dement gammal tant. Kanske beror det på att jag tror att jag är ´stålkvinnan´ som kan jobba och ha en ettåring som springer runt benen på mig under tiden. Dessutom vill Ossian bli ammad typ 7-8 gånger under natten.. ibland mer.. och då har jag inte räknat in kvällarna innan jag lagt mig för att sova. Han kan liksom inte vakna till och somna om utan min tutte i sin mun. Jag är ganska blek och smal för tillfället.. Slut på självömkan..
För kontrasternas skull kan jag berätta att Fredrik ska äta lunch med skolminister Jan Björklund på onsdag. Kul för honom. I morgon ska han på konferens på `Konsert och kongress` hela dagen. Flera stycken föreläsningar och mat mitt på dagen. Kul för honom. Det är mycket som är kul för honom just nu.
I morgon måste vi försöka börja packa till resan. Barnen skall vara lediga från Marita så jag kan vara hemma med rent samvete.
Nu är det snart dags att knoppa. Dagens bild är från i somras. Wilmer är på väg till affen för att panta flaskor.
Good night!
Åhh.. vilken dag..
Tack Mamma Märta för dina kommentarer! Det där med modereringen är någon inställning som jag har försökt att ta bort nu. Hoppas att det ska funka bättre att kommentera nu då. Det är mycket med det här bloggeriet som är lite knepigt har jag märkt.
Diskbänksbilden ja.. vi har faktiskt ordning på vår bänk också nu. Dock växer inte disken till K2-nivå längre nu när vi har diskmaskin. Tack och lov, för hur skulle allt annat skit få plats isåfall… och vart stod all den där andra skiten innan vi skaffade maskin..?
I dag blev jag smärtsamt medveten om hur allvarligt mitt internetberoende är. I morse pajjade strömförsörjningskabeln till den ena laptopen! Kalas! Det gick inte att fixa. Jag prövade verkligen allt också… Den var nog trasigare efter att jag ”lagat” den än innan. Försökte och försökte och försökte koppla in bredbandet i den gamla stationära datorn men det funkade inte heller. Fick bara näsan full med dammråttor av att ligga och mecka under skrivbordet. Kämpade länge gjorde jag i alla fall. Nästan som en narkoman som letar efter knark… Jag skickade pappa till Tornby för att fixa en ny sladd men de hade ingen hemma någonstans och det skulle kosta tusen pix att beställa osv.. Jag gav upp och gick och hämtade ungarna istället. Vi lekte ute tills vi frös och sen gick vi in och åt. Ossian missade sin simning idag för det blev för ont om tid. När Fredrik kom hem visade det sig att jag hade kvaddat den trådlösa nätverksuppkopplingen här hemma genom mina desperata försök att komma ut på internet. Kan säga så mycket som att… ja.. ingen var ju direkt glad här hemma då.. Nu har jag i alla fall fixat detta problemet men usch vad jobbigt det var. Fick installera om modemet och det där är så himla buggigt. Funkar var fjärde gång ungefär..”fel på trådlös dosa”, ”kan inte upprätt anslutning” osv. Varje gång det kommer ett sånt där meddelande får man börja om.
Nu tänkte jag hemnet-knarka en stund och lida av att titta på alla fina hus som jag inte har råd att köpa.. Hasta la vista!
Lottas Dagbok 