‘Anton sju år funderar’ – eller ‘mor hans sätter middagen i halsen’
Anton: Arrrrack Obama heter han den.. där..
Jag: Ja.. vem då Anton? Vem är han? Barack Obama heter han förresten.
Anton: Han är mäktigast i hela världen (vevar med armarna)
Jag: Ja men vad gör han då? Vilket är hans jobb?
Anton: Han är en så där..vad heter den nu..?
Jag: ..president.. I vilket land då?
Anton: England.. eller vad var det?
Jag: USA Anton. Men var är det som är så speciellt med honom då..?
Anton: (fuderar) ..för.. han är mera färgglad!
Nek, nystagmus, nya vinterdäck och näpna bebisar som dansar libanesiskt
Idag: Energi vaddåsaru?
- På nästan nya vinterdäck från Good Year (à 600 kr styck inklusive fälg, från Ahlbergs Gummiverkstad *ktjing* Vi var på vippen att köra på Trebarnsmammans tips men en liten rövare medförde att vi kunde göra en bra affär) drog Anton och jag till öginkliniken på US för hans ‘halvårliga’ kontroll av skelning och nystagmus (Antons lilla ögonhandikapp vilket jag inte tänker länka till för alla beskrivningar låter så himla mycket värre än vad det är på Anton). För sent kom vi och fick vänta ett bra tag för bilen hade fryst ihop som vanligt då vi skulle åka. Nu kan vi hoppas på operation under våren för ortopisten tyckte att han borde få förtur framför alla dem som köar för operation av enbart estetiska skelningar, eftersom han har besvär av sin skelning (..men eller hur??) Tillägg: läs lite mer till exempel här .
- Nekplugget går seeegt men framåt. Att plugga med ett spädbarn som sällskap är inte alltid en dans på rosor. Efter denna dag vet jag en del om utsläppsrätter och deras samband med ekonomisk effektivitet.
- Dessa gjorde succé vid vårt frukostbord i morse…
So long!
Anno 2008
30 december 2008, 19:30
Filed under:
Allmänt,
Barnen,
bebis,
Bilder,
bloggande,
debatt,
Familj,
Favoriter i repris,
Fest och kalas,
Hälsa,
Humor,
Hus och hem,
Husdjur,
Jobb och plugg,
Livet på sjön,
personligt,
Resor och utflykter
‘Fem i tolv’ har jag klippt och klistrat lite. Det var svårare än jag trodde för det är så kul att titta tillbaka. Denna krönika går under namnet ‘2008 -det är tur att man inte kan läsa allt här..’
I januari flyttade vi in i vårt radhus. En ‘favorit’ från denna månad är..
I februari var jag sentimental och sentimental igen (för att bilden är så fin)
I mars firades det ettårsjubileum vilket manifesterades med detta, detta och detta.. och så detta.. Denna månad skrevs det massor på bloggen så det är nästan svårt att begränsa sig. Antons analys av hockeyläget är kul, och denna lilla look-a-like mitt i slutspelet. Haha.. och detta lilla äventyr helt i linje med det vanliga livet här hemma. Jag pajjade en backspegel så vi fick handla billigt och så vad det ju högtid. Från denna månad hade jag kunnat plocka massor just för bildernas skull.
I april hände inte mycket kul. Dock flyttade en liten gnagare hit för Wlmers skull. Jag tävlade med denna motivering vilken gjorde att jag vann tävlingen.
I maj firade vi och jag fick en ny optik. Jag funderade. I månadens sista minuter blev jag sjuk.
…så därför kläcktes detta i juni och Ossian gjorde en fin liten fruktburk. För övrigt var det en svinjobbig månad.
Juli också. Fy fan. Jag nöjer mig med att konstatera att jag träffade lite vid sidan om medan vissa gick rakt på rödbetan.
Augusti var en lång väntan. Då skrevs det mycket här men inte mycket av värde. Men dessa är sååå fina.. alltid..
I september kom han. Hela denna månad är full med jättefina bebisbilder och en lång historia uppdelad i bitar. Jag orkar inte länka till alla men den som vill kan ju gå tillbaka och läsa. Det var jättemysigt men också en massa oro för hans lilla hjärta.
Oktober. Jag gjorde mig ‘fin’ och lilleman manifesterade maten.
I november gav jag mig in i debatten helt utan att egentligen tänkt det från början och i ett ämne som egentligen inte alls är en hjärtefråga. Mer på grund av att hon var så jäkla otrevlig och det störde mig.
Höjdpunkten i december var nog detta och jag blev allt lite stött att det inte var fler som ville köpa..
‘Vad vore väl en bal på slottet?’ -eller ‘För oss går det ofta åt helvete’
Mörarp 17.48. Julafton 2008. Ett ‘hallelujah moment’!
Mörarp –en timme och en kvart senare…
Detta inlägg hade kunnat få ett antal olika rubriker. Bland kandidaterna förekom bland annat:
- Kom i håg påsen med julklapparna nästa gång!
- I stället för Karl-Bertil
- En ‘fantastisk’ oväntad hjulklapp!
- JAG SKULLE KUNNA DÖÖÖDA NÅ`N! (-Jag får ett sån´t jävla frispel snart..)
Varför inte märka dem och lägga dem i en skål..?
Jag har ju spytt galla över Magdalena Ribbing här tidigare. Nu måste jag erkänna att hon faktiskt haft en ljus stund. Håller fast vid min åsikt om vissa av hennes idéer om vad som är etiketsmässigt rätt och står fast vid att jag anser dem föråldrade. Dessutom undrar jag fortfarande varför vi behöver en etikettdiktator i ett demokratiskt land. Dock tycker jag verkligen att hon var riktigt rolig här (trots att det kanske inte var det som var meningen). Ja, ja.. kanske nå´t för vissa..

Färjan på femman
Jag var bara tvungen att kolla. En endste liten gång. Jag har en kommentar; Oh my God! En full fjortis och hennes morsa som hotar att `stämma hela båten´.. Haha.. dé é humor dé é humor (som Percy Nilegård troigtvis skulle ha uttryckt det). Jag förstår verkligen varför dessa människor inte vill att detta `tivoli´ ska visas i dumburken 🙂
Följande konversation kunde man höra vid vårt köksbord för en liten stund sedan:
Mamma Lotta: Jaha.. vill ni kolla på Sjukhuset sedan..?
Anton: Jag ska titta på hockey..
Mamma Lotta: Jaså.. är det hockey på tv idag?
Anton: Ja..
Mamma Lotta: Vilka lag är det som spelar då..?
Anton: Dom där.. Finland.. och Djurgården..
Mamma Lotta: Jaha.. så det är Finland mot Djurgården på tv i dag? 😉 Var har du hör det någonstans?
Anton: På jobbet…
Är det henne själv hon beskriver eller?
”Det sägs jämt att barnen är det bästa vi har, och jag fattar inte varför. Det finns ju få som kan vara så jävla jobbiga som folk under femton. ”
http://www.aftonbladet.se/kvinna/article1612307.ab (Jag vet att den inte är helt färsk.)
Det måste finnas hur många duktiga skribenter som helst som skulle kunna tänka sig vara krönikör i Aftonbladet. Hur kan man släppa fram något sådant här? De måste ha haft en blank sida som de var tvungna att fylla inför deadline om typ five…