Taklagsfest och godkänd markandsföringstenta +barnmorskebesök
Ja.. det sammanfattar den här dagen.
Har jobbat på Nolima och det var taklagsfest på nybygget. Företaget håller på och bygger nya lokaler och nu börjar det arta sig. Jag hade glömt att det var fest idag men det var ett välkommet inslag. Smörgåstårta, cider och biskvier med kaffe. Pils för dem som önskade. 25 pers kom och det var lite fler än väntat men mat och fika räckte gott och väl.
I kväll låg en godkänd tenta i brevlådan när jag kom hem. Även detta var ett mycket välkommet inslag. Nu vill jag bara ha en godkänd marknadsplan också så jag får ett slut på denna ovanligt långa termin någon gång.
Barnmorskebesök idag också. Lika kasst järn som förra gången och förmaningar om att ta det lungt och inte bära tungt. Hon tyckte att jag var komplett galen (hon sa det dock inte rent ut så klart) som inte åkt till akuten med mitt flimmrande öga. Hon hade haft patienter med liknande symptom men ingen som inte sökt akutvård med nevrologundersökning. Kanske är jag galen då…
Nu måste jag sköta om barnen. God kväll!
Lägesstatus
- Ingen mer sådan där auramigrän. Har dock fått beskedet att nästa gång det händer ta kontakt med sjukvården akut för att bli undersökt i samband med anfallet (för att få diagnos antar jag).
- Godkänd på e-handelskursen i Örebro! Efter att ha skickat pm:et fyra gånger eller något. Han blev liksom aldrig nöjd med hur jag skickade det och från var (blackboard är tydligen ett måste liksom att man skickar från rätt ställe på blackboard). Lite krångligt då jag fått åka skytteltrafik till Y-vägen för att den här lånade laptopen inte funkar med blackboard. Nu är det läge för en extra kraftansträngning på Växjökursen.. sedan är jag klar. Kör jag på tentan så kan jag ändå inte göra något åt det förrän i augusti.
- Anton har avslutat fotbollsskolan idag. Det räckte gott med tre dagar. I morgon ska de fira midsommar på fritids. Hans strumpor luktade inte alls lika illa idag. Jag fick annars ett kul tips av coccospappan här nedan om att man skulle hälla `fulöl´ i strumporna…
- Just nu ser det inte så ljust ut för Sverige i fotbolls EM.
- I morgon är det sommarlunch med Nolima. Jag har jobbat så lite i vår så jag tycker knappt själv att jag förtjänar att vara med.
- I dag sägs våra dagmammor upp. Har haft ett långt samtal med rektorn under eftermiddagen. Hon har inget lätt jobb…
- Fredrik jobbar på Kind i dag (för alla som inte vet är det en kanalbåt som slussar lite på kindakanal och utfodrar folk i en restaurang under tiden). Han skulle jobba i köket.
- Faan… nu gjorde de nästan självmål…
- Trött…
Ögonmigrän..
.. kan man tydligen få.
Fredrik kom hem ikväll och vi var vakna ett bra tag efter att barnen hade somnat och kollade på bilder och sådant från Island. När vi satt i soffan och kollade på tv började jag plötsligt se så konstigt. Det var precis som att en kamerablixt hade `fastnat´ på ögat och inte ville försvinna. Taggiga prismamönster uppenbarade sig och personerna TV-rutan hade bara ett öga och jag såg bara halva texten med ena ögat. Usch.. jag kände paniken komma krypande. Jag trodde att jag höll på att bli blind. Snart började liksom halva synfältet på det drabbade ögat att flimra. Det höll på så en stund för att sedan successivt bli bättre. Det tog kanske 20 minuter… eller en halvtimme allt som allt.. innan det kändes ganska normalt igen. Förtfarande är jag lite konstig men det är mycket bättre nu. Kanske en lite konstig känsla i huvudet en liten stund efteråt. Men ingen värk.
Jag har googlat det nu. Symptomen stämmer till 100% in på `migrän utan huvudärk´ eller så kallad auramigrän eller ögonmigrän. De flesta som jag läst om som drabbats av detta har fått halv panik första gången det hände. Liksom jag. Kanske ska man ha en lite sjukvårdskontakt i morgon ändå… Vi får se..
Fredagen den trettonde -dagen då vi försov oss.. bigtime
I morse sov vi för länge. Skönt. Vi tog det lungt och sansat för vi var trötta allihopa. Anton vaknade åtta. Då hade jag för länge sedan ringt runt och talat om att vi skulle bli sena. Freud skulle nog ha analyserat översovningen som en undermedvetet avsiktlig handling. Jag var färdiglämnad när klockan var halv elva.
Hittills har jag hunnit ringa om min kassa mage (men inte fått svar ännu) och skriva ett mejl till rektor Pia. Nu måste jag se till att få iväg min uppsats till Örebro. Det ser inte ljust ut kan jag säga. Jag vet faktiskt inte hur jag ska bära mig åt just nu. Snigelpost kanske är ett alternativ. Vi får se..
Två saker slog mig -bebismagknip och amningsmaffia
För det första; När små bebisar skriker så tar man nästan alltid för givet att det beror på att de har ont i magen om man inte kan hitta någon annan direkt anledning till att de skriker. Varför gör man det egentligen för man kan ju aldrig veta säkert att de har ont i magen? Det är typ som någon slasktrattsdiagnos som man använder när man inte kan se något annat fel. Nu menar jag naturligtvis inte att inte är så att de kan ha ont i magen utan snararde frkvensen av `han har lite ont i magen´ mot möjligheten att veta att det verkligen är så. Ungen kan ju ha ont i benet eller vad som helst egentligen. Eller inte ont alls… 😉
För det andra är det det här med det som man kallar för Amningsmaffian. Vilka är det som utgör denna amningsmaffia egentligen? Hur kvalificerar man in där? Anledningen till att jag funderar över detta är att det där med amning är så himla känsligt. Det är ´livsfarligt´ att uttala sig om för att man trampar alltid någon på tårna. Så jag uttalar mig aldrig utan att först tala om att jag försåååår att det inte funkar för alla och att det kan vara jättejobbigt. För det vet jag att det kan. Dock talar man ofta om denna amningsmaffia som man anser sig blivit påhoppad och kränkt av. Jag måste säga att det nästa känns som att det är lite tvärt om egentligen. Jag kan känna mig anklagad för att jag kunnat amma och vågar nästan inte prata om det utan att vara ursäktande i vissa sammanhang. Bara för att Jag har kunnat amma betyder ju inte det att jag totalt saknar förståelse för de som inte kan. Jag menar att agget nästan verkar vara starkare från andra hållet. Måste man välja sida eller? Jag vill inte det…
Endast nattugglan är vaken…
Fy vad dåligt jag mår sedan jag började med dessa järntabletter. Ändå tar jag fortfarande bara en varannan dag. Mningen är att jag ska öka till två stycken om dagen men det ser jag inte som troligt att det kommer att hända. Jag ska ta kontakt med någon i morgon om detta. Det värsta är att de kommer att vilja att jag prövar den andra sorten med innan jag får slippa (och få intravenöst istället) och jag orkar inte det. Punkt. Ja.. det är ju i alla fall därför jag är vaken nu så här 02.37. Jag mådde skitilla och fick springa på dass för tarmarna levde om. Men det går ju i alla fall över fort. Man får vara glad för det lilla..
Wilmer fick ett bett i fingret av hamtern idag. Det blödde en del (mycket för att vara från ett bett av en hamster). Det gjorde nog ganska ont för han skrek och grät men jag tror att han mest var förnärmad. Han var så arg på hamstern efteråt att han stod och skällde på den en lång stund. Han gjorde slut med den för att han ´inte tycker om den längre och den tycker inte om määääjjjj´. Wilmer är annars den som är gladast för hamstern här hemma. Han brukar sitta utanför buren och prata med den och så. Den är lite ´bitig´ av sig och jag har sagt åt dem att inte sätta dit fingrarna när den kryper in och gömmer sig. Men man kan ju inte vara och vakta överallt så ibland är olyckan framme. Jag tror att den lille hamstern trodde att Wilmers finger var mat för mellan all skrik och tandagnisslan fick han fram att han ´skulle bara maaaaataa honooom´..
Fy sjutton. Nu är det inte länge tills man ska kliva upp igen. Det som väntar på jobbfronten i morgon är att göra ytterligare försök att få iväg uppstasen till Örebro. Tyvärr krånglar det när blackboard ska ladda upp filen och det beror troligtvis på att jag har flyttat runt den och hållit på med det där JamesBondiga USB-minnet. Jag får väl hitta på någon vibrovinkel. Nu har jag gott om tid så det gör inte så mycket… (påminn mig inte om att jag sagt detta när jag fortfarande sitter och sliter mitt hår om en vecka) Om man vill ha betyg på kursen den här terminen skall allt vara klart den artonde juni..
Jag har i alla fall fått snacka med den där skolpolitikern idag (inga namn för att slippa sökträffar på henne). Det var ett positivt samtal. Jag vet ju att politiker inte kan gå in och peta i tjänstemännens arbete. Det var skönt att höra henne säga det själv. Nu kan jag i alla fall säga att jag har pratat med henne. Det kom ändå ut en del positivt av samtalet och jag fick bekräftelse för en del av mina funderingar och jag fick förklara (eller berätta) vissa saker för henne som inte framgår då man bara tittar på de ekonomiska beräkningar.
Åh.. vad det kokar i mina tarmar…
Nu är jag trött på:
- Att ha yogurt på hela bordet och golvet
- Att det går åt en halv tub tandkräm vid tandborstningen så fort man vänder ryggen till
- Fäktning med sopskyfflar och sopkvastar
- Skrik och bråk
- Hamstermat över hela golvet
- Ljud från dataspel
- Dålig nattsömn
- Missnöje
- Magknip i tid och otid
- Motstånd
- Skolarbete
- Att bo i ett stkigt hem med växande tvätthögar ovh skitiga golv och lortiga fönster
- Datorer som inte fungerar
Nu har jag handlat.. och en massa annat..
… blommor till Antons båda lärare. de kommer att få varsin orkidé i vitkruka. Jag var lite kallsvettig ett tag för det är ju svårt att hitta något som passar in i budgeten. Dessutom var jag ju inte direkt ensam i butiken såhär i studenttider.
För övrigt har det varit en del krångel med de här uppsägningarna av dagbarnvårdarna. Jag är ju föräldrarepresentant och det ringer föräldrar hit varje dag nu. Och i dag ringde en en av dagmammorna. Det är lite svårt att veta vilket ben man ska stå på ibland. Om. man ska vara fackombud eller psykolog eller ´gu vet va´. I alla fall fick jag tag på den där politikern men hon skulle just på möte och ska ringa i Morgen.
Min mage reagerar en del på den där förbaskade järnmedicinen som jag måste äta också. Men jag har förstått att jag måste nu. Men i bland känner jag att ´kan de inte bara ge mig en spruta så jag slipper detta eländet´ men sådant kostar man nog inte på sådana som jag tror jag. Jag skulle nog få grina och gnälla en massa då.. och det är ju inte direkt min stil…
Fredrik är ju som bekant på Island med jobbet nu så jag regerar här hemma för tillfället. Det går bra. Men jag är lite trött. Betongtrött…
I morgon ska vi på skolavslutning i kyrkan. Antons första sommarlov. Kungligt…
Tentahelg
Ok.. nu blev den ju skickad igår. Tentan alltå. Den kom i fredgas klockan fem och skulle in i går (måndag) vid elva. Generöst att vi fick fram till elva i alla fall för på förra kursen var det söndag 23.59 som gällde. Som vanligt var det ingen bred motorväg från start till mål med den här tentan men det är det ju aldraig i det här hshållet.
Det började redan i torsdags då Fredrik hade bestämt sig för att gå på fest. Vad jag tyckte om lägligheten på detta hade ingen större betydelse det framgick tydligt. Han skulle åka när barnen somnat. När han åkte sov inget barn. Två timmar senrare däremot. Då sov de. Han skulle komma hem ed ett tåg som gick från Norrköping halv två. Halv två vaknade jag och kunde nte somna om. Jag försökte ringa till honom för att kolla om han var på väg hem men ingen svarade. Skumt. Försökte ringa några gånger men inget svar. När klockan var nästan halv tre fick jag ett sms. ”Står med polisen. Har vittnat hustrumisshandel. Ringer snart”. Ja men eller hur? Kollade tågen och det gick för övrigt inget tåg halv två till Linköping heller. Morsan skulle komma och skjutsa honom till Mem klockan sex för att båten skulle ut genom slussarna där vid nio så det var ju lite tidspress. (Övrigt om denna båtresa skulle man kunna författa en roman om men här får den ett eget inlägg. Senare.) I vilket fall så slutade det med att morsan fick hämta honom i Norrköping vid sex när han kommit ut från polisstationen där han och kollegorna blivit förhörda om den där händelsen som råkat hamna i deras väg. Sedan åkte han direkt till båten. Jag var såååå jäkla trött. Som betong. Jag hade inte sovit på nästan hela natten. Ofrivilligt.
I alla fall fick barnen vara hos mamma och pappa under dagen så att jag fick förbereda det sista inför tentan. Fredrik kom vid halv sju på kvällen. Tentan som kom vid fem hade jag kollat på så jag visste att jag var tvungen att läsa en artikel till innan jag började. Det gjorde jag på natten till lördagen.
Meningen var att jag skulle sitta hos mamma och pappa och jobba med tentan under helgen men det sprack kan man säga. På natten mellan fredag och lördag insjuknade morsan i den härliga sjukan så det blev ändrade planer. Jag tänkte att ´jag prövar hemma först´.
Skulle just starta upp och börja jobba och då funkade inte min dator. Tackar. Tangentbordet helt kaputt. Jag misstänker att det beror på att det fick bada i vätskeersättning men svartvinbärssmäk för någon vecka sedan. Men den droppen hade i så fall tagit god tid på sig att hitta in på rätt (fel) ställe.
Jag lånade Fredriks dator och hans JamesBondiga USB-minne i form av en kulspertspenna som han hade med sig hem från Taiwan. Det funkade. Ungarna hade jag springande omkring mig hela dagen men hellre det än en morsa med ont i magen. Jag hade inte så mycket att välja på. Inget svårt val precis… Tur att vädret var fint så att de i alla fall kunde var ute.
På söndagen hade de lite planer på att åka och bada men de gick i stöpet för att de andra fick andra planer. Så det blev en till heldag med ungar och tenta.
I går gick den i alla fall iväg. Både med e-post och med snigelpost. Jag hade en massa krångel med det där jamesBondiga minnet så klockan var tre minuter i elva då den gick iväg. En riktig cliffhanger.
För övrigt just nu så ringer det föräldrar hit och vill prata om nedläggningarna av dagbarnvårdarna. Jag har ju mejlat till en politiker förra vecka men inte fått svar.. Ska nog försöka ringa i morgon i alla fall. Dessutom jagar jag föräldrar i Antons klass för att det ska komma i håg att lämna pengar till sommarblomma till lärarna. Minnet är bra. Men kort.
Ja.. och nu är jag så jäkla trött att jag trodde att jag halucinerade då jag såg Annika Ljungberg med Rednex stå i TV och sjunga ´football´s my religion´ med ett stort krucifix runt halsen.. mycket skumt…
Nu måste jag glo lite på Zlatan på TV..
Snabb rapport. Punktform idag
Blääää. Tar bara upp några grejjer.
- Wilmer mådde illa i går eftermiddag igen så Fredrik har sovit hos mor och far med honom för att han inte skulle komma hem här så att Ozzy inte skulle kunna gå till dagmamman. Men han är helt ok idag så han har varit med Fredrik på jobbet under dagen.
- Gårdagens provtagning visade på ett Hb-värde på 101 vilket inte är bra så nu måste min stackars mage genomleva en dunderkur av järntabletter. Dessutom blev jag ju naturligtvis ännu tröttare då jag fick en förklaring till varför mina fötter känns som bly och jag inte ens orkar gräva i tvätthögen.
- Som föräldrarepresentant för föräldrarna som har sina barn hos dagmammorna här i området blir jag uppringd av oroliga föräldrar som vill ha sina dagmammor kvar. Kul med förtroendet men var ska jag hitta tiden just nu. Vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på i denna frågan av diverse anledningar.
- Jäkligt mycket med den där båten just nu. Full rapport om detta kommer!
- Hemtenta i helgen. Stans jäkla probs att hitta artiklarna. TUR att jag har mitt Lukaskonto på liu fortfarande annars hade jag stått utan artiklar till tentan för vxu lämnar inte ut kontoinfo på telefon.
- Klassmamman Lotta måste samla in pengar till sommarpresent till fröknarna i skolan. Och köpa den…
Åhh.. det är massor nu.. kommer inte ens ihåg allt… Tur att jag i alla fall har ätit lite mat idag.. Nu måste jag hämta Ossian.
Nu har jag släppt alla smittskyddsregler..
..och det känns så skönt. Ossian och jag har haft en skön dag ute. Jag är heeeelt slut nu bara men jag känner ändå att krafterna är på väg tillbaka. Jag har ju orkat hela dagen ändå. Fast vi sov middag båda två iofs. I kväll köptes det hem pizza här. Det var den första mat jag åt på fem dagar. Jag har ätit kex, yogurt, risifrutti, en glass.. men ingen mat. Jag mår fortfarande illa när jag äter.
Wilmer mår bättre nu. Han är kvar hos mamma för att Ossian ska kunna gå i morgon (smittskyddsregler) men på torsdag får han gå igen…
Sovdags…
God (jäkligt tidig) morgon..
..jag vaknade halv tre. Kul.. Det är alltid så när jag stör mig på något och denna gången handlar det om smitta och barnomsorg såklart. Jamen vad annars i dessa tider? I alla fall så hade jag ett samtal med rektorn om detta i går eftermiddag som var ganska vimsigt och mest handlade om annat. Nu har jag ägnat halva natten åt att frigöra mig från min irritation (eller generera ny, jag vet inte riktigt) genom att skriva ett långt mejl till henne om vad jag tycker och varför. Jag oooorkar inte gå in på detaljer men jag är så trött på amatörmässiga godtyckliga bedömningar av regler som egentligen är rekommendationer osv.. Jag gillar verkligen smittoförebyggande regler men bedömningarna som görs utifrån dessa måste ju vara rimliga utifrån syftet med dem och risken som föreligger.. Ahh.. jag blir så trött.. Nu sitter jag här med en frisk Ossian idag (som kanske blir sjuk vad vet jag, men risken är inte större än om han varit på busfabriken eftersom han inte har träffat någon sjuk eller har någon sjuk i hemmet för Wilmer är hos mormor).
Nu är det i alla fall morgondags..
Hälsoläget i familjen..
..ser inget vidare ut just nu. Nu har vi i princip fått svaret på vad det var som drabbade mig i fredags. På ett sätt känns det skitjobbigt men på ett annat sätt känns det lite som en lättnad också måste jag erkänna. Vi hade ju tre alternativ som var aktuella. Läkaren trodde i första hand på matförgiftning och i andra hand på gallproblem eller någon form av virus (traditionell magsjuka men med ett extremt explosivt förlopp i mitt fall). Wilmer har gett oss svaret på vilket som var de rätta alternativet i dag. Tackar! Nu vet jag i all fall att det inte var något allvarligare fel på mig.. om man nu ska se NÅGOT positivt i allt detta.
Men jag kanske ska berätta lite närmare vad som egentligen hände här i Fredags eftermiddag. För att kunna göra det på ett rättvisande sätt måste jag tala om att vi väntar tillökning här (suprise). Det började vid tre ungefär med lite traditionllet magknip vilket snabbt övergick i illamående. Frammåt fyra satt jag på toa för att inte kunna resa mig därifrån knappt ens för fem minuter. Jag visste ärligt talat inte att det fanns så mycket vätska i en människas tarmar (suprise för mig). Jag kände ganska tidigt att jag inte skulle klara ut det där eftersom det dessutom hade varit skitvarmt ute hela dagen. Sedan började jag kräkas vilket ju inte direkt bidrog till någon förbättring. Tur att vi har handfatet brevid toastolen. Jag kände mig yr och konstig och det blev bara värre och värre. Jag har ju haft en hel del magproblem tidigare och har få den otroligt vanliga slasktrattsdiagnosen IBS av ett par olika läkare då jag beskrivit mina symptom och dessutom haft (som jag misstänker) en del trubbel med gallan då jag ätit för mycket fet mat, vilket jag gjort vid detta tillfälle, så för min del var det högst osäkert vad som egentligen var fel. Morsan kom och hjälpte mig ringa sjukvårdsupplysningen eftersom jag inte själv längre var riktigt kapabel. Vi blev i alla fall skickade till akuten, där vi checkade in vi typ.. halv tio.. Där träffade jag sköterskorna Stina och Palle som tog en massa prover. Lååågt blodtryck hade jag då. Men det brukar jag ha i vanliga fall också men inte så där lågt. Spydde mer (fontän genom näsan).. Hade feber. Var uttorkad och fick dropp. Fantastiskt vad en påse dropp kan göra. Gynjouren kom och undersökte eftersom jag hade fått massor av sammandragningar. Såg bra ut. Skönt. Några timmar senare kunde vi få åka hem då droppet gjort sitt och jag fått ett helt fantastiskt litet piller (och jag som trodde att jag provat allt) som faktiskt gjorde att jag mådde mycket bättre. Dessutom var det väl kö till mitt rum eftersom alla offer för`RIX fm´-festivalen med medföljande Takidakonsert behövde rummet. Sedan är resten historia. Det har gått rätt håll hela tiden med lite inslag av huvudvärk bara. Fortfarande har jag inte kommit igång ordentligt med maten och jag känner mig inte särskilt sugen skall jag erkänna. Men, men..
I morse tyckte jag Wilmer såg lite blek ut och han ville inte ha sin frukost. Han ville gå och lägga sig igen och tog sig för magen. Han brukar gnälla på ont i magen nästan varenda morgon så hade det inte varit för att vidta en extra försiktighetsåtärd så hade första spyan kommit hos Marita. (Ja.. med avseende på 48-timmarsregeln så var vi smittsäkra.. men tydligen inte helt..) Han fick åka till mamma istället och där insjuknade han. Han har kräkts en del men han har inte haft någon diarré så jag tror han ligger bättre till vätskemässigt än vad jag gjorde. Hoppas han kryar på sig den lilla gubben. Vi ska försöka att hålla dem separerade i alla fall för att vi får ju inte lämna Ossian hos Marita om någon är magsjuk i familjen. Kanske kan han stanna i mammas och pappas hus tills han är lite mer smittsäker. Vi får se. Faan..
Ja.. så var det i alla fall…
Barn med övervikt
.. och jag tror faktiskt att man vågar dra paralellen med övervikt även för vuxna faktiskt.. Vi har ju diskuterat detta en hel del här hemma och det har (så att säga) blåst hårda vindar emellanåt. Jag har hävdar att kosthållningen har varit det mest avgörande för hur vikten utvecklas medan motion i och för sig också är viktigt men med en usel kosthållning så är det, om inte omöjligt, så i alla fall väldigt svårt att gå ner i vikt. Det handlar ju trots allt om matematik… eller kalori-ekonomi kanske man kan kalla det; så många kommer in och så många måste ut för att mängden inte ska öka… och jag har inga exakta siffror men jag vet att man måste springa låååååångt för att bli av med till exempel.. en GB Magnum..
Nu har jag i alla fall fått lite vatten på min kvarn. Tack Aftonbladet för det!
Jag vet att det inte är riktigt likt mig att referera till forskning som jag inte vet något om egentligen och som jag dessutom läst om i en kvällstidning men jag läger nivån där i dag. Så nog om detta.
Observera nu att jag inte lägger någon värdering i detta utan jag har full respekt för alla som kämpar med övervikt. Eftersom jag alltid varit liten själv så har jag egentligen ingen inblick i hur man har det när man för denna i bland eviga kamp. Därför brukar jag nästan aldrig uttala mig själv eller kommentera inlägg som rör frågor som handlar om kroppsvikt. Men i dag gör jag det i alla fall.