Lottas Dagbok


Idag är få friska i denna familj
22 september 2009, 09:00
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Hälsa, personligt

sjukling Wilmer

Även idag väntar jag på att vårdis ska ringa. Misstänker sådana där höstblåsor på vissa (typ de flesta) här 😉

Häpp!



Måndagmorgon – en sur jäkla morgon
21 september 2009, 10:23
Filed under: Allmänt, Barnen, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, personligt

Ossian har halsfluss (egen diagnos, men han HAR halsfluss). Han har varist sjuk hela helgen med feber och grejer. Dock äter och dricker han och verkar var på bättringsvägen idag. Har snackat med vårdcentralen (efter många om och men lyckades jag få ett samtal från dem trots att teknikens under inte verkar vara deras starka sida). Det tyckte liksom jag själv att vi skulle avvakta och se hur han är i morgon. Han har ju ändå haft feber i ett antal dagar så om han inte är bättre i morgon så ska vi åka till vårdis.

Examinationen i helgen gick fint (ja.. rent praktiskt i alla fall..). Bra sätt att jobba på det där. Det värsta är att vi ska ha sådana där möten en massa gånger under hösten. På helgerna *suck*. Alla är inte obligatoriska. Dock ganska nödvändiga om man vill klara kursen. Och det vill jag. Ett flertal är examinierande och helt nödvändiga för att klara kursen. Men, men..

Jag måste försöka samla mig nu och jobba lite med min uppsats. Inte lätt med två småungar kring benen.

Tjing!



Måndag igen – liten uppdatering

Tänk vad fort man glömmer hur bekvämt det är att vara två vuxna hemma. I dag hann jag till och med duscha på må morgonen 🙂

Dagen började med någon timme hos dagmamman. Didrik ska ju skolas in nu och det gick väl bra för honom att krypa runt där på golvet litegrann. Fortsättning i morgon. Han somnade innan han kom in i bilen på väg hem och nu ligger han och hostar som en tok i sömnen i vagnen på altanen.

Kom på en sak. I torsdags var det ju så extremt häktiskt här med simskolor hit och dit och kalas för Anton (på Laserdome vilket han tyckte var ‘grymt’ till min förfäran), så jag glöde skriva att vi var på på bvc och fick spruta också. Diddan vägde 9845 (har jag för mig) och var 75 lång. En liten (men god) rackare.

I fredags var det ju studiedag och då lyckades jag hinna med en storstädning av huset samtidigt som alla barn var hemma (plus/minus den tid de var ute med kompisar). Wilmer var på kalas på gokarthallen och fick sig en runda i karten tillsammans med sin morfar (!!). På kvällen kom ju Fredrik hem från sin resa.

På lördagen firades det ju födelsedag  här och på söndagen blev det lite skrillor i Mjölby på förmiddagen och Tacobuffé på Yris på eftermiddagen. En lite fotbollsträning för Wilmer lyckade vi även klämma in där emellan.

Nu ska jag fortsätta med uppsatsen. Dessutom krånglar det med mina kurser som vanligt. Nåja.. det är väl så när man har poäng från typ fem universitet och två högskolor.

Tjing!



Tisdag – tre dagar kvar
02 september 2009, 00:12
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, Mat, nyheter, personligt

Nu är det bara tre dagar kvar tills vi får hämta resenären vi flyget. Han är efterlängtad *love u too*. Ser fram emot en mysig helg 🙂

Men innan helgen är det en hel del som ska hinnas med. I morgon måste jag jobba på som en gnu med mitt uppsatsarbete. På torsdag ska jag på bvc med Dee på förmiddagen för vaccinering och sedan simma, och Anton på kalas. Ozzy, Wilmer och jag ska på simskola och Didrik ska vara med farsan (asså hans morfar). Morsan jobbar natt. På fredag är det studiedag så då är alla ungar lediga och Wilmer ska på kalas på eftermiddagen. Puhh..

I dag har väl inte varit supereffektiv men en grej är fixad som legat som ett ok på mina axlar, nämligen en rejäl uppdatering av Antons inomhusgarderob. Nu slipper han gå till skolan i långbyxor som ser ut som highwater pants och tröjor med ärmar som bara täcker armarnas övre tre frjärdedelar. Tack för det mormor.

På kvällen har Antons bff Alex varit här och Wilmer har lekt med sin kompis J. Också här.. så det var lite häktiskt en stund. Men morsan fixade ju käk som vanligt så det var luuungt.

Det verkar inte som att vår dagmma hade svininfluensa i alla fall. Hon var bättre idag. Men det är klart; man kan ju aldrig veta säkert. En sak som retar mig lite med det där är att det där dödsfallet igår tydligen ‘satt fart’ på hela landet (=upptrappad hysteri), men att personen som dog hade någon underliggande riskfaktor som ‘de’ inte vill tala om med hänsyn till hans familj. Visst ska man visa hänsyn men nödigt att vända upp och ner på hela Sverige för att dölja information om något vars ‘avslöjande’ hade kunnat hindra att sjukvårdsupplysningen blir helt nedringd av oroliga människor.



Svininfluensan – är den här hos oss nu?
31 augusti 2009, 20:56
Filed under: Allmänt, Barnen, Familj, Hälsa, personligt

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om den ikväll faktiskt. Hmm.. vet inte riktigt vad jag hade tänkt mig men troligtvis något i stil med ‘först så kändes det som något som kvällspressen överdrivit men nu när en snubbe faktiskt dog här i Sverige (som dock hade andra underliggande riskfaktorer) så känns det nästan lite kusligt’, men jag nöjer mig istället med att konstatera ett par små faktum; att för cirka fyra timmar sedan hämtade jag Ossian hos en fullt frisk dagmamma som var full av energi på väg att promenera med sin lille hund, och att den andra dagmamman ringde för en halvtimme sedan för att berätta att vår dagmamma nu ligger jättesjuk med hög feber och diverse andra symptom.

Fy faan. Jag visste att vi inte skulle komma undan. Snyft.



Barnens sandlåda – en gigantisk toalett för katter
28 augusti 2009, 09:32
Filed under: Allmänt, äckligt, Barnen, bloggande, debatt, Familj, Hälsa, Hus och hem, Husdjur, personligt

skitlådan

Det var länge sedan barnen lekte i sandlådan på vår bakgård. Numera är det mest katter som huserar där. De har den goda smaken att gräva ner sin avföring där. För att citera insändaren ‘Djurälsare’ (Corren, 18/8 2009) som går i katternas försvar mot någon ‘Katthatare’ som tydligen skrivit in till Corren någon dag tidigare; ”Ni verkar väldigt obegåvade när ni påstår att katter ställer till oreda (…) en katt är världens renaste djur och gräver alltid ner sin avföring.” Vilken tur! Det är ju inte ett dugg äckligt att barnen kommer hem med kattskit på kläderna då de varit ute och lekt. Konstigt att inga människobarn använder sandlådan längre.

Jag kommer inte att skriva något brandtal som jag gjorde om ciggrök för ett par år sedan (och så lite till här). Jag bara konstaterar faktum. I vårt område bor det barn i säkert 70-80% av radhusen. Om jag hade katt här så skulle jag inte kunna kolla mina grannar i ögonen om jag släppte ut den att bajsa i sandlådan. Men det är ju bara jag. Jag vet att katten är ett naturligt inslag i vissa kontexter (helt ok för mig för jag har ingenting emot katter egentligen). I detta område företrädesvis inomhus. Det är min åsikt.



Skriver medan Didrik river sönder persiennen och käkar lecakulor
26 augusti 2009, 09:18
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, personligt

Ja. Det är så det är här just nu.

Denna morgon har jag skjutsat runt barnen till respektive ställe. Tre olika idag vilket orsakade lite stress. Ossian vrålade sig genom morgonen. Jag vet inte.. men det var något fel med frukostflingorna. Anton och Wilmer var jätteduktiga. Anton i synnerhet.

Gårdagskvällen gick bra. Wilmer var hos Jonathan och lekte på eftermiddagen. Vi hängde på gatan en stund och morsan kom med käk. Ossian somnade på soffan. Vi var alla trötta så vi gick till sängs tidigt.

Skojigast igår var nog Antons lycka över att Didrik plötsligt reste sig upp själv mitt på golvet. Jag förstår honom för det såg skitkul ut när Didrik stod där med munnen på vid gavel och armarna i luften.

Nu jobb (med uppsats).

Det tjatas en hel del om grissjukan nu. Haha.. hörde om en skola i skåne någon stans som trodde att de kunde skydda hela skolan genom att ställa ut handsprit på dass och hindra ungarna från att gå på cirkus. Häromdagen läste jag i Corren om en butiksägare som bytt ut handfat och tvål mot någon maskin som spottar ut våtsevetter för att hindra smitta. Är det inte bättre att prata om hur vi ska genomleva ‘den nya influensan’  isället? Hallå liksom.  För om vi inte hinner få vaccin kommer ju väldigt många att drabbas. Och överleva. Det är ju inte digerdöden. Handsprit i all ära men att försöka att hindra en influensa med det.. tror i alla fall inte jag på. Fast I love handsprit i vanliga fall.



BVC-besök för Didrik
10 juli 2009, 22:16
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Familj, Hälsa, personligt

Läkarbesök vid tio månader. Bebisen väger numera drygt nio och ett halvt kilo, är sjuttiotvå centimeter, kryper, reser sig mot möbler, pillar upp skräp från golvet med sina små pinsettfingrar osv.. Allt väl alltså.

Doktorn tyckte att han hade tendens att ‘stå på tå’. Det gjorde ju Anton också, och han gjorde det dessutom mycket mer än vad Didrik gör. Han höll på och trippade på tå ganska länge men det försvann med tiden. Wilmer och Ossian har inte gjort så. Dock gör Didrik på samma sätt som Anton gjorde. När han står så knölar han ihop tårna (griper med dem liksom) och står på dem. Som gjort för balett 😉 Doktorn tyckte också att Didrik vände in ena foten lite då han kröp. Jag tror att det beror på att det var den foten han sköt sig fram med då han ålade. Vi får väl se. Han är helt symetrisk i kroppen och han kryper helt symetriskt i alla fall. No worries 🙂

Ossian var också med på BVC. Han tyckte att det var roligt att kolla då lillebror blev vägd och mätt. Och han skötte sig bra. Kors i taket 😉 för han är ingen kakbit just nu..



Af kvinnohand
02 juli 2009, 21:30
Filed under: Allmänt, Bilder, Hälsa, Humor, Jobb och plugg, personligt

Ingjutningsjärn till Weckmanhall

Fint va? Big boss är sjuk vilket innebär en del för mig tidigare okända uppgifter. Inte lätt. Kanske skulle jag ha köpt mig en sån här:

Mäklare till salu!

Undrar om han vet hur paketbandspänningsapparaten funkar 😉



Antons ögonoperation
28 juni 2009, 20:52
Filed under: Allmänt, Barnen, Familj, Hälsa

Vi har fortfarande inte fått någon tid för operation av Antons skelning trots att vi var där (på den röriga ögonkliniken) på förundersökning i början av Juni. Kanske är det lika bra med tanke på vad som tydligen händer där 😉

ok..

Ur Corren


Ögonkliniken – en stökig klinik
04 juni 2009, 20:59
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Familj, Hälsa

I alla fall just i dag. Då vi var där. Anledningen var att Anton skulle få sin skelning uppmätt av en ortopist och att han skulle få träffa kirurgen och narkosläkaren som ska operera och söva.

När jag funderade på hur jag skulle formulera det här inlägget förut idag så tänkte jag inleda med; ‘hoppas att de opererar rätt öga’, men jag fattade senare att de ska in och fixa i båda ögonen. Så det sket sig.

Vi hade i alla fall fått tid hos ortopisten klockan tio och läkaren halv elva. Vi var i god tid för en gångs skull och det var tur eftersom en medelålders dam bestämde sig för att rätt och slätt tränga sig före oss i kön. ‘Jag skulle bara vilja boka en tid om det går bra’ sa hon och satte sig på stolen som Anton skulle slå sig ned på eftersom vårt nummer just kommit upp. ‘Jaha’ tänkte jag ‘det tar säkert inte mer än en halv minut eftersom hon tar sig friheten att hoppa över nummerlappssystemet’. Tyvärr satt hon kvar när den andra sköterskan förbarmat sig över oss och bläddrat och skrivit en lång stund. Kärring.

Sedan blev vi uppskickade till våningen ovanför. Det var ögonavdelningen tror jag för där var det salar med sjuklingar i långa rader. Mest gamla gubbar och tanter (starr?). Vi snackade med en narkossköterska och sedan blev vi nedskickade till ögonmottagningen igen. Fullt med folk var det och sura var de på än det ena och än det andra. Det satt ett par i väntrummet där gubben skulle opereas i morgon och tanten var sur för att de fick sitta och vänta och de grälade och surade. Ortopisten for ut och in i undersökningsrummet och var jättestressad och hade noll koll på vilka patienter hon skulle ta hand om och i vilken ordning. Läkaren som vi hade tid till hade tydligen försvunnit och tur var nog det för den tid vi hade till honom från början hade för länge sedan passerat vid detta laget. Ortopisten skickade iväg mig och Anton och fika för hon trodde inte att hon skulle ha tid med oss på en lång stund. Så det gjorde vi. Glass och äpple.

När vi kom tillbaka fick Anton komma in. Jag och Didrik, som (tyvärr) också var med, fick gå ut för Didrik störde. Först distraherade han Anton och sedan störde han ortopisten då hon skulle mäta. Hela tiden gick hon på om att det var en dålig, stökig, jobbig dag och att hon bara hade ‘svåra patienter’ (att mäta). Plötsligt kom en annan patient som hon höll på med samtidigt och då avbröt hon Antons undersökning och stack iväg för att fixa med den andra patienten. Då fick Anton magknip. Som tur var blev det bara ett (vältajmat) toabesök.

När hon kom tillbaka fortsatte hon undersökningen och jag fortsatte i väntrummet. Samtidigt som jag satt en anna familj där. De hade med sig ett par ungar varav den ene hade ett öga som var lite rött och svullet. Jag fattade inte riktigt vad det var som var fel för de pratade något språk jag inte fattade men det såg inte jätteallvarligt ut. I alla fall inte så allvarligt så att man ÅKER OCH SÄTTER SIG I ÖGONMOTTAGNINGENS VÄNTRUM UTAN ATT BOKA TID I FÖRVÄG OCH LYCKAS TJATA SIG TILL EN LÄKARBEDÖMNING. JAG TROR JAG BLIR TOKIG. VI VÄNTADE I ETT HALVÅR PÅ ATT FÅ TRÄFFA EN LÄKARE DÄR FÖRSTA GÅNGEN FAST VI HADE REMISS. De sa att barnets öga hade sett ut sådär i två år. ‘Vi prövade att ringa men ingen svarade’. Eller hur?

När Anton var färdig hos ortopisten blev vi åter uppskickade på ögonavdelningen. Där fick vi veta att narkosläkaren skulle komma efter klockan tretton. VI hade ännu inte sett till läkaren som vi hade tid till halv elva. Enligt ögonmottagningens datorer var vi inbokade hos honom tretton och tjugo. Just då var klockan tolv.

Vi drog hem till Tallis och dumpade Didrik hos morsan och käkade ett par mackor. Sedan åkte vi tillbaka till ögonkliniken med nya krafter att orka slå oss fram bland rollatorer och rullstolar. Väl uppe på avdelningen blev vi nedskickade till mottagningen igen för att tydligen skulle kirurgen vara där då. När jag fick syn på järngänget som vi skulle bli tvugna att meja ned för att få ett par ord med sköterska höll jag på att lägga mig ned och dö. Allvarligt. Så det var tur att läkaren kom just då så att jag slapp.

Läkarbesöket gick snabbt. Anton undrade var alla andra som skulle operera honom höll hus. ‘Är det bara en som ska operera?’ Doktorn drog på smilbandet en aning. Jag tänkte att Anton nog kollat lite mycket på tv(3 klockan halv åtta på vardagkvällar). Sedan gick vi upp en våning (för sjuttonde gången tror jag) för att träffa narkosdoktorn. En lugn och trevlig en som genast fick mig att känna mig gammal. Det är nog bara att inse att det numera finns narkosläkare som är yngre än jag själv. Synbart yngre. Även denne läkare fick sig ett gott smajl då Anton redogjorde för ortopistens dåliga dag; ‘hon hade det så strssigt för hon hade så många jobbiga kunder’ 😀

Halv två var vi utsläppta från ögonkliniken. Halleluja. Men vi vet fortfarande inte när Anton ska opereras.

Men fortsättning följer nog ganska snart skulle jag tro..



Vad händer..? Förskoleklassamtal, ponnyridning och ögonoperation på g
03 juni 2009, 22:21
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Familj, Fest och kalas, Hälsa, Mat, personligt, skolan

Vi är själva sedan i måndagskväll. Jag och barnen. Det händer grejer varje dag nu och jag har tenta på lördag.

I måndags var det besiktning av vinden. Jag orkade inte städa den så jag höll mig undan hela dagen så jag skulle slippa möta de stackars besiktningsmännen som fick navigera mellan våra prylar för att nå fram till innertaket efter att de få trava in med huvudnyckel.

I går var jag på samtal med vår dagmamma om Wilmer som ska börja i förskoleklass till hösten. Allt var bra. Men vem trodde något annat (?) Tyvärr fick vi även ett tråkigt men inte oväntat besked om något annat också.

I dag skulle jag ha gått på FiF-möte på skolan men jag hade inte någon som kunde ta hand om di sma så jag gick med dem till bostadsrättsföreningens trivselkväll istället. Vi hade Antons bästis med oss också. Barnen fiskade i fiskdammen och åt varmkorv med bröd. Ossian vågade sig på ponnyridning. Förra veckan var de på besök på en bondgård med dagmamman och då hade varken Ossian eller Wilmer vågat rida. I dag var Ossian modig. Det var en liten rackare till häst han red på men travade gjorde den så att hela Ozzy hoppade fram å tebaka på hästryggen. Jag tror han tyckte att det var lite läbbigt.

I morgon ska Anton och jag till ögonkliniken. Han har äntligen fått kallelse till operation av sitt öga. Vi vet inte exakt när den ska ske ännu men det vi ska på i morgon är förundersökningen inför operationen så det kommer nog inte att dröja.

Didrik då.. han ålar fortfarande fram och är helt tandlös.. Han gillar det mesta man stoppar i munnen på honom. Det underlättar. Han är duktig på bitar. Handmixern vet jag inte ens var den är :mrgreen: Han har fått barnomsorgsplats nu. Min bebis.



Torsdagsreflektion – fredagsreflektion – too much to do..
29 maj 2009, 17:50
Filed under: Allmänt, Hälsa, Jobb och plugg, personligt, torsdagsreflektion

pluggkäk

Pluggkäk

..och fler reflektioner här..



Pluggstatus och lite av varje
22 maj 2009, 21:59
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, personligt, skolan

Nu har jag harvat mig igenom hälften av seminarierna i makroekonomi. Nu kan jag en hel del om penningpolitik, finanspolitik och EMU. Och finanskrisen 👿 . Vet faktiskt inte vad det är för ämne på de uppgifter som är kvar. Sedan kanske det kan bli lite tid över för annat än bilder på ungarna här på bloggen.

Men jag kan berätta lite.. som att Wilmer gjorde sitt första besök i skolan nu i veckan som gick. Han ska dit igen nästa vecka. Anton har varit hos mormor på klämdagen. Det var skönt för honom med en fritafri dag tror jag. Vår gata är överfull av ungar nu. Det bara kryllar av dem. Didrik är sjuk idag. Han hade ungefär 40 i natt. Sedan har han varit bra i dag men fått tillbaka en del feber ikväll. Jag har nå´n luftvägsinfektion så jag är skithes. Ja.. det var lite.



Stökmorgon
19 maj 2009, 09:11
Filed under: Allmänt, Barnen, Familj, Hälsa

I bland har barnen i det här hushållet lite primadonnafasoner för sig. Anton vrålar TUNGSKRAAAPAAAA under tiden jag borstar hans tänder och varken Ossian eller Wilmer kan tänka sig att gå ett par hundra meter bort till lekladan utan jag måste vända hem och ta bilen i alla fall…

Nu är det makroplugg som gäller.