Magen min..
Skit. Jag hade ju hoppats på att kunna fara till LiU idag och sitta och jobba och kolla lite på Teknikåttan som håller på där idag. Men vad händer? Jo! Jag får givetvis magknip just då jag slagit upp ögonen 😮 Meningen var att jag skulle ha åkt med direkt på morgonen och sedan vara där under dagen. Istället fick jag gå upp. Tillbringa tiden på toaletten istället för att äta frukost. Ordna om logistiken. Meddela att jag kanske får komma senare till Liu. Skjutsa barnen. åka tillbaka hem. Och vänta. På vad som ska hända med magen vidare. Osv. Nu har jag varit hemma en stund och det mullrar lite men verkar kunna ha lugnat sig. Kanke åker jag iväg i alla fall om en liten stund.
Men jag blir bara så himla besviken. Ska jag inte kunna göra något utanför hemmet och de vanliga rutinerna mer eller? Jag har nog ganska god koll på vilken diagnosen är men inte förrän nu har denna mage börjat bergränsa min vardag. Så. Himla. Tråkigt.
Om det är möjligt vill säga.
I morse då jag gjorde min vanliga runda fann jag detta inlägg hos en av favvisarna 🙂 Och eftersom jag endast haft fel saker till det mesta på senare tid och längtan växte sig starkare under tiden jag läste var jag tvungen att tillse att problemen fick en lösning.
Nu, några timmar senare har springbudet varit här med en liten medelexklusiv påse till mig. Vet inte om det är en trettiofyraårskris jag råkat ut för såhär inför en stundrande födelsedag. Men det är skit samma. Nu ska jag vältra mig. Sedan hämta barn och sånt i stadens alla hörn.
En sak som skulle lyfta dagen till högre höjd är en rejäl tallrik kinamat 🙂
Filed under: Allmänt, Barnen, bloggande, Familj, Fest och kalas, Hälsa, Husdjur, Jobb och plugg, Mat, personligt, sport
Till höger; en bild med liv. Anton och Wilmer på hangaren igår.
Jag kliver ut ut malpåsen och viftar bort lite damm. Har inte fattat några avgörande beslut om vad som ska hända med bloggen men om någon hoppas på att den ska läggas ned måste jag tyvärr göra denne beviken 🙂
Helgen har varit bra. I lördags hade jag tenta i vetenskaplig metod. Det hette i alla fall så. Jag tycker egentligen att det borde hetat att det var tenta i ‘just den vetenskapliga metod som de tre böckerna i kurslitteraturen behandlar och de åsikter om vetenskaplig metod som författarna till dessa tre böckerna har’. Man var tvungen att sätta referenser i tentan med bok och sida. Jag tycker lite synd om dem som inte har någon erfarenhet av vetenskaplig metod sedan tidigare. De kanske tror att det som står i vår kurslitteratur är det som är vetenskaplig metod. Men så är det ju inte riktigt med vetenskaplig metod. Gu´bevars..
Anton som varit hemma från skolan med magknip under fredagen och varit hos mormor under tiden åkte med mig hem på lördagseftermiddagen (jag satt i deras hus och skrev tentan). Då jag kom hem hade Wilmer en kompis hemma och Ossian var på väg på sitt livs första riktiga barnkalas.
Detta kalas var verkligen något han sett fram emot under en längre tid och vid detta tillfälle just innan han skulle ‘gå’ slog 
det över fullständigt för honom. Han hade bestämt sig för att cykla till kalaset som gick av stapeln i radhuslängan brevid, och det gick väl bra. Han hade varit och köpt en stor dunk med såpbubblor som han skulle ge bort som present och just när han skulle gå så visade det sig att han trodde att hälften av såpbubblorna var till honom och att de skulle blåsa bubblor på kalaset. När han insåg att det inte var på det viset så blev det lite liv (och skrik!!). Men det gick bra sedan. Slutet gott allting gott.
På lördagskvällen var familjen bortbjudna på grill-å-vin 🙂 Så trevligt minsann. Vi var hos familjen med kommunens roligaste katt. Under de senaste veckorna har katten rymt tre gånger. Tre gånger har det ringt från olika ställen i stan, en gång från en godisaffär i centrum, en gång från sjukhuset och en gång från resecentrum (klockan elva på kvällen då vi var där i lördags ringde en kille som satt och väntade på bussen med katten i knät, så det var bara att åka och hämta den :mrgreen:). Familjen bor en bra bit ut på landet så det är förvånade att kissen kan ta sig så snabbt in till stan. I alla fall. Barnen, inklusive Didrik, sprang uppe till klockan.. sent. Alla somnade till sist hemma vid halv två på natten. Ossian hade iofs slumrat till i en säng hemma hos värdparet. Nästa morgon sov vi till kvart i tio.
Söndagen erbjöd en tur till Hangaren med Anton och kompsar. Mycket kul. På slutet kom även Wilmer och åkte lite rullisar efter att ha tillbringat eftermiddagen hos en kompis. Ossian var med och tittade på och Didrik passade på att sova ut hemma hos morfar under tiden. Hangaråkningen slutade lite snöpligt för Anton som inte riktigt vågade ge sig iväg nedför den största rampen. Han grät och var besviken efter att ha stått där vid krönet och kämpat i en timme. Han kommer snart att få en ny chans.
På söndagen hade vi bilhaveri också. Jag skulle kunna göra en lista på alla fel som är på den bi
len nu alltså. Men som tur är så var det en duktig man i sällskapet på hangaren som genast förstod att det var en liten slang som lossnat och kunde tejpa dit den igen. Och vi kände tusenlappen landa tillbaka i portmonän igen (om än så bara för ett par veckor) 😉 Det känns inte ens som att jag pallar lyfta varenda fel som det är på den skrotbilen här på bloggen. På kvällen lagade vi tacos hemma hos mamma och pappa. Det var i alla fall trevligt.
Idag ska jag ta Anton till tandläkaren. Sedan blir det lunch i form av en repris på gårdagens tacodinner 🙂
Återkommer.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, personligt, skolan, sport, teknik
Vi var ju hos optikern igår Anton och jag. Antons fröken i skolan tyckte att vi skulle göra ett besök där för hon tänkte att ett par glasögon skulle kunna vara honom till hjälp i skolan. Han har sina ögonproblem som är opererade nu, men vissa delar av den problematik han har med ögonen går inte att göra något åt. Det är så, och det har vi accepterat. Anton själv vet ju inget annat så för honom är det som det är. Nu behövde jag själv gå till optikern för att få nya linser så då bokade jag en tid till Anton också.
Även om de sagt på ögonkliniken att Antons syn är bra så trodde jag nog kanske att han skulle behöva glasögon nu ändå. Men det behövde han inte 🙂 Det är klart att en enkel lösning är alltid välkommen men på en kille som min Anton skulle det nog brillor innebära en del besvär också. Och han är inte alls sugen på att ha några själv minsann.
Själv hade jag ingen förändring alls på min syn. Den kommer nog inte att förändras mer åt det håll som den förändrats tidigare. Jag är närsynt och ganska mycket astigmatisk. Jag var sugen på att testa dygnet-runt-linser denna gången. Alltså sådana som man kan sova med. det visade sig att den linstyp jag har haft de senaste fem åren ÄR en dygnet-runt-lins. Tänk så mycket tid jag lagt på att plocka ur och i dessa små plastbitar i ögonen 😉 Nog om detta.
I tisdags kvall var Wilmer och jag och tittade på Antons Innebandyträning. Wilmer är nästan alltid jätteduktig i sådana sammanhang. Han hänger bara med liksom.
Efter träningen passade han på att rita lite på ‘griffeltavlan’. Som torkduk hade han sin tygduk som han fått då han var på LHC – Djurgården. Han passade på att skrynkla ihop trasan lite extra där. Kanske hade han på känn vad som var på gång. Nu blev LHC utslagna igår kväll och jag kan väl erkänna att jag själv inte hade mycket hopp ens innan gårdagens match startade. Så va´rä mä´t.. som man brukar säga i dessa trakter.
I övrigt då…hmm.. Min mage är halvt ur lag igen. Det verkar har blivit ett mer frekvent bekymmer i det senaste. Döbesvärligt! Det är precis som att när det är lite för mycket jobb och lite för mycket annat så.. ja. Jag brukar kämpa magont till trots men jag är så trött också! Det blir så himla jobbigt att komma igång med skrivandet. De första två dagarna i denna arbetsvecka var jag så himla duktig men sedan blev jag halv utslagen (nåja 😉 ). Hur som helst så är det bättre idag igen. Det brukar ta en tre, fyra dagar. Hemskt att jag måste skriva ‘brukar’ här.
Sedan är det den förskräckliga bilen igen; nu funkar inte vindrutetorkarna på framrutan alls. Det är ju liksom lag på att man ska fungerande vindrutetorkare så det känns lite som en smärre katastrof. Måste åtgärdas i det snaraste!
Ja, ja.. nu ska jag ta och söka lite artiklar och läsa på om semistrukturerade intervjuer. Vi får väl se om jag kommer någonstans. Troligtvis inte.
Bilden till vänster föreställer sexologen Malena Ivarsson då hon var på besök i Malou von Sievers program Efter Tio på tv4 i morse. Fotograf: Jag själv.
Kolla vad hon har i sin hand 😉 Kanske är det inte så svårt att räkna ut vad det är med tanke på vem det är som håller i den. Det roliga med just denna här lilla mojängen är att den styrs av uppringning av telefon och signal från sms.
Jag tyckte att den var lite kul. Jag kommer dock inte att skaffa någon. Jag får sms och telefonsamtal alldeles för sällan för att den där skulle få någon effekt på mig.
Men kanske något för nå´n annan 😉
Wilmer och jag har varit och jobbat idag. Vi har dammat och våttorkat . Det gick inte så bra med plugget idag för Wilmer verkar ha tappat hörseln efter sin öroninfektion så han ville bara ha teven på högsta volym. I morgon är det dags för honom arr gå tillbaka till skolan igen.
Wilmer tröttnade på torkningen efter en stund, men fram till dess var han väldigt duktig med moppen. En riktig liten pärla 🙂
Läser på DN att solariebranschen går på knä.
Jag har solat många gånger. Nu var det länge sedan faktiskt. Det är ju inte så att man har prioriterat utseendet på senare tid precis. Jag skriver i allafall inte detta för att jag vill vara någon präktkärring som alltid gör rätt och värnar om hälsan i alla lägen.
Men.
Strålsäkerhetsmyndigheten har slagit fast att man får cancer av att sola solarium. Att det är lika farligt som att sola utomhus. Strålsäkerhetsmyndigheten stöder sina rekommendationer på rön sammanställda av WHO:s cancerforskningsinstitut.
Jag kan inte låta bli att småle lite åt att man från solariebranchens sida vill att man ska lyfta fram de positiva effekterna av solariesolning. Jag vet inte om man menar att det ska ske samtidigt som man rapporterar om att man får cancer av att sola solarium eller om det ska ske före eller efteråt 😉
Det positiva är att: 1. Man blir brun och fin. 2. Man blir fin och brun. 3.? Någon som vet fler?
Sedan förefaller det märkligt att denna ‘nyhet’ är en sådan kioskvältare att den håller på att ta kol på en hel bransch. Är det verkligen någon som är förvånad? Jag hade faktiskt på känn att det var lika farligt med solariesolning som med vanlig sol 😉 Om man sedan jämför solariebranschen med tobaksbranschen (i kategorin ‘farligt men trevligt’) så har inte rapporteringen om tobakens risker petat några cigg- och snusföretag i sjön vad jag vet, trots att cancerinformationen om dessa produkter inte borde gått någon brukare förbi 😉
Ja. Jag kommer säkert att sola igen. Dock med måtta preceis som förr. Om det finns några solarieföretag kvar den dag jag får tid och lust. Ifall inte så klarar jag mig ändå. Det finns brunkräm 🙂 Då slipper jag krokodilhud också.
Wilmer äter i vår säng.
Öroninflammation med största säkerhet. Det började igår kväll. Han har ont i båda öronen idag. Igår kväll hade han ont i det ena. Han har gråtit och kvidit hela natten men något läkarbesök blir det inte för att dom ”tar inte öron på helgerna”. Ok. Antar att man får finna sig i det.
Han fick äta frulle i vår säng nu på morgonen. Didrik som satt vi bordet och åt då jag förberedde brickan och knallade upp för trappan trodde att det var mat på övervåningen som stod på agendan för dagen. Då jag lämnade Wilmer i sovrummet med frukostbrickan för att gå ned mötte jag Didrik nästan uppe på övervåningen med sin yoghurtskål och sked i famnen 🙂 *kladd, kladd*
Det blev ingen hockeyträning för Wilmer eftersom han är sjuk. Anton sover fortfarande och Ossian är vaken och har ätit frukost. Pappan är i Ljungsbro på hockeyträning i Ljungsbro utan barn. I eftermiddag ska Anton ha en extrainsatt träning. Jag är ganska trött på hockey nu. Idag regnar det ute. Det är nog ett tecken på att det snart är slut 😉
Tidigt i morse föddes en punktlig och sööööt liten pojke! I Linghem ska han bo 🙂 Grattis till familjen T!
Lottas Dagbok 
