Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hälsa, musik, personligt, samhälle
Två saker denna morgon.
Jag vaknade väldigt tidigt i morse. Jag brukar göra det på lördagar. Klockan var fem. Det är inte första gången jag kollar på dubbelavsnitt av Dr Phil en lördagmorgon 
Tycka vad man vill om Dr Phil men i ett och annat avseende är han en klok man. Jag minns att han provocerade skiten ur mig för en sisådär tio, femton år sedan då han dök upp hos Oprah. Med lite mer livserfarenhet i bagaget har min uppfattning om honom förändrats.
Det första av dagens två avsnitt handlade om män som misshandlar kvinnor. Män som har bristande impulskontroll. Som skyller ifrån sig och framstår som allmänt dumma. I synnerhet då de hamnat i Dr Phils stora fåtölj Och jag blev så jävla förbannad så har kommer ett amatörpsykologiskt utlåtande: Män(niskor) som misshandlar saknar förmåga att kontrollera sina reaktioner. Jag kan se två alternativa anledningar till detta.
Antingen är det något fel på dem helt enkelt. De har någon form av begåvningshandikapp som gör att de inte förmår förstå att de gör någon annan illa och att de själva framstår som allmänt korkade. De är därmed även på grund av biologiska förutsättnignar förhindrade att kontrollera sina impulser. Därmed är de befriade från ansvar från sina handlingar och borde sättas i förvar. Övervakning på livstid. Eller så får de lära sig mekaniskt att kontrollera sig. Om det går. Troligtvis inte.
Alternativ två är att det någonstans har brustit i fostran. De misshandlande människorna har inte fått lära sig att hantera sina impulser. Någon som burit ansvar för dem från början har brustit i ansvar. Eller så har något annat i det sociala kring människan blivit fel. Någon eller några har missat mycket viktiga saker. Och man kan fundera på vem eller vilka som bär huvudansvaret.
Ett tredje alternativ iofs; som kanske är det troligaste, är att problematiken är en fläta av biologiska och soociala faktorer. Men hur man än vänder och vrider på det så hamnar de flesta förklaringar i någon av de två kategorierna ovan. Nog om detta.
Kanske blir det en lite konstig mix i detta inlägg men jag vill dementera ett rykte här. Då jag kom till barnens fredagsdagis frågade deras fröken om vi, alltså jag och Fredrik, ska separera. Det var någon fröken på en annan avdelning som sagt att det var så. Jag tyckte att det var bra att hon frågade rent ut. Dock blir jag ganska sne då de går och snackar en massa sådant på dagiset. Råder det minsta tvivel så ska de väl ställa frågan till oss innan de snackar runt? Herreguu, jag vet ju knappt vad folket som jobbar där heter.
Separationsryktena dementeras å det bestämdaste. Dock kan jag inte låta bli att fundera på var de kommer ifrån. Säkert finns det en och annan som läser här som förstår varför jag funderar på detta 😉 Jag har dock lärt mig att ta struntprat med jämnmod. Finns det någon därute som går och hoppas på någon av oss två så måste jag tyvärr besvika er 😉
Nu fiolkonsert i biblioteket!
Tjing!
Ja, erfarenhet av falsk krupp har vi i detta hushållet så att det räcker och blir över. Den karaktäristiska hundskallshostan, det hesa ljudet vid inandnig och (den många gånger skenbara) svårigheten att få luft (för falsk krupp LÅTER många gånger mycket värre än vad det egentligen är).
Alla barnen här hemma har haft falsk krupp. Jag minns första gången det hände Anton. Jag hörde det där ljudet från spjälsängen och fattade direkt vad det var. Då var han fjorton månader, hade just börjat på dagis och aldrig varit sjuk i sitt liv tidigare. Den gången slutade det med en kraftig lunginflammation som höll på att ta kol på honom. Efter fyra dagar på sjukhus och diverse akuta åtgärder fick han komma hem men var klen länge efteråt. Detta är en annan historia och berodde knappast direkt på den falska kruppen (men kanske till viss del på den hostmedicin vi hade mot den vilken sjukvårdsupplysningen ideligen rekommenderade oss att hinka i honom mer och mer av).
När barnen har vaknat med krupp har jag/vi kört det vanliga åtgärdsprogrammet med frisk luft, försök att lugna och (det allra bästa) att göra en ångbastu av badrummet. Det brukar funka. Luften brukar finnas där trots det förskräckliga ljudet. Det brukar gå över. De somnar, om än med sitt förfärliga ljud, med luft i lungorna. Vi har aldrig känt att vi behövt åka till akuten.
Ossian är den som varit värst drabbad av falsk krupp av våra barn. Jag vet inte om det kan bero på att han var väldigt mycket förkyld under sitt första levnadsår. Han var i princip aldrig frisk. Då han var 15 månader fick han bronkit. Då var vi på vårdcentralen och fick antibiotika så att han blev frisk. Det är den enda antibiotikakur han ätit i hela sitt liv.
Till saken då. Igår kväll var Ossian lite snorig innan han skulle gå och lägga sig. Han somnade dock men sov oroligt. Ungefär klockan ett vaknade vi av kruppljudet från hans rum. Fredrik gick in och hämtade honom. Han var smått hysterisk och kunde inte få luft. Han hostade inte så mycket utan kippade mest efter andan. Han kunde inte prata så mycket men höll sig över framsidan och försökte förmedla att han hade ont i magen (bröstet skullle jag tro att det var han han hade ont i). Paniken gjorde det hela mycket värre men det var svårt att lugna honom. Vi testade med sval luft men det hjälpte inte ett dugg. Vi tog fram hans älskade Nintendo DS (!! 🙂 ) och han koncentrerade sig på det och det blev något bättre. Då hörde jag att han hade svårt att få UT luften också. Det liksom pyste då han tryckte (!) ut luften. Vi startade duschen och gjorde en ångbastu av badrummet en stund och märkte en ytterligare förbättring på den ljudliga inandningen. Han var ganska blek men läpparna var rosa. Det blev inte inte helt bra av ångbastun utan hans andning var fortfarande påverkad. Detta var det absolut svåraste kruppanfall vi har haft här hemma. Hade jag varit ensam hade jag ringt på en ambulans. Kanske borde vi gjort det ändå. Eller åkt till sjukhuset. I två timmar höll vi på och kämpade för att få till en hyfsat bra andning. Nästa gång (om detta händer igen) ska han till sjukhus. Så är det.
Det jag funderar på nu (och jag vet att jag har kloka och erfarna föräldrar som läser bloggen) är:
– Är det inte märkligt att han får värre kruppanfall nu än han fick förr? Borde inte luftrören s a s bli bättre och bättre (alltså mindre och mindre trånga) i takt med att han blir äldre?
-Kan falsk krupp innebära problem med utandningen också? Eller är det i annat fall något åt astmahållet han har (i kombination med krupp)? Jag har faktiskt funderat över det tidigare men problem med utandningen har aldrig varit så påtagliga som denna gång.
Idag är han hemma med mig. Och mår bra men är förkyld.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hälsa, Hus och hem, husbygge, personligt
..och om den här bloggen någonsin ska få ett nytt värdigt liv så är det idag. Alltså dagen då den förfärliga julen ska slängas ut. Julgranen ska åka i tunnan. Helt enkelt.
Det har ju inte skrivits så mycket här på ett tag och jag vet inte riktigt hur jag ska uppdatera nu. En hel del av det förgångna kan gott bli kvar i det fördolda. Som julen till exempel. Det vill jag ínte skriva om alls egentligen. Magsjukan bröt nämligen ut just då tomten gått hem. Otroligt nog. Wilmer först och Fredrik efter ett par dagar. Vi övriga var på Yrvädersvägen under tiden (vilket inte var särskilt roligt). Vi gick hem lagom till nyårsaftonen (som var på fredagen). Då hade de varit friska sedan tisdagen. Vi firade ett trevligt nyår och på måndagen insjuknade Ossian också i en smålurig magsjuka med feber. På tisdagen fick Didrik feber men hade inga symptom från magen (lite svårt att veta hur han mådde dock eftersom han är liten och inte kan förmedla hur han mår så bra). Det är så trist för varken Wilmer eller Ossian har blivit riktigt sig själva igen efter sjukan denna gång. Med Wilmer var vi på vårdcentralen i tisdags eftersom att han fick jätteont i magen igen. Dock mår han bra nu (Thank God!)
Kanske borde man köpt en lott (med tanke på att magsjukan nu fördärvat vår jul tre jular av fyra i det senaste). Kanske ska jag spara det till den nionde februari förresen. Det är också en lågoddsare med avseende på magsjukan. Men i år får vi hoppas att det inte blir så den nionde februari för då ska vår Anton ut på ett spännande äventyr. Jag antar att det kommer mer om detta senare.
Avslutar med en bild från vår hockeyavslutning í Ljungsbro före jul. Jag var målvakt (Hoppas på fler uppdateringar snart för idag kommer en leverans till vårt hus. Och så har vi ju fått takfönster nu 🙂 )
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, personligt, shopping, sport
I dag är det skolavslutning. Anton och Wilmer åkte iväg till skolan så fina och glada. Båda ska vara med och sjunga i kyrkan med sina klasser och anton ska spela fiol med en grupp stråkar 🙂 Inte ett dugg nervös verkade han vara trots att det var skolavslutningsuppträdandena som höll på att själpa hela hans fiolkarriär innan den ens hade börjat.
Helgen var minst sagt intensiv. I lördags var vi på cup i Finspång på hockeycup. Barnen var jätteduktiga. Både Wilmer och Ossian var väldigt duktiga men otroligt trötta då vi åkte därifrån. Anton och Didrik skötte sig också bra. I alla fall Anton. Didrik… nja.. jorå. Det var lite liv en stund då han inte fick drick läsk direkt ut burken.
I söndags for vi till Borensberg och lämnade av Wilmer hus en nyfunnen vän. Han hade en trevlig stund 🙂 Anton lämnade vi i Ljungsbro för han skulle vara där och ha diverse hockeyaktiviteter under eftermiddagen. Fredrik, jag Ossian och Didrik åkte till Makkdonnals 😉 och käkade. Det var jättetrevligt! Då vi kom hem tog det inte lång stund innan en hängig Anton ringde från Ljungsbro och vill komma hem. Han fick vara hos mormor och morfar under eftermiddagen medan vi övriga var i Cloetta Bajskorv (tack Ossian!) på mer hockey. Nolltrerna och tjejlagetsom de tränar med ibland hade Wilmers idol Andreas Pihl på planen. På kvällen var barnen otroligt trötta. Anton sov över hos mormor för att få lite lugn och ro. På kvällen fick han kolla på The Day After Tomorrow. Det kan inte bli bättre för Anton 😉
Igår var det måndag igen och jag var helt slut. Blev dock gladare då jag kunde konstatera att… ja.. ibland bara händer det 🙂 Nja.. inget speciellt men det är härligt då det faktiskt förkommer att trägen vinner. Den som söker den finner (och nej, inte jobb). Mer om detta senare. Dagen i övrigt bestod av jobb, klassförälders-, hockeförälders-, födelsedags-, skolavslutnings- och julklappsuppdrag.
Idag jobb. Och så ska jag följa ett paket som jag hoppas ska dimpa ner här hos mig runt jul 😀
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Favoriter i repris, Hälsa, Lottas retrospektiva julkalender
April 2008
Anton lussar i skolan idag. Jag vet inte om han var lite nervös i morse kanske. Han ska vara råtta (!!) I eftermiddag ska vi få se 🙂
Didrik är sjuk. Feber och snuva. Pigg ändå 🙂
Ossian var på simskola igår. Jag och Wilmer var också där. Ossian var en badande tomte. Klädsim. Han var inte helt lättövertalad men tomtedräkten gjorde susen. För övrigt var han rättså busig. Han ÄR busig. Trött blir man på att bli kallad för pungfjärt. I morse deklarerade han att han har ett hjärta av bajs. Kan tro det ja 😉 I dag fick han gå till fredagsdagis själv.
Wilmer ja; han sköter sig bra. Som vanligt.
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Favoriter i repris, Hälsa
Didrik tar sitt första bad
Just efter Didriks första bad fick han åka till sjukhuset. Inlägget finns här. Jag minns att han kräktes i barnvagnen och att jag tyckte att han andades konstigt och med hans histora 😉 var det inte roligt att det var på det viset. Vi fick ligga på barnavdelnigen på sjukhuset och jag fick sova och han låg hos sköterskorna i personalrummet och fick sina andetag räknade. Igen. När han var någon månad blev han sjuk också så vi fick ligga på sjukan igen. Det var några turer ut och in och ut däri början. Men det blev ju bra sedan 🙂
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hälsa, personligt, Resor och utflykter, sport
På bilden: Ossian på väg till ett efterlängtat kalas.
Igår var det äntligen dags. Inbjudan kom på posten precis innan vi flyttade från vår förra adress. Väntan har varit lång 😉 Han och jag drog iväg till leksaksaffären och köpte en present till kompisen från fredagsdagiset. LEGO. Bläckfiskmannen rymmer Jag tyckte att det var jättekul och flinade hela vägen till kassan. Ossian hade nog hellre köpt en sats StarWarsLEGO för 599 ;-. Jag tyckte att det var lite saftigt för ett barnkalas. I alla fall. När han inte går på kalas så pratar han om bajs. På ett märkligt och lite smått underhållande sätt lyckas han fläta in det ordet i nästan varenda mening.
Denna helg har i övrigt gått i hockeyns, hostans och pepparkaksbakandets tecken. Idag är det ju andra advent och vi har vi varit på sammandrag i Motala. Det sammadrag vi trodde skulle vara i Ljungsbro i går var visst i Motala idag. Vi fick ställa mor och far ❤ i kiosken i Ljungsbro (där vi skulle varit idag men morsan tyckte att kiosen var kul och tur var väl det) och följa med Anton till Motala. Det gick bra för laget 🙂 Alla våra barn var med dit och vi hade laddat med fika. Efter Motala for vi hem och fixade lite. Sedan åkte vi till Kränge och bakade peppisar med familjen Andersson ❤
Alla barn hostar något så förskräckligt här. Skitjobbigt. Ingen är sådär jättekry. Wilmer har ont i örat i kväll också. Han var ju hemma tisdag till fredag förra veckan och nu i kväll piper han över örat. Han har fått alvedon nu och verkar känna sig lite bättre men han blir nog hemma i morgon. Anton har ont i halsen. Suck.
Nu kväll.
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, bloggande, Familj, Hälsa, Lottas retrospektiva julkalender, personligt
Hälsotema.
Eftersom alla barnen är hemma idag med mindre krämpor så passar det bra med en hälsorelaterad lucköpping. På vägen fram till val av foto skrollade jag igenom alla inlägg i kategorin ‘hälsa’ här på bloggen. Det är drygt fyra hundra inlägg i den kategorin. Det slog mig då hur kul den här bloggen har varit mella varven. Och därmed även hur tråkig den blivit nu.
Bilden ovan föreställer Didriks fot. Han var alldeles nyfödd vid tillfället bilden togs. Han och jag hade legat på neonalintensiven men blivit utsläppta till eget rum. Det var några omvälvande dagar där… i början av Didriks jordeliv. Läs mer här (del 3, men de andra delarna finns publicerade på anslutande datum). Tur att han mår bra nu 🙂
Lottas Dagbok 