Lottas Dagbok

Det är tyst nu. Inga tassar som springer i trappan och ingen liten bjällra som skallrar. Inte heller någon grå svans som hänger ner som en nödbroms genom någon öppning mellan trappstegen i hallen. Ikväll stänger jag dörren till tvättstugan i huset för första gången sedan vi flyttade in här 2011. Nu behöver den inte vara öppen längre.

Det är lite knepigt men några ord måste skrivas nu ikväll. 

Coolaste och finaste smalkatten Kissen Laban Tigern Persson har dragit vidare idag. Han mådde jättedåligt imorse och efter ett par timmar fick han ro. I en rosa varukorg under en bebisfilt fick han sin sista resa till djursjukhuset i valla trots att det var för sent för lindring då de öppnade klockan nio. Om ett par veckor kommer han tillbaka i en liten urna. Inget annat tänkbart alternativ finns. 

Den 25 augusti 2010 hittade jag honom nyfödd och blöt. Bortstött av sin mamma på en uteplats där hon blivit övergiven att föda sina ungar på stenarna utanför dörren då familjen flyttat och lämnat henne kvar. Jag såg till att mamman och ungarna kom tillrätta och räddade livet på den lilla bortstötta kattungen. Han låg under min tröja och blev varm först och sedan åkte jag och köpte kattbebismat. Jag fick hjälp i valla då också. 

I ett par veckor matade jag honom med en pipett varje timme. Natt och dag. Sedan varje två och en halv timme väldigt länge. Han låg i en liten kylväska från kronfågel med en flaska från loka med varmt vatten i så att han skulle klara sig. Han fick hjälp med allt. 

Efter två veckor öppnade han ögonen. Han var så söt. Han överlevde. Han växte upp och blev en ståtlig smalkatt. Jag lärde honom allt han behövde kunna. Allt som en katt utan mamma behöver lära sig. Det var han och jag.

2017 rymde han på sommaren. Han blev lokal kändis på facebook då. Han smet ut en kväll då ungarna skulle tälta i trädgården och kom bara inte tillbaka. Vi letade i fem dagar och fem nätter. Kattfällor och ID-hund i hjälpte inte. Det var för varmt för hunden och fel katt trasslade in sig i fällan. 

Till sist hittade grannarnas hund honom i en hörna bredvid deras trädgård. Det var i sista minuten kissen kom tillrätta då. Han vägde ett kilo och hade sår och löss eftersom han legat där skadad i flera dagar. Kattdamen Marianne hjälpte till och valla hjälpte till då också. Vi var glada. 

Två vallabesök senare visste vi att han hade ett svårt fel på hjärtat. Jag trodde han skulle dra snart då. Då var han sju år. Han fick sex år till. 

De sista fem åren levde han livet med sina nya hundkompisar. Kissen var alltid kungen över alla här. 

Walter tittade på mig länge och moloken då jag städade undan kattgrejerna i tvättstugan idag. Jag har alltid tänkt att det där med att djur förstår och sörjer sina bortgångna djurvänner är något vi människor vill tro för att på något sätt trösta oss själva. Nu vet jag att det inte stämmer. Walter fattade att det inte kommer att bli någon mer kattjakt här och han såg så ledsen ut. 

Jag tänker att Kissen hade åtminstone sju av sina nio liv kvar idag då han stack. Det är bra. Tror han kommer att behöva dem på andra sidan. Farsan var hans bästa vän..

Sov gott världens coolaste katt! 

Kissen Laban 2010 – 2023