Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Fest och kalas, personligt, Resor och utflykter, sommarliv 2023
Hoppas att detta var den mest intensiva dagen under semestern för mer än såhär vill jag inte ha på samma dag. Dock hade jag räknat med att det skulle bli så och hoppats på att få ihop det.
Började med tur och retur till Stockholm med mellanlandning på fel sida av Norrköping samt som vanligt en felkörning mitt i Stockholm. Red Bull och musik. Var tillbaka på uppfarten hemma 08.57. Sedan förberedelse för eftermiddagen med en liten spännande samling människor. Kaffe och kaka och sedan pizza. Livet. En kortis för att köpa önskade fiskegrejer och sedan en till ”snälla mamma”-resa till macken innan jag nästan tappade huvudet. Men en bra dag var det ändå. Fick ihop nästan 17000 steg.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Favoriter i repris, Fest och kalas, personligt
”Ta plats min vän
världen är din
Nu finns det inga men
sätt den i spinn
Snurra den du
Höj våga vinn
Det är det nu
det är bara nu
Världen är din”
Filed under: Allmänt, Barnen, Fest och kalas, frallorna, fransk bulldog, hundarna, Husdjur
..och bästa Signe som bott hos oss i fyra år idag.
Filed under: Allmänt, Bilder, Familj, Fest och kalas, musik, personligt, poesi
Jag dricker glögg med balkongdörren
öppen inatt
Jag är så trött på alla mail och koder
Jag vill ha dig här på riktigt inatt
och suga liv ur din halspulsåder
~LW99~
Filed under: Allmänt, bloggande, Bulldog, Familj, Fest och kalas, frallorna, fransk bulldog, hundarna, Husdjur, personligt
Ungefär såhär onöjd är man då mammi just upptäckt att hon missat ens födelsedag. Med två dagar. Just sayin’. Just don’t.
Hur kan detta ens ske?
Bästa skrutt. Hundtårta på lördag.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Fest och kalas, Resor och utflykter
Femte september 2008 föddes han in i i ett microkaos. Jag brukar dela inläggen jag skrev här om då han föddes på hans födelsedagar. Nu får den som är nyfiken får söka upp dem och läsa om den vill.
Idag fyller han fjorton i ett annat litet kaos. Lika glad är han ändå. Cool som vanligt.
Grattis fina Didrik! All kärlek till dig.
Idag är det hans dag.
Han föddes under OS 2006. Mitt i damkronornas hockeymatch om bronsmedalj mot jag minns inte vilka. Sedan dess har har det varit ytterligare tre OS och idag har det också varit OS. Det fjärde om man inte räknar det första. Jag vaknade till hockey men idag var det karlar. Där satt han och kollade. Heja Finland.
Idag är det hans dag. Idag och massor av andra dagar.
Grattis Ossian.
Hej Corona!
Jag hörde idag att du är på väg att lämna oss. Du är inte samhällsfarlig längre sa dom. Vi behöver inte akta oss för dig längre sa dom.
Under två år har du hållit oss in i ett parallellt livstillstånd fyllt av sjukdom och död, överbelastad vård, ensamhet, arbetslöshet, konkurser, inställda studentfiranden, inreseförbud och utreseproblem, plexiglas, munskydd, kufiska konspirationsteoretiker, torra händer och brist på Panodil och toalettpapper. Och. Många. Fler. Riktigt. Dåliga. Saker.
Alla har vi varit tvungna att hålla din hand på något sätt. Ingen levande själ i världen kan ha missat dig och du har sannolikt gjort ett intryck på de flesta du omfamnat. Här hos mig var du förra veckan. Strecket på brickan var rödare än Maos och du visade verkligen dina bästa sidor. Samma vecka för två år sedan gav du dig till känna här i Sverige för första gången. Då var känslan apokalyptisk. Det är den inte nu.
Ingen ska behöva dö ensam. Inte ens du. Sittande vid din dödsbädd vill jag skicka med dig något. Innan du går vill jag säga tack också. Tack för att du hjälpte till att lätta på det yttre trycket och för att du tog bort alla möjligheter till något annat än att bara ta det lugnt en stund. För att du tog bort kräksjukan och att jag sluppit krama människor jag knappt känner. Tack för att du sparat tusentals kronor åt mig då jag inte behövt köpa så mycket bensin och för att krogarna har stängt tidigt så att jag sluppit sitta uppe och vänta på rusiga ungdomar. Tack för att du lärde oss att tvätta händerna. Ett stort och ödmjukt tack för den investering i digital utveckling som du tvingat samhället till. Den är till det bättre på så många sätt.
Tiden är kommen för dig. Det är dags att säga farväl nu och kanske visste du det innan vi visste det. Du lade ditt tunga täcke över välden en sista gång och lät dig själv dräneras på livskraft. Våra vägar möttes visst men nu är stunden kommen. Hoppas att du packat din stora kappsäck, inte glömt något och stängt igen den. Noga.
Tystnaden är över.
Livet. Välkommen tillbaka.
..säg vem som som vackrast i spegeln är.
Det sa bara klick. Paketen hon fick.
Veckor av längtan efter blusar med knut. Nu är väntan äntligen slut.
Öppna och testa. För smått i det mesta.
Tre med rosett. Tre med blommor. Tre med prickar. Tre svarta. En brun. En rosa. En grön och en blå. Hon provar vid spegeln och ler lika så.
Spegel spegel.
På väggen där.
Vackrast på på bilden är blott en chimär.
God jul i efterskott önskar tomten!
Not.
Filed under: Allmänt, Böcker, Bilder, Bulldog, Familj, Fest och kalas, fransk bulldog, Hälsa, personligt
Jag minns det som igår. ”Kom ihåg var du hörde det först.. världen kommer aldrig att bli sig lik igen.” Det måste ha varit någon gång i början av mars 2020. Jag satt i bilen på väg för att köpa mjölk och jag kommer ihåg vem jag sade det till i luren.
Under ett par månader hade jag hört Anton (som just fyllt arton då) referera redan refererade nyheter från Kina och USA och guvetöverallt. Först framstod han som någon tokig spågubbe men på något smålurigt sätt gick det att skapa mening i det han sa.
I teven stod statsepidemiolog AT och talade om för oss hur vi skulle vara. ”Ingen fara”. I bland satt epidemiexperten BO där. Han tyckte tvärt om ”men strunt samma vad vi gör nu för det är redan för sent”. Jag trodde på BO då. Tänkte att det var så underligt att de tog så lugnt med åtgärder och restriktioner. Tycker fortfarande så. Men det var ju då.
Något slut finns det inte. Det fanns nog de som visste det redan då. Det är det där med hur en stat möter sitt folk. Det finns ju enstaka med angenäma huvudbonader som tänker att svenska staten använder olika medel för att kontrollera och styra oss här. Typ med vaccinering. Det tycker jag verkar lite knasigt och knappast troligt. Nä.. men just då i början av coronavirusets framfart då de var så lugna då de stod där i rutan. ”Ingen fara”. Vem vet.. kanske fanns en analys där. Vad skapar minst kaos? Att vi säger som det är eller att vi kör på ”ingen fara”?
”Alla vet att pest har ett sätt att återkomma i världen, men på något sätt har vi svårt att tro på sådant som kollapsar på våra huvuden från en blå himmel. Det har varit lika många plågor som krig i historien, men ändå alltid plågor och krig överraskar människor lika. ” ~ AC 1947
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Bulldog, Familj, Fest och kalas, frallorna, fransk bulldog, hundarna, Husdjur, personligt, Tiil dig
Jag tycker inte om julen. De flesta som känner mig väl vet om det och de vet också att jag gillar att vara för mig själv för att självsamhet är exklusivt i mitt liv. Jag har många människor i min närhet som bryr sig om mig och vill att jag ska må bra. De lämnar mig också i fred då de vet att jag vill ha lugn och ro. Hämta energi. Tänker bara så att ingen slänger sig på luren då den läser här nu. Jag är upptagen med barnen och jultomten.
Nä, det jag tänker på främst är hur starkt kopplad julen är till glada och förväntansfulla barn. Det är fantastiskt då barnen är små. Jag minns drivor av klappar, julmatslagning och julgransklädning. Tindrande små ögon då julpapper flög åt alla håll medan golvet fylldes av nya plastleksaker och tråkiga kläder från mjuka paket.
Nu städar jag lite halvdant, dricker lite glögg medan jag hänger någon billig plastkula på min ”gran i kruka” som är en knapp meter hög. Mest för sakens skull. Jag drar på mig en trött tomteluva och delar ut ett par plikttrogna klappar. Ingen vill vara tomte längre men alla vill ha en. Ingen klapp har namnlapp så det blir jag eftersom jag har köpt alla paket och slagit in dem. Jag vet vem som ska ha viket paket. Så tomten är jag. Sedan klättrar alla upp till FIFA22. Mätta på julmat som mormor fixat.
Tänker på barnen som inte får någon mormorsjulmat. De som inte får något julpaket eller swishjulklapp. Kanske får de ett äckligt fyllo att ta hand om istället. Någon egoförälder som vill ha det lite mysigt på julafton och inte klarar av att hantera sig själv. Julen skapar problem. Som bara finns på julen för just då ska man ju ha det så trevligt.
Det jag egentligen tänkt skriva om är ensamhet. Det är många människor som är ensamma på julen. Det är människor som inte vill vara ensamma men som är det ändå. Hur mycket man än pratar om dem så finns ensamheten ändå där.
Julen skapar ensamhet. Det är liksom därför jag inte tycker om den. Det finns människor som är ganska ensamma och lite trivsamt självsamma året om. Det är inte förrän julen är i antågande som de blir ensamma på riktigt. Julen är en högtid då förväntan är att man ska vilja vara tillsammans med andra människor. I grupp. Vid en gran. Vid ett matbord. Vid en teveapparat. Vid en grötskål och så vidare. Det blir så uppenbart då man inte har en sådan grupp. Särskilt för andra människor som så gärna bjuder in en till sin. Och det är ju fint. Visst. En del av julspelet.
Kanske saknar man någon som funnits i ens liv och i ens hjärta och vill inte vara någon annan. Kanske vill man inte säga att man hellre är ensam då. Så man spelar med. I julspelet.
Det är julen i sig som gör det. Det går inte att göra något åt det. Vi kommer att fortsätta att fira jul. Det ska vi. Vad julen än gör med oss. Om den gör oss glad. Förväntansfull Melankolisk. Sentimental. Leden. Ensam. Whatever känsla den skapar. Vi fortsätter och det är bra. Vi säger så.
Det var allt.
Precis nu fast för tjugo år sedan låg du och sov i en plastlåda på neonatalavdelningen på Helsingborgs lasarett.
Du är född på eftermiddagen. Precis efter klockan fjorton. Jag ville så gärna se hur du såg ut så jag plockade bort filten som de lindat om dig. Någon tantmorska kom och rättade till den och jag lindade bort den.
Efter en stund var du kall. Snabbandad och syresatte dåligt. Då fick du åka ner till den andra avdelningen. Vi var kvar.
Vi åt pizza. Plötsligt fick den plats i magen. Du låg där nere i din låda med extra syre och vi var där uppe. Det var vitt ute. Vi sov.
På morgonen ville du ha mat. De ringde. Vi åkte dit. Jag med en bruten kota som jag inte visste om då men som jag vet nu att den fanns eftersom den är en knöl nu. .
Du hade fått en liten tomteluva där du låg i din låda. Som en stor tomtefar såg du ut bland de andra minibebisarna. Du åt. Jag var törstig.
Nästa dag åkte vi hem. Det var blött ute. Du var varm och andades normalt. Vi åkte hem. Livet med dig började då. Det bästa livet.
Grattis på dagen.
Fina du.
Igår var det din dag. Jag hoppas att du hade en fin dag. Du såg glad ut. Dock ej på bild.
Nu är du fri att flyga dit du vill. Hoppas att du vill hänga kvar ett tag till ändå.
Stort grattis ännu en gång.
Lottas Dagbok 