Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Fest och kalas, Hälsa, Hus och hem, husbygge, personligt
Påsken har varit fin. Vi har inte firat så mycket riktig påsk direkt. Snyltat in oss på grill lite här och var har vi gjort. Tack till alla snällisar! Vädret har varit helbra. Barnen har varit friska och glada.
På fredag är det slutbesiktning av vårt hus. Min byggsjäl är trött. På lördag blir det flytt.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Fest och kalas, Hus och hem, personligt
En påskbukett från dagmamman som tack för hjälpen med plåtning och redigering.
Jobbar hela dagen med att parera orealistiska mål.
Wilmer spelar Wii med sin amerikanske kompis i vardagsrummet. How do they communicate? Det är frågan vi ställer oss. I don´t know. Jag hör Wilmers små fraser på engelska och vännens på svenska. Kul har dom. That´s for sure.
Didrik höll på att skrämma livet ur mig två gånger igår eftermiddag. Först spelade han död precis nedanför den höga klätterställningen. Sedan försvann han i affären. Jag visste att han inte hade går förbi mig då jag stod i kassan men ändå var han bara borta. Efter flera turer runt i affären och närområdet och med halva områdets engagemang upphittades han senare liggande bakom en godishylla mumsande på smågodis. Gulligt men hjärtsnörpigt.
I kväll blir det grill med goda vänner. När man mest behöver dem.
Ha en fortsatt fin helg!
Anton på nioårsdagen
För nio år sedan låg han och sov gott i sin kuvös på neonatalavdelningen på Helsingborgs lasarett med elektroder på kroppen och slang i magen och slang i näsan, ovetande om det mesta. Jag tror inte att han mådde särskilt bra just då. Men morgonen därpå mådde han destå bättre då han fått flytta ut ur kuvösen till en värmesäng. På huvudet hade han en liten tomteluva. Sköterskorna kallade honom för Tomtefar eftersom han var den största bebisen på avdelningen med sin 3460 gram och 51 cm. På juldagen åkte vi hem. Snön som yrt hela tiden vi varit inne på sjukhuset var på väg att smälta bort. Andparet som gjort oss sällskap på taket utanför fönstret på vårt rum hade flytt sin kos. Ett nytt liv hade börjat.
Filed under: Allmänt, äckligt, Barnen, Bilder, bloggande, Familj, Fest och kalas, Hälsa, Hus och hem, husbygge, konsument, Lottas retrospektiva julkalender, personligt, shopping, sport
Redan december. Det är lite mycket nu.
I söndags var det hockey för hela slanten. Först deltog Wilmers lag som pausfåglar i LHC:s damlags match. Rekryteringen till matchen var svår så både Ossian och Anton fick vara med. Anton var inte helt frivillig men med en liten muta gick det bra. På eftermiddagen slirade han och jag till IKANO i snöstormen och köpte ett spel till hans Nintendo DS. Lite hade han sparat på egen hand 😉 På kvällen var det hockeyträning igen. Ossian snyltade in sig hos morfar under tiden. Övriga deltog på olika sätt i Cloetta Center.
I måndags var det dags att utrusta sig med ett par varma vinterskor. Letade en hel del. Var nära att ge upp men fick till sist överskrida budget med 50%. Lik fan fryser jag om fötterna. Det blev ett par curlingstövlar från Canada Snow. Skitsnygga med skinn å päls å allt men det verkar inte bita på mina kritvita liktår.
I måndagskväll hade Wilmer och och hans kompis Jonte kalas i Hangaren. De hade bjudit in vännerna för en svängom i skateramperna. Mycket uppskattat tror jag. Själv kunde jag inte delta eftersom vi hade de andra barnen att hålla reda på. Det viktigaste är barnen hade kul 🙂
Igår hade jag både Ossian och Wilmer hemma som sällskap. Hosta. Hade dock ett möte vid tolv som jag täkte klara ut i alla fall. Tog med mig dem. Tyvärr höll vi på och köra av vägen i halkan och dessutom krocka med en gammal tant som nog inte varken såg eller hörde. Vi kom i tid till mötet (vid husbygget) men tyvärr dök inte han vi skulle träffa upp. Vi väntade i en timme. Sedan ringde han. Jag tror han hade gömt bort vårt möte faktiskt. Strunt samma. Vi körde till donken och käkade, jag och de halvsjuka barnen. Där kom vi på vad VI glömt. Tvätten!! Så det var bara att köra hem och rodda i tvättstugan. Båda ungarna var riktigt stökiga trots att de var sjuka. det var itne bara en gång jag hotade med att ringa till jultomten. Jag älskar december på så sätt; jultomtehotet är det enda som funkar här 
Nu har vi i alla fall fixat med alla husmåsten denna vecka. Fjärrvärmeavtal, fiberoptikavtal, elofferten.. nästa steg är målarfärg och klinkersplattor.
Idag är Ossian hos dagmamman och Wilmer är fortfarande hemma. Han hade feber i morse så kanske hänger konserten löst som han ska ha med sin stråkleksgrupp i kväll. Men vi får se.
DESSUTOM; fy alltså! denna vecka har det luktat.. ja.. jag kan inte ens beskriva stanken (som det till sist utvecklades till) i vår trappuppgång. Igår morse klarade jag inte av att gå ut genom vår dörr nästan så då ringde jag och felanmälde. Runt lunch var det full aktivitet i huset. Fastighetsskötare, VVS-folk och ventilationsfirmor var här. Efter en stund fick vi veta att det var en toa i huset som läckte.. eller om det var ett avloppsrör från en toa. Vet inte. Men i alla fall så var soprummet fullt av kiss och bajs och det hade även läckt ut på golvet i förrådet. HUÄÄÄÄ!! Men nu är det lagat och städat.
Håll ögonen öppna för idag är det den första december. Jag kommer att öppna första luckan i min retrospektiva julkalender här på bloggen. Så nu utlovas minst ett inlägg om dagen fram till jul. Hoppas att klara mig utan repor i lacken 😉
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Fest och kalas, Hälsa, Hus och hem, personligt, sport
Didrik växer och blir större. Bilden ovan är tagen nu på morgonkvisten då Wilmer och pappan har åkt på hockeyträning i Ljungsbro. Ossian, som också brukar vara med, fick stanna hemma idag. Anledningen är att han hade ett rejält anfall av falsk krupp inatt. Han hade ganska kraftiga kruppanfall då han var mindre men nu var det bra länge sedan. I natt vaknade vi dock av små ‘hundgläfs’ runt tvåtiden. Men det var inte särskilt dramatiskt. Jag tycker att det bästa är att skapa lugn så gott det går eftersom gråt och rädsla förvärrar. Alla våra ungar har haft kruppanfall men Ossians är lite speciella. I vanliga fall brukar det ju rossla mest vid inandning men Ossian rosslar ordentligt både vid in-och utandning. Nu på morgonen är han mest hes.
Igår var jag ledig med Didrik och Ossian. Egentligen skulle de har varit på fredagsdagiset men det går så mycket sjukdomar nu och jag hade en hel del att göra i det katastrofalt röriga nya lägenhetshemmet så.. Till lunch lagade jag mat. Alla som känner mig vet att detta inte vill säga lite 😉 Kyckling (iofs färdiggrillad från affären) och ris med wookade grönsaker (nåja) och jordnötssås (ja.. på burk). det roliga var att barnen tyckte att det var jättegott. det brukar de inte tycka då jag lagar mat. Ossian ropade att ‘köttet var ju jättegott’. Tack för det Tempo Tallen 😉 Hela dagen jobbade jag sedan med diverse hemsysslor.
På bilden: En till kille som växer. En nybliven mobiltelefonägare. En söt och grym sådan. Vid tilfället på väg på pyamasparty i sin nya födelsedagspyamas som kom på posten från farmor och gammelmormor. Tack säger Wilmer!
Fredrik och jag var ute och åt på indisk restaurang här i staden igår kväll. Restaurang Yogi. Med oss hade vi Fredriks forskarkollega Tamer Amin som kommer från Beirut. Jag gillar verkligen inte att prata engelska. Jag tycker att det får mig att låta korkad. Jag tycker inte om när man har en massa saker att säga men inte kan uttrycka lika bra som på svenska. Jag har dessutom blivit jättedålig på engelska nu när jag inte använt språket så mycket de senaste åren. Jag förstår allt såklart men jag tycker själv att jag är usel på att prata. Dock var Tamer Amin en trevlig prick som gillade indisk mat. Själv tyckte jag att det var gott. MEN STARKT!! Mormor vaktade barnen under tiden. Anton var inte helnöjd då han missa de ett disco som han tydligen hade velat gå på. Men, men.. hur många blivande nioåringar har haft en libanesisk forskare som åskådare på sin hockeyträning. Anton har 😉 vet inte om det hjälpte mot discosorgen dock.
Idag blir det lite hemma fix. Till en början i allafall. Sedan får vi se..
Lottas Dagbok 