Han ska tydligen sluta spela golf nu. Han ska ‘satsa på ett bli en bättre make, far och person’. Mycket prat där. Hoppas att han lyckas 🙂 Om jag vore han skulle jag gömma mig ganska långt in i ett skåp eller något. Och typ aldrig komma ut.
Å andra sidan kommer han nog att vilja göra det efter att den där damen fått visa sina välsprayade lockar i tv. Lyssna på grodorna som hoppar ur hålet hon har i ansiktet 
”Jag har inga ord för att förklara vad jag gjort mot henne och hennes familj. Jag antar att jag är ledsen över att jag aldrig tänkte på hennes känslor under allt det som pågick. Och att han aldrig nämde henne gjorde att jag kunde låtsas om han inte hade någon fru och jag slapp tänka på det. Jag kommer aldrig att säga att det jag gjorde var ok. Hon visste att hon älskade honom, och det var vad jag kände då. (…) Jag sa det aldrig rätt ut. Men jag försökte att ta mig ur det. Jag fick veta att han skulle ha ett andra barn. Då frågade jag mig: ”Vad håller jag på med? Det där är inte rätt. Han har en fru och det är inte du.” Så jag försökte. Skickade färre sms, mer sällan. Samma med telefonsamtal. Då sökte han upp mig. Under fem dagar. Han sms:ade mig varje dag och skrev: ”Möt mig. Jag saknar dig”. Men jag gjorde det aldrig. (…) Jag har aldrig sagt att jag älskar honom. Jag skulle inte gå så långt. (…) Det fanns studer då jag kände att han kanske gjorde det. Men frågar du idag, så skulle jag säga att han aldrig gjorde det.”
Vilken ängel. Men det är väl bara att gratulera till femton minuter under strålkastaren.
*katching*
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Fest och kalas, Hälsa, Hus och hem, husbygge, Jobb och plugg, personligt, Resor och utflykter
Skönt 🙂
Nu har jag gått i en hel vecka med händer som ser ut som att jag är stigmatiserad eftersom jag gjorde en rejäl vurpa förra fredagen då vi skulle träffa vår hussäljare och jag hade bråttom osv. I alla fall så är jag bara stigmatiserad på ena sidan nu, så det går åt rätt hål(l) 😉 Dock har jag förbaskat ont i knät fortfarande. Det har inte alls blivit så mycket bättre faktiskt. Men det får väl en vecka till på sig.
Idag har det inte varit någon särskilt bra arbetsdag för mig alls. I går var inte heller nån bra dag, däremot jobbade jag stenhårt de första tre dagarna i veckan. Sedan gick det bara utför. Men så får det inte fortsätta. Nu är det dags att ta sig i kragen ordentligt till nästa vecka.
Nu ska jag hoppa in i duschen sedan fara och hämta familjen på olika ställen. Fyra olika ställen nb. Sedan blir det nog pizza och Idolfinal skulle jag tro. Jag har önskat mig ett glas vin. Vi får väl se 😉 Innebandyträning för Anton är inte att missa heller. Nu när räkningen är betald kan vi ju tom dyka upp där med rent samvete 🙂
Det är ju lite trist att det inte blev någon resa till Teeeby. Men det kommer nya tillfällen. Krya på sig nu, familjen Teeeby 🙂
Nu tvagning. Sedan helg 🙂
Diddan var inte så förtjust i pepparkakemössan.
Filed under: Allmänt, Barnen, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, personligt, Resor och utflykter
Lite stressad. Eller kanske inte bara lite. Skulle slänga in en tvättmaskin så att det fanns käder rena då vi skulle ha åkt till Sthlm i eftermiddag (dock blev det inställt nu på grund av att den familjen vi skulle ha besökt är sjuka, så nu blir det nog julstädning istället) och fick börja med att sanera alla facken på tvättmaskinen från en blandning av tvättmedel och sköljmedel. De verkar som den ryska tomten varit ute lite för tidigt i år. En grogg för mycket kanske 😉
Igår missade alla tre barnen sin simskola. Jag har så jäkla dåligt samvete för det men jag orkade verkligen inte åka dit. I morse kom jag på att de brukar få sitt märke sista gången på terminen. Egentligen spelar det ingen roll för jag hade ändå inte pallat åka dit. Men det kändes i alla fall ännu värre då. Jag har inte haft mina bästa dagar de senaste två. I stället åkte jag med till Antons hockeyträning.
Nu ska jag ta en kopp te och jobba lite. De som vill kan ju kolla på en söt peppis tills jag återkommer 😉
Ja. Det är ju hög tid nu eftersom vi har en stundande högtid 😉
Jag är klassmamma.
I går kunde man läsa en insändare i vår lokaltidning, som var skriven av en ensamstående trebarnsmamma. Hon ville att man skulle förbjuda insamlingar till presenter till lärarna. Hon hade räknat ut att att det kostade henne 150 kronor om året att delta i dessa insamlingar. Hon menade att föräldrar ‘knyter näven i fickan och betalar’ för att inte deras barn skall utsättas för negativ särbehandling i skolan. (Idag får hon ett och annat svar.)
Jag är kluven.
Pengar till presenter till lärarna har samlats in så länge jag kan minnas. Skillnaden nu jämfört med när jag var liten är väl att nu skall det köpas presenter till åtta personer istället för en.
Det skulle liksom vara så uppenbart personligt och pinsamt om inte den där julgruppen väntade på katedern efter avslutningsstuden i gymnastiksalen. Och fröken skulle säkert undra vad hon gjort för fel den gångna terminen. Ingen skulle ju såklart säga något. Men åtminstone skuggan av en tanke skulle troligtvis finnas där.
Och vem skulle skuggan fall över om inga pengar samlades in? Jo.. troligtvis klassföräldrarna. Det känns som att insamlandet är en viktig informell del av uppdraget. Det finns förväntningar. Där också. Det är ganska mycket jobb med organisationen av insamlingen. Jag behöver nog inte gå in närmare på detta.
Jag minns hur jag förbannade den där morsan till en klasskamrat till mig då jag gick i sjuan, som gick och köpte en julkrukväxt till läraren på eget bevåg. Vi hade inte tänkt köpa något. Vet egentligen inte varför, men vi i klassen var överens. I alla fall så kom hon till mig sedan och ville att jag skulle samla in sjuochfemtio (!!) per person i klassen. Jag tror att hon kom just till mig eftersom jag var klassens elevrådsrepresentant (såklart 😉 ). De var vid denna tidpunkt i historien jag drog på mig min första magkatarr. Jag fick inte in pengar av alla naturligtvis. Ingen ville betala.. naturligtvis. För vi hade ju kommit överens. Jag tror jag gav upp någon gång i början av juni. Nu när jag är ‘vuxen’ kan jag väl tänka som så att jag skulle agerat annorlunda . Men det är ju inte så lätt att tänka som en vuxen då man är tretton år (och här vaknar frågan om vem som egentligen skulle ha varit min vuxna företrädare då). Och historien säger också en del om detta med att föra vidare traditioner och vem/vilka det är viktigast för. Och hur lätt det är att bryta dem om man skulle vilja göra det.
Jag gillar våra barns fröken. Hon är en skön prick! Verkligen! Men det finns olika sätt att visa uppskattning på. Det måste inte kosta pengar.
Samtidigt är det väl trevligt med en liten blomma till jul. För att göra någon glad. Visa uppskattning. Personligen betalar jag gärna.
Men det är en inte helt lätt fråga. Det verkar som att den delar in föräldrar i mist två läger. Skulle kunna skriva mycket mer här.
Det var inte länge sedan det kom en regel som sade att skolan inte får samla in pengar till aktiviteter och sådant. De får inte ens be om en liten matsäck. Dessa regler följs inte. Jag behöver inte ens en referens här. Jag står för det själv. Överallt i olika sammanhang förekommer önskemål om olika småsaker. Föräldrar hittar genvägar i form av ‘en burk man kan lägga ett bidrag i som fröknarna kan använda’ (till gu´vet vad) eller att man skänker diverse grejer, köper ‘presenter’ till dagis osv. De verkar ha missat poängen. Vitsen med reglerna är att ingen ska behöva känna sig utesluten. Att inte barnen eller föräldrarna skall behöva känna sig som outsiders för att de inte vill eller har råd att betala igen för något de redan betalar för. Barnomsorgen betalar man både skatt och avgift till. Om inte dessa pengar räcker kanske det finns behov av mer pengar någonstans ifrån. Inte från föräldrarnas fickor. Att bidragen tas därifrån gynnar bara dem som fördelar de allmänna pengarna. Men detta är ju en helt annan historia.
Redan. Fy, vad tiden går fort nu.
Gratttis till Wilmer som har bollibompanamnsdag idag! Jag vill gärna ge bolli ‘tummen upp’ för att de lyfter fram ovanliga namn. Nu har både Wilmer och Ossian varsin tilltalsnamnsnamnsdag.
I dag är det bara uppsatsjobb som gäller. Säkrast att göra sitt bästa för att försöka påverka sina möjligheter att hamna på rätt sida av klyftan 😉 I morgon kommer slutcaset på ekonomistyrningskursen också.
I kväll har vi inga aktiviteter. Vi har en dag varannan vecka som är aktivitetsfri (för barnen).
Nåja.. jag hoppas på en dag utan obehagliga överraskningar.
Tjing!
Wilmer och hans kompis hade ju kalas igår. På bilden ovan har han just druckit ett glas bål och väntar på sin iller Göran 😉 Räcker upp handen gör han, lika redig som alltid..
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Fest och kalas, Jobb och plugg, månadsbilder
I dag är Didrik femton månader gammal. Han har blivit en riktig busunge 🙂
Han gillar att bada precis som sina bröder. Han är inte fullt så vild som jetmotorn Ossian är på simskolan, men i badkaret brukar han se till att plaska ordentligt.
Även Ossian fastnade på bild i badet ikväll.
I morse hade vi del två av helgens examination. I dag hade vi ganska gott om tid för vi jobbade på så bra igår kväll. På onsdag kommer slutcaset på kursen.
På eftermiddagen har Wilmer och hans kompis haft kalas. Jag tog fina bilder. Återkommer om detta.
Jag kanske skulle skriva något om det här också. Ny kategori på bloggen med 🙂
Vi har ju köpt en tomt för ett tag sedan. Den finns här i området där vi bor nu. På den ska vi bygga ett Sjödalshus. Det var liksom en förutsättning eftersom det var Sjödalshus som ägde tomten och de bara sålde den under förutsättning att man bygger ett hur ur deras sortiment på den.
Det har ju funnits tomter till salu här i området under en längre tid. Det har dels varit Riksbyggen som har byggt hela områden med likadana (men väldigt fina) hus i långa rader, och så har Myresjöhus och Smålandsvillan haft en massa tomter till salu.
I alla fall.
Sjödalshus kostar relativt mycket men har en hög grundstandard. Grunden är en sådan där platta på marken med vattenburen golvvärme i bottenplan och det är kakel och klinkers i badrummen. Köket är från Vedum.
Vi är ju rättså många och behöver ett stort hus med många rum. Vårt grundkrav var att dett skulle finnas ett rum till varje barn i vår familj samt ett föräldrasovrum. Vi har kollat på gamla hus här i området ett tag men det finns liksom inget bra hus för oss här. Därav.
Vi ska bygga en traditionell 1½-plansvilla med träfasad. Boytan kommer att vara 171.3 kvm. På nedre plan har den grovkök, kök, vardagsrum, sovrum och kontor/gästrum/lekrum (eller whatever). På övervåningen blir det fyra stora sovrum och ett allrum. Det blir väl typ åtta rum eller nåt.
På kartan kan man se vår tomt. De som bor här i närheten kanske vet var detta område är. Det står två hus på de tomter som är överst till vänster på bilden, och ett på den som är näst längst till höger. Vår tomt är den som är längst ner till vänster.
I dag ska vi träffa säljaren på vår tomt och bestämma var huset ska stå.
Fortsättning följer antar jag..
Filed under: Allmänt, bloggande, Familj, Hus och hem, Jobb och plugg, personligt
Jag har ju examination denna helg. Nu är mitt bidrag inskickat så jag kan ta det lite lugnare innan det drar igång ikväll.
Jag har ett par grejer som måste göras. Kanske vore det alltför fräckt att städa på arbetstid men det skull onekligen behövas. I eftermiddag ska vi träffa hussäljaren på vår tomt och bestämma hur vårt hus ska stå (??). Spännande 😉
..och så har jag skrivit lite HÄR.
Hoppas att hon även går fri 😈
Det har ryktats ett tag att Tigern har varit ute och kakkat i annans bo. Häromdagen kvittrade fåglarna om att hans fru Elin hade vevat ner honom med en järnsjua. Detta ska ha avslöjats då Tigern körde in i ett träd med sin bil och de skador han hade i ansiktet satt på fel sida av fejjan för att ha uppkommit vid krocken (om jag nu fattat det hela).
I alla fall.
Nu har även The Matchmaker Jesper Parnevik uttalat sig och han tycker att Elin ska ta en bättre klubba nästa gång. Jag håller med.
Lotta tipsar; om du ska vara otrogen; se till att lägga golfklubborna långt inne i garderoben. Troligtvis finns det minst en copycat därute.
Lottas Dagbok 